Vinter och handjur

Värst vad vintern slog till, med snö och allt. På självaste julafton, och nu ska det visst hålla i sig. Vackert är det och säkert stämningsfullt att gå i den knarrande snön. Men jag har inte varit ute på fyra eller fem dagar - håller mig inne i värmen. Eller vad jag nu ska säga. Som jag misstänkte är den här lägenheten kall på vintern. Inte lika kall som huset i Spanien förstås, långt därifrån, men jag har köpt fårskinnstofflor. Utan dem blir fötterna iskalla.

K. jobbar idag. Jag har också jobbat lite och ska snart ner en vända i tvättstugan.

Böcker har jag också, så det går ingen nöd på mig. Håller på med Karl Ove Knausgårds sexvolymers självbiografi Min kamp. Jag gillar dem skarpt, de tre jag hittills har läst. Kommer ihåg hur fascinerad jag var av Lars Noréns dagböcker, också det väldigt mycket text, jag får lite samma känsla nu.
Kanske har jag en svaghet för ordrika manliga författare som skriver om sig själva. Ulf Lundell är en annan favorit.

Säkert finns det vissa ultrafeminister som tycker det är beklämmande med dessa mansböcker, ja jag vet ju att det finns det. Jag känner flera stycken, men eftersom jag faktiskt gillar olika på allvar, så tycker jag om dem som personer även om jag inte delar deras åsikter.
Och på tal om feminism, den tar sig verkligen nya uttryck. Häromdagen häpnade jag över DN:s Kalle Anka-artikel. Kalle Anka på alla möjliga sätt, skulle jag vilja säga. Nån som har missat den?

Tänk alltså Kalle Anka. Knattarna. Musse Pigg. Långben. Farbror Joakim. Piff och Puff. Pluto. Robin Hood. Baloo.
Och så vidare.
De är hanar, mansdjur, maskulina varelser! Ve och fasa.

Det finns förstås hondjur i julaftonsKalle också. Men endast 22 stycken. Askungen, Lady och Marion och nångra enstaka möss och fåglar väger lätt jämfört med handjurens extrema dominans på hela 293 stycken.

Det är faktiskt folk som har räknat ut det och presenterat det som en uppseendeväckande och viktig nyhet. "Vi vill inte att alla manliga karaktärer ska klippas bort. Men vi tycker det är viktigt att det här uppmärksammas." säger utredarna.
Tja, jag vet inte vad jag ska säga om detta stora problem. Välkommen till Sverige, Europas största omskolningsläger.

Själv såg jag dock inte Kalle Anka denna julafton. Hängav mig åt den maskulina världsbilden på annat sätt, genom att läsa Knausgård. Nu ska jag snart börja med volym fyra, men för säkerhets skull varvar jag med en biografi över Gertrude Stein och Alice B. Toklas...

God fortsättning!

Mjöl på apoteket

Vårt närmaste apotek har byggt om och piffat upp sig. Jag har reagerat på att det ser så väldigt annorlunda ut, typ öppen planlösning med skönhetsprodukter i blickfånget. Det står faktiskt "Skönhet" lite överallt, och där finns diverse kända märken. Smink. På apoteket. Det känns så fel, så fel.
Idag hade jag ett ärende dit, skulle köpa en traditionell apoteksvara, så jag gick in i butiken och kollade bland hyllorna. Noterade då att de även säljer müsli! Och snacks. Och mjöl.
Alltså, så konstigt. Apoteket, vad händer?!

I övrigt kan jag konstatera att tiden går fort. K. ska hoppa in på sitt gamla jobb, hon har fått massor med pass, så plötsligt har vi nästan inga lediga dagar/kvällar kvar innan vi åker tillbaka till Nerja.
Det har liksom tjocknat med åtaganden/träffar/arbete, och det är förstås både trevligt och bra. Själv har jag också haft rätt mycket jobb men har gjort undan nästan allt. Kommer att vara ensam hemma både jul- pch nyårsafton. K. jobbar till 21 båda dagarna. Jag har inget emot det, tvärtom. Det är mysigt att vara ensam, särskilt på julafton. Jag var ofta det förr i tiden och njöt verkligen av det ensliga trivselmyset. Det är ändå en speciell stämning på julafton, den ligger som täta vibrationer i luften. Så den dagen kan man bara vara och känna ett slags frid. Sen blir det väl en öl och lite Janssons när K. kommer hem. Lite vickning sådär.

Hur man än ser det, så börjar snart nedräkningen. Två veckor kvar.

Åh nej. nu är den här!

Det har känts riktigt bra att vara hemma. Mörkret har inte tagit så hårt på mig eftersom jag är fulladdad med d-vitamin och har en del reservenergi, och så har det varit plusgrader hela tiden. Perfekt vinter för mig. Men några minusgrader igår natt förstörde allt. Nu är den här, den vidriga, vidriga halkan! Man trippar med små försiktiga steg och en obehaglig känsla i magen, hela tiden med blicken riktad mot marken för att kunna upptäcka isfläckar.
Usch, jag går inte ut! Hade annars en del ärenden på stan idag, men det får anstå.
Var har jag mina broddar månne?

Ett avsked

"Vi har samlats för att ta farväl av Bojan..."

Jag har varit i Luleå igen, på begravning den här gången. Avsked av min mamma, Bojan.
Det var en fin ceremoni, med en underbar ung kvinnlig präst som pratade väldigt jordnära och personligt. Det var vemodigt men uppstod faktiskt också en viss munterhet ibland. Och det hade Bojan gillat, för hon hade inte mycket till övers för det som var stelt och konstlat och formellt. Och hon hade en otrolig humor.
Efter ceremonin, som hölls i ett litet kapell med enbart de närmaste, åt vi (syskon med respektive, de av barnbarnen som inte befinner sig på andra sidan jordklotet och ett par vänner till familjen) middag på en bra restaurang. K. och jag åkte hem nästa dag, med en ljus känsla inombords.
Ett kapitel är avslutat. På ett värdigt och fint sätt.