Dags för veckans fotrapport. Allt tycks gå åt rätt håll. I morse var foten nästan inte svullen alls. Märkena efter stygnen är dock fortfarande väldigt fula, fast bara vissa av dom, och foten är delvis röd också. Men det är ändå bättre än det har varit nån annan morgon. Stortån har förmodligen stelnat helt, så känns det i alla fall. Men då och då blir det ändå något slags blodrusch till foten, och ju senare på dagen desto oftare händer det. Det hettar och dunkar, tån blir röd och stor och det känns som om det sitter en klädnypa i den. Som att själva tån är för trång för allt som ska rymmas i den. Det gör inte ont utan känns bara konstigt.
I övrigt märkte jag redan igår att det har inträtt en klar förbättring, för jag börjar bli övermodig och slår i foten då och då. Inte hårt eller farligt, men jag aktar mig inte lika exemplariskt som tidigare. Det gäller att inte ropa hej för tidigt... Men nu kan jag äntligen föreställa mig att jag ska kunna gå normalt efter den 17 oktober, när återbesöket är.
Soligt och fint är det även idag, så det blir nog en stund i solstolen på balkongen. I övrigt har jag inget särskilt program utan är helt och hållet ledig. Ja, det finns förstås saker jag borde göra, om jag var en sådan person som alltid använder tiden på det optimalt effektiva och nyttiga sättet, vissa saker jag skulle kunna skriva till exempel, men det är inget jag absolut måste göra just idag.
Förresten så har jag fått veta att det inte går att kommentera bloggen för tilfället. Irriterande,
fredag 30 september 2011
torsdag 29 september 2011
Septembersol på balkongen
En stor del av dagen hade förflutit innan jag såg att det var +22° i skuggan! Helt amazing. Fort ut på balkongen, solstolen i viloläge - och jag somnade faktiskt några minuter där i värmen. En behaglig värme, inte het, inte klibbig, utan bara alldeles lagom. Synd att man inte blir det minsta solbränd bara. Endera dagen tar jag fram en brun utan sol-servett, för efter fem veckor inomhus tycker jag att jag ser lite ämlig ut.
Varför ska man ha attityd?
"Kaxig" är ett ord jag inte gillar. Eller rättare sagt, jag gillar inte det ordet står för: ett slags sprättig övertuffhet, Mycket hävdelsebehov, mycket ego.
Men det är rätt populärt att vara "kaxig" nu. Man ska "ha attityd", och den attityden är inte snäll och trevlig utan snarare tvärtom. Gaahh! Rys!
Idol brukar jag inte titta på, men K. kollar ibland och då hör jag spridda delar av programmet. Häromkvällen var det en ung tjej som sjöng väldigt bra, hon hade en mogen och spännande röst, plus att hon träffade alla toner. Men det som juryn kommenterade och kritiserade var hennes personlighet. Blyg och försynt, inte bra. "Du måste ha mer attityd" upprepade dom ett antal gånger. Så jobbigt det måste vara att höra för den som är just blyg och lite lågmäld. Att hon har fel personlighet och måste sätta på sig en okongenial fasad. En yta som inte stämmer med det inre kommer aldrig att göra ett helgjutet intryck heller, man uppfattar att det inte är äkta. Fast "äkta" kanske inte alls är eftersträvansvärt?
En kille i samma program fick höra att hans problem var att han var "klämkäck". Och han såg lite fundersam ut och sa att ja, jo, det är väl så, jag är ganska glad av mig.
Och det är alltså fel det också. Ta bort ditt goda humör, eller framför allt: visa det inte!
Hur har det blivit så här? Det är absolut inte fel att jobba med sin personlighet, tvärtom är det något alla borde göra. Men jag är så gammaldags så jag tycker att man i så fall ska jobba för att utveckla sina trevliga sidor. Hänsyn, inlevelseförmåga, tolerans, ärlighet, lyhördhet, för att ta några exempel. Jag börjar misstänka att sådana egenskaper allt mer betraktas som tecken på svaghet. Är det så illa, kan det vara det?
Men det är rätt populärt att vara "kaxig" nu. Man ska "ha attityd", och den attityden är inte snäll och trevlig utan snarare tvärtom. Gaahh! Rys!
Idol brukar jag inte titta på, men K. kollar ibland och då hör jag spridda delar av programmet. Häromkvällen var det en ung tjej som sjöng väldigt bra, hon hade en mogen och spännande röst, plus att hon träffade alla toner. Men det som juryn kommenterade och kritiserade var hennes personlighet. Blyg och försynt, inte bra. "Du måste ha mer attityd" upprepade dom ett antal gånger. Så jobbigt det måste vara att höra för den som är just blyg och lite lågmäld. Att hon har fel personlighet och måste sätta på sig en okongenial fasad. En yta som inte stämmer med det inre kommer aldrig att göra ett helgjutet intryck heller, man uppfattar att det inte är äkta. Fast "äkta" kanske inte alls är eftersträvansvärt?
En kille i samma program fick höra att hans problem var att han var "klämkäck". Och han såg lite fundersam ut och sa att ja, jo, det är väl så, jag är ganska glad av mig.
Och det är alltså fel det också. Ta bort ditt goda humör, eller framför allt: visa det inte!
Hur har det blivit så här? Det är absolut inte fel att jobba med sin personlighet, tvärtom är det något alla borde göra. Men jag är så gammaldags så jag tycker att man i så fall ska jobba för att utveckla sina trevliga sidor. Hänsyn, inlevelseförmåga, tolerans, ärlighet, lyhördhet, för att ta några exempel. Jag börjar misstänka att sådana egenskaper allt mer betraktas som tecken på svaghet. Är det så illa, kan det vara det?
onsdag 28 september 2011
Blir Tornet snett?
God och nyttig middag ikväll: broccoligratäng med ost och tomat. Efteråt avrundade jag med mintte och den mörka choklad jag håller på att lära mig tycka om. Helt okej.
I övrigt finns det inte så mycket att förtälja om denna dag. K. är upprörd över Tornet 5, den sista etappen i det jättebygge som pågår utanför våra fönster. Just nu håller dom på med etapp 3 och 4, men försäljningen av femman har börjat. Frågan är, hur ska huset stå? K. tror att det kommer att placeras snett, eftersom det inte kan stå parallellt med både vägen och våra hus. Det blir tårtbitsliknande mellanrum mellan husen och troligen också tårtbitsliknande rum i vissa av lägenheterna. Det irriterar K., för hon vill ha symmetri. Jag har ett väldigt dåligt rumsligt seende, så jag kan överhuvudtaget inte föreställa mig hur byggen kommer att se ut när dom väl är uppförda. Men många nya lägenheter har faktiskt tårtbitsformade rum har jag sett. Kan det verkligen vara bra?
I övrigt finns det inte så mycket att förtälja om denna dag. K. är upprörd över Tornet 5, den sista etappen i det jättebygge som pågår utanför våra fönster. Just nu håller dom på med etapp 3 och 4, men försäljningen av femman har börjat. Frågan är, hur ska huset stå? K. tror att det kommer att placeras snett, eftersom det inte kan stå parallellt med både vägen och våra hus. Det blir tårtbitsliknande mellanrum mellan husen och troligen också tårtbitsliknande rum i vissa av lägenheterna. Det irriterar K., för hon vill ha symmetri. Jag har ett väldigt dåligt rumsligt seende, så jag kan överhuvudtaget inte föreställa mig hur byggen kommer att se ut när dom väl är uppförda. Men många nya lägenheter har faktiskt tårtbitsformade rum har jag sett. Kan det verkligen vara bra?
tisdag 27 september 2011
Tuff 96-åring
Visst är det fantastiskt med den 96-åriga kvinnan som flyttar till Thailand. Hennes man dog för åtta år sedan, hennes vänner är också döda. En son bor i Thailand, så imorgon lämnar Eva Bergdahl sin tillvaro i Karlskrona och joinar sonen och hans fru. "Trivs jag inte så flyttar jag tillbaka." Och klarar hon inte resan, "ja då dör jag väl då." Koncist och sakligt. Inget att förlora,
Enligt artikel i AB är hon idag fullt sysselsatt med att putsa fönster och slänga skräp.
96 år...man får perspektiv. Det finns ingen anledning att tänka att nånting är för sent. Man bestämmer själv sina gränser.
Enligt artikel i AB är hon idag fullt sysselsatt med att putsa fönster och slänga skräp.
96 år...man får perspektiv. Det finns ingen anledning att tänka att nånting är för sent. Man bestämmer själv sina gränser.
Tiden, tiden
Vart har den här dagen tagit vägen? Ja, den är inte slut än förstås. Men det är i alla fall tidig kväll nu, och enligt min inbyggda tidsuppfattning borde klockan vara ca tre på eftermiddagen.
Jag har betalat räkningar och jobbat med ett årshoroskop. Läst lite också. Det är det hela.
Tiden bara försvinner. Jag gillar inte riktigt det.
Jag har betalat räkningar och jobbat med ett årshoroskop. Läst lite också. Det är det hela.
Tiden bara försvinner. Jag gillar inte riktigt det.
måndag 26 september 2011
Partnerhoroskop
Idag är jag pigg. Sitter vid datorn, jobbar koncentrerat. Eller har åtminstone gjort det fram till nu. Hade ett intressant uppdrag, nämligen att göra ett partnerhoroskop till två personer som snart ska gifta sig. Sånt är inte alltid så lätt, och jag brukar vara rätt kluven inför parhoroskop. Lite då och då händer det nämligen att personerna i fråga inte har så perfekta förutsättningar tillsammans, i vissa fall ser det rent dåligt ut. Och vad säger/skriver man då? Det gäller att uttrycka sig försiktigt, att linda in det negativa och betona det som är positivt. Nåt annat kan man liksom inte göra.
Men ett par gånger har jag ställts inför detta att två relativt nyförälskade men inkompatibla människor kommer så förväntansfulla och vill ha ett horoskop. Varför vill dom ha det, jo enbart för att få konstaterat att dom har det perfekta förhållandet. Och dom här gångerna alltså, har det synts väldigt tydliga tecken på konflikter, missförstånd och disharmoni. Det är sällan så entydigt dåligt, men det förekommer i sällsynta fall. Och även människor med starka inbyggda konflikter mellan sig kan bli attraherade och förälskade. Sen att det tar abrupt slut efter ett tag är en annan sak.
Hur som helst, för mig gäller det då att vara diplomatisk, men att samtidigt lite försiktigt peka på dom områden som kräver extra mycket medvetenhet och insikt. "Ja, det där vet vi redan, det är inget problem för oss" säger då personerna, och dom vill fortfarande bara höra att dom är a match made in heaven.
Sen efter ett tag får jag höra att det är slut, av precis dom orsaker jag antydde men som dom inte ville kännas vid. Och det känns liksom otillfredsställande, eller snarare onödigt. Så det är sällan jag ens vill göra såna horoskop numera.
Men, det jag nyss har färdigställt är så bra! Dom passar verkligen ihop, är som gjorda för varandra. Det var rena nöjet att jobba med det. Skönt. Och sällsynt.
Men ett par gånger har jag ställts inför detta att två relativt nyförälskade men inkompatibla människor kommer så förväntansfulla och vill ha ett horoskop. Varför vill dom ha det, jo enbart för att få konstaterat att dom har det perfekta förhållandet. Och dom här gångerna alltså, har det synts väldigt tydliga tecken på konflikter, missförstånd och disharmoni. Det är sällan så entydigt dåligt, men det förekommer i sällsynta fall. Och även människor med starka inbyggda konflikter mellan sig kan bli attraherade och förälskade. Sen att det tar abrupt slut efter ett tag är en annan sak.
Hur som helst, för mig gäller det då att vara diplomatisk, men att samtidigt lite försiktigt peka på dom områden som kräver extra mycket medvetenhet och insikt. "Ja, det där vet vi redan, det är inget problem för oss" säger då personerna, och dom vill fortfarande bara höra att dom är a match made in heaven.
Sen efter ett tag får jag höra att det är slut, av precis dom orsaker jag antydde men som dom inte ville kännas vid. Och det känns liksom otillfredsställande, eller snarare onödigt. Så det är sällan jag ens vill göra såna horoskop numera.
Men, det jag nyss har färdigställt är så bra! Dom passar verkligen ihop, är som gjorda för varandra. Det var rena nöjet att jobba med det. Skönt. Och sällsynt.
Detta är ett horoskop för just nu, när jag skriver detta
söndag 25 september 2011
Har degandet gått för långt?
Som jag berättat om tidigare trivs jag bra med mitt konvalescentliv. Det känns helt naturligt att gå upp och äta frukost, framdukad av K., läsa tidningarna och sedan gå tillbaka till sängen för att läsa, slappa och zappa. Idag tog jag med mig den trådlösa telefonen, för det är lite jobbigt om det ringer och jag måste stressa upp med stappliga steg och riskera att det händer något oönskat med foten.
Alltså, telefonen bredvid sängen. Och det ringde verkligen. Jag greppade snabbt luren - och kände mig helt förvirrad.
"Va, hur ser den ut egentligen? Hur gör man? Inte brukar det väl vara en sån där röd knapp?" Tänkte jag febrilt.
Förvirringen varade några sekunder. Jag kom verkligen inte på hur man skulle göra eller vad som var fel. Vid tredje signalen insåg jag äntligen att jag försökte svara i telefon med TV:ns fjärrkontroll!
Då kanske mitt degande har gått för långt?
Alltså, telefonen bredvid sängen. Och det ringde verkligen. Jag greppade snabbt luren - och kände mig helt förvirrad.
"Va, hur ser den ut egentligen? Hur gör man? Inte brukar det väl vara en sån där röd knapp?" Tänkte jag febrilt.
Förvirringen varade några sekunder. Jag kom verkligen inte på hur man skulle göra eller vad som var fel. Vid tredje signalen insåg jag äntligen att jag försökte svara i telefon med TV:ns fjärrkontroll!
Då kanske mitt degande har gått för långt?
Mörk choklad
Mörk choklad - väldigt inne, väldigt trendigt, väldigt nyttigt. Men hur gott är det? Inte så värst, enligt min mening. Det som gör att man vill äta choklad är just sockret och fettet, för själva kakaon är ju bitter och i stort sett oätlig. Men eftersom det nu är så nyttigt, och eftersom jag vill bort från godissuget, har jag i vissa perioder försökt lära mig tycka om 70-procentig choklad. Det är svårt. Mycket svårt.
"Det räcker med en bit, sen är man nöjd," säger förespråkarna. Och undra på det när det smakar pest! Att äta en hel kaka på en gång går inte. Även om man försöker så är det helt omöjligt! Viss skillnad mot att smacka i sig kexchoklad, Toblerone eller Fazers blå. (Lidl har också väldigt god mjökchoklad. Men Marabou har spårat ur för länge sedan med sitt översötade godis.)
Nu kan man fördjupa sig i årgångschoklad och skillnaden mellan olika kakaobönor, och kilopriset på vissa exklusiva sorter är hur högt som helst. För det är inte bara nyttigt, det är dyrt också. Och visst, lite kul verkar det, som att prova vin ungefär. Men jag har insett att jag har svårt för kombinationen av bittert och syrligt. En riktig äcklig kombination. Därför gillar jag inte heller kaffe. Har aldrig kunnat vänja mig vid just den mörka, bittersyrliga smaken.
Nu har jag i stort sett slutat äta godis. Men när jag inte håller mig strikt till LCHF kommer suget tillbaka, och jag vill ha choklad, choklad, choklad. Och för att inte helt försmäkta har jag köpt några mörka, som ett slags godissubstitut. Och till slut har jag en hittat en sort som är ätbar - och den innehåller dessutom hela 85 procent kakao! Helt otroligt.
Nyckelordet här är "mild". Lindt har ansträngt sig för att minska beskan och syrligheten, och faktiskt har dom lyckats ganska bra. Inte är det ju som kexchoklad, Toblerone etc., men det är ändå nästan gott. I små doser. Ja, just det, en bit räcker. Jag tar den efter maten, till en kopp mintte. Och så låtsas jag att det är en efterrätt. Bättre än ingenting.
"Det räcker med en bit, sen är man nöjd," säger förespråkarna. Och undra på det när det smakar pest! Att äta en hel kaka på en gång går inte. Även om man försöker så är det helt omöjligt! Viss skillnad mot att smacka i sig kexchoklad, Toblerone eller Fazers blå. (Lidl har också väldigt god mjökchoklad. Men Marabou har spårat ur för länge sedan med sitt översötade godis.)
Nu kan man fördjupa sig i årgångschoklad och skillnaden mellan olika kakaobönor, och kilopriset på vissa exklusiva sorter är hur högt som helst. För det är inte bara nyttigt, det är dyrt också. Och visst, lite kul verkar det, som att prova vin ungefär. Men jag har insett att jag har svårt för kombinationen av bittert och syrligt. En riktig äcklig kombination. Därför gillar jag inte heller kaffe. Har aldrig kunnat vänja mig vid just den mörka, bittersyrliga smaken.
Nu har jag i stort sett slutat äta godis. Men när jag inte håller mig strikt till LCHF kommer suget tillbaka, och jag vill ha choklad, choklad, choklad. Och för att inte helt försmäkta har jag köpt några mörka, som ett slags godissubstitut. Och till slut har jag en hittat en sort som är ätbar - och den innehåller dessutom hela 85 procent kakao! Helt otroligt.
Nyckelordet här är "mild". Lindt har ansträngt sig för att minska beskan och syrligheten, och faktiskt har dom lyckats ganska bra. Inte är det ju som kexchoklad, Toblerone etc., men det är ändå nästan gott. I små doser. Ja, just det, en bit räcker. Jag tar den efter maten, till en kopp mintte. Och så låtsas jag att det är en efterrätt. Bättre än ingenting.
lördag 24 september 2011
Avundsjuk, jag är så avundsjuk...
Nää, varför händer det inte mig? En norsk student loggade in på ett nätcasino i natt när han inte kunde sova. Antagligen hade han spelat där tidigare eftersom han hade fått några gratisspel. Han satte snurr på spelen hur som helst, och med noll kronor i insats vann han jackpotten på 103 miljoner! Irriterande på nåt vis. Fast inte för honom förstås. Han säger sig vara "själaglad". Lindrigt uttryckt säkert.
Jag vann ingenting idag. Inte ens 21 kronor på Lotto, det händer ju annars då och då. Jag får börja med nätcasino snart.
Jag vann ingenting idag. Inte ens 21 kronor på Lotto, det händer ju annars då och då. Jag får börja med nätcasino snart.
Syndabockar sökes
Aldrig har det väl letats efter syndabockar lika ofta som nu. Tidningarna är väldigt ettriga, och varje gång en tragedi inträffar ska någon "ansvarig" pekas ut och ställas till svars. Men hur mycket ansvar kan man förvänta sig att myndigheterna ska ta för oss medborgare?
Jag tänker förstås på den förfärliga händelsen i Sigtuna, där en mamma har dränkt sina två barn. Hemskt på alla sätt och vis. Men kan man verkligen skylla det på skola, dagis eller sociala myndigheterna? Kvinnan levde inte i känd misär utan fungerade uppenbarligen ganska bra tills alldeles nyligen. Inte ens hennes bästa väninna, hennes syster eller pappan till barnet anade att något var så i grunden fel. (Dock hade vänninan börjat fatta misstankar.) De kunde överhuvudtaget inte föreställa sig att hon hade gjort det hon nu har erkänt sig skyldig till.
Till skola och dagis SMS:ade mamman att barnen var sjuka, men när det inte gått att få kontakt med familjen efter 13 dagar gjorde skolan en så kallad orosanmälan till soc. Detta kritiseras nu, för att det tog så lång tid, men hur snabbt skulle dom ha reagerat egentligen? Två dagar? En vecka? Varje gång någon bryter mot mönster och normer? Hembesök av myndigheter direkt, ja det vore säkert bra i många fall. Men vilken extremt utökad kontroll och övervakning som måste till.
Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Men det finns andra tragiska fall som har upprört mig mer, om man ska prata om myndigheters nonchalans. Och samhället kan inte skydda alla från allt. Tråkigt nog.
Jag tänker förstås på den förfärliga händelsen i Sigtuna, där en mamma har dränkt sina två barn. Hemskt på alla sätt och vis. Men kan man verkligen skylla det på skola, dagis eller sociala myndigheterna? Kvinnan levde inte i känd misär utan fungerade uppenbarligen ganska bra tills alldeles nyligen. Inte ens hennes bästa väninna, hennes syster eller pappan till barnet anade att något var så i grunden fel. (Dock hade vänninan börjat fatta misstankar.) De kunde överhuvudtaget inte föreställa sig att hon hade gjort det hon nu har erkänt sig skyldig till.
Till skola och dagis SMS:ade mamman att barnen var sjuka, men när det inte gått att få kontakt med familjen efter 13 dagar gjorde skolan en så kallad orosanmälan till soc. Detta kritiseras nu, för att det tog så lång tid, men hur snabbt skulle dom ha reagerat egentligen? Två dagar? En vecka? Varje gång någon bryter mot mönster och normer? Hembesök av myndigheter direkt, ja det vore säkert bra i många fall. Men vilken extremt utökad kontroll och övervakning som måste till.
Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Men det finns andra tragiska fall som har upprört mig mer, om man ska prata om myndigheters nonchalans. Och samhället kan inte skydda alla från allt. Tråkigt nog.
fredag 23 september 2011
Fredagsmys
Nu är jag mycket nöjd efter en superb middag. Vi har lyxat med oxfilé, gräddstekta kantareller och diverse grönsaker. En flaska rött vin också. Ja, så nu är det bara att invänta morgondagen, när foten förhoppningsvis blir ännu bättre och K:s revben äntligen läker ihop. (Det är redan nästan bra.)
Det har varit en trivsam dag. Jag hade en astrologiklient på fm, K. var i sin ateljé. Sen var hon kvar där och målade medan jag var hemma och såg på TV och vilade och halvsov. Jag fattar inte varför jag blir så trött!
Men hur som helst, hon kom hem vid 18-tiden och vi lagade mat tillsammans. Nu kollar vi på TV i varsitt rum. Inte så romantiskt kanske, men trivsamt är det ändå.
Jag läste nånstans om någon som tyckte att "mysigt" var det värsta ord hon visste. Ett riktigt hatord. Tänk ändå, det är ett av mina favoritord. Både ordet i sig och det det står för. Jag har det faktiskt ofta väldigt mysigt. Fast helt opretentiöst och basic. Men det är väl det som själva mysigheten handlar om. Man har småtrevligt hela tiden utan att behöva anstränga sig. Det ska inte underskattas.
Det har varit en trivsam dag. Jag hade en astrologiklient på fm, K. var i sin ateljé. Sen var hon kvar där och målade medan jag var hemma och såg på TV och vilade och halvsov. Jag fattar inte varför jag blir så trött!
Men hur som helst, hon kom hem vid 18-tiden och vi lagade mat tillsammans. Nu kollar vi på TV i varsitt rum. Inte så romantiskt kanske, men trivsamt är det ändå.
Jag läste nånstans om någon som tyckte att "mysigt" var det värsta ord hon visste. Ett riktigt hatord. Tänk ändå, det är ett av mina favoritord. Både ordet i sig och det det står för. Jag har det faktiskt ofta väldigt mysigt. Fast helt opretentiöst och basic. Men det är väl det som själva mysigheten handlar om. Man har småtrevligt hela tiden utan att behöva anstränga sig. Det ska inte underskattas.
Fyra veckor efter operationen
Dags för fotrapport igen. Efter fyra veckor kan jag meddela att det känns bättre i vissa avseenden, men på andra sätt står det stilla. Jag tycker jag känner hur tån läker ihop och stelnar, och det är inte alls obehagligt. Eftersom leden är avsågad och tån sedan fixerats med skruvar ska det alltså bli en hel och stel tå som klarar belastning. Och den här veckan har jag ofta känt hur det liksom håller på inne i tån. Det gör inte ont, det känns mer som att det stelnar och tjocknar. Precis som det ska göra.
Det här att det ibland sticker till och hugger och ilar, det har lugnat sig betydligt dom senaste dagarna. En stor. positiv skillnad.
På morgnarna, efter åtta timmars total vila, ser foten nästan normal ut. Men på kvällen är den röda svullnaden tillbaka. Att jag om drygt tre veckor ska kunna ha en vanlig sko och gå normalt känns ganska osannolikt. Men å andra sidan läser jag bloggar av folk som gjort liknande operationer, och där verkar det som att det nån gång runt vecka fem sker en markant förbättring.
Hurra för bloggar! Det finns ett par stycken som jag går tillbaka till då och då, där hela rehabiliteringsförloppet skildras, från dag 1 till det färdiga reslutatet efter x antal månader. Helt ovärderligt att kunna läsa och jämföra med mig själv. Bilder finns det också, så jag kan se att det är fullt normalt att märkena efter stygnen ser ut som dom gör.
Med andra ord: jag har gott hopp.
Det här att det ibland sticker till och hugger och ilar, det har lugnat sig betydligt dom senaste dagarna. En stor. positiv skillnad.
På morgnarna, efter åtta timmars total vila, ser foten nästan normal ut. Men på kvällen är den röda svullnaden tillbaka. Att jag om drygt tre veckor ska kunna ha en vanlig sko och gå normalt känns ganska osannolikt. Men å andra sidan läser jag bloggar av folk som gjort liknande operationer, och där verkar det som att det nån gång runt vecka fem sker en markant förbättring.
Hurra för bloggar! Det finns ett par stycken som jag går tillbaka till då och då, där hela rehabiliteringsförloppet skildras, från dag 1 till det färdiga reslutatet efter x antal månader. Helt ovärderligt att kunna läsa och jämföra med mig själv. Bilder finns det också, så jag kan se att det är fullt normalt att märkena efter stygnen ser ut som dom gör.
Med andra ord: jag har gott hopp.
torsdag 22 september 2011
Förbjuden frukt
Nu är det laddat värre runt frukt på skoltid. I alla fall sån frukt som barnen tar med hemifrån. En skola i Jönköping har förbjudit "fruktstunden", eftersom en förälder klagade. Varför klagar man på en sån sak? Jo, för att frukt kostar pengar och allt i skolan ska vara gratis. Suck.
Lite fundersam blir jag alltså. Rättare sagt, jag tycker det är hur töntigt som helst. Jag skulle tro att dom flesta föräldrar ändå vill att deras barn ska äta åtminstone en frukt om dagen, och vad är det då för fel med att ta den till skolan och äta den där? Vad kostar ett äpple? Två kronor? Men inte ens en vindruva får man nu ha med sig.
Vad blir nästa grej, att skolan ska bekosta gymnastikkläder och skolväskor? För det behövs ju i skolan och är inte gratis alls.
Det tycks finnas många jobbiga föräldrar nuförtiden. Och ingen vågar stå emot.
(För övrigt såg jag precis att Jönköpingsskolan inte är unik. Skolor i bland annat Umeå och Malmö har gjort likadant.)
Själv fick jag i alla fall gratis frukt idag. E. var här på en kort visit och hade med sig äpplen från den egna trädgården. Garanterat obesprutade, tunga, välmatade äpplen.
Lite fundersam blir jag alltså. Rättare sagt, jag tycker det är hur töntigt som helst. Jag skulle tro att dom flesta föräldrar ändå vill att deras barn ska äta åtminstone en frukt om dagen, och vad är det då för fel med att ta den till skolan och äta den där? Vad kostar ett äpple? Två kronor? Men inte ens en vindruva får man nu ha med sig.
Vad blir nästa grej, att skolan ska bekosta gymnastikkläder och skolväskor? För det behövs ju i skolan och är inte gratis alls.
Det tycks finnas många jobbiga föräldrar nuförtiden. Och ingen vågar stå emot.
(För övrigt såg jag precis att Jönköpingsskolan inte är unik. Skolor i bland annat Umeå och Malmö har gjort likadant.)
Själv fick jag i alla fall gratis frukt idag. E. var här på en kort visit och hade med sig äpplen från den egna trädgården. Garanterat obesprutade, tunga, välmatade äpplen.
onsdag 21 september 2011
TV-Mopp
Nästan varje dag tittar jag på TV-shop, fast bara på det som handlar om den allt mer oemotståndliga ångmoppen H2O mop X5. På förmiddagarna letar jag bland kanalerna, och ofta hittar jag det jag söker i nån udda kanal som TV4 Sport. Det städas och fejas och ångas, och jag blir verkligen intresserad. Jag står ut med den amerikanska, vidrigt hurtiga raspröstade mannen som demonstrerar det hela, och med den svenska kommentatorn/försäljaren som är lika vidrigt hurtigt raspröstad han. Huvudsaken att jag får se Moppen...
Jag vill prova en! Kommer jag att beställa? Tänk om jag inte kan hejda mig? Tittar jag ett par dagar till så kan det sluta hur som helst.
Jag vill prova en! Kommer jag att beställa? Tänk om jag inte kan hejda mig? Tittar jag ett par dagar till så kan det sluta hur som helst.
Tisdagsmys
Vad mysigt det var att gå bort på middag en vanlig tisdag! Vi tog taxi eftersom jag inte kan ta mig fram på annat sätt just nu, och jag tittade nyfiket och liksom hungrigt ut på folk, byggnader och citymiljöer. Det var liv och rörelse vid 18-tiden, kändes trevligt och stimulerande.
Trevligt och stimulerande var det också hos H&T. Dom är alltid lika välkomnande och generösa. Igår började vi med en snygg röd drink i fina glas.
Sedan åt vi antipasto, fisksoppa och flädersorbet med hallon. Mums. Vi var nöjda och glada när vi kom hem vid 23-tiden. Mat, dryck och kul samtal - allt som allt en riktig höjdarkväll.
Idag har jag en astrokonsultation, K. är ledig förutom ett tvåtimmars jobbmöte. Nu ska hon gå och handla mat, på den ICA-affär vars frysdisk knäckte hennes revben. Det är för övrigt bättre, men hon kan fortfarande inte nysa eller hosta, annat än väldigt försiktigt.
Trevligt och stimulerande var det också hos H&T. Dom är alltid lika välkomnande och generösa. Igår började vi med en snygg röd drink i fina glas.
Sedan åt vi antipasto, fisksoppa och flädersorbet med hallon. Mums. Vi var nöjda och glada när vi kom hem vid 23-tiden. Mat, dryck och kul samtal - allt som allt en riktig höjdarkväll.
Idag har jag en astrokonsultation, K. är ledig förutom ett tvåtimmars jobbmöte. Nu ska hon gå och handla mat, på den ICA-affär vars frysdisk knäckte hennes revben. Det är för övrigt bättre, men hon kan fortfarande inte nysa eller hosta, annat än väldigt försiktigt.
tisdag 20 september 2011
Salladspadda
Hu! En kvinna i Örebro hade köpt en påse färdigblandad sallad, och när hon öppnade den hittade hon en levande padda! Paddan var delvis täckt av salladsblad och ganska omtöcknad efter ett par dagar i kylskåpet, men den kvicknade till och började röra på sig.
Alltså, urk! Som kompensation för den obehagliga upplevelsen ska kvinnan få fler produkter från salladsleverantören Sydgrönt. Hon vill förmodligen inte ha deras sallad, aldrig mer i sitt liv. Jag känner mig själv inte så sugen på grönsallad efter att ha läst detta.
Alltså, urk! Som kompensation för den obehagliga upplevelsen ska kvinnan få fler produkter från salladsleverantören Sydgrönt. Hon vill förmodligen inte ha deras sallad, aldrig mer i sitt liv. Jag känner mig själv inte så sugen på grönsallad efter att ha läst detta.
Var det en sån här som låg i påsen månne? Foto: www. fotoakuten.se
måndag 19 september 2011
Sökord som leder hit
Tjejer som röker när dom har sex. Har jag väl aldrig skrivit om. Ändå har något googlat på just detta och kommit till min blogg. Fascinerande. "Snofsig stil" har också fört en intet ont anande människa hit - undrar vad hon/han letade efter egentligen? Säkert en helt annan sorts snofsighet än den jag möjligen kan uttrycka.
Det är hur som helst väldigt intressant och kul att se vad folk faktiskt skriver som sökord. "Hon är kortväxt" - den som googlade på det har också landat hos mig. Alltså, "hon är kortväxt"- det låter så oprecist. Vad letar man egentligen efter då?
Sen hoppas jag förstås att några som hamnar här av "misstag" ändå läser några inlägg och att vissa av dom kommer tillbaka också. Det vore trevligt.
Det är hur som helst väldigt intressant och kul att se vad folk faktiskt skriver som sökord. "Hon är kortväxt" - den som googlade på det har också landat hos mig. Alltså, "hon är kortväxt"- det låter så oprecist. Vad letar man egentligen efter då?
Sen hoppas jag förstås att några som hamnar här av "misstag" ändå läser några inlägg och att vissa av dom kommer tillbaka också. Det vore trevligt.
Hugger i foten
Idag gör det plötsligt ont i foten. Inte farligt, men det hugger till rejält ibland. Hm. Det beror i alla fall inte på att jag har ansträngt den, för jag är väldigt försiktig och håller mig till det rekommenderade högläget i soffan eller sängen. Hoppas det är en naturlig del av läkningsprocessen. Det gör olika ont i olika perioder, enligt doktorn.
Imorgon ska jag göra en utflykt i alla fall, per taxi förstås. Vi är bjudna på middag hos H&T, och det ska bli jätteroligt att göra nånting, att träffa vänner och mysa med god mat och vin.
TV:n har som vanligt gått varm idag, och lite grann har jag faktiskt jobbat också. Lite trögt, men jag fick gjort det jag skulle.
Ett program jag har följt dom senaste veckorna är Maestro i SVT, där diverse kända personer har lärt sig dirigera en orkester. Riktigt intressant. Marit Bergman var bäst och vann. Ola Rapace var snyggast och kom tvåa. Idag var Malena Ernman med på ett hörn som solist, och hon är ju också väldigt snygg. Mycket att titta på alltså. Nu har jag TV-paus. K. tittar på Hollywoodfruarna.
Imorgon ska jag göra en utflykt i alla fall, per taxi förstås. Vi är bjudna på middag hos H&T, och det ska bli jätteroligt att göra nånting, att träffa vänner och mysa med god mat och vin.
TV:n har som vanligt gått varm idag, och lite grann har jag faktiskt jobbat också. Lite trögt, men jag fick gjort det jag skulle.
Ett program jag har följt dom senaste veckorna är Maestro i SVT, där diverse kända personer har lärt sig dirigera en orkester. Riktigt intressant. Marit Bergman var bäst och vann. Ola Rapace var snyggast och kom tvåa. Idag var Malena Ernman med på ett hörn som solist, och hon är ju också väldigt snygg. Mycket att titta på alltså. Nu har jag TV-paus. K. tittar på Hollywoodfruarna.
söndag 18 september 2011
Mardröm om flytt
Jag kom plötsligt att tänka på en dröm jag hade i natt. En mardröm. Sådana har jag tack och lov inte så ofta, kanske ett par gånger om året bara. Om ens det. Men i natt var det alltså riktigt jobbigt, och drömmen handlade om att jag var tvungen att flytta till Gimo! Jag bodde i nåt slags familj, och kvinnan som bestämde hade köpt ett stort, fint hus i Gimo. Hon försökte få mig att acceptera det, men jag var helt emot och desperat av ilska och oro. Jag protesterade och orerade och höll riktiga brandtal. "Dom där små bruksorterna öster om Uppsala är absolut inget jag kan tänka mig, jag kan aldrig bo där!" vet jag att jag sa eller snarare skrek. (Jag googlade idag för att se om Gimo verkligen är en "bruksort". Yes, det stämmer. I drömmen var jag lite stolt över att jag visste det, och det är jag i verkligheten också.) Kvinnan fortsatte att prata om vilket bra hus hon köpt, och jag letade efter något sätt att slippa den hemska flytten.
Så skrev jag en lapp: "60-årig kvinna önskar hyra lägenhet, hus eller rum", och den tänkte jag sätta upp på någon anslagstavla i hopp om att få ett bostadserbjudande av vilket slag som helst. Usch, det var jättejobbigt. Men - efter en massa turer som jag inte kommer ihåg insåg jag att jag hade en egen lägenhet sedan länge. Det var min gamla på Lagerlöfsgatan tror jag. I drömmen hade jag för mig att den var uppsagd och att någon annan bodde där, men så upptäckte jag att jag aldrig hade skickat in papperen, så jag kunde flytta tillbaka dit. Inget Gimo - vilken lättnad!
Det är nog inte så svårt att analysera den drömmen.
Gimo centrum, bild från Wikipedia. Jag var inte lockad.
Så skrev jag en lapp: "60-årig kvinna önskar hyra lägenhet, hus eller rum", och den tänkte jag sätta upp på någon anslagstavla i hopp om att få ett bostadserbjudande av vilket slag som helst. Usch, det var jättejobbigt. Men - efter en massa turer som jag inte kommer ihåg insåg jag att jag hade en egen lägenhet sedan länge. Det var min gamla på Lagerlöfsgatan tror jag. I drömmen hade jag för mig att den var uppsagd och att någon annan bodde där, men så upptäckte jag att jag aldrig hade skickat in papperen, så jag kunde flytta tillbaka dit. Inget Gimo - vilken lättnad!
Det är nog inte så svårt att analysera den drömmen.
TV-soffan hela dagen
Grått och stilla idag. Jag har inte gjort något speciellt eller tänkt några intressanta tankar. Däremot har jag sett på TV, timme ut och timme in. Började redan vid 10-tiden med att kolla på en hel rugbymatch! Varför kan man fråga sig, men det gjorde jag alltså. En märklig sport, särskilt när man inte kan reglerna.
På eftermiddagen blev det fotboll, och det har jag större kunskap om. Dagens matcher var riktigt bra och roliga dessutom.
Men eftersom jag har fått noll intellektuell stimulans kan jag heller inte skriva något vettigt. Jag tror jag fortsätter mysa i TV-soffan nu.
På eftermiddagen blev det fotboll, och det har jag större kunskap om. Dagens matcher var riktigt bra och roliga dessutom.
Men eftersom jag har fått noll intellektuell stimulans kan jag heller inte skriva något vettigt. Jag tror jag fortsätter mysa i TV-soffan nu.
lördag 17 september 2011
Lördagsstämning
Solen höststrålade idag och stämningen var/är trevligt lördagsaktig. Jag har haft några astrologikonsultationer (besök från Stockholm) och sedan tittat på fotboll.
K., den nya hushållerskan/städerskan/shoppingansvariga/bartendern var i ateljén och kom hem vid femtiden. Då gjorde hon oss varsin drink, för att liksom manifestera att det är helg.
Nu är det dags att fixa mat. och där ska jag nog hjälpa till lite i alla fall. Det är inte så komplicerat, för det blir tacos igen. Mitt bidrag blir att steka köttfärsen och krydda med en specialtexmexkrydda.
Foten har varit jättebra idag, tills alldeles nyss när den började hetta och dunka igen. Det kommer alltid lite sånt dunkande framåt kvällen. Men ju senare desto bättre. Jag undrar hur länge man har märken efter stygnen egentligen?
K., den nya hushållerskan/städerskan/shoppingansvariga/bartendern var i ateljén och kom hem vid femtiden. Då gjorde hon oss varsin drink, för att liksom manifestera att det är helg.
Nu är det dags att fixa mat. och där ska jag nog hjälpa till lite i alla fall. Det är inte så komplicerat, för det blir tacos igen. Mitt bidrag blir att steka köttfärsen och krydda med en specialtexmexkrydda.
Foten har varit jättebra idag, tills alldeles nyss när den började hetta och dunka igen. Det kommer alltid lite sånt dunkande framåt kvällen. Men ju senare desto bättre. Jag undrar hur länge man har märken efter stygnen egentligen?
fredag 16 september 2011
Rubrikslarv
Men vad händer med språket? Med omsorgen, noggrannheten och kunskapen hos människor som faktiskt jobbar med ord och språk? I dagens nättidningar hittar jag först en kvällstidningsrubrik om metoder att ta bort "Generad hårväxt" (ganska kul i och för sig), sedan skriver DN att "Skrattade man blev värkt", och så slår Norrbottenskuriren till med att en "Cyklingväg" ska anläggas. My God!
"Skrattade man blev värkt" är ju för övrigt helt obegripligt. "Skrattande man blev vräkt" ska det vara. Även det kan man ju tycka är obegripligt, men det rörde sig om en man som tittade på gamla filmer på nätterna och skrattade så högt så grannarna inte kunde sova...
Ha! Inte hann jag mer än skriva om detta, så ser jag att DN har fixat till sin rubrik. Nästan synd...:-)
"Skrattade man blev värkt" är ju för övrigt helt obegripligt. "Skrattande man blev vräkt" ska det vara. Även det kan man ju tycka är obegripligt, men det rörde sig om en man som tittade på gamla filmer på nätterna och skrattade så högt så grannarna inte kunde sova...
Ha! Inte hann jag mer än skriva om detta, så ser jag att DN har fixat till sin rubrik. Nästan synd...:-)
Tre veckor efter operationen
Idag är det tre veckor sedan jag kom hem med foten i paket efter hallux rigidus-operationen. Tre veckor som jag har tillbringat inomhus (förutom den lilla taxiutflykten i lördags) och som har gått förvånansvärt snabbt trots att det har varit ganska enahanda. Inga promenader, inga turer till affären eller ner på stan, ingen frisk luft. Jag trodde jag skulle sakna det, men det gör jag inte. När jag så tydligt känner att jag inte kan gå ut och gå, att det skulle göra ont och sabba hela läkningsprocessen, då försvinner också längtan efter att kunna göra det. Än så länge är jag bara glad att slippa. Det är hur trivsamt som helst att vara hemma.
Själva läkningen har väl fastnat på något slags platå efter det att stygnen togs. I början blev det ju bättre i märkligt rask takt, men nu är det sig tämligen likt från dag till dag. Fast svullnaden går långsamt ner, och den röda färgen bleknar sakta men säkert till en förhoppningsvis snart normal fotfärg. Men det ilar till ibland, som av ett nålstick. Kanske stygnresterna som bråkar? Ibland tror jag också att det är skruvarna som känns, dom två stålskruvar som tån är sammanfogad med. Dom skruvarna kan man i så fall ta bort senare. Undrar förresten om dom ger utslag i säkerhetskontroller?
I bästa fall kan jag stödja på foten från och med den 17 oktober. En dryg månad kvar.
Själva läkningen har väl fastnat på något slags platå efter det att stygnen togs. I början blev det ju bättre i märkligt rask takt, men nu är det sig tämligen likt från dag till dag. Fast svullnaden går långsamt ner, och den röda färgen bleknar sakta men säkert till en förhoppningsvis snart normal fotfärg. Men det ilar till ibland, som av ett nålstick. Kanske stygnresterna som bråkar? Ibland tror jag också att det är skruvarna som känns, dom två stålskruvar som tån är sammanfogad med. Dom skruvarna kan man i så fall ta bort senare. Undrar förresten om dom ger utslag i säkerhetskontroller?
I bästa fall kan jag stödja på foten från och med den 17 oktober. En dryg månad kvar.
torsdag 15 september 2011
Vård enbart för arbetsföra?
Mer om sjukvården. En 71-årig kvinna i Piteå har en nervskada med svåra smärtor efter en misslyckad höftoperation. Hennes läkare skrev remiss till smärtkliniken på Sunderby sjukhus utanför Luleå. Men där tas hon inte emot - hon är nämligen inte "i arbetsför ålder". Resurser saknas.
Ganska hisnande när man tänker på det. Arbetsför ålder. (Undrar vilket som väger tyngst, åldern eller arbetsförheten. Om man väger till exempel en yrkesverksam 67-åring mot en 52-årig sjukpensionär?)
Kvinnan skulle istället lära sig leva med smärtan. Och det är klart, dom tänker väl då att hon har levt merparten av sitt liv och den smärtsamma delen blir kanske bara 12-14 år, om man utgår från medellivslängden. Det är ändå rätt lång tid att leva med ständig värk.
Hoppet står nu till allmänläkare inom primärvården. Kanske inte riktigt den kategori läkare som klarar den här typen av fall. Eller, kvinnan kan försöka få en remiss till Umeå universitetssjukhus. Det närmaste, stora, relativt nybyggda regionssjukhuset har däremot åldersgräns. Hårresande.
Sunderby sjukhus vill alltså ha arbetsföra patienter för att det ska vara "lönt" att kosta på behandling för ett icke livshotande problem som svår smärta. Det är naturligtvis inte sjukhusets eller läkarnas fel att resurser saknas. Men vad är det som händer med vården i Sverige?
Ganska hisnande när man tänker på det. Arbetsför ålder. (Undrar vilket som väger tyngst, åldern eller arbetsförheten. Om man väger till exempel en yrkesverksam 67-åring mot en 52-årig sjukpensionär?)
Kvinnan skulle istället lära sig leva med smärtan. Och det är klart, dom tänker väl då att hon har levt merparten av sitt liv och den smärtsamma delen blir kanske bara 12-14 år, om man utgår från medellivslängden. Det är ändå rätt lång tid att leva med ständig värk.
Hoppet står nu till allmänläkare inom primärvården. Kanske inte riktigt den kategori läkare som klarar den här typen av fall. Eller, kvinnan kan försöka få en remiss till Umeå universitetssjukhus. Det närmaste, stora, relativt nybyggda regionssjukhuset har däremot åldersgräns. Hårresande.
Sunderby sjukhus vill alltså ha arbetsföra patienter för att det ska vara "lönt" att kosta på behandling för ett icke livshotande problem som svår smärta. Det är naturligtvis inte sjukhusets eller läkarnas fel att resurser saknas. Men vad är det som händer med vården i Sverige?
Obehagligt åtal
Åtalet mot den dråpmisstänkta barnläkaren gör mig nästan illamående. Jag tycker det är så obehagligt och underligt. Och varför har det tagit tre år att ens börja en rättegång? Tre år när en erkänt duktig, empatisk och kompetent läkare först hämtades av polis mitt under en arbetsdag, behandlades som en farlig mördare, och sedan har varit avstängd från jobbet hela tiden, från mars 2008. Helt absurt.
Allt är mystiskt. Den lilla flicka som dog var för tidigt född och dödssjuk. Läkare och föräldrar hade kommit överens om att stänga av respiratorn. Sprutor skulle ges för att lindra barnets kramper och smärtor de allra sista timmarna. Föräldrar och tio (!) släktingar var i rummet för att ta farväl av henne.
Och så är en läkare åtalad för dråp. Jag får inte ihop det. Det känns som att det någonstans finns både ugglor i mossen och hundar begravna.
Allt är mystiskt. Den lilla flicka som dog var för tidigt född och dödssjuk. Läkare och föräldrar hade kommit överens om att stänga av respiratorn. Sprutor skulle ges för att lindra barnets kramper och smärtor de allra sista timmarna. Föräldrar och tio (!) släktingar var i rummet för att ta farväl av henne.
Och så är en läkare åtalad för dråp. Jag får inte ihop det. Det känns som att det någonstans finns både ugglor i mossen och hundar begravna.
onsdag 14 september 2011
Brev om sju år
Såg en liten kul notis i dagens tidning: Postverket i Kina erbjuder människor att skicka ett kärleksbrev som ska delas ut om sju år! Detta eftersom många förhållanden genomgår en stor kris efter just sju år. Tanken är att när man får brevet och läser det ska man minnas dom känslor man hade i början, och den kärlek som då fanns. Och kanske ser man varandra med nya (= gamla) ögon, inser varför man en gång föll för den andra.
Vilken underbart mysig idé! Undrar om något sådant vore tänkbart i Sverige - nej, knappast.
Vilken underbart mysig idé! Undrar om något sådant vore tänkbart i Sverige - nej, knappast.
tisdag 13 september 2011
Liten uppdatering om revben och fot
K. mådde bättre idag än igår kväll, smärtan i revbenet hade minskat betydligt. Så nu är hon på jobbet, och det går tydligen bra eftersom hon inte har kommit hem.
Min fot är ungefär som vanligt. Inget särskilt att skriva om den, förutom att det fortfarande är högläge som gäller. En intressant sak: sent igår kände jag plötsligt en smärta, en kraftig, djupt liggande "dom har sågat i benet"-smärta. Ungefär som jag befarade att det skulle kännas hela tiden i flera dagar efter operationen. Nu först, efter 17 dagar, fick jag en aning om hur det kan kännas om det vill sig illa. Det varade bara i några sekunder, tack och lov. Men konstigt, varför kom det nu, och varför så kortvarigt?
Jag ska snart äta en laxfilé, stekt i ugnen med något enkelt grönsakstillbehör. Precis den laxfilé förresten som K. offrade sig för igår. Märkligt nog har K. en facebookvän som har råkat för samma sak (fast värre) vid en ICA-frysdisk. Sträckt sig för långt och knäckt ett revben. Alltså är deras frysdiskar för djupa och breda. Om detta hänt i USA kanske det hade varit läge för en stämning?
Min fot är ungefär som vanligt. Inget särskilt att skriva om den, förutom att det fortfarande är högläge som gäller. En intressant sak: sent igår kände jag plötsligt en smärta, en kraftig, djupt liggande "dom har sågat i benet"-smärta. Ungefär som jag befarade att det skulle kännas hela tiden i flera dagar efter operationen. Nu först, efter 17 dagar, fick jag en aning om hur det kan kännas om det vill sig illa. Det varade bara i några sekunder, tack och lov. Men konstigt, varför kom det nu, och varför så kortvarigt?
Jag ska snart äta en laxfilé, stekt i ugnen med något enkelt grönsakstillbehör. Precis den laxfilé förresten som K. offrade sig för igår. Märkligt nog har K. en facebookvän som har råkat för samma sak (fast värre) vid en ICA-frysdisk. Sträckt sig för långt och knäckt ett revben. Alltså är deras frysdiskar för djupa och breda. Om detta hänt i USA kanske det hade varit läge för en stämning?
måndag 12 september 2011
Sämre film än väntat
För ovanlighetens skull har K. och jag sett en film tillsammans. The Kids Are All Right går på TV1000 nu, och den ville vi förstås kolla in. Jag vill minnas att den fick bra recensioner överlag då när den kom för nåt år sedan, eller hur länge det nu var, och förväntansfulla satt vi där i soffan. Men vilken dålig film! Vi var helt ense om det. Stundtals var det till och med lite kalkonvarning. Några roliga scener fanns också, men inte så många så det uppvägde.
Jag kollade nu i efterhand Svenskans recension som var väldigt positiv. Fem prickar av sex. "Intelligent manus och lustfyllt ensemblespel" läste jag högt för K. "Men vad f-n. Dom är inte kloka!" sa hon.
Tur vi inte gick och såg den på bio.
Jag kollade nu i efterhand Svenskans recension som var väldigt positiv. Fem prickar av sex. "Intelligent manus och lustfyllt ensemblespel" läste jag högt för K. "Men vad f-n. Dom är inte kloka!" sa hon.
Tur vi inte gick och såg den på bio.
Slummer och skada
Jag är fortfarande trött efter lördagens äventyr. Idag har jag slumrat, läst och slumrat. Och virat tilbaka förbandet runt foten, för det ger bättre stabilitet när jag måste förflytta mig.
Inget särskilt att blogga om alltså. Men K. har haft en otursdag. Det stod mycket på att handla-listan, och hon ville klara av det för att sedan få en obruten dag i ateljén. Därför cyklade hon iväg i ösregnet i förmiddags. En liten skur får man väl stå ut med. Men ösregnet blev till störtregn som blev till våldsamt slagregn. Hon höll knappt på att ta sig hem, var helt genomblöt och fick byta alla kläder. (Efter några timmar blev det soligt och fint...) Men inte nog med det.
K. har nu en skada. En ICA-skada. På listan stod djupfryst fiskfilé, och dom låg längst ner, längst in i frysdisken. Omöjligt att komma åt för en kortväxt person. K. liksom hängde över frysdisken, tog stöd med revbenen och sträckte ut armen så långt hon kunde, Då sa det "krack". Ett högt ljud, och nu har hon rejält ont när hon gör vissa rörelser. En spricka i revbenet tror jag.
"Du kan ju inte jobba imorgon, hur ska du kunna lyfta gamlingar när du har så där?"
"Jag måste." Säger K., som inte vill förlora några pengar.
Vi får se hur det går. Hon är nu arg på ICA Kvarnen som har sina varor så otillgängliga.
Inget särskilt att blogga om alltså. Men K. har haft en otursdag. Det stod mycket på att handla-listan, och hon ville klara av det för att sedan få en obruten dag i ateljén. Därför cyklade hon iväg i ösregnet i förmiddags. En liten skur får man väl stå ut med. Men ösregnet blev till störtregn som blev till våldsamt slagregn. Hon höll knappt på att ta sig hem, var helt genomblöt och fick byta alla kläder. (Efter några timmar blev det soligt och fint...) Men inte nog med det.
K. har nu en skada. En ICA-skada. På listan stod djupfryst fiskfilé, och dom låg längst ner, längst in i frysdisken. Omöjligt att komma åt för en kortväxt person. K. liksom hängde över frysdisken, tog stöd med revbenen och sträckte ut armen så långt hon kunde, Då sa det "krack". Ett högt ljud, och nu har hon rejält ont när hon gör vissa rörelser. En spricka i revbenet tror jag.
"Du kan ju inte jobba imorgon, hur ska du kunna lyfta gamlingar när du har så där?"
"Jag måste." Säger K., som inte vill förlora några pengar.
Vi får se hur det går. Hon är nu arg på ICA Kvarnen som har sina varor så otillgängliga.
söndag 11 september 2011
Läser
Det dunkar lite i foten idag, så jag har tagit det väldigt lugnt. Legat och läst hela dagen.
När jag har läst många timmar kan jag inte sett på TV efteråt, knappt ens göra något vid datorn, eftersom ögonen har svårt att ställa om sig. Så nu när jag skriver detta är det lite suddigt. Fast det går till sig efter en stund.
Det finns alltså inte så mycket att blogga om just nu. Jag återgår till böckerna.
När jag har läst många timmar kan jag inte sett på TV efteråt, knappt ens göra något vid datorn, eftersom ögonen har svårt att ställa om sig. Så nu när jag skriver detta är det lite suddigt. Fast det går till sig efter en stund.
Det finns alltså inte så mycket att blogga om just nu. Jag återgår till böckerna.
Kulturnatten
Det var kul att vara ute igår. Eller, jag var ju inomhus förstås. Men efter att ha varit hemma i lägenheten drygt två veckor var det riktigt häftigt att byta miljö och ta taxi till Akademihotellet. Det brukar vara diverse utställningar där på Kulturnatten, plus lite försäljning av hantverk. K. har varit med dom senaste fyra åren. I år var det färre utställare än vanligt och tyvärr också betydligt färre besökare. Vi satt där och väntade långa stunder, då och då kom det några insläntrande. Vissa gick runt och tittade verkligen på tavlorna, och många av dom kommenterade och frågade saker.
Det var som vanligt en färgstark, kul och varierande utställning.
Men, som sagt, det hade gärna fått komma fler besökare. Roligast var det alla vänner och bekanta som kom förbi, både för att se tavlorna och prata en stund. Alla undrade om min fot också, och av T. fick jag höra att jag gick "sensationellt bra" för att vara så kort tid efter operationen. Jag blev liksom lite stolt...:-)
Klockan åtta åkte vi hem. Det här med att ta taxi överallt är nog lätt att vänja sig vid...
Hemma åt vi ostpaj och drack lite vin. Sammanfattade dagen och pratade om nästa Kulturnatt, fast det är ett helt år till dess. Kollade på Mia Skäringer i TV. På det hela taget en mycket trevlig dag och kväll!
Det var som vanligt en färgstark, kul och varierande utställning.
Men, som sagt, det hade gärna fått komma fler besökare. Roligast var det alla vänner och bekanta som kom förbi, både för att se tavlorna och prata en stund. Alla undrade om min fot också, och av T. fick jag höra att jag gick "sensationellt bra" för att vara så kort tid efter operationen. Jag blev liksom lite stolt...:-)
Utsikten från lokalen var fin.
Klockan åtta åkte vi hem. Det här med att ta taxi överallt är nog lätt att vänja sig vid...
Hemma åt vi ostpaj och drack lite vin. Sammanfattade dagen och pratade om nästa Kulturnatt, fast det är ett helt år till dess. Kollade på Mia Skäringer i TV. På det hela taget en mycket trevlig dag och kväll!
lördag 10 september 2011
Inför Kulturnatten
Fint septemberväder idag. En sån där typisk höstdag med sol, blå himmel och lite krispigt bett i luften.
Jag tar det lugnt här hemma än så länge. K är på Akademihotellet och hänger tavlor. Jag brukar annars hjälpa till med det på alla utställningar, och vi har blivit ett oerhört effektivt och skickligt hängningsteam, så det känns lite trist att inte kunna vara med den här gången. Men från och med klockan 15, när det öppnar, ska jag vara där i alla fall.
K. ringde för en stund sedan och var både arg och besviken, eftersom en manlig fotograf hade annekterat, och fått tillåtelse till det av arrangören, den mysiga och trevliga lokal som K. blivit utlovad av samma arrangör. Nu får hon istället hålla till i ett väldigt trist rum, med kalla lysrör och en massa whiteboardtavlor och annan kontorsinredning. Trist hur det kan gå till. I första stundens hetta tänkte hon helt enkelt gå hem och strunta i alltihop. Kan jag förstå faktiskt. Även jag sitter här och är ganska arg... Men eftersom hon inte har kommit hem än, så antar jag att hon biter ihop och kämpar på.
Hoppas det blir bra i alla fall, och att det kommer lite folk.
Jag tar det lugnt här hemma än så länge. K är på Akademihotellet och hänger tavlor. Jag brukar annars hjälpa till med det på alla utställningar, och vi har blivit ett oerhört effektivt och skickligt hängningsteam, så det känns lite trist att inte kunna vara med den här gången. Men från och med klockan 15, när det öppnar, ska jag vara där i alla fall.
K. ringde för en stund sedan och var både arg och besviken, eftersom en manlig fotograf hade annekterat, och fått tillåtelse till det av arrangören, den mysiga och trevliga lokal som K. blivit utlovad av samma arrangör. Nu får hon istället hålla till i ett väldigt trist rum, med kalla lysrör och en massa whiteboardtavlor och annan kontorsinredning. Trist hur det kan gå till. I första stundens hetta tänkte hon helt enkelt gå hem och strunta i alltihop. Kan jag förstå faktiskt. Även jag sitter här och är ganska arg... Men eftersom hon inte har kommit hem än, så antar jag att hon biter ihop och kämpar på.
Hoppas det blir bra i alla fall, och att det kommer lite folk.
fredag 9 september 2011
Stygnen borta
K. och jag har ätit en god middag och ser nu på TV i varsitt rum. Vi har SÅ olika TV-preferenser...
Hon har varit i ateljén hela dagen och förberett för morgondagens utställning, och jag är riktigt exalterad över att jag då äntligen ska Lämna Hemmet för första gången på två veckor. Jippi!
Och stygnen är borta! Jag fick hjälp av A-K, som svängde förbi efter sitt jobb. Och jag har verkligen sett fram emot att ta bort dom, det var nästan så jag räknade timmarna idag.
Inga problem alls var det.
Allt hade läkt så jättebra. Nästan ingen svullnad, inget konstigt överhuvudtaget. Och det är så märkligt att knölen är borta. En ny, eller nygammal, fot.
Efter ett tag kunde jag ändå se en liten svullnad, och det är aningen rött och irriterat. Men på det hela taget så är allt perfekt! (Eller vad säger du Bia? Ingen sockerbit.)
Så nu är Etapp 1 avklarad. Jag är hur nöjd och lättad som helst.
Hon har varit i ateljén hela dagen och förberett för morgondagens utställning, och jag är riktigt exalterad över att jag då äntligen ska Lämna Hemmet för första gången på två veckor. Jippi!
Och stygnen är borta! Jag fick hjälp av A-K, som svängde förbi efter sitt jobb. Och jag har verkligen sett fram emot att ta bort dom, det var nästan så jag räknade timmarna idag.
Inga problem alls var det.
Allt hade läkt så jättebra. Nästan ingen svullnad, inget konstigt överhuvudtaget. Och det är så märkligt att knölen är borta. En ny, eller nygammal, fot.
Efter ett tag kunde jag ändå se en liten svullnad, och det är aningen rött och irriterat. Men på det hela taget så är allt perfekt! (Eller vad säger du Bia? Ingen sockerbit.)
Så nu är Etapp 1 avklarad. Jag är hur nöjd och lättad som helst.
Benlöst och huvudlöst
Dagens absurda notis handlar om en man i Skellefteå som fått ena benet amputerat. Vart tredje år måste han uppvisa ett nytt intyg om detta, så han tvingas åka till regionssjukhuset i Umeå för att få svart på vitt: benet är fortfarande borta. Detta för att få det åtråvärda papper som berättigar till handikapparkering.
Ja, vad ska man säga. Stelbent byråkrati trots benlös verklighet, eller egentligen är det väl rentav hudvudlöst.
Myndigheterna kanske verkligen tror på mirakel? Benet kan ju växa ut igen... men först då vore det ju verkligen anledning att inkomma med nya papper!
Ja, vad ska man säga. Stelbent byråkrati trots benlös verklighet, eller egentligen är det väl rentav hudvudlöst.
Myndigheterna kanske verkligen tror på mirakel? Benet kan ju växa ut igen... men först då vore det ju verkligen anledning att inkomma med nya papper!
torsdag 8 september 2011
Ut på lördag
Det som har hänt idag är att Bosse kom och hälsade på en stund. I övrigt har det varit så lugnt och stilla som det kan vara.
Jag har inte sett på TV en enda minut. Läst ut en halvtråkig bok däremot och löst lite sudoku (fast nu börjar jag tröttna på det.)
I morgon blir det desto mer spännande, för då ska stygnen bort. Jag var ju lite bekymrad för det här med att ta mig till en distriktssköterska, men så fick jag ett så trevligt meddelande på facebook: "Jag kan hjälpa dig med stygnen om du vill." Men hurra! Hembesök av A-K, så bekvämt och bra. En resurs som jag inte visste om. Tänk så bra det är med facebookvänner!
Jag har ingen aning om hur foten ser ut under bandaget. Den kanske är blå och uppsvullen... Fast det känns som att den är i hyfsat skick efter omständigheterna.
Och förhoppningsvis kommer jag att ta mig hemifrån på lördag. Det är Kulturnatten, och K. ställer ut tavlor på Akademihotellet mellan 15-20. Jag brukar alltid vara med som stöd och sällskap, och det vill jag inte missa i år. Oftast kommer det en och annan bekant som man kan prata en stund med också.
Så jag tänker ta taxi både dit och hem. Det kan jag kosta på mig, för jag gör inte av med pengar på något annat just nu. Och likaväl som jag sitter hemma med foten i högläge kan jag göra det där - det finns både soffa och stolar. Roligt ska det bli.
Jag har inte sett på TV en enda minut. Läst ut en halvtråkig bok däremot och löst lite sudoku (fast nu börjar jag tröttna på det.)
I morgon blir det desto mer spännande, för då ska stygnen bort. Jag var ju lite bekymrad för det här med att ta mig till en distriktssköterska, men så fick jag ett så trevligt meddelande på facebook: "Jag kan hjälpa dig med stygnen om du vill." Men hurra! Hembesök av A-K, så bekvämt och bra. En resurs som jag inte visste om. Tänk så bra det är med facebookvänner!
Jag har ingen aning om hur foten ser ut under bandaget. Den kanske är blå och uppsvullen... Fast det känns som att den är i hyfsat skick efter omständigheterna.
Och förhoppningsvis kommer jag att ta mig hemifrån på lördag. Det är Kulturnatten, och K. ställer ut tavlor på Akademihotellet mellan 15-20. Jag brukar alltid vara med som stöd och sällskap, och det vill jag inte missa i år. Oftast kommer det en och annan bekant som man kan prata en stund med också.
Så jag tänker ta taxi både dit och hem. Det kan jag kosta på mig, för jag gör inte av med pengar på något annat just nu. Och likaväl som jag sitter hemma med foten i högläge kan jag göra det där - det finns både soffa och stolar. Roligt ska det bli.
Gråväder
Väldigt grått och väldigt regnigt idag på förmiddagen. Vår fula utsikt blev ännu fulare
K. var måttligt glad eftersom hon skulle ta 10-tåget till Stockholm. Det blev till att snabbt leta paraply, ta fram regnställ, "vad ska jag ha för skor", "men det öser ju värre och värre"etc. Blixtlås fastnade och det var allmänt stressigt. Men hon kom iväg, och nu har vädret lugnat sig en aning.
Jag ska sätta på diskmaskinen, hitta något att läsa och dega vidare i största allmänhet.
K. var måttligt glad eftersom hon skulle ta 10-tåget till Stockholm. Det blev till att snabbt leta paraply, ta fram regnställ, "vad ska jag ha för skor", "men det öser ju värre och värre"etc. Blixtlås fastnade och det var allmänt stressigt. Men hon kom iväg, och nu har vädret lugnat sig en aning.
Jag ska sätta på diskmaskinen, hitta något att läsa och dega vidare i största allmänhet.
onsdag 7 september 2011
Känslosam kväll
Det känns som att foten blir bättre och bättre. Mycket hoppfullt.
Hoppfull var ju däremot inte AB:s huvudrubrik, om svinkall vinter. Igen. Man blir ju helt desperat av att läsa den!
Oh no, det får bara inte bli så! Eller, desto bättre att jag faktiskt ska tillbringa hela sex vinterveckor i Spanien. Just nu känns det smått overkligt, men både flyg och boende är faktiskt bokat.
AB - alltså, jag tycker inte alls om kvällstidningar, jag vill inte läsa dom, vill inte bli indragen i den världen av skvaller, illvilja och oärlig politik. Men AB har den absolut bästa TV-tidningen, så en gång i veckan köper vi den. Motvilligt.
I kväll började Bonde söker fru - K:s och min favoritsåpa. Premiäravsnittet var väldigt lovande. Det mysiga är att programmet är så snällt. Ingen behöver vara tuff eller "kaxig" (ett av mina hatord) eller spela nån tjusig roll. Folk bara är. Och bara det kan göra mig nästan tårögd. Kul också att, som i år, en av bönderna är lesbisk och söker en flickvän eller fru - och det inte ens kommenteras som om det skulle vara nåt speciellt med det. Det om något är ett bevis på att gayrörelsen har kommit långt.
Eftersom jag redan var lite tårögd efter Bonde söker fru, så fortsatte det när jag läste om det ryska hockeylaget vars plan kraschade idag. Hela laget är utplånat, och bland dom omkomna spelarna finns svenska landslagsmålvakten Stefan Liv. Tragiskt. Och bilderna från Ryssland, när en match avbröts när nyheterna nådde fram, var starka.
Tillvaron är alltid fylld av kontraster. Särskilt numera, när man får sån inblick i andra liv och andra världar. Är det alltid så bra?
Från det ena till det andra, så åt vi en god middag i kväll. Älskade K. tar sina nya hushållsuppgifter på stort allvar. och jag tror nästan hon får fortsätta med dom även när jag har blivit frisk och rörlig igen.
Idag blev det entrecote med ugnsrostade grönsaker och bearnaise. Mums! Det var så gott så vi delade på en flaska vin. Mycket gott franskt vin. Och "delade" innebär att K. dricker två glas och jag fyra... Ett av dom har jag kvar, så det ska jag nu långsamt avsluta kvällen med.
Hoppfull var ju däremot inte AB:s huvudrubrik, om svinkall vinter. Igen. Man blir ju helt desperat av att läsa den!
Oh no, det får bara inte bli så! Eller, desto bättre att jag faktiskt ska tillbringa hela sex vinterveckor i Spanien. Just nu känns det smått overkligt, men både flyg och boende är faktiskt bokat.
AB - alltså, jag tycker inte alls om kvällstidningar, jag vill inte läsa dom, vill inte bli indragen i den världen av skvaller, illvilja och oärlig politik. Men AB har den absolut bästa TV-tidningen, så en gång i veckan köper vi den. Motvilligt.
I kväll började Bonde söker fru - K:s och min favoritsåpa. Premiäravsnittet var väldigt lovande. Det mysiga är att programmet är så snällt. Ingen behöver vara tuff eller "kaxig" (ett av mina hatord) eller spela nån tjusig roll. Folk bara är. Och bara det kan göra mig nästan tårögd. Kul också att, som i år, en av bönderna är lesbisk och söker en flickvän eller fru - och det inte ens kommenteras som om det skulle vara nåt speciellt med det. Det om något är ett bevis på att gayrörelsen har kommit långt.
Eftersom jag redan var lite tårögd efter Bonde söker fru, så fortsatte det när jag läste om det ryska hockeylaget vars plan kraschade idag. Hela laget är utplånat, och bland dom omkomna spelarna finns svenska landslagsmålvakten Stefan Liv. Tragiskt. Och bilderna från Ryssland, när en match avbröts när nyheterna nådde fram, var starka.
Tillvaron är alltid fylld av kontraster. Särskilt numera, när man får sån inblick i andra liv och andra världar. Är det alltid så bra?
Från det ena till det andra, så åt vi en god middag i kväll. Älskade K. tar sina nya hushållsuppgifter på stort allvar. och jag tror nästan hon får fortsätta med dom även när jag har blivit frisk och rörlig igen.
Idag blev det entrecote med ugnsrostade grönsaker och bearnaise. Mums! Det var så gott så vi delade på en flaska vin. Mycket gott franskt vin. Och "delade" innebär att K. dricker två glas och jag fyra... Ett av dom har jag kvar, så det ska jag nu långsamt avsluta kvällen med.
tisdag 6 september 2011
Både Saab och Pride på fallrepet?
Ojdå. Jag läser att Pride ställer in sina betalningar. Årets firande i Kungsträdgården gick inte alls ihop, och det beror både på oväntat små intäkter och på att vissa personer har överskridit sina befogenheter och godkänt kostnader som de inte borde ha godkänt.
Pinsamt!
För två år sedan gick Pride med brakförlust och ingen kan än i denna dag förklara vart pengarna tog vägen. All ackumulerad vinst från tidigare år försvann då. Och inget har man lärt..?
Om jag var sponsor och detta hände två gånger på tre år, då skulle jag tänka mig för väldigt noga innan jag ställde upp en gång till.
Dom bristande intäkterna då? Styrelsen för Pride tycks vara glada över att Kungsan besöktes av 300.000 människor, men den stora majoriteten var nyfikna heteros som inte spenderade några pengar. (Många var inte ens vänligt inställda, och såna besökare hade gärna fått stanna hemma.) Och inträdet var ju gratis.
Sedan var det väldigt ont om ställen där man kunde äta och dricka. Och det som fanns var inte direkt högklassigt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg: varför köa länge för att köpa en ljummen 33-cl öl i plastflaska för 55 pix, och tränga ner sig nånstans på en träbänk utan ryggstöd, när man kunde sätta sig på en trevlig servering alldeles intill och få en kall öl i riktigt glas, sittande på en skön stol vid ett riktigt bord? Som sagt, varför skulle man göra det?
Pride tog ju procent, 25% tror jag, på försäljningen i Kungsan, och det är klart att intäkterna minskade när köerna var så löjligt långa så man gav upp och det dessutom fanns gott om andra, bättre caféer och ölställen i närheten. Och när folk som blev akut hungriga helt enkelt lämnade området och gick till McDonalds eller Max.
Skippa plastölen till nästa år. (Om det blir något mer Pride, man kan ju börja undra.) Satsa på mer kvalitet. Och ta inträde! Om 10.000 motiverade personer betalar säg 300:- var (vilket är exceptionellt billigt för en fyradagarsfestival), skulle det ge tre miljoner kronor redan där.
Eller, om det nu nödvändigt ska vara öppet för alla, ta en tjuga i alla fall. Det har alla råd med. Eller en femtiolapp, som på ett museum. För det var ju lite så det blev i år, eller kanske inte museum men ett zoo i alla fall.
Undrar hur stort underskottet är?
Och så turerna runt Saab. Herregud, hur många liv har det företaget, och hur skulle det alls kunna räddas? Alltså, ända sedan Victor Muller kom in på scenen har man ju fattat att det var något lurt. Och det stora kärnproblemet, det enda som betyder något, är ju att folk inte köper bilarna. Saab är inte ett attraktivt bilmärke längre. Svårt att rädda ett företag som tillverkar något som nästan ingen vill ha.
Pinsamt!
För två år sedan gick Pride med brakförlust och ingen kan än i denna dag förklara vart pengarna tog vägen. All ackumulerad vinst från tidigare år försvann då. Och inget har man lärt..?
Om jag var sponsor och detta hände två gånger på tre år, då skulle jag tänka mig för väldigt noga innan jag ställde upp en gång till.
Dom bristande intäkterna då? Styrelsen för Pride tycks vara glada över att Kungsan besöktes av 300.000 människor, men den stora majoriteten var nyfikna heteros som inte spenderade några pengar. (Många var inte ens vänligt inställda, och såna besökare hade gärna fått stanna hemma.) Och inträdet var ju gratis.
Sedan var det väldigt ont om ställen där man kunde äta och dricka. Och det som fanns var inte direkt högklassigt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg: varför köa länge för att köpa en ljummen 33-cl öl i plastflaska för 55 pix, och tränga ner sig nånstans på en träbänk utan ryggstöd, när man kunde sätta sig på en trevlig servering alldeles intill och få en kall öl i riktigt glas, sittande på en skön stol vid ett riktigt bord? Som sagt, varför skulle man göra det?
Pride tog ju procent, 25% tror jag, på försäljningen i Kungsan, och det är klart att intäkterna minskade när köerna var så löjligt långa så man gav upp och det dessutom fanns gott om andra, bättre caféer och ölställen i närheten. Och när folk som blev akut hungriga helt enkelt lämnade området och gick till McDonalds eller Max.
Skippa plastölen till nästa år. (Om det blir något mer Pride, man kan ju börja undra.) Satsa på mer kvalitet. Och ta inträde! Om 10.000 motiverade personer betalar säg 300:- var (vilket är exceptionellt billigt för en fyradagarsfestival), skulle det ge tre miljoner kronor redan där.
Eller, om det nu nödvändigt ska vara öppet för alla, ta en tjuga i alla fall. Det har alla råd med. Eller en femtiolapp, som på ett museum. För det var ju lite så det blev i år, eller kanske inte museum men ett zoo i alla fall.
Undrar hur stort underskottet är?
Regnbågsflaggan vajar stolt, men Prides styrelse har en del att fundera över.
Och så turerna runt Saab. Herregud, hur många liv har det företaget, och hur skulle det alls kunna räddas? Alltså, ända sedan Victor Muller kom in på scenen har man ju fattat att det var något lurt. Och det stora kärnproblemet, det enda som betyder något, är ju att folk inte köper bilarna. Saab är inte ett attraktivt bilmärke längre. Svårt att rädda ett företag som tillverkar något som nästan ingen vill ha.
Dusch
Gladpack och plastpåsar har fått ett nytt användningsområde som duschskydd för foten. Syster K. hjälper mig att göra en helt vattentät förpackning. :-)
Sen gäller det att inte halka, och hittills har jag kunnat undvika det.
Men oj vad jag ser fram emot att kunna duscha som vanligt, och förhoppningsvis kommer det att funka från och med lördag.
Det har regnat hela natten och är fortfarande helt igenmulet. Nu på sistone har dom flesta regn kommit just på nätterna, medan det är i stort sett uppehåll på dagarna. Precis som det ska vara.
I tidningen läste jag att en Tandvårdsexpert anser att föräldrar ska borsta sina barns tänder tills barnen är i tolvårsåldern. Borsta tänderna på en normal, frisk tolvåring! Det tycker jag är rentav äckligt. Av många skäl och på många nivåer.
måndag 5 september 2011
Upprätt position
Idag sitter jag i alla fall upprätt, i en fåtölj med benen på fotpall och ett litet bord för datorn inkilat där emellan. Nästan bekvämt. Och vad mycket piggare jag blir, vad mycket bättre hjärnan fungerar än när jag sitter i sängen med datorn i knät och kuddar som glider omkring.
Men det var jobbigt när mobilen ringde i en annan del av lägenheten och jag var tvungen att fort krångla mig ur min av bordet fixerade position och snabbt linka iväg, utan att välta datorn i golvet och utan att slå i foten nånstans.
Egentligen, man behöver inte alltid svara i telefon, inte ens i mobilen. Det finns ju faktiskt mobilsvar. Men det är svårt att låta bli. Att svara alltså.
Foten känns för övrigt så pass bra nu, så jag är rädd att jag snart kommer att glömma att jag inte får stödja på den.
Jag har jobbat lite och skrivit några nyttiga mail. Det känns skönt. Gav faktiskt mersmak.
Men det var jobbigt när mobilen ringde i en annan del av lägenheten och jag var tvungen att fort krångla mig ur min av bordet fixerade position och snabbt linka iväg, utan att välta datorn i golvet och utan att slå i foten nånstans.
Egentligen, man behöver inte alltid svara i telefon, inte ens i mobilen. Det finns ju faktiskt mobilsvar. Men det är svårt att låta bli. Att svara alltså.
Foten känns för övrigt så pass bra nu, så jag är rädd att jag snart kommer att glömma att jag inte får stödja på den.
Jag har jobbat lite och skrivit några nyttiga mail. Det känns skönt. Gav faktiskt mersmak.
Min nya arbetsplats. Ganska trevlig, men svår att krångla sig i och ur...
söndag 4 september 2011
Avtrubbad
Jag tror att bristen på frisk luft och rörelse avtrubbar hjärnan. Alltså, jag står ut med att vara lite avtrubbad och passiv, jag tror jag klarar det bättre än dom flesta och trivs rentav ganska bra med det, men liite otillfredsställande blir det i längden. Det finns saker jag vill skriva, både blogginlägg och annat, men jag får inte fram den rätta energin. Kanske imorgon...
lördag 3 september 2011
Glasögonproblem
Hm, vad ska jag skriva idag då? Jag har inte varit lika trött som dom andra dagarna, men huvudvärken lurade lite på förmiddagen. Det kändes som att glasögonen var helt fel, särskilt när jag såg på TV. Hela tiden ville jag slita av mig glasögonen, men när jag gjorde det såg jag förstås ännu suddigare än när jag hade dom på. Letade i min låda med gamla glasögon. Hittade sådär en tio tomma, svarta, fula fodral. Men i några låg det faktiskt glasögon. Första paret jag provade var totalfel, jag mådde nästan illa. Men det andra paret funkade bra, bättre än mina vanliga! Så dom använde jag när jag tittade på friidrotts-VM. Ingen huvudvärk. Dom små tendenser jag hade försvann.
Min syn gör så där ibland, varierar och ändrar sig på ett irriterande sätt. Det har hänt att jag har gjort en synundersökning, provat och beställt nya glasögon (och det är ju inte gratis precis), och sen har synen ändrats tillbaka nästan på en gång! Och dom nya ögonen har inte känts så där helt perfekta. Nu den här gången ska jag inte förhasta mig utan vänta och se (ofrivillig vits).
Min syn gör så där ibland, varierar och ändrar sig på ett irriterande sätt. Det har hänt att jag har gjort en synundersökning, provat och beställt nya glasögon (och det är ju inte gratis precis), och sen har synen ändrats tillbaka nästan på en gång! Och dom nya ögonen har inte känts så där helt perfekta. Nu den här gången ska jag inte förhasta mig utan vänta och se (ofrivillig vits).
fredag 2 september 2011
Blandat
Det var riktigt kul att jobba en stund idag. Som att leva lite normalt igen. Men sen fick jag ont i huvudet och blev väldigt trött. Fick mer ont i huvudet än jag har haft i foten... Så, åter till vila, bok, slumrande etc.
Framåt kvällen kvicknade jag till. Drack till och med en gin & tonic före maten, och en efteråt också. (Men dom var inte så starka.) K. åt sin älskade ugnsgratinerade falukorv, jag gjorde egen mat. Torskfilé med tomat, basilika och schalottenlök, och för säkerhet skull stekte jag några baconskivor också.
Sen tittade vi på Ungern-Sverige. 2-1 blev det, och det var en spännande match.
Det har gått en vecka nu sen jag kom hem från Hand- och fotkirurgiska kliniken med foten i paket. Som framgått här på bloggen har allt gått hur bra som helst. Mycket över förväntan så här långt. Nu ser jag fram emot fredag nästa vecka, när stygnen ska tas.
Framåt kvällen kvicknade jag till. Drack till och med en gin & tonic före maten, och en efteråt också. (Men dom var inte så starka.) K. åt sin älskade ugnsgratinerade falukorv, jag gjorde egen mat. Torskfilé med tomat, basilika och schalottenlök, och för säkerhet skull stekte jag några baconskivor också.
Sen tittade vi på Ungern-Sverige. 2-1 blev det, och det var en spännande match.
Det har gått en vecka nu sen jag kom hem från Hand- och fotkirurgiska kliniken med foten i paket. Som framgått här på bloggen har allt gått hur bra som helst. Mycket över förväntan så här långt. Nu ser jag fram emot fredag nästa vecka, när stygnen ska tas.
Dags att göra lite nytta
Nu har jag kravlat mig upp ur vegeterandet och degandet. Har tagit mig ända till soffan i vardagsrummet och gör faktiskt lite nytta. Jobbar lite med ett beställt årshoroskop, och det känns skönt att göra något vettigt. Jag har haft en vecka av total semester/sjuktillvaro, så det får räcka.
K. jobbar inte idag, så hon ska måla i ateljén. Vi diskuterade nyss vad vi ska äta ikväll. Jag hamnar i underläge nu när jag inte kan handla och inte laga så mycket mat heller. :-) Därför blir det falukorv i ugn, som är en av hennes favoriträtter. "Men det är ju fredag" muttrade jag besviket. Nåja, hon får mysa med sin ugnskorv (senap har hon på den också - urk) , så tar jag något annat. Alltid hittar man något i frysen, och ett paket god bacon finns i kylen. Bacon räddar det mesta, jag tycker det är enormt gott. För många år sedan, när jag levde vegetariskt, var just bacon det jag saknade mest. Inte kyckling eller fisk eller "rent" kött, utan bacon, alltså rökt fläsk! Som jag inte ens visste innan att jag gillade så mycket. Nu när jag äter LCHF light har jag det alltid hemma, och det känns liksom tryggt och bra.
K. jobbar inte idag, så hon ska måla i ateljén. Vi diskuterade nyss vad vi ska äta ikväll. Jag hamnar i underläge nu när jag inte kan handla och inte laga så mycket mat heller. :-) Därför blir det falukorv i ugn, som är en av hennes favoriträtter. "Men det är ju fredag" muttrade jag besviket. Nåja, hon får mysa med sin ugnskorv (senap har hon på den också - urk) , så tar jag något annat. Alltid hittar man något i frysen, och ett paket god bacon finns i kylen. Bacon räddar det mesta, jag tycker det är enormt gott. För många år sedan, när jag levde vegetariskt, var just bacon det jag saknade mest. Inte kyckling eller fisk eller "rent" kött, utan bacon, alltså rökt fläsk! Som jag inte ens visste innan att jag gillade så mycket. Nu när jag äter LCHF light har jag det alltid hemma, och det känns liksom tryggt och bra.
torsdag 1 september 2011
Mysig tristess
Så vilsamt konvalescentlivet är! Jag har vant mig och trivs bättre och bättre. Dagarna känns inte långa och trista nu, tvärtom dom går fort. Jag gör det vanliga: löser sudoku, läser, ser på TV, halvslumrar. Går upp och dricker te, sedan genast tillbaka till mitt lilla mysrum. Med en lättnadens suck, liksom.
Lite lagom trött är jag hela tiden, och jag vet inte om det beror på att jag blir trött av att vara så stilla och inaktiv, eller på att det är en del av den läkande processen. Troligen båda.
Lite lagom trött är jag hela tiden, och jag vet inte om det beror på att jag blir trött av att vara så stilla och inaktiv, eller på att det är en del av den läkande processen. Troligen båda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)