Nytt resmål

Nu packar jag väskan igen. Men det är inte dags för Nerja riktigt än, nu är det Tallinn som gäller!

I min ungdom var jag med i Norrlands Nations teatergrupp, vi var ett gäng som umgicks  så gott som dygnet runt för 44 år sedan! För två år sedan hade vi en jättelyckad återträff, och även förra året var vi några som sågs igen. Och nu är det dags att sammanstråla ytterligare en gång. Hurra! En av tjejerna jobbar just nu i Tallinn och har inviterat gänget på en riktig insider-weekend. Luncher och middagar på speciella restauranger, stadsrundtur, besök på Katarina 1:s sommarpalats, konstutställning, jazzfestival med mera. Och så ska vi förstås umgås. Prata, dricka vin, ta upp alla trådar igen och kanske fördjupa kontakten ytterligare. Superkul är bara förnamnet. Dessutom har jag aldrig varit i Baltikum men alltid velat åka dit, så det är bara perfekt.
Planet går 7.55. Det är tidigt för mig. Och när jag kommer hem på måndag eftermiddag efter två synnerligen späckade dygn lär jag vara tröttare än trött. Jag får försöka somna tidigt ikväll (kan gå med hjälp av fem valerianatabletter), så jag åtminstone anländer dit i fräscht och bra skick.

Musen som röt, eller: ojdå

Jag läser i en av kvällstidningarna att Stefan Löfvén "ryter ifrån". Rytandet gäller den eskalerande kriminaliteten i bland annat Göteborg. Gängkrig, klanstrider, avrättningsliknande mord och andra "skjutningar", tunga vapen, droger...riktigt allvarlig brottslighet som sätter sin prägel på vissa stadsdelar. Då "ryter" Sveriges statsminister: "Ett sånt samhälle vill vi inte ha."
Nähä.
Så kraftfullt markerat. Eller inte.

Situationen är extremt allvarlig, och landets regering borde snabbt som attan ta fram en drastisk plan för hur man ska komma tillrätta med den. Vad har Löfvén för lösningar? I artikeln bladdrar han mycket om att civilsamhället måste se till att människor har andra alternativ än att bli kriminella.
Civilsamhälle har blivit ett populärt ord. Vad betyder det egentligen? Rimligen måste det betyda ungefär folk som agerar utanför myndigheternas ramar, exempelvis välgörenhetsorganisationer, kyrkor och kanske också "vanligt folk". Men just i den här frågan är det snarare myndigheter av olika slag som måste agera. Lagstiftare, rättsapparaten, polisen. De skulle behöva agera omedelbart och så starkt och bestämt som man inte får eller kan göra i mesiga, konflikträdda Sverige. Men civilsamhället, vad menar han? Vuxna på stan? Goda grannar? Ta hand om varandra, typ? Gängkrig, klanstrider, dödsskjutningar etc. utförs av tungt belastade kriminella som gör allt de kan för att skapa skräck och fruktan hos sina motståndare. Denna skräck och fruktan sprids förstås även i civilsamhället, bland fullständigt fredliga och oskyldiga medborgare, som när som helst kan hamna mitt i en skottlossning.
Ska man skicka ideella volontärer att fixa problemet?

Jag tror inte Stefan Löfvén vet vad han pratar om.
Jag tror inte heller att han har en plan, för egentligen nånting. han säger att ojdå, så här kan vi inte ha det. Inget rytande, snarare ett pip.
Det måste "skapas alternativ". Jaha, men hur? Hur?

Läget hemma

Vi har varit ju hemma ett tag, hemma från Nerja alltså. Den här gången kändes det roligare än vanligt att komma hem, kanske för att vädret i Spanien var väldigt blandat, för att inte säga ständigt halvdant, utom en period i januari. Kallt och snålblåsigt där som här - ingen skillnad, jag har samma kläder nu: jeans, jacka, diverse tröjor, som jag gått omkring med i Spanien.
Kul är det fortfarande med vår lilla lägenhet. Märkligt att man kan trivas så bra i något som egentligen är för litet!
Jag har ovanligt mycket jobb helt plötsligt. Små uppdrag som kommer in och som förstås är väldigt välkomna. Trevligt att vara efterfrågad.

När vi åker tillbaka till Nerja i maj lär det i alla fall vara varmt, annars är det nåt fel! Det börjar dra nu igen, framför allt saknar jag människorna vi umgås med där. Riktigt goda vänner som vi har fått, och de flesta åker fram och tillbaka ungefär som vi. Några bor där permanent. Men en del av dem vi brukar ha jätteroligt med åker hem nu snart, vi går om varandra och kommer inte att ses förrän till hösten. Lite speciellt.

Bland det som är nödvändigt att ordna innan vi sticker är deklarationen och tillhörande pappersarbete. Eftersom jag har en liten firma kan jag inte deklarera enkelt på nätet. Åh, vad jag önskar att jag kunde göra det! Jag avskyr pappersjobb, när det handlar om siffror alltså. Fullständigt avskyr det. Förra året har vi ju dessutom sålt en bostadsrätt, och det ska redovisas. Blanketter med siffror och kolumner och reavinst och avdrag och...help, help! Jag orkar inte med det, det känns som att hjärnan liksom stannar, att jag blir dummare och dummare för varje år. (Obs, bara när det gäller siffror, inte annars.)
Och naturligtvis anlitar jag hjälp, annars skulle det inte gå.

Vad jag nu ska göra, något jag i alla fall kan, är att sortera kvitton. Bara sortera, lägga i ordning. Det går alltid utmärkt bra, och efteråt brukar det kännas som att jag har gjort en stor prestation.

Dyrare spis motverkar genskador?

En statlig utredare föreslår en ny elektronikskatt, förutom den vanliga momsen. Det som ska beskattas extra är till exempel spisar, kylskåp, tvättmaskiner, dammsugare, mobiltelefoner, dataspel, tv-apparater, mikrougnar...ja det mesta som drivs av el.
Skatten ska beräknas efter produktens vikt men inte överstiga 320 eller om det var 370 kronor. Tur det, om man köper en spis eller en kyl/frys, det skulle bli en väldig massa skatt på dem annars!

Jaha. Och det är av omtanke om miljö och människors hälsa, sägs det. En ökad skatt antas minska risker för framtida genskador och störningar på nervsystemet.
Eh?
Jag bara undrar hur framtida genskador kommer att påverkas av att ett kylskåp blir 370:- dyrare. Jag undrar jättemycket.

Varför inte börja med seriös forskning om mobiler och strålning istället. Där misstänker många att det finns en klar koppling till störningar på nervsystemet, men undersökningar om det väcker ingen större respekt, antagligen för att det utmanar mäktiga ekonomiska intressen. Ibland verkar som att halva världens ekonomi är avhängig av mobiltelefoner och därtill följande teknik. Kanske är det verkligen så.

Och inte en sekund tror jag att den här skatten, om den blir verklighet, grundas i omtanke om människors hälsa.

Utan roder

Jag hoppades att Stefan Löven skulle vara smartare än jag trodde. Jag tyckte rent spontant att det kändes bra med Alice Bah Kuhnke som kulturminister.
Fel, fel!!!

Och Fridolin som skulle "rädda skolan" på 100 dagar...  Det trodde jag i och för sig aldrig på, det enda jag kände i fråga om det var ett hånfullt ha ha. Berättigat.

Sveige har en fruktansvärd regering. Som verkar i praktiken styrd av två extrema småpartier. Där oppositionen lagt sig platt. Där statsministern är...nej, jag finner inte ord,

Ett land som skvalpar på utan roder, där de som har den yttersta makten inte tar något ansvar.
Det är nästan ofattbart.

Det är inte slut

Nu är det väl inga kvar som går in och ens kollar den här bloggen, kan jag tänka mig.
Den bara självdog, dvs jag slutade skriva utan att det var planerat. Det bara blev så, och det har känts enbart skönt tills igår ungefär.

Av nån anledning drar det lite nu igen. Just nu är jag helt trött i huvudet efter att ha utfört diverse nyttiga ekonomiska saker, typ sorterat kvitton, hämtat nytt bankid, skrivit ut blanketter om bostadsförsäljning...alltså sånt jag tycker är otroligt tråkigt och som faktiskt har gett mig något som liknar huvudvärk. Men imorgon eller nån annan dag kan det tänkas bli lite bloggpyssel. Helt slut är det nog inte, och det glädjer i alla fall mig själv.