måndag 30 juni 2014

Sporadiskt

Det är inte svårt att vänja sig vid att det är 25-30 grader varmt varje dag. Det går faktiskt hur bra som hhelst.
Egentligen hade vi aldrig tänkt vara i Spanien på somrarna. Det var ju vinterboende som var själva grejen, allt för att slippa snö, mörker och halka. Men vi börjar nästan tänka om. Och just den här sommaren är väl mycket bra vald, med tanke på hur uselt väder det tycks vara hemma.

Bloggen tynar sakta bort, det är bara att konstatera. Jag glömmer bort den. Sol, promenader, tapas, fotbolls-VM...och dagarna försvinner.

Det känns inte heller lika meningsfullt att skriva som det gjorde i början. Jag har helt enkelt tröttnat.
Därför lär det bli sporadiska inlägg även i fortsättningen. Så får jag se om gnistan kommer tillbaka. Den kanske inte gör det. Eller kanske återkommer den snart.

I alla fall så tror jag inte jag har känt mig så fri och avspänd i hela mitt liv. Imorgon ska jag börja träna på ett gym som ligger några kvarter härifrån - hoppas det blir pricken över i!
😎

onsdag 25 juni 2014

San Juan forever

Alltså, San Juan. Svensk midsommar har inte en chans.
Jag älskar den svenska naturen, för att inte tala om alla dofter. Men det kan, som i år, vara snudd på minusgrader och helt omöjligt att njuta. 23 juni i Spanien är däremot ett säkert kort vädermässigt.

Vi firade rejält, men inte på den folkliga stranden med soffor och kylskåp. Istället gick vi till Burriana, där allt är mer organiserat (av kommunen bland annat). Först till en cocktailbar där vi drack drinkar. Ganska svaga drinkar, och lika bra var väl det. Samtidigt kollade vi på fotboll: Brasilien-Ghana på stor fin TV. Många som kom tittade på matchen, men ljudet slogs aldrig på. Istället spelades hög och bra musik. Queen, Elvis, Dolly Parton, Neil Diamond - alla låtar kunde man sjunga med i, och det blev en kul mix med fotbollen.
(Men en sak: I Spanien kan dom inte göra cocktails. Allt är sockrigt, och det är lika bra att hålla sig till Gin&Tonic. Just saying.)

Det var roligt på cocktailbaren, men det är inget emot hur roligt det blev sen. Klockan 22 började ett band spela. Vi missade det mesta, men kom ner när det var en kvart kvar till midnatt och kunde konstatera att det lät väldigt bra. Och sen var det dags för den stora ceremonin. Svart av folk på stranden, och alla drogs till strandbrynet. Där var det ett slags eldshow och ett helhäftigt fyrverkeri som övergick i en gigantisk brasa. Och som seden påbjuder: Vid midnatt ska man bada eller åtminstone stänka vatten över sig alt. doppa fötterna i havsvatten för att rena sig från alla synder som begåtts det senaste året.
Jag stod ett bra tag utan att en enda vattenstänk nådde fram, men plötsligt hade vågorna växt till sig. Svall och sandblandat havsvatten över skor och byxor. Det räckte som botgöring, så då gick vi till en provisorisk strandbar och beställde äntligen en gin&tonic. Starkast nånsin. Kostade 5€.

Bandet började spela igen. och det lät superbra. Om jag ska försöka beskriva det så var det som ett väldigt skickligt svensk dansband, typ Sven-Ingvars, fast med spansk, ganska traditionell musik och spanska rytmer.
Hur mycket folk som helst, en total mix. Många sjöng med. Alla dansade. Turister och spanjorer. Backpackers med rastaflätor, medelålders hemmafruar. småbarnsfamiljer, fulla engelsmän, pensionärer...typ tusen personer på stranden, det var så kul! Alla drack, ingen var otrevlig. Det var bara glädje, och luften var varm.
Vi gick hem vid halvtvå-tiden, helt euforiska. Musiken skulle hålla på till tre, men vi var nöjda.

Varför vara nån annanstans? Nånsin.

måndag 23 juni 2014

Olika sorters firande

Midsommarafton, den svenska alltså, blev som väntat en lugn historia för oss. Enkel lunch på takerrassen, i det vanliga kanonvädret.


Sen tog vi en promenad, läste, slappade, åt jordgubbar, gick ut på en tapasrestaurang. En vanlig trevlig fredag, fast vi hade en av K. medförd liten midsommarstång på bordet.

Idag firas San Juan här, och då festar spanjorerna rejält. Redan igår började folk muta in platser på den populäraste stranden. Tält, stereoanläggningar, egna små elaggregat, madrasser, möbler...det brukar tydligen tillkomma både kylskåp och soffor också. En upplevelse att beskåda.

Igår satt vi och åt middag när vi hörde blåsmusik och entoniga trummor i närheten. Snabbt rusade vi ut för att kolla vad som pågick. Det visade sig vara ett slags religiös procession av det mindre slaget. Barn och vuxna gick med, och som alltid bars också en smyckad kista (?) av allvarliga män. Barnen hade speciella kläder; flickorna var utstyrda i långa fluffiga klänningar och pojkarna hade snygga små uniformer. Ett altare var iordningsställt på gatan, och där stod en präst och väntade tills tåget gått förbi - då utförde han nåt slags ceremoni med tänd rökelse. Och sen kom en eftertropp av vuxna vandrande, och de sjöng en vacker psalm e.d. med höga klara röster.
På gatan hade man strött ut massor med färska myntakvistar och kanske nån annan örtkrydda också. fantastiska dofter spred sig.
Jag försökte ta några bilder, men det blev inte så bra. Man ser i alla fall myntan.


Det var väldigt mäktigt alltihop, ett speciellt och oväntat avbrott i vår måltid. Alltihop ägde rum alldeles här bredvid. Det kändes som något ur en film. "Gudfadern" på Sicilien eller så. Och när det var klart gick vi tillbaka hem och fortsatte äta vår pasta carbonara.

torsdag 19 juni 2014

Midsommar i Spanien

Jag är glad att det är ljust så pass länge på kvällarna här i södra Spanien. Ända till 22-tiden, och det är över förväntan eftersom jag hade fått för mig att det skulle bli kolmörkt redan klockan 20.

Imorgon är det midsommarafton i Sverige. Här firas "midsommar" alltid den 23 juni och heter San Juan.  Det lär vara en rolig helg. Här i Nerja är det för ovanlighetens skull tillåtet att campa på stränderna, och ung och gammal söker sig dit. Olika serveringar uppstår, det är musik, grillar och eldar. Lite fyrverkerier också tror jag. Vid midnatt är det sed att alla som kan och vill badar i havet. De som inte kan eller vill brukar istället doppa fötterna eller bara stänka lite vatten över sig - vattnet ska rena från synder. (Det är ju ett mycket katolskt land.)

K. och jag ska förstås kolla in San Juan-firandet ordentligt. Däremot är jag inte säker på att det blir något speciellt imorgon. Det är en alldeles vanlig fredag här. Kanske äter vi jordgubbar på terrassen. Och/eller går till en svenskägd restaurang och äter midsommarmiddag. Det beror på hur vi mår efter den tapasrunda vi ska ut på ikväll.

Det är 27 plusgrader och hög luftfuktighet. Spanien har åkt ur fotbolls-VM. Och, under över alla under, det tycks vara slut med fotbollsspelandet här i gränden! Fler än vi måste ha tyckt att det var jättejobbigt. Då och då kommer det ut några barn och försöker, men efter några minuters dunsande hör vi hur de blir tillsagda att sluta. "Por que?" frågar barnen, och så blir det en liten diskussion. Och efter ytterligare nån minut hörs inga pelotas mer. Hurra!

tisdag 17 juni 2014

Städar

Idag köpte jag en liten spansk dammsugare för 700 kronor. Bar stolt hem den och kunde äntligen dammsuga de mattor vi köpte på marknaden i vintras...
Spanjorer har sällan mattor och inte heller några dammsugare. Det är sopborstar och moppar som gäller.
Och nu förstår jag varför dom städar så mycket. Det blir verkligen jättesmutsigt väldigt fort. Fönstren är minst sagt otäta, detsamma gäller dörrarna, och i springorna blåser det in damm och sand. Saharasand far omkring i luften här, och när det vill sig illa blåser den in samtidigt som det kommer ett regn - och då typ regnar det sand! Det var vi med om tidigare i år. Efter ett ganska lätt kvällsregn var takterrassen (och allt som fanns på den) täckt av ett tunt lager fin sand, som mjöl. Vi trodde det var pollen, men sen fick vi veta att det var sand. Inget regn som sköljde rent precis...

Det damm som snabbt samlas inne på stengolven är också speciellt, tungt och lite segt. Ganska äckligt. Alltså, man måste verkligen städa ofta. Även för att hålla undan myror och annat.

Efter dammsugningen var jag ännu mer på hugget, så jag gick till Mercadonan och köpte diverse städmedel. Det är inte det lättaste, eftersom det finns hur många sorter och varianter som helst. Hyllmeter på hyllmeter, helt otroligt.
Vi behöver lite starkare medel än dom vi redan har, så jag bar hem en påse med blandade kemikalier och kunde äntligen få renare i både duschkabinen och diskhon. Sen började avloppet lukta illa, så då hällde jag i ett medel i det. Riktigt kul.

Det är fortfarande varmt och fuktigt, det är därför jag orkar hålla på.

söndag 15 juni 2014

Hett

Här är det hett. Över 30 plusgrader de senaste dagarna.
Lesley, en av K:s äldsta vänner,  har hälsat på från England. Tiden gick fort, och det var alltså väldigt varmt hela tiden. Solen känns farlig. Farlig och vass. Det är skugga som gäller, och den är ju varm så det räcker.
Jag gillar hettan! Får jättemycket energi, behöver nästan ingen sömn. I förrgår, när både K. och Lesley vilade, började jag torka trappor, steka pannkakor och göra liknande saker. Ju varmare det blir, desto mer letar jag efter nyttiga och husliga uppgifter - som jag direkt tar itu med.
Ganska speciellt.

Fotbolls-VM har startat, och vi var ute och tittade på Spaniens premiärmatch. Tyvärr blev dom krossade av Holland. 1-5, det är riktigt jobbiga siffror. Spanjorerna här var på gång hela dagen, många hade fotbollströjor, barnen var förväntansfulla, stämningen liksom kokade. Och så detta hemska resultat. Andra halvleken såg vi på en tapasbar här i närheten. (Första såg vi utomhus nere på stan. Flera holländare skrek och jublade, utan att bli nerslagna. Bara en sån sak.)
När vi kom in på tapasbaren var det i princip fullsatt. En familj med två pojkar satt närmast dörren, dom såg fattiga ut. Nötta kläder, sliten, fårad pappa, överviktig mamma, söner som blev allt ledsnare.
Men i alla fall, familjen satt vid två små bord, och direkt när vi kom erbjöd dom oss det ena. Bara en sån sak gör att jag älskar Nerja. Det kändes som att dom hade kostat på sig en utekväll, och när Holland öste in mål rann det en tår här och där.
Hela stan var ju dämpad efteråt, utom dom holländska turisterna. Spanjorerna hämtade sig snabbt i alla fall. Jämfört med Sverige är det så otroligt fredligt. Inga provokationer. inga bråk, ingen slår sönder något eller skriker eller misshandlar.
Egentligen var det skönt att slippa allt jubel i form av biltutor och vuvuzuelor, men självklart hoppas vi att Spanien vinner nästa match.

måndag 9 juni 2014

Inga pelotas idag

Oljudet igår förmiddag var kulmen på ungefär två veckors tilltagande stoj, skrik, skrän och fotbollsdunk. "Vi orkar nog inte med det här, vi kanske redan nu ska börja kika lite på andra boendealternativ," sa vi till varandra. Så desperata var vi.

Jag avreagerade mig i ett blogginlägg, samtidigt som K gick iväg för att vara hundvakt. Och precis just då blev det tyst. Den högljudda skränpappan som hördes i hela kvarteret åkte iväg med fru och son. "La playa," hörde jag frun upprepa, och det var en perfekt söndag för familjeutflykt till stranden.

Alla andra hade ju också åkt iväg nånstans, så det blev en fridfull dag med bara de vanliga ljuden av folkliv vid tapasbarer och lite hundskall.
När barnfamiljerna kom hem tidigt på kvällen fruktade jag det värsta. Men det var fortfarande lugnt. Några enstaka pelotasdunsar, men det kom av sig nästan direkt.
Underbart!

Inte nog med det. Även idag har det varit tyst! Inte ett enda skrik, inte en enda boll. verkligen nada. Jag fattar ingenting. Men det kanske har varit fler än vi som reagerat. I alla fall, en pelotasfri dag, det uppskattades. Och då vill vi ju aldrig flytta härifrån,

söndag 8 juni 2014

Nu märker vi nackdelarna, ska vi stå ut?

Det är verkligen sommar nu. Sommar i Spanien. Igår kväll satt vi ute till midnatt, och det var varmt hela tiden. Trångt i stan men inte oframkomligt utan bara trivsamt.

Fint i huset har vi också fått.
Ändå är vi lite deppade idag.

Nu när det är riktigt varmt flyttar livet här i gamla stan ut i gränderna. Det är, som jag skrivit tidigare, jättemysigt med gamlingar som står i gathörnen och pratar gamla minnen, och tanter som bär ut stolar och sitter och stickar. Underbart pittoreskt.


Men några som också kommer ut är barnen. Och vad som inte är ett dugg mysigt är skrik och fotbollsspel. Med skrik menar jag stoj och av lekar upphetsade ljud. Barnen här leker nämligen på gammaldags vis, och det är egentligen helt fantastiskt. De sjunger ramsor, håller på med rockringar och har andra lekar för sig. Och så långt är det hur bra som helst. Men när det håller på nog länge och det blir nog många barn ute, ökar volymen och slår över i vilda, jättejobbiga skrik. Husets ljudisolering = noll. Det är som att vara på en skolgård. Ju bättre väder, desto mer oväsen.
Ge ungarna surfplattor så de kan sitta inne och spela dataspel! Tänker vi då.
Det är också fotbollarna. Pelotas, som det heter här. Ständigt dessa pelotas som dunkar oregelbundet mot gatstenar och hus!
På vardagarna är det lugnt till en början. Klockan två slutar skolorna, och vid tretiden börjar ett fruktansvärt oljud, så pass att man inte kan sitta i vårt vardagsrum och se på TV eller lyssna på musik! Ibland, när det går för långt, kommer det ut nån tant och säger ifrån, och då lugnar det sig. Men det som anses acceptabelt här är helt olidligt för oss.

Idag har de barn som brukar föra mest liv åkt iväg, kanske till stranden eller till släktingar. Då kommer det ut en bloody pappa med sin femåriga son och skriker och spelar fotboll!

"Jag tror inte jag orkar bo här," sa K. Och då älskar hon huset med hela sin själ. Men man kan inte koppla av, inte tänka, man är bara helt invaderad av oljud.

I vintras var det förstås inte alls så här. Då var det kyligt och barnen höll sig inne. Vi trodde inte att det bodde just några barn alls här. Nu dyker det fram fler och fler från var och varannan dörr. Med pelotas i händerna.
Suck.

torsdag 5 juni 2014

Pusselbitar på plats

Idag är det mitt absoluta favoritväder: 26 plusgrader, fuktigt och disigt. Som vanligt när det är riktigt varmt fylls jag av energi och börjar städa och göra annat husligt. Nu blir det också matlagning, eftersom vi har bjudit hem folk lite senare.

När jag gick ut för att handla i förmiddags stod några gamlingar och pratade i ett gathörn, en kvinna skurade frenetiskt trottoaren utanför sitt hus, en murare på ett tak sjöng för sig själv. Det är en miljö som är så speciell så jag saknar ord. Vid tre-tiden och framåt, när de barn som bor här har kommit hem från skolan och är ute och leker, kan det dock vara ganska jobbigt med skrik (glada i och för sig) och fotbollar. Alla ljud ekar i gränden.

Den stora händelsen igår var i alla fall att sängen kom på plats. Då hade Manny, en spanjor vi lärt känna lite grann, försökt dagen innan. Han hade med sig två tonåringar och dålig utrustning, så det gick föstås inte. "Jag ska fixa," sa han. "Jag känner några som kan sånt här." Sen ringde han och sa att det kommer några imorgon bitti klockan nio.
Jag vaknade prick nio av att kyrkklockan slog. Trött. Men eftersom hantverkare och yrkesmänniskor här håller tiderna, enligt min erfarenhet, förstod jag att det var bäst att gå upp. Hade inte ens fått på mig kläderna förrän det bultade på dörren. Där stod två kvinnor och tre män! En av kvinnorna var belgiska och har startat en byggfirma, den andra var spanjorska och gift med en av killarna. Dessutom är hon chef för en elfirma. Bra att ha såna kontakter... Hur som helst, vilken uppställning!

Den urtrevliga belgiska kvinnan var chef för projektet och de tre männen. En var lång och väldigt kraftig och hette David, den andra var kort och kompakt och hette också David, den tredje var liten och smal som en sticka. Stickan hette Emilio, och senare fick jag veta att han anses vara Nerjas bästa hantverkare. Otroligt duktig och dessutom urstark, trots skinn- och benutseendet. Han får ofta hedersuppdraget att bära Madonnan vid festprocessioner.

Killarna kollade sängen och huset. Försökte först (som alla andra har gjort) få den uppför trappan, och sen genom balkongen på övervåningen. Gick inte. Då stack de iväg ett tag, medan kvinnorna, K. och jag gick och fikade. 9.30, och vi satt ute vid "Apelsintorget". Det var soligt och jättevarmt.

Sen var det dags. Davidarna och Emilio kom tillbaka med cementsäckar över axlarna. Upp med dem på takterrassen. Rep, block och talja bars också upp. Sängen ut på gatan, rep sattes fast. Cementsäckarna användes för att balansera tyngden, och så började upphissningen. Emilio stod på marken och såg tlll att repet var ok och att sängens ribbottnar höll. Så sprang han in och uppför trapporna till övervåningen. Där finns nämligen två små balkonger och från den den ena höll han ut sängen, så den inte skulle slå emot de utskjutande takpannorna.



Han puffade ut den lite och höll i medan den drogs vidare uppåt, sen sprang han upp på taket där de andra andra stod. Då började rysaren. De utskjutande takpannorna blir som ett litet skärmtak på 3-4 decimeter ungefär. Och där fanns ju nästa risk att sängen skulle ta i, och i värsta fall ha sönder några takpannor.

Vid det laget började jag bli nervös, ännu mer än jag redan var. Vågade faktiskt inte titta när Emilio stod halvvägs ute på takpannorna. Långa David höll i honom medan han höll undan sängen med både ett ben och en arm.
Den belgiska kvinnan stirrade upp och såg ut som hon skulle svimma. "Oh my God, Emilio!" mumlade hon och var väl rädd att hennes bästa resurs skulle störta till marken.
Det var faktiskt riktigt läskigt.

Men det gick! Jubel och hurrarop!




Nu kan vi ju aldrig ta den härifrån. I så fall får vi anlita nån med yxa och motorsåg.

Efter sammanlagt två timmar var det alltså klart, och det kändes som att ha vunnit på Lotto. Att bära sängen från taket till sovrummet gick bra, för där var det gott om plats.
Killarna ville ha 20€ var, men vi gav dem 30, och de blev jätteglada.

Tänk, allt detta för en säng med ynka 140 cm bredd! Och nu är sista pusselbiten lagd, känns det som. Huset börjar bli precis som vi vill ha det. En blandning av spanskt och svenskt. och vi har så pass mycket personliga saker och egna möbler, så det känns verkligen hemma.

Förresten, ytterligare en pusselbit har kommit på plats. En enormt stor och viktig pusselbit, nämligen att K. har fått tag i en lokal att måla i. Även det genom Manny, som har connections precis överallt verkar det som. Ett tomt rum bara, men ganska stort, mitt i stan och med billig hyra. Att hitta sånt är omöjligt i Nerja, det är vad alla säger. K. slängde ut en fråga till en enda person och allt löste sig snabbt som ögat. Är det meningen, så är det.






onsdag 4 juni 2014

Försvunnet inlägg

Men alltså. Här hade jag skrivit ett långt blogginlägg på ipaden, och så hängde sig alltihop. Inlägget borta, mycket irriterande. Det här skriver jag bara för att tala om att viljan var god men tekniken motsträvig. 
Egentligen tycker jag intenom att skriva på paddan. Det går lättare och blir bättre på vanliga datorn, så nu ska jag hålla mig till den.

I alla fall är allt så bra som något kan tänkas vara. Och snart ska det bli 30 grader varmt. Det ser jag fram emot. 

Försöker skriva ett bättre inlägg imorgon.

söndag 1 juni 2014

Gods anlänt

Det var ju sorgligt med Fru Flytt, att hon dog alltså. Själva firman skulle ju leva vidare ändå, och i april, direkt efter påsk, kom två killar och hämtade de saker vi ville ha ner till Spanien. Sen har det varit tyst, så jag började skicka lite mail för nån vecka sen. Inget svar. Jaha, tänkte jag, nu står våra grejor i nån lagerlokal i Alicante, och där kommer de att stå i all evighet. Fru Flytt har säkert lagt ner alltihop, dom klarade sig inte utan själva Frun.
Och Fru Flytt har mycket riktigt lagt ner, företaget existerar inte längre. Detta fick jag veta av en kille från ett helt annat flyttföretag, Roslagens Transport. Han ringde i fredags och berättade också att de hade tagit över bland annat frakten av våra saker. Pust, vilken lättnad!

Och i förmiddags klockan 11 kom så Roslagens Transport, exakt samtidigt som ett fruktansvärt oväder bröt ut. Regnet vräkte ner, åskan mullrade och knallade. När det regnar i Spanien är det som att himlen öppnar sig, och förutom de vanliga regndropparna måste man se upp för takduscharna. (Stuprännorna är ju inte nere vid marken utan uppe vid taken. Inte praktiskt.)
Det går inte heller att köra bil in i vår smala gränd, så flyttbilen stod 60-70 meter bort. En bit att bära alltså.
Det fick bli en paus när det var som värst, annars hade regnskador uppstått på godset.
Men till slut var allt inne. Allt var med, inget var trasigt. Hurra!
Dags att packa upp flyttlådor igen, det kändes liksom välbekant. Och kul att få lite egna möbler och prylar. Glas, porslin, sängkläder, böcker, en skrivare och diverse annat fyller nu skåp och hyllor.
Vi är väldigt nöjda och glada.

Trots att en 140 cm bred inplastad säng står på högkant i vardagsrummet.





Sängen ska förstås upp till ena sovrummet. Men den är för stor, eller det är snarare för trångt i trappan! Räcket är i vägen, och i Sverige brukar såna räcken gå att skruva bort. I Spanien är de fastlimmade i marmortrappan.
Så nu måste vi anlita några som kan ta upp den antingen via fönstret eller takterrassen. Sånt är inte helt ovanligt här, så det går säkert att lösa. Oväntat besvärligt bara.
Vi har ju två enkelsängar också, så vi fortsätter sova i dem tills vidare.

När allt var uppackat tyckte vi att vi förtjänade nånting att dricka. Så vi gick till en bar och jag beställde ett glas vin och K. en öl. Så här såg det ut:


Riktigt komiskt.
Och regnet, det slutade direkt när allt flyttgods var inburet. Sen blev det soligt och varmt igen.