fredag 29 januari 2016

Trubbel i paradiset

I lördags var vi på en kul 80-talsfest med levande musik på Capilla del mar. Ganska sent på kvällen kom en blek och sammanbiten pubägare in och berättade att polisen gjort razzior på många ställen för att stoppa all livemusik på barer och pubar. Sluta spela eller betala 10.000€ i böter samt att vi stänger stället, det var budskapet.
Till Capilla kom dock inga poliser, men nyheten var ganska omskakande. Det finns tydligen en märklig lag från 2002 som gäller hela Andalusien och som säger att levande musik enbart får spelas i samband med stora festivaler och liknande. Sen kan det finnas en möjlighet att spela även vid andra tillfällen, om man har tillstånd. Men i Nerja har inga tillstånd utfärdats och det har inte ens gått att ansöka. Och den gamla märkliga lagen har inte tillämpats särskilt strikt. Förrän nu.

Så nu har El Molino stängt. Nerjas äldsta bar, en genuin flamencobar där det enbart handlar om musiken och där många infödda Nerjabor, både ungdomar och äldre, spontant går upp på scenen ( som är en gammal kvarnsten) och dansar flamenco.
Affischen som berättar att Roger Sharp i sin vita kostym sjunger evergreens varje torsdag på The Cottage är borta.
På de irländska pubarna får ingen ta fram sitt instrument och jamma med kompisarna...och så vidare.
Helt ofattbart, det känns som om Franco är tillbaka. Eller att talibanerna har tagit över. De musiker jag känner är helt förtvivlade. Bar-, pub- och restaurangerna likaså. Många kommer att gå omkull, musikerna, som oftast hankar sig fram på diverse ströjobb, kan inte försörja sig. De svenska/norska/engelska pensionärerna som går ut och dansar flera gånger i veckan kommer att få det väldigt mycket tråkigare och kanske söka sig nån annanstans.
(Jag läste nånstans att på Cypern infördes ett liknande förbud för rätt länge sen, och det dröjde inte länge förrän inkomsterna från turism hade sjunkit med 40%. Jag vet inte om förbudet upphävdes, men jag skulle tro det. Jag vet inte heller om det gällde hela Cypern eller bara en enda ort.)

Nej, det här kan inte vara möjligt. Det måste komma en lösning, och det har redan börjat tas kontakter med kommunen. Det underliga är att musikförbudet handlar inte om att grannar blir störda eller att det spelas för sent, det är en princip bara. Som ingen förstår.
Förhoppningsvis kommer det nu att börja delas ut tillstånd, förmodligen blir de väldigt dyra.

Och istället för att göra tillslag mot musik borde polisen ägna sig åt den ökande brottsligheten. Det har börjat hända väldigt jobbiga saker nämligen. Nerja har länge varit fredat, ett liten undantag från den annars rätt stora brottsligheten på Solkusten. Man känner sig trygg här, det är vänligt, man kan gå hem ensam mitt i natten utan att det lurar hot runt hörnet. Så har det varit.
Ficktjuveri har dock ökat betydligt de senaste åren, och likaså rån på parkeringsplatser. Nu går det knappt en dag utan att man hör om nån som har blivit robbad. Inbrotten ökar också. Och, värst av allt, nu börjar det rapporteras om väpnade rån. En spanjor vi känner som har en liten bar blev rånad på sin dagskassa igår kväll, under knivhot. En alldeles nyöppnad nepalesisk restaurang blev också utsatt för samma sak igår, ett äldre engelskt par blev för några dagar sen hotade med pistolliknande föremål i ett parkeringsgarage mitt i stan, vid sjutiden på kvällen...det händer grejer och det är inte alls bra. Vårt lilla paradis tycks plötsligt krylla av ormar.

Jag antar att myndigheterna är lika bestörta som alla andra, och polisen har kanske inte riktigt vaknat. Oroväckande känns det. Och nu när varenda kotte söker sig hit...den haussen kan ju bli kortvarig om inga krafttag tas.

torsdag 28 januari 2016

Skalv och bävning

Ok, jordbävning. Det var ett skalv mitt på dagen i slutet av förra veckan.Många kände av det, dock inte jag. Men tidigt på måndagen vaknade jag, liksom de flesta andra i Nerja och på resten av Solkusten, av att sängen skakade och fönstren skallrade. Sängen är svensk, stabil och tung, och rörde sig inte så jättemycket. men alla som sover i en enkelt konstruerad, lättviktig spansk säng upplevde att den svängde och rörde sig ganska våldsamt. Många blev väldigt skärrade. Vissa hörde också ett konstigt ljud precis när det började.

Spanien, i synnerhet södra delen, är ganska utsatt för våldsamheter i jordskorpan. 1884 inträffade en oerhört kraftfull bävning i Granadaområdet, ca 12 mil härifrån. Många människor dog. I Nerja blev det stor materiell förödelse, men jag tror inte det var några dödsfall. Den sista, eller senaste, jordbävningen Spanien haft där folk faktiskt omkom, var 2011. 9 personer dog i Lorca (bortåt Alicante nånstans), hundratals skadades och många byggnader rasade. Sedan 1968 finns en lag som säger att alla hus som byggs måste vara jordbävningssäkra, men i Lorca rasade många nya, lyxiga hus. Byggfusk alltså. Sånt vet man inte förrän något händer.

I spanska skolor har man jordbävningsövning ett par gånger om året, har jag fått reda på. Väldigt bra, så barnen får veta nyttiga saker som hur man ska bete sig om det börjar skaka och att man alltid ska ha ficklampor lätt tillgängliga i varje rum, eftersom elen är det första som försvinner.
Jag har också läst mig till att det säkraste stället om man befinner sig inomhus, är i en dörröppning. Hade jag ingen aning om.

Sen i måndags har det varit massor med efterskalv, de flesta väldigt små men andra så pass rejäla att många har känt dem. Storskalvets epicentrum var utanför Marocko, ca en mil under vattenytan. Och så ligger man i sin säng i Spanien och känner hur den skakar - vilka krafter det rör sig om!

Nåja, nu hoppas vi att det inte blir något mer och allvarligare. Ingen är särskilt orolig - det är ändå inget man kan påverka. Andra, mer världsliga saker bekymrar däremot många just nu. Mer om det i nästa inlägg.


tisdag 26 januari 2016

Ännu en magisk söndag

I söndags blev vår uppskjutna utflykt av, vi åkte med Rolf och Marita till Kitty Harris skulpturträdgård. Den ligger ca en halvtimmes bilresa från Nerja, i en liten liten by som heter Jete. Upp mot bergen en bit, men inga sepentinvägar eller så. Vilket jag var tacksam för.
Kitty Harris är född i Sverige och är en författare (under namnet Kitty Sewell) och konstnär som tillsammans med sin man Nick och ett antal volontärer driver en helt fantastisk skapelse som är öppen för besökare på söndagar. Alla möjliga slags skulpturer, mosaiker och andra konstverk (bland annat en egenhändigt byggd, fullt fungerande röd spinett som man kan höra Nick spela på ibland) är utplacerade bland berg och hisnande vacker natur, man går runt där och upptäcker det ena efter det andra...det var en mäktig, nästan sakral känsla.



Vi gick omkring länge och, men jag tror ändå inte att vi såg allt. Det var så mycket och så varierande, så det gick inte att ta in heller. Det blir nog ett till besök så småningom.
I inträdet, 10€, ingår även en drink (öl, vin, vatten, kaffe) och tilltugg (oliver, nötter, chips). Perfekt att sitta ner och smälta upplevelserna i strålande januariväder. Soligt och varmt. Ren, hög luft. Rena paradiset.


På vägen hem åkte vi in i Nerjas grannstad Almunecar och åt sen lunch/tidig middag på en strandrestaurang. Borden stod direkt på sanden, femton meter från havet ungefär. Maten var inte märkvärdig, men miljön...

Det var en fantastisk dag, ytterligare en av alla magiska söndagar vi har haft sen vi kom ner. Även andra dagar har varit magiska men inte fullt lika speciella som söndagarna.

När vi kom hem hade det blivit betydligt kyligare ute. I en av våra gränder satt en halvnaken unge i tvårsåldern direkt på stenläggningen och lekte med valnötter.

Sen vaknade vi av jordbävning tidigt på måndagen, men det är en annan historia.

lördag 23 januari 2016

Lite om boenden i södra Spanien, vårt och rent allmänt

I veckan har vi tittat på två olika boenden, men inget av dem var för oss. Det första var ett i och för sig ganska fint hus, inte ett townhouse som vi har nu utan ett mer flådigt radhus i ett lugnt område som ändå ligger centralt. Det var dock för stort för oss (och för dyrt), i synnerhet som det var helt omöblerat. Mäklaren berättade att ägaren till huset bor i Malaga och har 4-5-6 hus i Nerja som hon hyr ut och sen lever gott på de pengarna.
Boende nummer  två var en lägenhet som var nästan skrämmande i sin sunkighet. Det stank mögel, avlopp och fuktskada, det var så man duckade och sprang därifrån. Riktigt äckligt. Jag förstår inte att man ens kan försöka hyra ut en sån lägenhet. Förmodligen är det livsfarligt att bo där.

Men det är som sagt ont om hyresobjekt nu. Många som hyrt ut väljer att försöka sälja. Speciellt, enligt samma mäklare, de som hyrt ut till spanjorer. Spanjorer har nämligen väldigt dålig betalningsmoral. Därför kan man exempelvis inte få ett internet- eller telefonabonnemang om man inte har autogiro så banken kan dra pengarna automatiskt. Och vad gäller bostäder så är besittningsskyddet i Spanien väldigt starkt, rentav löjligt starkt. Oavsett vad som står i kontraktet har en hyresgäst, om det är dens primära boende, rätt att bo kvar i tre år - även om man inte betalar hyran!! Efter tre år kan hyresvärden gå till domstol, och så börjar en process. Om då den försumliga hyresgästen betalar en del av den ackumulerade skulden, ja då har den rätt att bo kvar ytterligare flera år. Det är ju komplett vansinnigt. Verkligen förståeligt om folk inte orkar chansa på att hyra ut. Och inte konstigt att svenskar är populära hyresgäster. Vi som är vana att hyran är det första man betalar, helt hysteriskt viktigt är det för oss. I Sverige kan man ju, åtminstone teoretiskt bli av med sin bostad om man är bara lite sen med hyran.

Och på tal om svenskar, häromkvällen stötte vi ihop med Bibi, en engelsk bekant som har bott här i många år, och hon kom in på det faktum att svenskar håller på att fullständigt invadera Nerja, "there are Swedes everywhere," och att de hyr och köper allt som finns samt betalar "ridiculous money". Vilket förstör för alla andra. Det är precis så det är. Helt nya grupper svenskar har kommit hit, de har mycket pengar och betalar hutlösa priser även för renoveringsobjekt.

Som svensk är det väl konstigt att säga att nu är det för många svenskar här, för man är ju själv en del av problemet i så fall. Lite kluvet blir det. Men visst, nu räcker det snart.

En fördel om nu svenskar och fortsätter att invadera finns det nog, och det är att det på sikt kommer att förbättra boendestandarden betydligt. Svenskar, och andra nordeuropéer accepterar inte svinkalla, fuktdrypande hem. Badrum utan ventilation, hus med obefintlig isolering etc. är hur vanligt som helst. Det lär finnas en lag från 2006 som säger att nya hus måste ha ventilation, men den efterlevs inte alltid. Fuktspärrar i badrum vet jag inte om nån har hört talas om. Och man bygger nya hyreshus med ett slags tegelstenar som består av många små hål, som gör att alla ljud i en fastighet rullar och ekar och förstärks.

Spanien är ett modernt land på många sätt, men när man ser hur vissa bor blir man mörkrädd. Vi har haft tur med vårt nuvarande hus. Visserligen är det kallt på vintern, visserligen hörs alla ljud från gatan som att de är inne i huset, men det är inte fuktskadat, inga konstiga lukter (utom när vi kom hit vid nyår och K. hittade en död råtta i diskbänksskåpet!), ingen tillstymmelse till mögel. Här ser vi ofta gamlingar som sitter och fryser insvepta i ytterkläder, fleecerockar och filtar - samtidigt som de har ytterdörren öppen för att överhuvudtaget kunna andas frisk luft.
Om några år kanske fukt och mögel kommer krypande även här, men då bor vi nån annanstans. Ett ställe som också bra skick måste det vara, och framför allt får det inte finnas nån gränd eller nån öppen plats där ungar kan spela fotboll. Vi har kollat in såna ställen, och det finns lite här och var. Det gäller bara att det blir nåt ledigt och att vi har råd med det.


måndag 18 januari 2016

En ganska typisk söndag i Nerja

Strålande väder har det varit idag. Igår, söndag, var det däremot lite halvkyligt. Inte kallt och regnigt, men mestadels molnigt och trist. Vi skulle ha åkt med några kompisar på en utflykt till en skulpturträdgård som ligger ca 40 minuters bilresa härifrån och som lär vara helt fantastisk. Men vi sköt upp det till nästa söndag (det är bara öppet på söndagar), för då utlovas sol och värme.

Istället blev vi hembjudna till ett par nya vänner från Piteå. De hyr ett helfräscht townhouse bara två kvarter från oss, och 13.30 satt vi på deras patio och drack vin och åt goda tilltugg. Efter en timme promenerade vi iväg till ett ställe som heter Boatyard och som också är ett slags uppställningsplats/parkering för både båtar och bilar. Man går längs stranden, fortsätter en bit på den icke stenlagda, grusiga, dammiga delen, och där ligger denna oansenliga plats. Går man in där bland båtar och bilar finner man en väldigt enkel bar/restaurang som har livemusik varje söndag. Igår spelade The SilverBeats, som är ett Beatlescoverband. Fem spanjorer som spelar Beatleslåtar, och det låter väldigt likt originalet. De är superduktiga, och det var världens ös därinne. Varenda 60+are kunde alla texter förstås, man (i alla fall jag) missade inte ett enda yeah eller ooh nånstans. Dans utbröt förstås också.
Helhäftigt alltihop. Efter några timmar och ett antal extranummer var det slut. Då var klockan strax efter 18 och det är ju fortfarande ljust ute då. Förbi båtar och bilar, och så ligger medelhavet där, alldeles framför en - det är magiskt! Vi promenerade in till stan, satte oss på en uteservering och drack kaffe. Ingen idé att gå hem, för dagen var långtifrån slut för vår del.

Dags för etapp två, till restaurang och födelsedagsmiddag för Jenny. Åtta pers blev vi, och vi åt och drack gott. Kom hem strax före midnatt, ganska slut. A hard day´s night, liksom.

Och så är det ofta, förra söndagen var likadan, fylld av möten och fest och även en del oväntade (trevliga) upplevelser. Jag har aldrig varit med om maken, som det heter.

Idag hade vi däremot bara två saker på agendan:
Vara hundvakter och Hämta apelsiner. Och ingendera blev av. Hundägarna var sjuka, kunde inte gå på en planerad tillställning och behövde alltså ingen som såg till hunden. Apelsinerna hämtar vi imorgon. Det är vår hyresvärd som odlar apelsiner, mango och avocado, och ibland får vi några jättetunga påsar med helt fantastiska frukter.  Han har jätteodlingar har vi fått veta, säljer på export till och med.

En rejäl promenad blev dagens enda aktivitet. Vi har ätit hemma, druckit te och varit mycket, mycket sundare än igår. Det är rätt roligt det också, nån gång ibland.
Imorgon blir ännu nyttigare, för då ska jag träna på gymmet, Har kommit igång bra med det och köpt ett 20-gångerskort till att börja med.

Allt finns i denna lilla stad. Livskvalitén är på absolut toppnivå!

lördag 9 januari 2016

Äntligen färdigfirat

Igår var det äntligen en vanlig vardag. Och nu är det inga stora helger eller extrasöndagar på ett bra tag. Hurra!
Trettonhelgen är mer helg i Spanien än i Sverige. Här är det ett slags fortsättning på julfirandet, eller snarare kulmen på det. Barnen får sina presenter, inte av tomten utan av de tre vise männen. Stilla natt och Bjällerklang (på spanska då förstås) dånar från stora högtalare. Det är karnevalståg och jag vet inte vad.
Det var lite speciellt med julfirande efter nyårsfirandet. Men som sagt, nu är det färdigfirat.

Jag har köpt en blå fleecemorgonrock idag, en sån som de spanska tanterna här i kvarteret brukar ha. Varm och skön, ett riktigt mysplagg. Sen kör vi AC-värmen rätt mycket också. En liten kallfront har det nämligen blivit, bara 14-15 grader idag. Dock är det plus och med andra ord typ 30 grader varmare än i Uppsala, så jag klagar inte. Puh, vi åkte i rättan tid!


söndag 3 januari 2016

Nyår i Nerja

Jaha, nu är det i alla fall söndag igen. Och nytt år. Första gången vi firat nyår i Nerja, och det var en trevlig upplevelse. Vi kom redan dagen innan, bleka och ganska trötta. Här var det sol och nästan 20 grader varmt tidigt på kvällen, det är en sån lycka att mötas av det. Vi åt pizza på en billig restaurang och somnade tidigt. På nyårsafton anlände K:s dotter, och det var typ bara att gå direkt till den stora restaurangnyårsfest vi anmält oss till. God mat, många vänner, mysigt. Vid 12-slaget var hela stan ute på Balcon Europa, det var fyrverkerier, musik, spontan dans, provisorisk bar etc. Väldigt gemytligt och vänligt, eftersom det som vanligt inte var en massa bröl och fylleskrål som det brukar vara hemma. Folk dricker som svampar även här, men ingen spårar ur. Det är ju inte heller tonårsgäng som regerar, utan det är väldigt blandat med rätt så hög medelålder.
Kul var det hur som helst. Men vi var fortfarande trötta, för att inte tala om hur trött Nikki var efter att ha genomlidit en fruktansvärd flygresa där en kvinna i raden framför henne kräktes oavbrutet i fyra timmar och det förvarnades om nödlandning i Paris! Nu blev det inte så, som tur var. Men två personer till satte igång med kräkningar, och i Malaga mötte sjukvårdare upp. Fy tusan, hemskt.

Vi gick alltså hem relativt tidigt och somnade nog vid två. Det kunde ha blivit hur bra och utvilande som helst. Men nån gång vid tretiden vällde ett gäng småbarn (6-7-8 år) ut på gatan och började skrika, skratta samt spela fotboll! Efter nån timme anslöt en vuxen man, och det spelades och skränades tills klockan var över fem på morgonen! Då var barnen helt slut, så hysteriskt övertrötta så de var tvungna att skratta oavbrutet för att hålle sig på benen. En prövning, i sanning. Men sen dess har det varit lugnt i gränden.

Och nu är 2016 i full gång. Det har börjat med jättefint väder. Vi var nere vid en av stränderna idag, Solade och läste och njöt av ljudet från havet. Helt ensamma, ingen annan var på just den stranden.
En ynnest att få ha det så här bra!