måndag 31 januari 2011

Dov känsla

Konstig känsla idag. Inget negativt har inträffat i mitt liv, allt har flutit på som det ska, men det känns ändå som att det finns en dov grundton någonstans. Månen är i Stenbocken, kan det vara det?
Och inget direkt positivt har hänt heller. Det är som att allt har avstannat, att det har fastnat i ett läge och det är osäkert när/om det ska börja röra sig, och i så fall åt vilket håll det kommer att gå. Märkligt.

Nytt pass

Nyligen upptäckte jag att mitt pass snart går ut, och därför har jag nu varit hos polismyndigheten och förnyat det. Väldigt smidigt, det var bara 20 minuters väntetid och det nya passet är klart på fredag! Sedan är jag redo att åka till nåt soligt ställe. Men alla platser lär väl fyllas av ombokade Egyptenresenärer. Uj, uj, vad jobbigt det måste vara för dom jobbar på resebyrå. Många människor är besvikna och ledsna och arga och öser det över personalen, som ju inte rimligen kan påverka särskilt mycket.

Nu är frågan: vad händer med Egypten? Kommer upproret att lyckas, folket få mer frihet, eller blir det som i Iran? Att omvandla ett statsskick är ingen enkel process, och det finns gott om exempel på revolutioner som bara lett till mer elände fast av ett annat slag.

Men åter till det privata sammanhanget och resande. Varken K. eller jag har känt nån längtan att åka till Egypten, och inte till Thailand heller för den delen. Fast alla, precis alla jag känner som har varit i Thailand älskar det och vill åka tillbaka så fort som möjligt. Så det är möjligt att vi ändrar oss beträffande det.
En sista minuten till Gran Canaria, i mars kanske, skulle i alla fall passa väldigt bra.

Datormask

Att sitta vid datorn är inte helt problemfritt för mig. För ett par år sedan fick jag symptom med blossande ansikte och ilsket röda fläckar. Det såg inte klokt ut! Gick till apoteket och där sa dom "men det där är ju eksem!". Prövade med olika salvor och hittade en som efter mycket flitig användning tog bort dom röda fläckarna. Men värmen, blossigheten, överreaktionen fanns kvar. Då började jag sitta insvept i en sjal, alltså jag virade den runt ansiktet som en gammaldags bov.


Det blev ju bättre då, men tyget var förstås genomsläppligt, och dessutom var pannan helt oskyddad, så några längre sessioner vid datorn blev det inte. Så ganska snart insåg jag att det aldrig skulle funka i längden. Jag kan inte välja bort datorn heller, jag måste hitta ett sätt att kunna jobba utan att förstöra ansiktet.
Fick då en idé: en mask av något slag, ett heltäckande ansiktspansar. Det kan vara räddningen. Gick till en maskeradaffär och köpte en vit screamliknande sak. Enkel att ta på och av. Men den skyddade inte heller särskilt bra, efter 10 minuter var det klippt igen. Jag måste alltså ha något som blockerar ljus och strålning helt och hållet. (Jag tror att det är datorns lysrör som är problemet.) Efter diverse testande hittade jag den ultimata lösningen: Jag duttade på zinkpasta på i stort sett hela masken. Kladdigt som bara den blev det, så då tryckte jag fast metallfolie ovanpå zinkpastan. Totalskydd. Och vips: nu kan jag sitta vid datorn hela dagarna, om jag nu skulle vilja det!
Och ser så här skräckinjagande ut:



Det är inte vackert, men det fungerar och jag är jätteglad att jag kom på det. Nöden är verkligen uppfinningarnas moder.
Och nästa gång jag köper dator blir det inte en liten bärbar, utan en rejäl stationär sak som jag kan ha på större avstånd från ansiktet. Jag kan ju hur som helst inte ta med mig min lilla MacBook och sitta med den i offentliga miljöer. Om jag gjorde det, till exempel satt på ett fik och jobbade i "full utrustning" skulle jag nog...väcka för mycket uppmärksamhet, eller?

söndag 30 januari 2011

Dagar som går

Det blev inte mycket gjort idag, inte för att det behövdes heller. Vissa dagar bara går, man fattar inte hur. Lite TV, lite sittande vid datorn, lite...ja, vad mer? Det är där det hakar upp sig, där man undrar: vad mer? Ett antal timmar har antagligen försvunnit i nåt slags tidslucka. Men det kanske är det som är vitsen med söndagar.
Kvällens middag blev enkel: spaghetti med arrabiatasås, parmesan och rostade solroskärnor. Inte dumt alls.
Och imorgon är det min favoritdag måndag. Jag ser verkligen fram emot den kommande veckan, inte minst sen jag såg väderprognosen. Plusgrader!

Lägenheter och lott

Nu har K. och jag varit på lägenhetsvisning. Inte för att vi har några omedelbara planer på att flytta, men det var dags att reka inför det jättebygge som pågår här utanför. Så nu vet vi mer om det. Två lägenheter var vi in i, en av dom kändes väldigt trevlig och den andra fick vi ångest av. Exakt likadana reaktioner. Och alltid när vi har kollat på lägenheter är vi jätteglada när vi kommer hem, för vi gillar ändå vår lägenhet bäst!

Dagens absurda nyhet tycker jag är den om sexåringen som fick en trisslott av sin mamma. Det blev vinst på 50:-, men när dom skulle lösa ut vinsten blev det tvärstopp, eftersom det numera är 18-årsgräns på spel och lotter. Inte ens mamman fick ta ut vinsten - den lilla pojken var ju med och hade tagit i lotten, alltså förstod man att det var hans! Som att langa sprit ungefär...
Nu tror jag dock inte att lotten konfiskerades, så det var väl bara att gå till ett annat ställe och casha in femtiolappen. Utan barnet. Men så urbota vansinnigt, korkat och Grönköpingsmässigt!
Och vad detta måste betyda är att det inte är okej att t.ex. ge barnbarnen en penninglott i julklapp, som min farmor gjorde ibland. Det är alltså förbjudet, eller?

lördag 29 januari 2011

TV och telefon

Även lördagen går mot sitt slut. Jag gjorde en repris på gårdagens middag, fast ännu bättre. Med för- och efterrätt. Sen såg vi på Best of - Stjärnorna på slottet. Kul. Det verkar ju som att dom har mycket roligare än vad som framgår i TV... Alltnog, jag blev så inspirerad så jag tittade på SVT Play sedan. Missade nämligen Marie Göranzons slottskväll, och den lär ha varit bra. I nästan en timme har jag nu stirrat på min lilla datorskärm, och det var verkligen ett trevligt program. Fast man vill veta mer om henne, det är ändå nånting som känns hemligt. Typisk Skorpion...


En kompis ringde tidigare idag och vi pratade ett bra tag. Det är inte många som ringer på den vanliga telefonen längre, men hon gör det och det känns bra. Jag gillar det fasta nätet. Tycker egentligen inte om att använda mobilen, om det inte är absolut nödvändigt. Men fler och fler säger upp det vanliga abonnemanget, eller det 'ovanliga' får man väl snart säga. I vissa nya hus finns inga telefonjack, inga fasta ledningar. "Telia finns inte" som det står i Uppsalahems lägenhetsbeskrivningar. Kortsiktigt tycker jag. Mobiler kan gå sönder, bli stulna, tappas, laddas ur... och som det verkar är mobilnätet betydligt ömtåligare än det fasta nätet. Är jag konservativ, telefonkonservativ? Ja. Herregud, jag kommer ihåg hur häftigt det var med telefonsvarare! Hur jag köpte en och lyckades installera den också, och precis när jag var klar ringde det! Då svarade jag inte, utan jag väntade till fjärde signalen och hörde då i triumf mitt inspelade meddelande och hur den som ringde upp talade in ett meddelande i sin tur. Helt sensationellt kändes det.

Balkongmys

Så skönt det är att sitta på balkongen! Solen värmer, temperaturen ligger runt +25°, en kopp te och en bok...perfekt! Att vi valde att glasa in balkongen är bland det bästa vi gjorde när vi flyttade hit. Och nu, i januari, får man i alla fall en känsla av sommar plus att själva ljusstrålarna känns välgörande, även om dom inte "tar".


Jag har varit och handlat också, och det var rena kaoset inne på ICA. Folk vällde in, alla gick kors och tvärs och det var liksom förvirrat utan anledning. Värsta trängseln var det vid grönsakerna, eftersom dom är precis vid entrén, och där stod dessutom personal med jättevagnar och packade upp varor så man kunde knappt ta sig fram, än mindre komma åt det man skulle ha. Hela manuella disken var stängd pga en vattenskada. Puh! Vilsamt att komma hem.

fredag 28 januari 2011

God mat. Bra och dålig TV.

Vilken god mat jag gjorde! Oxfilé i ugn, sparris, svamp, palsternacka, madeirasås, örtig tomatsallad. Nöjd! Några glas franskt rött vin till det - helt perfekt.
Efter synpunkt från min bloggförebild Tofflan kommer härmed en stekbild:



Sen har vi zappat mellan Let´s dance och På spåret. Synd att dom går samtidigt.
Nåt som är jobbigt är Parlamentet. Förr, för länge sedan, var det ett av mina absoluta favoritprogram. Nu är det mest grabbigt, vulgo och irriterande. Är det den allmänna samhällshumorn (finns det nåt som heter det?) som har förändrats? Hur många gånger kan man skratta åt folk som parodierar drottning Silvias tyska brytning? Vem skrattar ens en gång åt det? Mobbing har inget alls att göra med föremålet för mobbingen. Mobbing är ett beteende som en viss typ av människor ägnar sig åt. It´s never justified.

Märklig lag

Tänk att jag glömde dammsugarpåsarna... Men nu har solen försvunnit, så man ser inte skräp och damm lika tydligt. Det får alltså bli städning en annan dag, typ imorgon.

I Egypten har 90% av internet släckts ner. Skrämmande att det är så enkelt att strypa information och kommunikation. Det känns på alla sätt oroväckande det som händer där.

En annan sak jag verkligen funderar över är domen mot mangaserieöversättaren som hade "barnpornografi" i sin dator. Ja, situationstecknen avslöjar vad jag tycker. Det börjar bli absurt, man kan alltså bli åtalad och dömd för att man har sett en teckning. Som ingår i ett jobb man har fått. Det är ju väldigt politiskt korrekt att applådera lagen om "tittförbud", men jag tycker verkligen att det är en oerhört märklig lag. Och att åtala översättare, är det bästa sättet att använda rättsväsendets resurser?

Damm

Ledig dag idag. Solen lyser och det är så dammigt så man kan tro att det ligger ett lager sand på golven... Ska nu iväg och köpa dammsugarpåsar. Och god mat till ikväll, eftersom Älskade K. också är ledig. Hela helgen ovanligt nog. Tror vi satsar på något riktigt lyxigt. Oxfilé rentav, med bara grönsaker och en god sås till.
Jag har insett att om man ska blogga är det bra att alltid ha med sig en kamera så man kan föreviga sina vardagsupplevelser. Eller hur viktigt är det egentligen med bilder?

torsdag 27 januari 2011

Snart kommer huset att skaka

Snart påbörjas etapp tre (av fyra) av det stora byggprojekt som pågår alldeles utanför våra fönster. Ännu en vår med grävning, pålning, tunga fordon som får hela huset att skaka, damm och smuts och allmänt ful, stökig miljö. Fast vi är vana vid det här laget. Idag har en besikningsman gått igenom vår lägenhet (och även de andra i huset). Sedan, när allt är klart, kommer dom tillbaka och kollar om det har blivit sprickor eller andra skador. Vi har hittills inte haft några som helst problem med det. Besiktningskillen var för övrigt både förvånad och imponerad över att vårt hus (som byggdes 2005) är i så bra skick. Vanligen är det massor av sprickor i nya hus, även utan gigantiska byggen i närheten. Så här är det osedvanligt välbyggt påstod han. Det var lite uppmuntrande att höra.

Men det här att hela den gigantiska byggnaden skakar och gungar som en finlandsfärja när en traktor passerar, det känns konstigt. Det är så porslinet skallrar i skåpen ibland, och man kan se hur vattnet  toalettstolen skvalpar hit och dit. Så blir det när man bygger på blålera sägs det. Lite läskigt känns det ändå.

Och ofta undrar vi över ljudisoleringen här. Utifrån hörs ingenting, men mellan lägenheterna... Det är konstigt, för man kan ibland höra att folk nyser, men vi har aldrig hört att nån har haft TV:n på eller spelat hög musik. Selektiv ljuddämpning? Enbart vissa ekon som går genom bjälklagen? Eller kanske har vi bara extrem tur med grannarna.

Räkningar och prenumerationer

Så var månadens räkningar betalda. Det är så man märker att tiden går, "va, betala, nu igen?!" - det känns alltid som att man gjorde det för bara en vecka sedan.
Det var inte någon av dom värsta månaderna, även om det märks att räntan har stigit en del.

Något jag har kommit på är att det inte lönar sig att vara "trogen prenumerant" på t.ex. tidningar. Jag hade Allt om Mat i 18 år (!), och då kan man ju nästan tänka sig att det skulle dimpa ner förmånliga erbjudanden, bonusar och belöningar. Men icke. När jag till slut sa upp tidningen för att jag tyckte den har blivit sämre, så fick jag direkt ett erbjudande om att fortsätta prenumerera för halva priset! Inga problem liksom. Så i alla år hade jag betalat dubbelt så mycket som jag hade behövt... Samma sak är det med dagstidningar. Man behöver egentligen aldrig betala det fulla pren.priset.

K. och jag har haft Canal+ hur länge som helst. Hon vill se filmer och vi båda vill se fotboll. Men så förlorade dom rättigheterna till Premier League, samtidigt som dom höjde priset och startade nya specialkanaler som inte ingick i det abonnemang vi hade. Dåligt. Efter mycket om och men sa vi upp hela paketet - och fick genast ett förslag om att förlänga till mycket bättre pris än vi hade tidigare!
Det är alltså så man ska göra. Säga upp alla avtal och omförhandla. Fast man behöver inte ens förhandla - min erfarenhet är att företagen slänger erbjudanden över en. Dom måste ha väldigt stora marginaler.

onsdag 26 januari 2011

Billigt med limmad tand

Så var tandläkarbesöket avklarat, och nöjd var jag efteråt. Tur att jag sparade den avbitna tanddelen, för den gick att limma fast igen! Allt var liksom optimalt enkelt, själva brottet var lätt att komma åt, alla kanter gick att passa in, inga småflisor hade lossnat, och jag behövde bara punga ut med 700:-!
Hade jag inte haft kvar tandbiten så hade det varit en helt annan, värre sak. Eventuellt labbarbete, porslinskrona och så, Och då hade det kostat 4.500:-!!
Tänk va! Nu känns det som att jag har vunnit pengar. Räcker lagom till en liten semesterresa...:-D

Dessutom är jag mycket piggare idag. Håller på att bli mig själv igen, förhoppningsvis.
Men kylan...på ena kvällstidningslöpsedeln stod det att det blir kallt ända till april. På den andra att det blir kallt ända till mars. Jag vet vilken jag håller på.

Rökfri framtid?

Nu spås att Sverige kommer att vara rökfritt om 17 år. Man kan ju hoppas. Undrar hur dom har kommit fram till just det antalet år förresten. Inte 15 eller 20, utan just 17.
Jag har avskytt rökning, eller snarare röken, sen jag flyttade hemifrån. Mina föräldrar rökte, och det var inget jag ens reflekterade över. Men så en gång skickade mamma ett par gardiner till mig. Fina orangeröda gardiner med smala bruna trädgrenar (ja, det var 70-tal!) som jag älskade men som hon inte ville ha längre. Glad packade jag upp dom ur lådan, och fann att dom verkligen stank tobaksrök. Oj, liksom. Det blev omedelbar tvätt, och sen var dom förstås okej. Men det var alltså första gången som jag insåg skillnaden mellan rök och rökfritt.

Numera är jag närmast allergisk. Jag kan spåra en utomhusrökare på hundra meters avstånd. Och jag säger bara: tack och lov att vi inte har någon rökande balkonggranne! En gång hade jag det, och det var inte kul. På Källparksgatan bodde jag då, högst upp med en jättefin balkong med västerläge och tegelvägg. Grannarna under kedjerökte båda två men aldrig samtidigt. Med korta mellanrum kom nån ut och tände sin stinkpinne, och röken ringlade rakt upp till mig. När den sen äntligen hade försvunnit gick ett par minuter, då kom den andra ut och gjorde samma sak. Och så höll det på, dagarna i ända. Säg att det tändes 6-7 cigaretter i timmen, nej det räcker nog inte. Båda var pensionärer och åkte alltför sällan till sitt lantställe...
Min fina balkong använde jag inte så mycket, obehaget förtog mysigheten. Så jag tycker det är bra med rökförbud överallt där det riskerar att drabba någon annan. Jag fattar inte att rökning ens finns. Det är så...smutsigt.

tisdag 25 januari 2011

Matthet

Vad trött jag är! Färgterapin hade inte samma uppåteffekt som förra gången, och jag tror den hejdade förkylningen finns kvar i kroppen trots att symptomen är borta. Nu är det bara trötthet och matthet, jag sover och sover, vill helst inte gå upp på morgonen och orkar inte göra ett enda dugg sen! Trist faktiskt. Och ovanligt. Jag som har varit så ovanligt pigg hela vintern. Men kraften är försvunnen, och jag hoppas det är tillfälligt. Det jag hade lagrat av sommarens sol och värme är väl slut nu, och det skulle sitta fint med en resa. Nerja är det ställe jag då tänker på i första hand. En mysig stad som jag känner väl till, har varit där många gånger, och där det alltid dyker upp bekanta på gatorna. Tryggt och trevligt. K. vill hellre åka till Kanarieöarna.

Kanske är det dom senaste prognoserna om kommande iskyla som tog min energi. Så otroligt icke upmmuntrande det är att höra om förnyad hemskvinter i februari-mars! Vill inte ha det!

Smygfotografering

Jag undrar varför lagförslaget om smygfotografering väcker så starka reaktioner. Journalistkåren tycks gå i taket. Och visst, det är ju en inskränkning för t.ex. paparazzi om man inte får ta bilder av folk hur som helst. Men att smygfota människor i provrum, toaletter och sina egna hem...hur kan det ens vara tillåtet nu?

När stöldutsatta butiker eller rån- och vandaliseringshotade bussbolag vill sätta upp kameror blir det ett väldigt liv om att den personliga integriteten hotas. Att förfölja folk och publicera foton på dem när de själva tror att de är privata, det kan man däremot inte förbjuda för då hotas demokratin. "Hot mot demokratin"... Jag tror att den samlade journalistkåren har totalt storhetsvansinne.
Förvisso finns det gränsdragningar som blir svåra, men det kan inte ligga i något som helst allmänintresse att det ska vara tillåtet att fotografera folks toalettbesök eller smyga runt deras hus och ta bilder genom fönstren. Om inte allvarlig brottslighet misstänks, och då är det väl polisen som bör smyga runt och dokumentera.

Jag är annars en vän av övervakningskameror på offentliga platser. Tror att det dels förhindrar brott och dessutom självklart underlättar gripandet av brottslingar. Och det är verkligen mer integritetskränkande att bli rånad, misshandlad, våldtagen etc. än att bli filmad.
Begreppen är liksom upp- och nervända. Fota dig när du provar en bikini - okej. Fota dig utanför butiken - förbjudet. Konstigt.

måndag 24 januari 2011

Ett färgfreak

Minsann, det är vår i luften! Tre plusgrader och ett helt annat ljus, och så skönt det känns! Nu ska det förstås komma en massa minus redan om någon dag, men i alla fall - nu har man fått en föraning om mildväder och sol, och det är väldigt uppmuntrande.

Färgbehandlingen var lika mysig som förra gången. Men det känns kort med tio minuter. Det hinner knappt börja så är det slut. Tio minuter räcker enligt dom som utför behandlingen, om man håller på längre kan det bli för starka effekter. Hm... Får se vad det blir för effekter överhuvudtaget. Hur som helst känns det som att sluka i sig energi, som att både hjärnan och kroppen verkligen vill bada i och bli ett med dom intensiva färgerna.

Jag är ett färgfreak på många sätt. En svartvägrare Skulle till exempel aldrig någonsin sätta på mig en svart tröja eller jacka. (Byxor går bra.) En gång såg jag Robert Broberg på en flygplats. Han hade illgul skjorta, knallröda byxor och så sin vrålblåa gitarr, och jag tänkte "ja, det är så där man ska se ut." Nu gör jag nästan det, fast bara på somrarna och minus gitarren.

Nu såg jag att det har varit ett terrordåd i Moskva. Det känns tungt i själen. Jag blir verkligen bedrövad, alla färger till trots.

Trött men frisk

Jag är lite trött men inte sjuk. Mina knep lyckades alltså. Skönt!
Har fått tid hos Christer, min tandläkare, på onsdag. Han blev glad när han hörde att jag har sparat den tandbit som lossnade. Undrar om han helt enkelt ska klistra dit den? Men, nej, det verkar väl konstigt. Fast i så fall blir det inte så dyrt... Ja det visar sig.
Om några timmar ska jag gå på mitt livs andra "färgterapi". Dvs få en kupa över huvudet och med ett reglage styra vilka klara, starka färger som kommer upp. Förra gången jag gjorde det fick jag massor av energi. Hoppas det blir likadant nu.

söndag 23 januari 2011

Att tugga på det man ska tugga med

När man äter en bit knäckebröd och plötsligt känner att man tuggar på en liten sak som är mycket hårdare än själva brödet, då är det inte så kul. Den lilla saken är nämligen en bit av en TAND. En del av ytterfasaden, och tanden känns nu fullständigt trasig och kraterliknande. Så imorgon blir det till att ringa tandläkaren. Jag är i alla fall väldigt glad över att tanden är rotfylld. Hade den inte varit det så törs jag knappt tänka på hur den hade ilat och smärtat. Nu känns det ingenting, och skönt är ju det. Vad jag å andra sidan knappt törs tänka på är vad kostnaden för detta kommer ett bli. Ett antal tusenlappar är jag rädd. Och vilket tråkig utgift!
Någon förkylning kommer däremot inte att bryta ut, är jag nästan säker på. Så...lite plus och lite minus blev det på dagens hälsofront.

Motar förkylning

Det blir inga storverk uträttade idag, det blir ingen vidare aktivitet alls. Jag försöker mota en förkylning genom att vara absolut stilla. Och då menar jag bokstavligen stilla, snudd på staty.
När jag känner att det börjar bli tjockt i halsen, att det är tungt och luddigt i huvudet och att en påtaglig matthet sprider sig i kroppen, då parkerar jag mig alltså i soffan och rör inte en fena. Komprimerar och konserverar den energi som finns. Nu gick jag upp eftersom telefonen ringde och en klient ville kolla en inbetalning, och då kan jag ju passa på och skriva ett kort blogginlägg.

Nyss skröt jag om hur jag aldrig får vinterk---sjukan. Förkylningar råkar jag dock ut för ibland, men inte särskilt ofta. Förra året hade jag ont i halsen och var ganska däckad i ett par dagar, men det var nog det enda på hela året. Fyra av fem gånger motar jag virus och baciller med min speciella statymetod. Plus diverse hälsokostpreparat och huskurer. Nu ska jag till exempel gå och stoppa i mig några Esberitox och dessutom dricka varmt vatten med tibetanska mintdroppar. Sen är det tillbaka till soffan.

lördag 22 januari 2011

Rubriker

Sitter här och surfar bland nyheterna, och det börjar luta åt att jag går tillbaka till min gamla policy att inte läsa dagstidningar. I alla fall inte på nätet. Expressens rubrik: "Peter Jihdes dotter föddes i kräkdrama" önskar jag att jag aldrig sett.
UNT:s nätupplaga har ikväll ett antal provinsiella, snällt lantliga rubriker, bland annat: "Bet sin sambo i örat" - den största ickenyhet jag någonsin läst, på framträdande plats dessutom.
Jag känner att jag missbrukar min hjärna. Måste sluta zappa och surfa. Men klarar jag ens en dags tidningsfrihet? Om inte, då är det rena drogen.

Hemma igen

Jaha, så var man hemma igen efter utflykt till Stockholm. Allt flöt perfekt: tåget gick i tid, t-bana till Stora Mossen kom efter tre minuter, och på hemvägen var det likadant. Inget trassel nånstans. Skönt! Det var en trevlig dag hos Siw och Bengt också, med drink, vin och god mat.
Nu är klockan inte särskilt mycket, men det är svårt att ladda om och börja med något. Ska göra en kopp te och varva ner. Och fundera på vilka storverk som ska uträttas imorgon.

K. och jag lämnade in några tipsrader innan vi åkte, och dessutom köpte vi "lördagsgodis" - blandade spel för 75:-. Nu hade jag fått ett mail om att vi har vunnit 5 kronor på Keno. Haha! Hur kan man ens vinna 5:-?! Det var det värsta nånsin.

fredag 21 januari 2011

Fredag med Mahler

Vi har ätit indiskt ikväll. Djupfryst från Lidl! Och hur gott som helst. Det är ett speciellt märke som dom bara har ett par gånger om året, och då brukar jag bunkra upp. Nu tog vi nog den sista tyvärr...

K. har varit ledig idag och lagt pussel i ett stort antal timmar. Jag har pysslat med diverse saker och känner mig halvnyttig. Filat på en text, tvättat två maskiner, skrivit blogginlägg...vad mer? Någon större insats i köket behövdes ju inte idag. Så jag har nog inte uträttat så mycket mer än ovanstående. Och hela dagen har vi spelat klassisk musik. Bach, Mozart, Mahler, Brahms... Mahlers tredje symfoni, sjätte satsen är det absolut starkaste, vackraste och mest hjärtskärande/tragiska stycke musik jag vet. Blir alldeles omtumlad och matt av det.
Min stereoanläggning fick alltså verkligen ett nytt liv av laserrengöringen. Fantastiskt!

Efter middagen såg vi Let´s dance. Det finns ju bara en av deltagarna som är ens tänkbar som vinnare, och det är Figge Norling.

Imorgon blir det färd till Stockholm. Vi är bjudna till Siw och Bengt i Bromma, och K:s dotter lär väl dyka upp också. Håller tummarna för att tågen går,

Den sjukan får jag aldrig

Nu väntas en miljon svenskar få vinterkräksjukan! Hur är det möjligt? Så äckligt. Bara ordet är väldigt äckligt. När jag pluggade engelska på 70-talet pratade en av våra lärare (engelsman) om ord i svenska språket som han tyckte var väldigt grova jämförda med sina engelska motsvarigheter. Ett av dom orden var "kropp", som han ansåg var extremt kroppigt och rentav vulgärt jämfört med det ljudmässigt mjukare och mer förfinade"body". Jag håller med!
Det andra ordet var alltså "kräkas". "How can you even say that, it´s horrendous! The word itself makes me feel sick!" Helt rätt det också. "Vomit" låter inte alls lika kväljningsaktigt.

Hur som helst: när jag var tio år bestämde jag mig för att aldrig få några kräkrelaterade sjukdomar. Jag minns exakt hur jag stod vid ett fönster och tittade ut, det var vinter och snö och mörkt. Och jag fattade ett av mitt livs bästa beslut. "Aldrig mer!" tänkte jag. Efter det har jag aldrig haft nån maginfluensa eller vinter---sjuka eller nåt sånt. Och jag visste det där och då, att nu var jag räddad, jag kände att beslutet "tog", det förankrades i nåt slags deal med kosmos. Mina syskon blev sjuka och k---es även i fortsättningen, men inte jag.
 Det var faktiskt en av mina tidigaste erfarenheter av tankens kraft.

Nio år sedan

Idag är det nio år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far här i Uppsala. Fadime som verkligen kämpade för att sprida kunskap, som till och med pratade inför riksdagen om sin och många andra utländska ungdomars situation i "hederskulturer". Hon skrev artiklar, intervjuades i TV-program och var på alla sätt en stark, modig representant för de unga kvinnor (och även män) som förtrycks av traditioner som i mina ögon är fullständigt fasanfulla.
Jag såg henne i en TV-intervju, där hon berättade att det fanns släktingar som ville döda henne och att dom sannolikt skulle lyckas en dag. Reportern blev då väldigt misstrogen och sa ungefär att: "Men menar du verkligen det på allvar? Tror du verkligen att din egen pappa skulle kunna döda dig?" "Jag vet att det är så" svarada Fadime, och ett par år senare fick hon rätt.
Eftersom hon var en tämligen känd person blev det hela väldigt uppmärksammat, och senare har flera andra spektakulära fall väckt uppmärksamhet och avsky. Något måste göras, tycks alla vara eniga om, men det har egentligen inte hänt så mycket. Det verkar alltså finnas en vilja att ta itu med problemet, men när det kommer till konkreta åtgärder tar det stopp.

I dagens UNT har Aron Lund skrivit en ganska bra ledare om "hedersvåld". Ovanligt tydlig och med bra analys. Men även där luddar det till sig i slutet. Det är känsligt för människor att kritisera den egna gruppen, säger Lund.
(Tycks betyda: man kan inte kräva att invandrare ska ta ställning mot hedersvåld. Fast, nåja, vissa gör ju det, eller hur? Hur mycket uppmuntran och stöd borde inte dom få?)
 Och "det är minst lika känsligt för det svenska majoritetssamhället att klampa in med stödåtgärder och strafflagar i ett sammanhang som man i själva verket förstått mycket lite av."
Och där nånstans glider det iväg för mig. Varför skulle det vara "känsligt" för det svenska samhället att ha strafflagar mot hedersvåld? Mot att fäder skjuter ihjäl sina döttrar, att tjejer kastas ut från balkonger, tvingas begå självmord, stryps eller misshandlas av pappor, bröder och kusiner? Vad innebär det om vi inte skulle ha strafflagar mot det?
Absurt.
Det "klampas in" alldeles för sällan och alldeles för lite.

torsdag 20 januari 2011

Om att bli politiker

Om det fanns ett parti vars politik jag verkligen trodde på, som jag kunde omfatta helt och hållet och med gott samvete stå upp för i alla sammanhang - då skulle jag bli politiker. Och det skulle förmodligen gå jättebra. Jag har inga problem med att prata inför folk och gör, enligt vad jag har fått höra, ett lugnt och sansat och vederhäftigt intryck. Inom politiken är det inte samma vansinniga åldersfixering som på andra områden heller, man behöver inte vara 25 år för att få ett uppdrag, det är inte ens en fördel att vara 25! Man kan driva sina specialfrågor och kämpa för det man brinner för. För att inte tala om hur bra betalt det är! Även kommunpolitiker har en okej inkomst och dessutom lätt att få sidoinkomster av alla möjliga slag. Dessutom tror jag att dom har stort behov av nya engagerade krafter.

Vad är negativt? Hot från dårar är väl det som är svårast att behöva stå ut med. Och att vara påpassad av ettriga, felsökande journalister. Att få fiender överhuvudtaget. Fiender är inget jag vill ha, jag gillar tolerans och förmågan att skilja på sak och person.

Nu finns det ju inget parti som jag skulle vilja jobba med. Några tilltalar mig mer än andra naturligtvis, men att ständigt kompromissa, att sällan kunna vara helt ärlig, att förtiga allt man anser som för tillfället inte är politiskt korrekt, att vara lagom slingrig och samtidigt hårdhudad...njäe. Det kräver att man offrar väldigt mycket, risken är att man förlorar hela sig själv.

Postflytt

Läste en irriterande nyhet i dagens UNT: Salabackeborna förlorar sitt postutlämningsställe och får framöver uträtta sina postärenden i Gränby Centrum, vilket innebär en betydande försämring för nästan alla. Postens nya policy är att man ska inte finnas där folk bor, utan där dom är. Men wtf! Folk är väl där dom bor? Först och främst. Där är dom varje dag! Till en stormarknad tar man sig inte lika ofta som till sin bostad, säger jag med ett  ironiskt drypande understatement.
Medelåldern i Salabackar är högre än i många andra områden, men allt ska tydligen göras så svårt som möjligt för dom gamla.
Och Posten...dom gör allt för att avskaffa sig själva.

onsdag 19 januari 2011

Ständigt dessa matprogram

Hur många matprogram kan det finnas? Alltså, jag tycker det är kul med matprogram och tittar gärna på Masterchef i alla dess varianter samt på Per Morberg, Jamie Oliver, Nigella, Halv åtta hos mig etc. etc. - men idag har jag nästan fått mitt lystmäte! Det gick att zappa timvis mellan kanalerna utan att behöva se något annat än matprogram. (Och det är inte slut än, såg jag just, men nu har jag fått dagens TV-dos, så det får vara.)
Lite inspirerande är det också, jag får lust att testa nya rätter och finslipa dom jag redan kan. Fast jag känner mig dålig för att jag inte kan laga mat från grunden. Eller det gör jag väl inte egentligen, men när jag föreställer mig att jag står framför en jury och dom frågar "har du kokat egen lammbuljong?" och "du har väl gjort tomatpurén själv, på färska tomater?", så kan jag riktigt känna hur pinsamt det vore. Att inte ha gjort det.

Sol och tulpaner

Så ovanligt det kändes i morse, så...ljust. Det var solen! Den har inte strålat in i lägenheten på väldigt länge, det är så man har glömt bort den. Ett trevligt återseende var det i alla fall, och inte blev det lika kallt idag som dom sa heller.
En annan trevlig sak är att jag fick blommor idag, alldeles oförhappandes. Av Sylvia, som inte har någon dator och därför inte kan läsa detta. Tack än en gång i alla fall. Fina tulpaner står nu på köksbordet.


Särskilt mycket nytta har jag inte gjort denna onsdag. Svarat på mail, skissat på en text till min hemsida. Läst. Diskat. Druckit te, ätit en frösnappare. Lugnt värre. Middag blir det av resterna från igår, dvs risotto och kyckling.

Brevlådan innehöll en osedvanligt hög elräkning. Jag läste för ett bra tag sen en undersökning om hur folk reagerar när dom får räkningar. Just elräkningen orsakade den största ilskan, och det kan jag skrva under på. Jag blir jättearg när den kommer, känner alltid att jag på nåt vis blir lurad. Andra räkningar är helt OK, i alla fall för det mesta. Elräkningen känns som..nåt äckligt som bovar skickar ut!

tisdag 18 januari 2011

Middagsgäst ikväll

Jag skyndade mig ut för att handla mat och köpa biljetter till en föreställning på Reginateatern, innan den kyla dom hotar med slår till igen. Redan senare idag ska det komma ett omslag med tillhörande is- och halkchock... Svårt att tro. Det är så skönt att gå på barmark! Och jag hade till och med för varma kläder på mig, vilket inte har hänt sen möjligen i september nån gång...

Idag har jag bjudit hem Hans på middag. Ska göra risotto med marinerad kycklingfilé. Och en fruktsallad med hallon, apelsin och granatäpple. Häägen-Dazs Belgian Chocolate till det. Gott.
Granatäpple är en magisk frukt, den verkar ha starka uppåt-egenskaper. I alla fall blir jag påverkad av den.

När jag var och handlade stötte jag ihop med T. Vi gick i samma klass i ettan. Nu berättade han att han har magcancer. (Fast inte värsta sorten, och det går åt rätt håll.) "Det är ju sånt man får räkna med i den här åldern," sa han krasst. Så har jag aldrig tänkt! Jag räknar verkligen inte med att bli sjuk. Det är väl därför jag är både förvånad och förolämpad över en så relativt beskedlig sak som artrosknölen på foten. "Va, jag?! Varför får jag nåt sånt?!" Det måste vara fel nånstans i den kosmiska planeringen..:-)

måndag 17 januari 2011

En jobbdag på stan

Idag bestämde jag mig för att gå ner på stan och sitta och jobba några timmar på något lagom lugnt och kreativt ställe. Det funkar inte i längden att bara vara hemma, även om det är skönt när det är snöstorm eller någon annan form av uselt väder. Ja, idag var det ju 5 grader varmt och riktigt lockande att gå iväg. Otroligt vad det har smält undan på bara två dagar! Hur det nu ska bli när det blir minus sju på onsdag, det vill jag knappt ens tänka på. Skridskoisbanor överallt, troligen.

Hur som helst, jag gick till Stadsbiblioteket. Det tystaste rummet var fullsatt, men jag hittade en annan okej plats och kände mig väldigt koncentrerad. Jobbade bra. Men så kom det småbarn. Jag är rätt gammaldags när det gäller bibliotek - där ska det vara tyst! Ett bibliotek är inte en öppen förskola. Barn kan vara nere på barnavdelningen, men tvåringar bör inte springa omkring och skratta och tjoa bland dom vanliga hyllorna. Men nu var det i alla fall några glatt ropande småttingar vars stolta pappa tog kort på dom när dom gömde sig bakom dörrar, hyllor och larmbågar. Det var inte värsta sortens störning, men jag letade ändå upp ett annat ställe. En trappa upp, på utländska avdelningen, dit går inga barnfamiljer. Perfekt. Allt gick jättebra - men så började en ung tjej prata i sin mobil. Högre och högre, fnissigare och fnissigare. Hon skrek om matrecept, om köttfärs och lax och tomatsås, och tittade inte upp en sekund. Hade hon gjort det så hade hon kanske förstummats av ilskna blickar.

Tänk om jag inte hade varit så försynt och vänlig och faktiskt konflikträdd. Om jag hade varit tuff och provocerande. Då hade jag deltagit i det samtal vi alla faktiskt blev ofrivilligt delaktiga i. Satt mig bredvid henne och pratat på:"Lax är ju väldigt gott, man kan göra mycket med det. Och köttfärs, det är ju...blabla." Hade jag kunnat säga. Då hade hon förnärmat och kanske rentav skrämt gått därifrån, känt sig trakasserad av en galen tant. Ha! Istället var det jag som gick. Det var ändå fikadags, så jag gick till Kardemumma, bibblans café som är väldigt bra. Misstänkt många barnvagnar där dock. (Det kan vara rena dagiset ibland.) Och inga lediga platser.

Ut ur biblioteket, kollade andra ställen. Samma sak överallt: barnvagnar en masse och fullsatt. Men nu hade min längtan efter te och nånting att äta blivit akut, så jag hamnade på Landings. Där är det aldrig fullt, och medelåldern är hög. Men det är mer ett traditionellt konditori, atmosfären är inte ett dugg kreativ eller intellektuell Jag lät mig i alla fall robbas på 92:- för en kopp te, en ostmacka och en mazarin. Satt där och tittade på folk. En liten, jättesöt, puckelryggig farbror som åt en semla, ett gammalt par som diskuterade olika frikyrkor, en stilig dam i snart 80-årsåldern som satt ensam med en tung aura, hon utstrålade värdighet och sorg. Kanske hade hon nyligen blivit änka, eller hennes bästa vän hade dött?

Min smörgås var inget vidare, men mazarinen var suverän. Den sockerfria period jag tänkt ha började alltså inte idag.
Några rader skrev jag där på Landings, och sen gick jag hem. Kan konstatera att jag ändå fick gjort det jag skulle, och det kändes bra att komma hem, hyfsat nöjd efter att ha "varit och jobbat."

söndag 16 januari 2011

Dåligt i Midsomer

Så har ytterligare en vecka gått, och imorgon är det måndag. Jag gillar måndagar, dom känns löftesrika och nystartsaktiga.

Nu i kväll har jag ägnat mig åt Morden i Midsomer. Varje gång jag ser det, tänker jag efteråt: "Varför, varför, why, oh why tittar jag på något så dåligt?!" För det är verkligen inte bra. Det är konstigt, osannolikt, obegripligt, stämmer inte nånstans. Kvällens avsnitt var inget undantag. Men samtidigt, miljöerna är mysiga, och...ja, nåt mer som är bra kommer jag inte på. Jo, att det går i SVT. Att slippa reklamavbrott är värt mycket. (Undrar om inte dom kommersiella kanalerna saboterar för sig själva nu när dom har ökat reklamtiden. Vem orkar med det?)

K. kom hem från jobbet och var helt slut, så det blev en tidig kväll för henne. Jag tänker inte heller vara uppe sent. Det börjar bli dags att normalisera dygnsrytmen åtminstone lite grann. Införa något slags självdisciplin rentav. Får se om jag klarar det.

Söndag med snöglopp

Det blev ingen tipsvinst igår. Vi hade sju rätt, och det är varken särskilt uppmuntrande eller särskilt nedslående. Uttdelningen var hur som helst osedvanligt låg. Det absolut värsta hade varit att ha elva rätt. Då hade jag känt mig oerhört uppmuntrad tills jag fick veta att utdelningen på elva rätt är dom vanliga, förargliga 21 kronorna som jag då och då vinner på lotto! Rena hånet hade det varit.
Vi försöker igen nästa vecka.

I natt snöade det rejält. Just nu är det nåt slags regn-snö-glopp som känns lagom inbjudande. Två plusgrader. Antagligen halt. En promenad modell halvtimmes ska K. och jag i alla fall ut på, eftersom vi är bjudna på fika hemma hos Ann-Charlotte. Efter det ska K. jobba mellan 15-21. Jag sitter väl någon timme framför datorn och gör klart ett horoskop innan det är dags för en zapparkväll framför TV:n. Typisk söndag.

lördag 15 januari 2011

Lugn lördag

Lördag, lugnt och skönt. Jag har precis haft en klient och det fungerade alldeles utmärkt. Det går bra att jobba hemma, fast året är ju förstås bara två veckor gammalt. I längden blir det väl lite konstigt att inte gå hemifrån på dagarna, lite för stillastående. Jag som är en typisk stugsittare i mig själv kanske växer fast i lägenheten... Men när jag idag gick förbi min gamla lokal kände jag faktiskt lättnad och befrielse! "Åh så skönt att jag är fri!" tänkte jag och blev förvånad över min reaktion. Det var också trevligt att slippa den utgiften när räkningarna skulle betalas vid årsskiftet. Som det nu känns kommer jag att vänta ett bra tag med att leta lokal.

K. och jag har börjat tippa. Stryktips. Vi är ju ändå rätt intresserade av fotboll, så varför inte kombinera det med lite spel och spänning. Lotto vinner jag i alla fall inte på, annat än dom förargliga 21- och 23-kronorsvinsterna som fyra rätt + tillägsnummer på Lotto 2 ger. Jag vinner alltid det minsta man kan vinna! Får se nu om det funkar bättre med tipset.

Det blir en hemmakväll ikväll med förhoppningsvis nån god mat. Bara det att den maten borde jag då göra, och jag har inga idéer just nu. Orkar jag gå och handla en gång till? Tveksamt. Nåt färdigt indiskt från frysen? Gott i och för sig, men ändå trist att bara ta fram en folieform. Hm, jag får diskutera detta med Älskade K. som kommer hem från jobbet om en stund.

fredag 14 januari 2011

Gamla mynt och goda apelsiner

Nån gång på 70-talet fick jag för mig att jag skulle börja samla på mynt. Jag köpte några jubileumsmynt och några äldre tvåkronor i bra skick, men det blev inte så mycket mer. En del gamla enkronor sparade jag också. Nu när jag har börjat städa och sortera öppnade jag den gamla myntlådan och gick igenom den. Kul! Ett riktigt gammalt mynt har jag, men det är inte värt särskilt mycket. Ändå, det är från 1758, med Adolf Fredriks monogram på baksidan. Historiens vingslag susar och viner... Det är lite häftigt att tänka sig hur den här till formatet stora ettöringen har cirkulerat för drygt 250 år sedan. Hur många människor har tummat på den, vad fick man för pengen då...det är fascinerande.


i övrigt har jag mest en- två- och femkronor med hyfsat hög silverhalt. Silvervärdet är alltså större än samlarvärdet i de flesta fall. Allt som allt borde det vara värt några tusenlappar, så jag tänker sälja alltihop. Det har bara legat i en låda i flera decennier, och vem vet, det kanske aldrig blir värt mer än så här. Jag har aldrig ens tänkt på dom här pengarna, så det är ju som att hitta en liten skatt..:-)

En helt annan sak: Apelsiner. Det är svårt att hitta riktigt goda apelsiner. Ofta är dom torra, ofta har dom en obehaglig metallisk bismak, eller som jag tror: en bekämpningsmedelbismak. Men idag köpte jag tre ekologiska apelsiner på Kvarnen. Dyra men goda. Suveränt goda rentav, saftiga, söta, rena i smaken. Som dom smakar när man köper dom i Spanien. Så nu vill jag aldrig mer köpa "vanliga" fulapelsiner.

Kolla knölen

Den 9 mars ska jag träffa ortoped på Hand- och fotkirurgiska kliniken i Stokcholm. Äntligen börjar det röra sig! Men hade inte Akademiska klantat sig med remissen (som dom påstår skickades i oktober men som aldrig kom fram) så hade jag antagligen redan varit opererad. Ackis försnillar tydligen många remisser har jag hört av bekanta. Alla har olika hårresande historier att berätta.
I alla fall, det blir en första bedömning den 9:e och sedan operation (som jag är övertygad om att det blir) efter 1-2 månader. Hoppas jag kan snappa åt mig nåt återbud eller så, för april-maj är inte direkt min önsketid. Halva sommaren går åt till rehabilitering... Men hur som helst, jag är glad att det äntligen händer något. Den här ofattbart vidriga vintern innebär dessutom att foten måste klämmas ner i vinterskor, som jag i och för sig har låtit lästa ut men som ändå är trängre än dom specialjogginskor jag annars har. Det gör ont!

Den här fula, håriga foten är inte min, jag har hämtat bilden från en ortopedsajt. Men min knöl ser ut precis så här. Kolla och förfäras:

Bunions - Hallux Rigidus

torsdag 13 januari 2011

Fixar och sorterar

Det här är en nyttig fixardag. Jag sorterar papper, småsaker och kontorsprylar, kastar somligt, bär ner annat till förrådet, pular in det som blir kvar i dom hyllor och lådor jag har i arbetsrummet hemma. Tvättar en maskin och diskar en.

Det är inte ofta jag tar mig för med sorteringsarbete. Det är för tråkigt, och därför kan allt möjligt kan bli liggande i små evigheter. Vad jag verkligen, verkligen borde göra, är att sätta in alla papper som rör pengar i pärmar och kasta dom som inte längre är aktuella. Istället för att dom ligger huller om buller i lådor. Uppgifter om olika konton, bolån, försäkringar, bevis och garantier för det ena och det andra...det är en del att hålla ordning på, och då har jag ändå en ganska okomplicerad ekonomi. Ibland kan tänka: "om jag skulle dö idag, vilket helvete det blir för dom som ska ordna papperen." Så kan man ju inte ha det. Inte ens jag själv vet till hundra procent var allting finns, även om jag skulle kunna leta fram det om jag får en timme på mig.

Älskade K. har exemplarisk ordning på sina papper, total stenkoll. På många andra sätt är hon slarvigare än jag, men i pärmar och lådor ligger allt där det ska och i rätt ordning. Det fyller mig med beundran.
Då har jag ändå jobbat på forskningsbibliotek och sorterat dagarna i ända. Riktigt bra var jag på det. Men hemma har jag släppt greppet. Dags att återta det!

Våld eller våld

Hovrätten verkar inte vara direkt kvinnovänlig. Idag såg jag ytterligare en notis där en man som i tingsrätten dömts för våldtäkt av två flickor friats av hovrätten. Motiveringen var bland annat att flickorna (som var i tonåren och berusade) inte skrek på hjälp. Åklagaren är uppgiven och tänker gå vidare till högsta instans, eftersom bland annat vittnesuppgifter och skador på den ena flickans underliv är en stark indikation på att något inte har gått rätt till. Hur mycket ska det behövas för en fällande dom, undrar åklagaren. Man undrar, verkligen.

Hela historien med Julian Assange är intressant i sammanhanget. Där gick två kvinnor han har haft förhållanden med till en jurist och frågade om dom händelsevis hade blivit utsatta för övergrepp. Och juristen tänkte ett tag (antar jag) och kom fram till att ja, det kanske man kan säga. En kondom hade eventuellt slitits sönder, vilket i sig kan anses vara ett slags våld.
Våld? Så urvattnat även det ordet blir, det betyder ju också ett söndertrasat underliv.

Visst, om en man medvetet förstör en kondom som han är ombedd att använda, så är han en riktig skitstövel. Men våldtäktsman? Kriminell? Sexualförbrytare? Motiverar brottet att han jagas över hela världen, att interpol kopplas in. Eh?
Ja, nu ska jag inte raljera för mycket, men det som hittills har skrivits om Assange-fallet gör inte mig ett dugg upprörd å kvinnornas vägnar, så gammal feminist jag är. Kanske kommer det fram andra fakta som ändrar min uppfattning, detta säger jag som en brasklapp.
Men i princip anser jag att om en vuxen person går till advokat och undrar om hon har blivit våldtagen, då är det knappast något ömmande fall. Då kan det ligga hundar begravda.

onsdag 12 januari 2011

Spännande konsert

Jag var en på en spännande konsert ikväll. Blandade musikstilar; mycket jazz, lite klassiskt, lite experimentellt...inget man kunde slentrianlyssna på - det hände något musikaliskt oväntat mest hela tiden.
Det är alltid upplivande att gå iväg och Göra Något.
Konserten var alltså en hyllning till jazzpianisten Gösta Rundqvist som avled i cancer för ett knappt år sedan. Många av hans skickliga musikerkompisar spelade, bland annat Georg Riedel och Jan Allan. Och så var det kammarsolister, sångerskor, intressanta slagverkare och lite allt möjligt.

När jag gick hem hade den snö som föll tidigare idag lagt sig på trädgrenar överallt, det var som tunga, tjocka gräddlager. Väldigt vackert. Jag avskyr vintern, men rent visuellt är den ju OK ibland.

Inget särskilt att göra

Har pulsat och haft mig i snön. Den är tung och blöt och det är svårt att ta sig fram, och vad jag inte fattar är varför folk envisas med att cykla! Dom vinglar och halkar och utgör ett ännu mer livsfarligt trafikinslag än vanligt.
Nu har jag i alla fall stärkt mig med te, en banansmörgås och en maffig och troligen ganska nyttig kaka med havre, tranbär och diverse frön. Har egentligen inget jag absolut måste göra resten av dagen, men, förstås, en hel del som jag borde. Det mesta kommer jag att skjuta upp till imorgon, det känner jag tydligt. Lite städning kanske det blir. Och så ska jag svara på några mail. Det får räcka.
Det är märkligt att ju mindre man har att göra, desto mer tar det emot. Minsta lilla sak känns som ett stort projekt. Dom dagar som är fullspäckade präglas däremot av enorm effektivitet.

Ikväll ska jag gå på konsert om inget oförutsett inträffar. Det är en minneskonsert för Gösta Rundqvist som hans fru Sarah har ordnat. Jag känner henne sedan långt tillbaka och vill väldigt gärna lyssna på alla musiker hon har dragit ihop. Var förbi Konserhuset och skulle köpa biljett, men se då var det stängt pga nåt slags översyn av datasystemet. Det är ofta nånting som inte riktigt funkar med UKK, i alla fall när jag är där. Nu tror jag inte det blir utsålt ikväll, så jag kan säkert köpa min biljett i samband med konserten.

Bygge

Och så snöar det igen. Suck.
Bygget utanför vårt köksfönster går framåt, och det dröjer nog inte så länge innan det är inflyttning i etapp 1. Sen har ju bygget av etapp 3 och 4 inte ens påbörjats, och det blir den verkliga prövningen. Ytterligare omgångar med pålning, tunga fordon, lera och damm - och sen kommer vi att ha grannar som kan titta in på oss! Skillnad mot helt fri utsikt och ingen insyn alls som det var för bara två år sedan.


Det är svårt att ens föreställa sig hur det kommer att bli med ett sex- eller kanske till och med sjuvåningshus tätt inpå. Man lär dock vänja sig vid det mesta, påstås det.

tisdag 11 januari 2011

Korta nedslag i pressen

"Det är styv kuling i tekoppen", säger Peter Englund på tal om den nu pågående konflikten med Björn Ranelid. Väldigt kul sagt. Och vilket löjligt litet bråk!
Danmarks prins Henrik har sagt om sina nyfödda barnbarn: "De är fula". Det tycker jag också är lite kul. Men något av en skandal enligt en viss kvällstidning, som glatt påminner om att prins Henrik även hade gylfen öppen på nyårsafton.
Och en "grön blob" sex miljoner ljusår bort föder fram nya stjärnor. Är det skapelse som pågår? Är Skaparen en grön blob?
Ibland får jag en stark känsla av, jag vet inte vad jag ska kalla det, alienation kanske?

Tekniken svajar

Här försöker jag byta en glödlampa och det går inte. Den sitter fast, stenhårt. Är en halogenlampa tror jag, en sån man bara sticker fast när den ska i. Men att bara dra ut den när den är trasig, det var värre. Nu har jag dragit så jag har ont i fingrarna och jag har också sänkt ner en stark tråd och gjort liksom en lasso för att med hjälp av den fånga den s-ans lampan. Stört omöjligt. Vridit några mm hit och dit har jag också gjort, om det kanske finns en spärr nånstans. Sitter som berget. Den kanske har bränt fast?
Synd, för det är en jättebra läslampa med dimmerfunktion. Var en jättebra läslampa, kanske jag ska säga. Den var så bra, så det är nog den bästa lampa jag har haft..:-(

Diskmaskinen låter konstigt också, ett högt brummande ljud som inte har funnits förut. Det känns som att tekniken här hemma svajar lite... Nu ska jag tvätta en omgång lakan, och jag hoppas att tvättmaskinen i alla fall sköter sig.

Försvunnen remiss

Jag har som sagt en stor ilsken artrosknöl på vänstra foten, och den måste bort annars kommer jag att få problem med att gå. Egentligen skulle den ha opererats redan före jul, och jag har väntat och väntat på en kallelse.
Det kan vara rätt besvärligt med såna operationer, så helst vill jag förstås att en renommerad specialist ska utföra den. I Uppsala var det fullt hos stjärnortopeden, men jag hittade en i Stockholm som ska vara skicklig, så jag bad att bli överförd dit. Det var i oktober och sen har jag inte hört något. Knölen har vuxit och värkt på ett inte så trevligt sätt.

När jag nu äntligen börjar ta tag i det hela visar det sig att remissen är försvunnen. Den skickades från Enköping till Akademiska den 11 oktober, från Akademiska till Stockholm den 19 oktober - och sedan har den inte synts till. Borta. Mysko, eller hur? Så nu ska kopia postas idag. Måtte allt fungera den här gången!

måndag 10 januari 2011

Lite handling och lite läsning

Idag var det knöligt ute, man fick ha koll på var man satte fötterna. Jag lyckades i alla fall ta mig helskinnad till och från stan. Köpte en rengöringsskiva för CD-lasern - att det finns såna visste jag inte förrän i förrgår! Det kan vara så att min anläggning inte är kaputt utan bara smutsig. Värt att pröva, vilket jag nu har gjort. Och det fungerar i alla fall delvis. Vissa CD-skivor som inte gick att spela är det nu inga problem med. Vissa andra fungerar fortfarande inte. Men lasern är väl rekordsmutsig, så jag ska köra rengöringen ett antal gånger innan jag ger upp. Det tar en knapp minut, så det är lätt gjort. En minisnutt (30 sek.) från Carmen får man lyssna på samtidigt. Alltså, jag kanske inte behöver köpa någon ny anläggning. Vips har jag sparat ett antal tusenlappar.
Jag handlade också ett pussel idag. 2000 bitar, ser hyfsat svårt ut.
Det var mycket barn på stan, dom yngre hade sina barnlediga föräldrar med sig och köpte leksaker. Massor med barnvagnar också. Lär ha varit fullt på fiken.

Mian Lodalens Tiger tycker jag är väldigt bra. Läste ut den nu i kväll (tyvärr) och skulle ha önskat att den var mycket längre. Där hade 526 sidor suttit fint.

Fördumning

Jag förbluffas över turerna runt Stefan Hanna, c-politikern från Uppsala som har varit utsatt för ett riktigt drev på sistone. Folk kräver att han ska avgå, dom är vansinnigt arga, sårade, kränkta, hatiska etc. etc., för att han skrev i sin blogg att tjocka människor borde få betala högre skatt och bidragsfuskare borde kläs i hyenadräkt. Stämningen eldas förstås på av pressen. (Och det är väl egentligen pressen som har skapat den.) För min del skrattade jag gott åt det där med hyenadräkt. Men människor tar det på fullt allvar! Det stormar rejält, och även om det är storm i ett vattenglas eller åtminstone en ankdamm, så skrämmer det mig mycket. I dagens UNT fanns en intervju med Hanna, där han förklarade att han använt ironi, och reporterns reaktion blev då att 'du skrev ju "jag tycker", det kan väl inte tolkas på något annat sätt än att du verkligen tycker det?'
Herregud! Hjälp! Fördumning i kvadrat! När journalister inte vet vad ironi är, då är det...alltså jag finner inte ord! Dom borde bli utklädda på nåt sätt, i typ dumstrut. Eller, nej, neanderthaldräkt. För att det är så outvecklat. Jag tycker det. Haha, tur att jag inte är en offentlig person eller att så många läser min blogg...
Men alltså, skrivande människor som inte ens känner till språkliga nyanser, som tolkar allt bokstavligt, som inte VET VAD IRONI ÄR - det är dom som borde byta jobb.
Dumhetsnivån i samhället ökar, ramarna för vad man kan säga, skriva eller tänka krymper och krymper, det är som att ett slags mental/intellektuell STASI börjar koppla ett litet grepp. Gillar inte.

söndag 9 januari 2011

Halvdan tegelsten

Jag vet inte vad jag tycker om "Högre än alla himlar", Louise Boije av Gennäs tegelsten. 526 sidor tjock, och jag har läst den på ett par dagar. Men är den bra? Nja, inte särskilt. Stundtals gnistrar det till, men oftast är det uppstyltade dialoger och övertydliga, påklistrade resonemang, det känns inte äkta utan ganska själlöst. Och helt utan humor. Även om en bok inte alls är rolig i sig utan allvarlig, dramatisk etc., så kan det gärna finnas små undertoner här och där, små knappt urskiljbara antydningar och glimtar av just humor. Bara som snabba blinkningar. Åtminstone på nåt ställe! Men jag hittar faktiskt inget alls, och det bidrar till den blodfattiga känslan. Visst finns det repliker som man förstår ska vara roliga, men dom känns mest onaturliga.
Mer själ för att inte tala om humor lär det finnas i "Tiger" av Mian Lodalen som jag ska läsa härnäst.

Asfalt, en härlig syn

Efter gårdagskvällens intensiva prat, skratt, ätande och drickande blev det tvärtyst idag när Karin åkte hem samtidigt som Älskade K. gick till jobbet. Plötsligt kändes det som att vara ensam på ett stort, ljust (solen sken in genom vardagsrumsfönstren) vilohem. Ahh, härligt på nåt sätt i all sin tomhet.
Härligt är det också att plötsligt se asfalt istället för snö. Vilket otroligt väderomslag! Det regnade och takdroppade hela natten, och om det nu bara kunde fortsätta så här. Dock stundar nya minusgrader med åtföljande halka och knaggliga trottoarer, farligt för alla trafikanter, bilister, fotgängare, cyklister...elände, jag vill INTE ha mer vinter nu! Vinter är dåligt!

Jag har tillbringat en tårfylld timme framför Spårlöst. Exremt rörande var det den här gången när en kvinna kunde återförenas med sin thailändska mamma. Ännu mer så eftersom mamman var sjuk och avled två månader efter deras möte. Buhu. Nu ska jag titta på en FA-cupmatch mellan Liverpool och Manchester U. Sedan kanske läsa en stund. Mmm, vilken perfekt ledig dag. Och på Facebook pratar folk om att det är vår i luften. I wish.

lördag 8 januari 2011

Har julen tappat sin positiva energi?

Nu är varje liten sak som påminner om julen borta. Äntligen. Ljusstakar, röda dukar, små tavlor med snötyngda granar - undan med det! Det brukar i och för sig alltid kännas bra när man städar undan helgerna och det nya året börjar på allvar. Men så här befriande har jag inte varit med om att det har känts. Det verkar som att många upplever samma sak dessutom, alla pratar om att äntligen är pynt och tomtar borta, hurra, så skönt. Är vi trötta på julen? Alltså i grunden trötta? Tänk om den börjar bli överspelad, om dom traditioner som funnits så länge och som dom allra flesta håller fast vid, egentligen har tappat sin positiva energi? Det kan vara så. Fler och fler människor vill åka bort för att slippa haussen. Det som har varit hur mysigt som helst blir plötsligt väldigt besvärligt, och man orkar knappt ens gå till garage, vindar och källare för att hämta lådor med grejer som ska stå framme i en månad och sen packas ner och bäras tillbaka igen. Och julmaten, den är det inte många som tycker om längre. Det är liksom inget särskilt med Janssons och skinka och prinskorv. Julmust smakar sött och vattnigt, glögg är sött och slibbigt. Man gillar inte samma saker som förr.
K. och jag pratar redan om att resa nånstans nästa år. Varmare väder, andra slags festligheter. Det får nog bli så.

Besök idag

Idag kommer Karin hit från Stockholm. Vi ska äta, dricka vin och prata intensivt i ett stort antal timmar, precis som vi brukar. Med uppehåll för att se Stjärnorna på slottet, antar jag. Niklas Strömstedt är dages huvudperson, och jag har alltid tyckt att han verkar så sympatisk. Genomsnäll på ett ovanligt sätt. Det ska bli intressant att se om den bilden stämmer.
Nu ska K. och jag göra i ordning gästrummet. Diverse skräp har slängts in där av någon X som  bor här i lägenheten och som stökar till när vi inte ser..:-) Det går fort att fixa till i alla fall.

2011 har börjat intensivt, rent socialt. Middagar och träffar mest hela tiden. Det verkar ju lovande för fortsättningen.

fredag 7 januari 2011

8000 duvor

Nämen, nu..! Jag slösurfade i all enkelhet och såg då en notis om att 8000 duvor fallit döda till marken i Italien. Alla hade blå fläckar på näbben. Antingen är det nån som hittar på, som sprider skrönor och desinformation, eller också...ja, vad? Något mycket oroväckande i alla fall. Något i atmosfären som inte hur funnits förut? Gifter? Laserstrålar? Annan strålning? Eller är det en extremt snabb nerkylning?
Vad kommer härnäst? Detta intresserar mig något oerhört.

Hemmamys

Vilket stillsamt hemmamys vi har haft. Jag har läst, Älskade K. har lagt pussel. Alldeles tyst har det varit, förutom bladvändande och några små muttranden från pusselplocket. Sen tog vi varsin drink och försökte kolla lite på skidskytte. Snö och dimma gjorde att man inte såg så mycket.
Efter soppa och ostmackor laddar vi nu inför Let´s Dance. Det är typiskt - varje år tänker jag att det ska jag verkligen inte titta på, men så sitter man där och vi säger till varandra att vi kan ju ändå se lite på första avsnittet. Och sen är man fast. "Ja men, vi måste ju ändå se Björn Ranelid, eller hur?" Och det måste vi kanske.:-) Det handlar nog mest om gemensamhetsgrejen, den proverbiella lägerelden.
Det är lite samma sak med Melodifestivalen, och den börjar väl också snart. Egentligen är man less redan innan det har satt igång, men det går inte att låta bli. Och väl inne i det blir man jätteengagerad.

Frösnappare

Vilken härlig promenad! Det blev mildare och mildare, och mot slutet sken solen till och med! Lyckade resultat blev det också. På konditori Trianon fick vi tag en stor påse med gårdagens frösnappare - ett verkligt fynd! Bara namnet, frösnappare, är ju kul. Jag älskar att säga det. Frösnappare. Och det handlar förstås inte några ivriga finkar utan om ett bakverk, ett slags mellanting av giffel, croissant och wienerbröd med massor av vallmo- och sesamfrön på. På Trianon tycker dom att det är ett matbröd, men det tycker inte K. och jag, utan vi anser att det är ett ytterst delikat fikabröd. Mums.

Även på biblioteket hade jag tur och kunde låna både Louise Boije af Gennäs och Mian Lodalens senaste. Det blir perfekt tidsfördriv för mig. Och efter inköp av ett valnötsbröd på Landings kunde man gå hemåt med nöjda steg.

Snöfall. Nu slutar det.

Idag känns det bättre. Jag vaknade redan 7.30 och klev nästan upp! Så pigg var jag. Men det kändes nästan onormalt, så jag lyckades somna om efter ett tag. Sen var jag verkligen laddad för en rejäl promenad. Hela kroppen (utom fötterna) skriker efter det. Därför var det inte alltför uppmuntrande att dra upp persiennerna och se ett helt vansinnigt, vrålaktigt össnöväder! En plusgrad dessutom, så det lär vara tung blötsnö. Förhoppningsvis lugnar det sig snart.
Ett av mina promenadmål är Landings, för att köpa valnötsbröd, ett annat är stadsbiblioteket. Om dom har öppen en mellandag som denna. Jag saknar en riktigt bra, tjock bok att försjunka i.

Inte nog med fåglarna. Nu har två miljoner döda fiskar flutit i land i Maryland i USA. Det beror på den kalla vintern, sägs det. Jag trodde havet, på det djup där fiskar lever, var ungefär lika kallt jämt, men där ser man... Men hittar man nu tre tusen döda ekorrar eller en kvarts miljon stelfrusna råttor nånstans, då börjar det nog kännas lite olustigt.

Jaha, under dom få minuter det tagit mig att skriva detta har det täta snöfallet i princip upphört. Enstaka flingor virvlar omkring. Yes! Det gäller att passa på. Ut, ut, till luft och ljus!

torsdag 6 januari 2011

Seegt

Men vilken seg och dimmig dag detta har varit! Den höll knappt på att börja, steg upp så sent så jag törs inte ens säga det, och nu vill jag bara sova fast klockan inte är 22 än. Underligt. För bara en vecka sedan var jag jättepigg hela tiden, så jag undrar vad det är för backlash som kommit.
Tankeverksamheten fungerar inte som vanligt, det är så luddigt så det liknar ingenting. När jag försöker hitta inspiration och tankestoff genom att kolla i nättidningarna, så kan jag konstatera att det nog är ganska segt på redaktionerna också. Ryska juniorhockeylaget var jättefulla efter sin finalseger. Jaha. Så sensationellt. Victoria Beckham erkänner att hon haft bröstimplantat. Hahaha. "Erkänner." En trådsmal, rentav anorektisk kvinna vars bröst plötsligt ser ut som basketbollar, ja men dom började plötsligt växa, nu är dom borta igen, okej, jag erkänner, dom var inte äkta...det räknas som en nyhet. Nej, suck. Och liknande konstiga inslag såg jag vart jag än läste. Det verkligt värsta är att jag ens läser sånt!
 
Min egen dimma kan möjligen ha att göra med brist på frisk luft. Promenad till affären räknas inte, nu behövs en timmes utevistelse för att syresätta lungorna någotsånär. Så, imorgon, om vädret tillåter, blir det en längre expedition.

Snögummor

Nyss hemkomna, pustande och snögummeliknande, från en ICA-utflykt. Aj, aj vad det snöar! Och yr. Sikten är inte många meter och som vanligt säger vi till varandra att idag är det inte roligt att köra bil. Att gå  kändes rätt bra, eftersom dom faktiskt har plogat och skottat trottoarerna. Smått imponerande! På en gata där vi gick var trottoaren helt ren men själva vägbanan där bilarna körde var rena mardrömmen. Jättesnölager med hjulspår och vallar.

I. kommer hit om några timmar för en liten konsultation. I övrigt händer inte så mycket, och lika bra är det. K. och jag ska äta Spaghetti Carbonara och se på TV ikväll.

onsdag 5 januari 2011

Fem har obducerats

Jag kan bara inte släppa det här med fåglarna. Nu har fem st. av Falköpingskajorna obducerats och sägs ha dött av "akut, trubbigt, yttre våld". Överkörda då kanske, anses det som trubbigt våld? Och var dom verkligen vid liv när dom blev överkörda? Dog dom inte innan, av mystiska blodproppar PRECIS SOM USA-FÅGLARNA??!? Hm, jag anar konspirationer av alla de slag... (Obs, skämt, detta är inte något jag tror på fullt allvar.) (Än.) :-)

Anyway. Dagen har gått fort. Nyttiga saker har uträttats. Och kvällen ägnades åt film, det har blivit ovanligt många på sistone. K. och jag tittade på Goldfinger. Tänk, när den kom vågade jag inte se den! På den tiden var jag extremt känslig och rädd för allt som var våldsamt, hemskt och spännande. Tack och lov att jag är en aning avtrubbad nu. Och Goldfinger är ju rena barnfilmen med nutidens mått mätt. Lugnt tempo, nästan segt ibland. Imorgon går Åskbollen, det är Bondkavalkad på TV4+, och kanske tittar vi på den också. Det är nästan lika avkopplande som kommissarie Morse eller Lewis. Fast inte riktigt. Dom är bättre, för man slipper explosionerna.

Famlande (och ramlande) fåglar

Fågeldöden fortsätter att vara oförklarad. Påkörda av lastbil, ihjälskrämda av fyrverkerier, drabbade av massvält och oväder...än så länge tycks ingen veta. Aftonbladets reporter skrev i alla fall en så söt, medkännade och engagerad text så jag är tvungen att citera den. Teorin här är alltså att dom först blev skrämda och sen överkörda.


"Fåglarna kan alltså ha blivit skrämda och snurriga av fyrverkerierna, famlat i blindo till vägen med klapprande hjärtan, där en del av dem sedan dog av skräck och en del av dem dog av fordonet."


Rent hjärtskärande med deras famlande och klapprande hjärtan...som sagt, jag tycker det så sött och gulligt skrivet, så nåt sötare har jag aldrig läst i AB.


På nåt ställe i USA är det nu i alla fall konstaterat att fåglarna dog av blodproppar. Som alla drabbades av samtidigt...hur skumt är inte det?

Det funkar på distans!

Häftigt. Jag har precis gjort en distanshealing, något som lär ska fungera väldigt bra med Reconnective healing. Vissa anser till och med att det är effektivare än en "vanlig" behandling. Jag var lite skeptisk, som jag brukar vara, men eftersom jag är utan lokal är det enda sättet jag kan jobba med den metoden för närvarande. Så i 20 minuter fokuserade jag på den speciella energin och på personen som tog emot healingen. Efteråt ringde jag henne för att höra om hon hade upplevt något. Och det hade hon, det var en väldigt massa reaktioner. Lindring i tilltäppta bihålor, skadade fingrar som hoppade och ryckte och blev bättre m.m. Inget av detta hade jag förstås en aning om. Hur som helst, det verkar mycket lovande! Vi ska höras om någon vecka, då får jag veta om det blivit några ytterligare effekter, och om det som hände nu håller i sig.

Och nu ringde transportfirman och berättade att den vinlåda jag beställt levereras till dörren inom en kvart. Från det ena till det andra liksom....

Fåglar faller från skyn

På sistone har det kommit rapporter från USA om att flockar av döda fåglar har fallit från skyn. Forskarna är inte helt säkra på varför, men det finns ett antal plausibla teorier. Nu har samma sak inträffat i Falköping: en mängd döda kajor har ramlat ner från himlen, och nu är de på väg med budbil till Statens Veterinärmediscinska Anstalt här i Uppsala.
Nog låter det väl nästan gammaltestamentligt? Ett järtecken, ett bud om ofärd...hu!
Det ska bli mycket intressant att höra vad fenomenet beror på. Om det handlar om vädret, som många tror, borde det väl dunsa ner miljontals fåglar lite här och var, eller?

tisdag 4 januari 2011

DO mot åldersdiskriminering

Ser att en kvinna har anmält Tierps kommun för åldersdiskriminering. Hon fick inte ett sökt jobb som sjuksköterska trots meriter som i alla fall på papperet var betydligt större än vad någon av dem som fick jobb kunde uppvisa. Kan det ha något att göra med att kvinnan var 57 år? Det ska nu DO undersöka.

Intressant. Jag trodde att Sverige fortfarande var det enda land i EU som inte har förbud mot åldersdiskriminering, men då hade jag tydligen fel. Bra. Det är väl annars en alldeles allmänt accepterad sanning: blir man arbetslös som äldre är det hopplöst att få ett nytt jobb, en 61-åring med stor erfarenhet har ingen chans mot en 27-åring osv. Det måste finnas tusentals sådana fall. Tiotusentals.
Så hur ska det bli om alla åldersdiskriminerade (eller det räcker ju att man misstänker diskriminering) DO-anmäler? Herregud vad många utredningar. DO kanske blir den största myndigheten i landet?

Det var nog inte helt bra att vi i Sverige införde personnummer baserade på födelseår. Antagligen är det en av anledningarna till den extrema åldersfixeringen här. Det man identifieras med i alla sammanhang är först och främst ålder, det är vad man håller framför sig som ens unika signum. I bland annat USA får arbetsgivarna inte ens fråga hur gammal en person är, enligt vad jag har hört. Deras unika identitetsnummer består av helt andra siffror.

För mig som astrolog har det ju dock sina fördelar med våra personnummer. Om jag skulle vilja veta någons stjärntecken så är det lätt att ta reda på. :-)

Bort med tomtarna

Älskade K. har nu plockat undan allt julpynt utom ljusstakar och stjärnor. Så skönt! Lika mysigt som det är att ta fram tomtar o.d. i december, lika befriande är det när allt är nerpackat i lådor och på väg till källaren. Först då känns det som att det nya året börjar på allvar. Det blir renare, öppnare, helt enkelt en annan energi hemma. Jag känner mig riktigt upprymd. För att tomtarna är borta. Det är ju nästan konstigt...

Jag fick rätt

Nej, nu är det kallare igen. Då går jag inte ut, det får vara nog nu med dubbla vantar och allmänt påbyltande! Så det blir förmodligen ingen stereoexpedition idag.

För övrigt fick jag väl ganska rätt i mina funderingar om efterspelet till det misslyckade terrordådet före jul. Som jag trodde: Snacket efteråt handlade först om att det nog var en ensam galning, och vi (det svenska samhället) har ansvar för att människor känner sig så alienerade så de vill ta livet av andra och sig själva. Bortförklaringar och "förståelse".
Sedan har det blivit ganska tydligt att det finns fler ensamma galningar, en stor grupp faktiskt, så "ensamma" är inte ordet. Ja, då är det en isolerad grupp av vilseförda, frustrerade unga män, blott 200 i Sverige tror man. Som hålls i schack av de kloka, berömvärda imamerna. (Med viss assistans av SÄPO kanske?)  Så där har vi det, som jag skrev i mitt inlägg om Framflyttade positioner. Dom skriftlärde får mer plats, mer beröm, mer acceptans. För att dom inte uppmanar till terrordåd. Som att det skulle vara en möjlighet ens! (Och trots att terrorister ofta söker sig till och rekryteras i kretser runt moskéerna, hos en religiös hard-core-kärna.) Och igen, det extremkonservativa prästerskapet med sina medeltida åsikter om bland annat homosexualitet får en accepterad, rentav lite upphöjd plats i debatten. Som inga präster (med liknande åsikter) från andra samfund någonsin skulle få.
Undrar hur det egentligen känns för alla sekulära muslimer, dom som har flytt hit just för att slippa religionens järngrepp.
I alla fall, nu har ett antal planerade terrordåd, i bland annat Danmark, Engand och Holland, avslöjats och avvärjts av säkerhetspolisen. Är faran över för den här gången?

måndag 3 januari 2011

Sett en film

Ikväll har jag faktiskt sett en film, det händer inte alltför ofta. "I love you Phillip Morris" på TV 1000, med Jim Carrey och Ewan McGregor. Den var hyfsad: lite rolig, lite sorglig och ganska ovanlig. Twists and turns som man inte hade väntat sig. Och Ewan McGregor är ju väldigt söt! Här spelar han dessutom en väldigt snäll bög och är sötare än nånsin.
På tal om film, häromkvällen gick Mamma Mia på nån kanal, och jag tyckte verkligen om den när jag såg den på bio. Men - den gjorde sig inte alls på TV. Jag tyckte alla spelade över, det blev lite hysteriskt och nästan pinsamt ibland. Meryl Streeps skuttande i snickarbyxor gjorde mig helt nervös, och Julie Walters häftiga, uppskruvade, tuffa tant-stil likaså. När jag såg Mamma Mia på bio fullkomligt älskade jag Julie Walters, och Meryl också förstås. Det krävs stor duk, bra tryck i ljudet och att man blir mer...överväldigad, för att den filmen ska komma till sin rätt.

Måste köpa stereo

Det har gått bra idag. Jag har gjort det jag skulle och lite till. Ändå känner jag mig lite orolig, som att jag har glömt något viktigt eller som att nånting är fel fast jag inte vet vad...en speciell magkänsla. Får se om det klarnar.
Min fotremiss är i alla fall fortsatt försvunnen och den jag härnäst måste kontakta har semester till den 16:e. Så redan nu behöver jag det tålamod som kommer att prägla året, enligt nyårsänglarna...

Imorgon ska jag i alla fall göra något kul, nämligen kolla på ny steroanläggning. Min kära Bang&Olufsen från 1985 börjar tappa skärpan. Lasern i CD-spelaren strejkar ibland, och det är nog början till slutet. Snyft. Som jag har uppskattat denna anläggning. Den var svindyr när jag köpte den, kostade 23.000:- tror jag. (Mycket pengar på 80-talet, jag tog ett banklån!) Svindyr och snygg och jättebra. Den har fungerat helt perfekt fram till nu, och det tycker jag visar på kvalitet. Men när det väl börjar gå utför, då är det inte mycket att göra, och nu återstår snart bara lite elekronikskrot... Lasern i äldre modeller går inte att laga, enligt specialverkstaden. Jag ska pröva sätta ut den på Blocket, det finns ju människor som gärna köper defekta prylar. (Kassettdäcket och förstärkardelen är dessutom helt okej.) Och så får jag skaffa något annat, och det blir inte i kategorin svindyr den här gången. Men som sagt, det ska bli kul att se vad det finns för utbud och försöka hitta något som är både överkomligt och bra.

Okej måndag

Åh vad skönt med en vanlig måndag! Jag har lite jobb att göra och lite husligt pyssel också. Men det känns ändå lugn och behagligt.
Något jag måste ta tag i är min behövliga fotoperation. Snarare, jag måste ta reda på var den remiss som skickades från Enköpings lasarett i oktober nu befinner sig! Den har inte kommit fram dit den skulle i alla fall. Kanske har det fastnat nånstans på Ackis, kanske har den försvunnit i posthanteringen. Och hur gör man då? Till att börja med ska jag skicka ett mail till chefen för ortopeden på Akademiska, i bästa fall är det där remissen ligger. (Fast om den har legat där sen i oktober är det ju aningen konstigt.)
Min artrosknöl fortsätter att växa känns det som, och jag kan inte längre gå helt obehindrat. :-( Trodde aldrig att jag verkligen skulle längta efter att operera den, men nu gör jag faktiskt det.

Nåja, det är i alla fall värre att vara översvämmad i Australien. Ett område stort som Tyskland och Frankrike ligger under vatten, enligt tidningen. Läste också att myndigheterna där varnar för att giftormar spolas upp från konstiga ställen, och krokodiler kan komma simmandes lite varstans. Ofattbart vidrigt. Och regnet beräknas fortsätta länge till.
Då kan man vara rätt nöjd här i sin varma lägenhet där allt fungerar, trots rekordvinter.

söndag 2 januari 2011

Mat och sport idag

Det är matlagning idag också. Jag satsar på ett säkert kort, en kycklingrätt som är enkel, god och, bäst av allt, som bara mår bra av att göras klar i god tid för att sedan värmas upp.

K. och jag tittade på reprisen av OS-krönikan för en stund sedan. Kul! Jag hade nästan glömt hur roligt det var med alla svenska medaljer, vilka känslor som väcktes när skidåkarna kämpade, och vilken otrolig bragd curlingdamerna gjorde. Sport är bland det bästa man kan se på TV! Men om det är väldigt, väldigt spännande blir jag för nervös, och därför är det perfekt med sådana här återblickar där man vet hur det går...:-) Känslomässigt är det ändå lika starkt, jag får tårar i ögonen när Kalla tar guldet och blir helt förskräckt när Anja Pärsson kraschar.

Imorgon är det en helt vanlig dag, inklämd sådär. Och sen på onsdag är det ju helgafton igen. Pust! Just trettonhelgen tycker jag är lite överflödig. Hade gärna bytt bort den för att behålla annandag pingst.

lördag 1 januari 2011

TV-dag

TV, TV och TV - dagen har kort sagt tillbringats i soffan. Jag har zappat mellan filmer, prinsessbröllop, humorprogram och konserter. Konserten som ägde rum i samband med Victoria och Daniels bröllop är så otroligt bra, så jag ryser fast jag ser den för tredje gången. Den innehåller precis allt, både musikaliskt och känslomässigt.
2011 har alltså börjat i stillsamt tempo, och jag har också mediterat lite över mina nyårsänglar. Imorgon blir det mer aktivitet. Jag ska jobba lite grann har jag tänkt, och sen på kvällen kommer A & P hit på middag. Det är säkert bra att fortsätta med fest och vin, så man inte drabbas av abstinens...:-)

Dagen efter

Så är det ett nytt år. Lite segt känns det idag, typisk nyårsdagskänsla... Något jag saknar är backhoppningen som förut brukade sändas i SVT på nyårsdagens förmiddag. Det speciella, frasande ljudet av skidor, Plex som kommenterade, publiken i Garmisch-Partenkirchen som viftade med flaggor, det var en speciell nerv och samtidigt en (för mig) inte alltför engagerande tävling - ett verkligt mysigt sätt att börja dagen på.
Nu är det snart nyårskonserten, där är i alla fall en tradition som finns kvar.

Maten igår var helt suverän. Verkligen bra. Och riklig. Vi åt och åt och var klara alldeles innan tolvslaget. Fast då hade vi en ganska lång paus mellan andra och tredje rätten. Jordärtskockssoppan med pilgrumsmussla och örtsallad är nog den godaste soppan jag ätit i hela mitt liv.  Hummern var jättefin och den speciella potatispurén (brandaden) med rökt lax och dragon lyckade jag få ihop riktigt bra. Oxfilén var förstås också perfekt och tillbehören funkade, ja allt var verkligen jättegott. Enormt rikliga portioner var det som sagt också. Maten hade utan vidare räckt till en eller två personer till.
Jag hade planer på att fotografera dom olika uppläggningarna, men det glömde jag förstås i allt fixande. En bild innan tog jag, från när vi höll på att duka:


K. tog också en bild, lite senare när det såg ut så här:


Vi var uppe rätt länge och diskade sånt som måste handdiskas. Men det står fortfarande odiskade vinglas här och var, och dom ska jag ta itu med om en stund. Nu börjar nyårskonserten!