tisdag 30 september 2014

Härlig september och bankfrågor

Septembers sista dag. Otroligt fint väder. Jag undrar om inte just september är den bästa tiden att vara i Nerja. Det är inte lika tjockt med turister, det tunnas ut varje vecka faktiskt, men allt är fortfarande öppet. Restauranger, butiker, glassbarer, delikatessaffärer - inga säsongs- eller semesterstängningar som på vintern.
Vädret har varit fantastiskt, fortfarande väldigt väldigt varmt men inte den värsta sortens tryckande värme. Och nu när oktober är på gång har temperaturen sjunkit till nåt som antagligen är typisk spansk sensommar.
Jag tog en promenad på förmiddagen. 24 grader, nästan vindstilla. Så här tomt var det på en av stränderna.


Sen när jag gick tillbaka samma väg efter nån timme hade det fyllts på lite. Och solen stekte, så det började bli riktigt hett igen.

Just förmiddagarna är väldigt behagliga. Svalt men ändå varmt, som tidigt en svensk högsommardag.

En av dessa behagliga förmiddagar gick K. och jag till banken. Vi var ju tvungna att öppna ett spanskt bankkonto för att kunna ha internetabonnemang, och det har fungerat hur bra som helst med autogiro. Men vi upptäckte att den bank vi valde har ett annat kontor, bara ett stenkast från det första, och på det kontoret jobbar en svensk kille. Så dit gick för att prata med honom om lite saker. Det känns ju väldigt bra att kunna prata om ekonomiska frågor på sitt eget språk. Och det var ju ändå samma bank.
Bara det att i Spanien är man inte i första hand kund hos en viss bank utan på ett visst bankkontor! Allt måste flyttas över, vilket innebar att avsluta kontot och öppna ett helt nytt med femtielva nya papper att skriva på. Dessutom måste bankkontor 1 ge sin tillåtelse till proceduren, det tycker man ju annars att kunden ska bestämma. Svenska bankkillen ringde upp kontor 1 och pratade väldigt diplomatiskt och försiktigt om att las senoras ville byta pga språket och blabla. Ja, okej då, sa dom tydligen.
Men det tar tid. Detta var en vecka sen, och det är inte klart än. I alla sammanhang häpnar man över den spanska byråkratin.

Jag noterade ett märkligt anslag bredvid kassorna. Har hört hört talas om liknande saker, men nu stod det svart på vitt: Vill man göra kassaärenden, till exempel betala en räkning, och inte är kund på just det här bankkontoret får man endast göra det på måndagar, onsdagar och torsdagar mellan kl. 8-10.30 och enbart mellan den 11:e och 25:e varje månad.
Helt märkligt, vem kan ens tänka ut nånting sånt?! Jag frågade svenska bankkillen om det. "Det är för att göra det så jobbigt som möjligt," sa han helt frankt. Så det inte kommer fullt med folk som tar upp tid och orsakar jätteköer med sina betalningar.
Jaha. Ett så liksom Monty Pythonskt sätt att styra kundströmmar.
Hur gör man i Sverige för att slippa eller minimera vissa typer av ärenden? Avgifter förstås.

Förresten. Igår ringde en karl från bankkontor 1 och frågade varför vi vill byta. Lagom glad lät han, men K. förklarade att vi inte alls är missnöjda, vi bara tycker det är skönt med nån som pratar svenska just när det handlar om pengar.
"But why?" frågade han igen. (Han pratar bra engelska.) Så K. drog samma sak igen. "Ok, adios senora!" sa han då.
Lite underligt kan jag tycka. Nu kanske han kommer att se arg ut när vi stöter ihop med honom på stan.

torsdag 18 september 2014

Börjat skolan


Jag har börjat skolan! Lektioner i spanska två dagar i veckan, en och en halv timme per gång. Jättekul. Men det känns väldigt ovanligt, väldigt länge sen jag befann mig i en sån situation.
Undervisningen sker helt på spanska och verkar bra. Kostnaden är 55€ i månaden, vilket anses som ganska billigt här.
Nåt annat som är bra är att skolan ligger bara tre minuters promenad från där vi bor.
I min lilla grupp är vi fem personer från fem olika länder: Belgien, England, Etiopien, Indien och Sverige. Åldrar 25-71. Spännande värre. Jag är förhoppningsfull inför min framtid som spansktalande.

torsdag 11 september 2014

Misslyckat turistförsök

Vädret har inte direkt slagit om, men det har blivit "svalare". Strax under 30° istället för över. Det är dessutom fuktigare ute, och då känns värmen lite snällare, lite mjukare. Mer inbäddad liksom. Mina soleksem är helt under kontroll nu.

K. och jag tänkte turista oss idag, (eller snarare igår eftersom det här inlägget tydligen inte publicerades som det var tänkt). Gå ner till Burrianastranden och hyra solsängar eller helst lyxvarianten med tak och gardiner. Läsa, bada (K., inte jag), äta lunch, som sagt leva turistliv. Så vi packade två stora kassar med handdukar, kuddar, böcker, solskydd 50 och diverse annat.
Det såg härligt ut när vi kom ner och tittade ut mot stranden. "Inte alls mycket folk," tyckte vi.


Och det var det inte heller, om man pratar om vattnet och själva sanden. Däremot var alla solsängar upptagna eller reserverade, inte en enda av uthyrarna hade nåt ledigt! Och då finns det ändå väldigt många. K. bytte ändå om, eftersom hon hade bestämt sig för att bada. Huttrande kom hon tillbaka, det var inte alls några 25 grader som folk har berättat om, i alla fall inte just där. 
Sen gick vi hem med vår packning och ägnade dagen åt andra saker.
En söt katt sov på en motorcykel.


Nu ikväll har vi tagit en promenad på stan. Mycket folk, trots att många vanliga turister åkt hem. De som är kvar är till övervägande delen britter. Och så är förstår

måndag 8 september 2014

Motvillig röstning

Jag röstade faktiskt innan vi åkte. "Faktiskt" skriver jag, eftersom det tog emot. Det finns inget parti jag gillar längre, inget jag känner sympati för, inget jag ens respekterar! Så jag gjorde som tydligen många andra har gjort i år: Röstade på det minst dåliga. Som kanske är jättedåligt men ändå kändes ärligast.

Vad har hänt med politikerna, och varför är årets valrörelse så liksom...feg och föraktlig?! Usch.

Jag är nästan rädd för valresultatet och hur det kommer att bli sen.

Anybody länkade till Bitterpittens Valguide, och jag håller med om mycket i den.

söndag 7 september 2014

Innedag

Idag har jag faktiskt inte varit utanför dörren. Det är alltid samma väder: sol och stekhett, så det känns inte viktigt att utnyttja det vackra vädret. Eller ska jag säga det inom citationstecken,  "vackra" - det är faktiskt för mycket nu. Värmen är inte problemet, det är själva solen som är elak. Soleksem på händerna, inte kul. Och då har jag bara spenderat några minuter om dagen i solen, typ när jag går och handlar och man inte kan gå i skugga hela tiden.

Det kändes bra att vara inne idag. Jag har:

Spelat Wordfeud
Spelat Pet Rescue
Läst
Gjort lchf-pannkakor
Diskat
Tänkt
Småstädat

Inte alls illa för en ingetsärskilt-söndag. Och visst låter det avkopplande i största allmänhet?
Framåt kvällen tog K. och jag en drink på terrassen. Fantastisk himmel och fullmåne. Sen plockade vi fram rester från kyl och frys och fick ihop det till en jättegod indisk middag.

För exakt en vecka sen var vi hemma i Uppsala med färdigpackade väskor och klockan ställd på 04.00. Vi har alltså varit här en knapp vecka - det känns som en månad. Minst.
Just nu hörs lite liveflamenco från en tapasbar, folk går förbi våra fönster, hundar skäller (men inte så mycket så det är jobbigt, än så länge). Det är sen kväll och lagom varmt. Dags för en kopp te.

torsdag 4 september 2014

Tropiskt

Det är nåt otroligt varmt. På papperet är det inte varmare än det var i juli, men det känns mycket mer. (Kanske för att havet är uppvärmt nu?) Man sitter rakt upp och ner i skuggan eller på kvällen, och svetten rinner ner i ögonen. Ganska häftigt på sitt sätt.
Men man kan inte göra så mycket, och nu förstår jag varför spanjorerna äter middag så sent. Deras liv är inställt efter de varmaste månaderna, trots att det bara handlar om en liten del av året. Vad jag också har märkt är att spanjorer pratar lika mycket om vädret som svenskar eller engelsmän. I vintras avhandlades ständigt kylan och blåsten, det var frio och viente överallt. Nu patar de om värmen, calor. Ingen tycks riktigt uppskatta den...

Vi har också hört våra första pelotas för den här gången. Usch. Ett jättegäng ungar som skrek och sparkade boll mot husen. Glada blev vi när folk kom ut och sa till dem, bara det att då flyttade de sig och var utanför vårt hus istället. Det är verkligen jobbigt. Men tog slut efter ett tag när nån kom och visade nåt litet mobil/läsplatteaktigt. Då gick hela gänget iväg för att kolla, och vi kunde andas ut och höra våra egna tankar.
Snart blir det väl här som i Sverige: Barn sitter framför datorer och surfplattor istället för att leka som förr. Det är ju inte bra, absolut inte. Men skönt ändå att slippa det värsta oväsendet.

Värmen ska vi komma ihåg i vinter, när vi går med underställ och ylletröjor inomhus, och kombinerar det med varm jacka när vi går ut. Nu har vi 28-30 grader inne, och något mer ute. Det är en härligt tropisk känsla.

tisdag 2 september 2014

Som hemma

Så självklart det kändes när vi öppnade dörren till huset i Nerja. Som om vi aldrig hade varit härifrån.
Men vi var trötta, som man blir efter att gått upp fyra på morgonen. Och genomlidit en ganska hemsk taxiresa, med chaufför som körde som om vi höll på missa planet. Vrålfort, med ena handen på ratten och den andra hållande en mugg kaffe som han sippade på var trettionde sekund. "Är inte kaffet slut snart!" tänkte jag nervöst, eftersom jag tycker att två händer på ratten är en fördel när man transporterar folk och dessutom överskrider hastighetsbegränsningen ganska kraftigt.
Jag gjorde mitt bästa för att bromsa genom att pressa högerfoten i golvet och dessutom hålla emot med ena handen. Som vanligt fungerade det inte.

Vi var framme vid Arlanda på rekordtid. Planet gick exakt på minuten och landade i Malaga hela 25 minuter före uppgivet klockslag. Våra Nerjakompisar Anette och Benna var med på semma flight och berättade att deras taxiresa var ännu värre än vår, chauffören sov nämligen! Han sov när de kom ut till bilen och han sov lite då och då under själva färden. Han nickade alltså till, bilen for hit och dit, och enda sättet att klara av resan var att själv ha koll och puffa till honom direkt när man såg att ögonen började falla igen. Livsfarlig är bara förnamnet.

I alla fall, framme i Nerja så var det som att komma hem.Vilket det ju också är. Vårt andra hem, där vi ska tillbringa lika mycket tid som hemma i Sverige.
Det var +28 och mulet när vi kom. Ganska skönt att slippa solen i åtminstone några timmar. En mjukstart liksom. Men framåt eftermiddagen böjade det steka och den bekanta bastukänslan infann sig.

När vi försöke vila ett tag knackade det på dörren och där stod en av grannarna, den 92-åriga tanten. som sett att gardinerna på nedervåningen var fråndragna. Hon blev väldigt glad att vi är tillbaka. "Bien. Bien. Bien." sa hon. Vi var också glada, eftersom den tanten var väldigt dålig i vintras. Nu är hon jättepigg.
Vi har också träffat andra grannar. De frågar om vi har varit i vårt hemland, och så klagar de över hur varmt det är här. K. och jag klagar inte, inte över det i alla fall. Än.