Tisdag i Nerja

Nej, det finns fortfarande inget internet för de boende på hotellet. Det ska fixas enligt uppgift, men ingen vet när. Eftersom ”om några minuter” (då skulle jag få en fungerande vattenkokare) kan betyda ”i morgon”, och ”idag” också kan betyda "i morgon", så vet man aldrig…

Men då får man hitta andra lösningar, som nu när jag sitter på svenskägda hotellet San Miguel. Och det gäller att tänka positivt: Det är på många sätt bra att inte alltid sitta och kolla mail och surfa bland allt möjligt. Energi frigörs till annat. Hm, vad ska jag hitta på..? Vara kreativ, skriva romaner..?

Idag gick jag till tisdagsmarknaden som ligger en bit utanför centrala staden. Kollade ängsligt så att det fortfarande finns ”Spanienbyxor” – tunna, påsiga bomullsbyxor i olika färger. (K. och jag har ett stort sortiment hemma i garderoben, men en viss förnyelse behövs. )Inte så snygga men otroligt sköna. Jag fick leta och leta, och till slut hittade jag dem. Bra! Vi har varit oroliga för att de kanske inte skulle tillverkas längre.

Så här ser det ut lite överallt. Smala gator och vitkalkade hus.

På vägen till marknaden gick jag förbi ett café som annonserade om ”anti-crisis desayuno”, alltså antikris-frukost. Lite galghumoristiskt. Lågkonjunkturen märks mer och mer, ju fler gator jag går på. Visserligen brukar väldigt mycket vara stängt så här under lågsäsong, men nu är det extremt stängt. Flera butiker har också skyltar om utförsäljning.

Även ovanligt många restauranger har vinterstängt, inte bara vissa dagar i veckan utan helt och hållet, men till all lycka öppnar många i februari.

Vissa håller på och målar och putsar inför öppnandet. Ibland har de med sig ett barn och/eller en hund som leker resp. sover helt stillsamt bredvid. Det är förstås en bilfri gata….

Bilfritt är det minsann inte överallt, och idag blev jag också vittne till en incident: En ung kvinna snubblade på den smala trottoarens höga kant och ramlade, nästan ut i gatan. Den bil som kom körande tvärbromsade, varpå motorcykeln/vespan bakom körde rakt in i bilen med en skräll. Ingen blev skadad, men delar av motorcykeln lossnade.

Inget internet

Minsann, idag strejkar den tidigare perfekta internetuppkopplingen. Hoppas den kommer tillbaka snart. Nu har jag gatt ivag till ett helt annat stalle - och just det, har finns inga prickar over bokstaverna... Spanskt tangentbord.
Solen lyser idag också - hihi, ordet också gar att skriva! Aha, vissa ord har snabbalternativ.
Men solen lyser som sagt och jag har tagit min promenad, handlat och jobbat lite. Kan tyvärr inte lagga in bilder pa denna gastdator. Ah, nu struntar jag i det har! Jag far aterkomma nar det funkar igen...

Flanerande

Det händer inte så mycket på söndagar här. Affärerna är stängda och människor flanerar sådär allmänt söndagsaktigt. Jag bestämde mig för att äta de goda räkorna igen. Fick ett bra litet bord med utsikt mot Balkong Europa.

Det var rätt mycket folk där. och alla...flanerade. Det är ordet. Ett ord man alltför sällan använder.

Balkong Europa är en väldigt liten men berömd plätt, och den utgör själva navet i Nerja. Alla dras dit, och så står man och tomstirrar på havet. Fast en gång när jag var här fanns det faktiskt något att titta på. Jag såg hur människor pekade och pratade på ett lite upphetsat sätt, och när jag gick närmare såg jag anledningen: delfiner! Ja, det var verkligen delfiner. Ett gäng med småisar som lekte och hoppade. Sedan kollar jag alltid efter det, men inte en enda fena har visat sig.

Katter finns det däremot gott om. Massor av katter lever på Balkongen, och de är ganska välfödda och nöjda. Dels får de godbitar från barerna/restaurangerna som ligger där, och dels kommer folk på kvällarna och sätter ut mat. Ju mer man tittar, desto fler gattos ser man. Det här gänget låg  och vilade sig inför kvällen.

Jag åt min mat och gick sedan hem. Det var rätt kyliga vindar och inte så lockande att uppgå i det stora planlösa söndagsflanerandet. Det blev TV istället, jag såg EM-finalen i handboll ("manobalon" som det heter på spanska), och Danmark vann komfortabelt mot Serbien.

Vid havet

Äntligen har jag tagit min promenad vid havet. Har fortfarande ont i halsen och kan bara hoppas att det går över. Det blev i alla fall inte värre av en lagom lång fysisk aktivitet.

Nerja är ju en liten stad och det finns ingen stor playa utan flera olika småstränder. Vissa är avgränsade, så man kan bara gå dem fram och tillbaka. Vilket tar max tio minuter. Andra går i varandra och man får en ganska hyfsad promenad.
Vädret var bra redan på morgonen. Soligt men kyligt. Jag måste kolla på internet för att se temperaturen, och när jag gick iväg var det 11 grader, Okej, tänkte jag, bäst att ta jeans, tjock tröja och fleeceväst. Det blåser säkert vid vattnet.
Ha! Så mycket kläder ska man inte ha när solen är uppe. Jag fick skala av mig allteftersom.
En del av den här strandpromenaden är ganska tjusig. Stenlagd och så. En del restauranger finns längs vägen. Folk satt ute och åt frukost och drack kaffe. En och annan semesterfirare hade börjat med dagens första öl.

Växtligheten är inte lika frodig som vanligt, vilket säkert beror på torkan. Stora frodiga hibiskushäckar syntes inte till, men här och där såg jag ändå tappra blommor i vackra färger.

Efter den tjusiga delen av strandpromenaden kommer en ful och ruffig del som jag är särskilt förtjust i. Den består av en vanlig grusväg, och där möter man bilar, cyklister, lösa hundar och joggare.
Jag gillar de delar av en stad som är lite "ofärdiga", typ ödetomter och gamla bangårdar som ingen har gjort något med.

Längs den "fula" promenaden finns en och annan strandrestaurang och framför allt en hel del sommarstugetomter, eller vad man ska kalla dem. Det kan se ut som på bilden nedan: ett gammalt stängsel, lite vildvuxen mark och så ett hus i halvdant skick. Ibland är det bara ett skjul. Det är alltså spanska familjer som äger eller långtidshyr sina markplättar och har gjort den sedan urminnes tider. Ganska unikt för en stad på spanska solkusten; extremt värdefull mark precis vid havet används till...just ingenting. (Fast vissa odlar saker, tycker jag mig ha sett.) Jag läste nånstans att kommunen vill köpa ut familjerna, men det är svårt. De har typ 50-årskontrakt eller nåt liknande. Men marken kommer med all sannolikhet att expropieras inom några år.

Promenaden fram och tillbaka tar en dryg timme - en perfekt efter frukost-aktivitet.
Sedan har jag suttit på terrassen mest hela dagen. Läst och filosoferat. Häpnar hela tiden över utsikten. Hav och himmel, bara det.

Spanska apotek

Jag har fått en mindre lampa och ett större bord. Det börjar likna något.

Rådiga Eva W var här och fixade

Men jag fryser och har lite ont i halsen...undrar vad det är. Har skaffat medikamenter från ett apotek och hoppas det hjälper.
När jag har varit här förr om åren har jag alltid förundrats över alla apotek. Detta är ju en väldigt liten stad, men det finns apotek lite här och var, och de som är öppna har ett upplyst grönt neonkors utanför. Går inte att missa.
Jag har också förundrats över att dessa apotek har olika sortiment. Vissa säljer smink, andra är inriktade på naturmedicin etc. Och, väldigt intressant, flera har en stor homeopatisk avdelning. Det kan man ju jämföra med Sverige och det stora homeopatihatet...

Hur som helst, på kort tid har det blivit nästan likadant hemma. (Förutom homeopatin då.) Apotek överallt, med olika sortiment.
Jag köpte vanliga värk- och febernedsättande tabletter idag. Finns inte framme, man måste fråga efter dem. För tio år sedan (jag var här då också och blev sjuk) frågade personalen "vill du ha med eller utan antibiotika?"
Den frågan var så sensationell, så jag sa "med", bara för att det gick.
Nu är allt mycket strikt. Striktare än i Sverige.

Jag hade tänkt gå ut och äta ikväll men kände att det var lite överkurs. Gjorde egen mat istället.
Edamerosten jag köpte idag smakar förresten inte som den gör hemma. Den är betydligt "ostigare". Men okej att använda i matlagning.

Efter maten bläddrade jag bland de drygt hundra TV-kanalerna. Nr 115 är SVT World, och plötsligt satt jag där och tittade på Sportextra. Skidor, konståkning och hockey. Strange.

I morgon ska det bli kanonväder. Så då måste halsont och frossa vara borta.

Inköp

Alla som bor här mer eller mindre permanent är glada över gårdagens regn. Det utvecklade sig till ett riktigt oväder, det fullkomligt vräkte ner timme efter timme och dessutom åskade det nåt alldeles väldigt. Blixt och dunder hela eftermiddagen och halva kvällen. Och visst, regn behövdes verkligen, eftersom det har varit så torrt. Nu har vattenreservoarerna fyllt på lite grann, och alla växter fått en skjuts. Vissa såg faktiskt lite trötta ut innan, trötta och ökenaktiga.

Jag är i alla fall glad att det inte regnar idag också. Det var skönt att komma ut till växlande molnighet och lördagsstämning. Jag passade förstås på att fylla förråden med ät- och drickbara saker.

Det finns tre större livsmedelsaffärer som har delvis olika sortiment: Mercadona, Supersol och Iranzo.
Mercadona är billigast, och där handlar de flesta spanjorerna. Vill man undvika trängsel ska man gå dit under siestan, dvs mellan 14-17, när spanjorerna är hemma och äter. På Mercadona finns bland annat goda sockerkakor, en sort med valnötter och en med choklad, som jag brukar köpa. (Det är svårt att hålla kolhydratfri diet just nu, så jag har nyss ätit en bit valnötskaka och druckit en kopp Africafe på terrassen.)

Supersol har också sina specialiteter. Det är den största affären och därför min favorit. Där finns en stor manuell disk (finns på alla tre ställena, men Supersol är störst även där), och idag var det massor med folk och ett väldigt tjattrande framför den. Stadens kvinnor helghandlade. Jag ska kolla sortimentet nån dag när det inte är så mycket folk.
Ost ville jag köpa, men de ostar som finns ser ju inte ut som hemma.

Vad gör man när delar av ostdisken ser ut som på bilden? Jag köpte till slut en bit edamer, för det känner jag i alla fall igen. Och inte är den så stark och "ostig" heller, tror jag i alla fall. Men lite herrgårdsost skulle jag väldigt gärna vilja ha!

Iranzo vänder sig huvudsakligen till utlänningar, även om det också pratas en del spanska där. Där finns massor av specialiteter från Tyskland, England m.fl. länder. Även en hel del svenska varor. Dock inte det jag var ute efter: Bregott. Herrgårdsost och Bregott - mina favoriter som alltid finns i kylen hemma. Jag fick nu nöja med mig danskt Lurpack.
Iranzo har också ett enormt stort sortiment av vin och sprit. Nästan enda stället i stan också som säljer sprit i plastflaskor, så folk som ska åka hem handlar där så att inte packningen ska bli så tung.

Jag gillar alla tre affärerna, men så är ju också handling en av mina favoritsysslor. "Handlande" kanske man ska säga, så inga oklarheter uppstår.

När kom hem efter min inköpsrunda sken solen och det var plötsligt jättevarmt. Äntligen kunde jag sola på terrassen! När molnen hopade sig tog jag på mer kläder och satte mig med en bok. Nu har solen kommit tillbaka ser jag, så det är dags att gå ut igen. Ett behagligt liv idag.

Innedag

14 grader och regnmulet är väl inget vidare väder. Men det är ändå ljummet och man behöver inte lika tjocka kläder som hemma. Det måste bero på att det är varmare vindar?
Jag gick min lilla sväng och hann komma tillbaka - sen började det regna igen och kraftigare den här gången. Åska har jag hört också. Men eftersom det bara har regnat en enda gång sen september (detta är alltså andra gången), så är det förstås mycket behövligt.
Uppdaterat: Nu påstås det att det inte är andra utan fjärde gången det regnar. Ett himla skvättande...

Vad gör man en regnig dag ensam i en liten lägenhet i Spanien? Det är just frågan. Jag har roat mig med att försöka möblera om den väldigt underligt inredda lilla bostaden. Har släpat och dragit en extremt tung soffa som stod så att det enda man kunde använda den till var att sitta rakt och upp och ner och titta på sängen. Nu kan man sitta i den och titta på TV (stor seger!). Men då ser resten av rummet ännu underligare ut än förut. Jag måste höra om jag kan få lite fler möbler. Ett till bord exempelvis, och några stolar. Det bord som finns är väldigt litet och på det står en gigantisk lampa. Lampan är skrattretande stor jämför med bordet. Den som inrett den här vindsvåningen måste vara helt vansinnig. Eller också har dom bara slängt in dom möbler och prylar som blivit över.

Lampskärmen tar i väggen, så det går inte att flytta den längre in. Och detta ska föreställa matbord...

Det finns i alla fall över 100 TV-kanaler från hela Europa! Däribland SVT World, så jag kan se rätt många svenska program. Och det finns kanaler som sänder engelska filmer på originalspråket - bara det! Annars är det ju väldigt tröttsamt med allt som är dubbat till spanska.
Åh, nu slår kyrkklockan här utanför. Det är ett mysigt ljud. Mysigare än regnet, faktiskt.

Va, det regnar ju!

Men vad f-n, det regnar! Lite lätt drippdroppande bara, men ändå.  Det slutar nog snart, men mulet kan det nog bli hela dagen. I morgon ska det bli fint igen enligt prognosen.

Ja, istället för att genast gå ut och ta en promenad vid havet kan jag då skriva ett blogginlägg istället.
Det var som sagt omtumlande att komma hit igår. Och det kändes så bra! Jag satt där och log i taxin, och ju närmare vi kom Nerja, desto bredare blev mitt leende.
Chauffören hette Anthony, engelsman som har bott här i nio år. Han berättade att den ekonomiska krisen är väldigt kännbar i Nerja, liksom i hela södra Spanien. Ungdomar har svårt att få jobb och söker sig härifrån, existerande verksamheter drar ner eller stänger för långa perioder. Även många vanliga turister har mindre pengar än förut, så dom äter till exempel inte ute i lika hög utsträckning. Alltså går restaurangerna knackigt, och vissa har också börjat stänga ett par dagar i veckan.

Frukt- och grönsaksodlarna har också problem, fast av annat slag. Det har aldrig någonsin förekommit, men det senaste året har odlare av exempelvis mango och avocado blivit bestulna! Ligor kommer, från andra länder i Europa, med lastbilar och grejer. Så kör dom iväg hela flak med frukt och säljer den själva på marknader och liknande. Vissa bönder har periodvis sovit ute bland sina odlingar, och nu har alla börjat med stängsel och inhägnader. Helt nytt fenomen som antagligen också beror på kris och desperation (hos tjuvarna), det trodde i alla fall Anthony. Det kan ju också vara vanliga kriminella som ser nya möjligheter pga den "fria rörligheten", tänkte jag.

Trots hans dystra berättelser kändes lilla Nerja precis lika trivsamt och mysigt som vanligt. Jag packade inte upp utan kastade in mina saker i lägenheten, och sen gick jag ut och kollade lite. Passade på att handla också, och sen var jag plötsligt jättehungrig. Äh, jag unnar mig en riktig lyxlunch idag, tänkte jag.
Gick in på ett litet café med denna utsikt:

Jag valde bland rätterna i "Menu del dia" och fastnade för "sparris med två såser" samt Gambas pilpil, som innebär jätteräkor (spanska tror jag, inte från Thailand) med olivolja, vitlök och chili. Chokladmousse till efterrätt.

Kolla hur det bubblar!

Jättegott och fräscht. Chokladmoussen var däremot bokstavligen inget att skriva hem om. Färdigköpt i plastburk. Smakade hyfsat ändå. Och allt detta plus ett glas vin kostade mindre än den totalvidriga frukost jag åt på flyget! En knapp hundralapp.

Glad och nöjd gick jag hem. Tog sedan ytterligare en promenad och handlade mer förnödenheter.

Fler intryck och reflektioner kommer senare.

Äntligen här

Jag har inte hunnit smälta allt ännu.
Jag är verkligen i Nerja. Solen skiner, det är ett slags starkt soldis som inte min kamera klarar. Jag försökte fota utsikten från den privata takterrassen, och det blev inte helt perfekt men det är i alla fall nåt i den här stilen:

Ja, vad ska man säga?
Internet fungerar perfekt också.

Vissa nackdelar har jag upptäckt: Hemska lågenergilampor överallt, vissa av dom har otäckt blått "ljus". Och så är det ganska mycket ljud från fläktar, alltså dom som styr värme och ventilation. Men det kan man vänja sig vid. Och hellre såna ljud än att det inte alls finns värme och ventilation, som annars är vanligt i Spanien.

Det är 17-18 grader idag. Och det känns mycket, mycket varmare än när det är 17-18 grader hemma.

Jag återkommer när jag har samlat både mig själv och alla intryck.

Senare: Det får bli i morgon, för jag är helt slut efter att ha sovit en timme i natt. I alla fall är det fortfarande milt och behagligt ute, fast klockan är 18.30. Solen kommer snart att gå ner, men oj, vad ljust det har varit!

Kläder och laddare

Varma fårskinnstofflor. Sandaler. Shorts. Tjock ylletröja. Alltså, det är inte helt enkelt att packa för sex veckor i Spanien den här årstiden. Temperaturen varierar så mycket: det kan vara varmt på dagen, 18-22 i skuggan och riktigt hett i solen, men bara sex-sju grader på kvällen. Så när man ska ut och äta eller göra något annat är det jacka, tröjor och halsduk som gäller. Dunjackan lämnar jag dock hemma...

Att packa inför en längre vistelse innebär också ett väldigt ihopsamlande av laddare, sladdar och kablar. Datorn, mobilen, iPoden, kameran - mycket elektronik är det, och det är ju jätteviktigt att allt fungerar och kan kopplas ihop.
Förr var man mest rädd för att glömma passet. Nu är det "hjälp, tänk om jag glömmer laddaren till mobilen eller nätadaptern till datorn - ve och fasa så hemskt!"

Nu börjar min packning ta form så sakteliga. K., som är extremt duktig på att vika och stuva och skapa utrymme, ska sen hjälpa mig att få ner allt i väskan på bästa sätt.

Ska jag byta parti?

Min Stockholmsresa gick bra, jag har haft tur med tågen på sistone. Nu i kväll blev det lite allmänt småpyssel i form av strykning och framläggning av kläder som ska packas i morgon. Jag hörde samtidigt lite av en TV-debatt mellan nya vänsterledaren Jonas Sjöstedt och Jan Björklund. Det handlade om EU, och jag höll med om varenda ord som Sjöstedt sa.
Hjälp, ska man bli vänsterpartist nu också?!
Jag har röstat på lite olika partier i mitt liv, men aldrig på (v). Det skulle kännas ganska konstigt att göra det. Men dom har valt en partiledare som verkar bra.
Undrar hur det ska gå för sossarna... Kommer nån gammal stjärna att motvilligt offra sig när Partiet kallar? Typ Jan Eliasson? Det måste nog till något särdeles bra om inte (s) ska hamna under isen för lång tid framåt.

The point of no return

Okej. Så är det bara två dagar kvar. I morgon ska jag boka taxi till, ja vad blir det, typ 04.00 på torsdag morgon. Det är nästan det värsta med att resa utomlands: den okristliga avgångstiden.

Jag har nu lagt in räkningar för betalning, ringt om tidningsuppehåll samt fixat lite annat. Träffat J. också, pratat horoskop och lagat mat. Det var supertrevligt med J. - hon är en snäll och vänlig själ som är vaken på alla möjliga plan.

Något som har blivit allt tydligare på sistone är att folk mår så dåligt. Nästan alla jag träffar mår jättejättedåligt. Är på bristningsgränsen. Men jag mår fortfarande rätt så bra.
"När jag känner att allt är svart brukar jag tänka att jag vill ju må bra. Jag vill må som du gör," sa en person till mig nyligen.

Är det så sällsynt att trivas med tillvaron, att tycka att livet är okej?

Vad är det frågan om egentligen? Det är något märkligt i luften. Det känns som att allt ställs på sin spets, det blir svart eller vitt och allt som varit undanträngt kommer upp till ytan. Även människor som levt ett ganska glassigt liv kommer nu till en punkt där allt krackelerar. Då går det inte längre att låtsas eller kompromissa om det som är viktigt. Många har en känsla av att nu gäller det, det är liv eller död, oavsett var det landar. Stora förändringar måste ske. The point of no return.

Det ska bli skönt att resa bort, till en helt ny miljö. Och faktiskt också att vara ensam ett tag, att reflektera och promenera och bara vara - kanske till och med börja ha lite tråkigt.

Gillar Chrome

Jag har bytt webbläsare efter att under en tid ha varit missnöjd med Safari. Firefox har jag testat men aldrig riktigt känt mig hemma med, men Google Chrome verkar jättebra! Den har alla Safaris fördelar men inga av nackdelarna (som att Safari ofta hänger sig pga problem med insticksfiler). Snabb är den också. Känns som hemma faktiskt.

Det är kallt idag. Kallt och måndagsaktigt. Jag har mycket att göra, som vanligt numera, och på em kommer J. hit för både horoskop och middag. Det ska bli väldigt trevligt. Imorgon har jag ärenden i Stockholm, och sedan är det bara en dag kvar innan resan. Den dagen ska ägnas åt packning och andra spännande bestyr. Så nu rusar tiden iväg.

Frustrerande bankfrågor

Är det nån mer än jag som retar sig på ICAbanken? Jag har tillbringat en frustrerande stund med att försöka förstå mig på deras kort, konton och hemsida.

Jag har ett ICA bankkort som jag tänkte börja använda mer än jag har gjort. Men så blev jag lite avskräckt när jag såg att två konton kopplas till det, och att dessa konton har olika funktioner. Krångliga saker att sätta sig in i för mig som har lite problem med ekonomiska termer. Så jag läste och läste och försökte få ordning på vad som var vad. Och så skrev jag ett långt och omsorgsfullt formulerat mail som svar på ett blaha-mail jag fått på tidigare frågor. Bara för att bli automatiskt utloggad precis när mailet skulle skickas. Man får bara vara inloggad i 15 minuter åt gången... Aarghh! Skriva mail måste dessutom ske under krypterade former och man får det inte i sin egen mailbox utan måste logga in på 15-minuterssidan för att läsa det.

Nej, plötsligt tycker jag Nordea känns riktigt sympatiska. Jag gillar dom inte som bank, men deras upplägg är i alla fall enkelt och lättförståeligt. Så jag stannar nog där och avvecklar ICAbanken. Utom det vanliga matkortet förstås.

Men alltså, det verkligt jobbiga (och ovana) med det här är känslan av att inte förstå det jag läser. Att jag inte kan tillgodogöra mig information utan får ont i huvudet när jag försöker hålla ordning på direkt- och fakturakonto samt vilka olika villkor som gäller bereonde på var och hur man handlar (med samma kort). Det är hemskt att känna sig dum! Obehagligt rentav. Och inte ska jag väl vara kund hos en bank som får mig att känna mig dum?!

Jobb och städ

Nu när jag snart ska resa bort har jag ovanligt mycket jobb bara för det. Fler än vanligt ringer och vill ha en konsultation, och jag försöker förstås hinna med så mycket som möjligt. Idag blir en ganska välfylld dag som kommer att gå väldigt fort. Dessutom blir det distanshealing framåt kvällen.

Det finns både för- och nackdelar med att inte ha någon lokal. Den största fördelen är förstås ekonomisk. Den största nackdelen...ja, det bör ju vara välstädat när det kommer folk. Eller åtminstone rent. Så att inte deras uppmärksamhet fastnar på irrelevanta saker som dammråttor, fläckar och skräp. Det blir mycket plockande och fixande. Kan ju också vara en fördel, det beror på hur man ser det. Det tillåts inte att gro igen helt här hemma, vilket man förstås ska vara glad över.

Bra stjärnor

Jag kommer att sakna Stjärnorna på slottet. Tycker att den här omgången var väldigt bra.
I kvällens program var Johan Rabaeus huvudperson, och det var roligt att få veta mer om honom. Kul också att folk verkar tycka att han är snygg. Va, tänker jag då, snygg, Johan R, men skämtar ni?!?
Så hör jag att även K. tycker att han ser bra ut och är spännande.  Och jag som alltid tyckt lite synd om honom för att han är så ful! Där ser man...

Hur som helst så verkar Johan Rabaeus både intressant och trevlig. Och jag har gillat alla i den här omgången. Med extra plus för Christer Lindarw.

Blandade upplevelser

Har haft en späckad och ganska så trevlig dag. Fast jag har lite ont i min opererade tå, eftersom jag slog i den ganska hårt i en tröskel igår. Boonk! Det var i samband med den frenetiska städningen - jag var nog så speedad då, så jag hade ingen koll på kombinationen av tår och trösklar. Tur att det har läkt ihop så bra som det har gjort. Det var ett riktigt test på det.

Ikväll har K. och jag sett Play It Again Sam på Reginateatern. Superbra! Järngänget med Paul Kessel och John Fiske i spetsen tar sig den här gången an gamla filmlåtar. En enormt trevlig föreställning som jag kan rekommendera. Å det varmaste. Det är roligt, finurligt och musikaliskt.
Men när jag i slutet gjorde som alla andra i publiken: stampade entusiastisk i golvet, då kände jag: Aj. Och jag ville ju inte stampa sönder min egen fot, så jag satsade på applåder istället.

Tagit fram resväskan har jag också gjort idag. Så att jag, varje gång jag kommer på nån liten grej som jag inte får glömma, genast kan ta den lilla grejen och slänga ner den i väskan.

Vad mer: Jo, i tidningar och TV pratas det mycket om mordet på Fadime. Det är tio år sedan idag. Och plötsligt låter det som att kunskapen om hedersmord är så mycket större nu än den var då för tio år sedan. Ja, det är den ju förstås. Men ingen vågar beröra det faktum att det också är så att själva företeelsen hedersmord faktiskt förnekas av många. Och dessa "många" utgörs till största delen av intellektuella debattörer och så kallad kulturvänster. Som slår knut på sig själva i sin iver att relativisera kulturer, etik, moral, rätt och fel. Kulturvänstern gillar jag inte.

Hallstäd

En allmänt småstökig dag idag, men allt fungerade ändå som det skulle. Jag hade till och med energi över till att städa i hallgarderoben. Jag tog ut alla skor och satte dem på vädring på balkongen (hur många par skor kan två personer ha?? Som står framme?), och torkade av skohyllan och golvet och hallmattan. Plus dammsög varenda list och vartenda hörn. Små stenar och gruspartiklar fanns överallt.
Detta har inte gjorts på ett så grundligt sätt sedan...ja, hm, typ aldrig nånsin. Vi flyttade hit 2005....
Det var smutsigt men ändå inte fullt så illa som jag trodde. En något fräschare känsla blev det i alla fall.

Bloggen går det trögt med. Igår skrev jag inget inlägg alls! Men det kommer.Snart blir det bättre.

Köp lägenhet - få en assistent

Jag försöker ha lite koll på hur det går med JM:s försäljning av lägenheter tvärs över gatan. Tornet 5, ett åttavåningshus med 48 lägenheter, är sista etappen i det jättestora projektet. Och det tycks gå ganska trögt. På flera månader har endast två lägenheter bokats och tre reserverats. Nu börjar det bli lite panik tydligen, för idag fanns det en ny intressant text på Tornet-sidan:

"Vi vågar påstå att en lägenhet hos oss ger dig såväl tid som ett perfekt utgångsläge. Börja därför året på bästa sätt med en affär som underlättar vardagen för resten av livet."

Senare i texten berättar man också att den som bokar en lägenhet före den 15/2 får en hushållsassistent värd 5000:-.
Javisst, jag köper gärna en lägenhet för flera miljoner för att få en köksmaskin, eller?
Nej knappast. Men tid - det vill man ha. Väldigt gärna. Och här vågar de faktiskt påstå att den som köper en lägenhet får just tid. Haha säger jag. Ett perfekt utgångsläge får man också. Utgångsläge för vad? Helkvällar på stan? Pendling till jobbet? Långpromenader? Uppbyggnad av stabil ekonomi?
Och underlättad vardag för resten av livet? My God, vilka löften!
Är det hushållsassistenten som ska åstadkomma allt detta? Då borde man nog genast köpa en för 5000:-, utan tillhörande lägenhet.

Det byggs och det byggs. Här det Tornet 4 som tar form.

Dagarna springer iväg

Värst vad dagarna går fort nu. Och almanackan är ovanligt fullklottrad. Delvis kan det bero på att jag nu har en annan almanacka än förr, en med MYCKET mindre textutrymme på varje dag. Jag måste nog skaffa en annan, för jag ser knappt vad jag själv har skrivit...

Och jag har börjat glömma bloggen. Det verkar illavarslande... Men ibland behöver man kanske en paus. Och när jag är i Spanien kommer jag nog att blogga desto mer. Det är i alla fall planen. Igår var det förresten bara 9 grader i Nerja, och det är verkligen extremt kallt. Hoppas det var årets vinter. En svinkall dag, och sen räcker det. Idag var det i alla fall 17 grader, så det känns hoppfullt.

Juholts nya feltramp

Nu är Håkan Juholt återigen ute och flaxar i sina uttalanden. Det är nästan ofattbart hur han kan trampa fel gång efter gång. Vad ska sossarna göra? Det här håller bara inte. Lite koll på fakta måste man ha om man är partiledare, eller man bör förstås ha stenkoll. Veta vad man pratar om.
Den här gången handlar Juholtblåsvädret om att han beskyller regeringen för att ha gjort upp med i Sverigedemokraterna i försvarsfrågan. Bara det att när försvarsfrågan klubbades satt inte SD i riksdagen ens.
Men vad får han allt ifrån?

Sen är det en annan sak, något jag inte förstår alls. I frågor där SD och regeringen (eller sossarna för den delen) har samma åsikt - varför ska man vägra att få stöd av dem?!? Varför låtsas som att de inte finns, eller snarare: varför måste de behandlas som en fullständigt föraktad paria även i frågor där man tycker likadant? Ska ett parti hellre avstå från att driva sin egen linje än att riskera att även SD håller på den linjen i enskilda frågor?
Jag begriper verkligen inte det resonemanget.

Mindre lyckad tur till stan

En vanlig vecka med vanligt jobb. Jag kände mig lite stressad i förmiddags, eftersom jag tänkte på många saker samtidigt. Det känns också att det bara är tio dagar kvar tills jag åker.
Men jag fixade det jag skulle hemma och gick sedan ner på stan för att fixa ytterligare saker. På listan stod bland annat:
Köpa valnötsbröd
Köpa nya hörlurar till min ipod
Växla pengar.

Det gick dåligt. Bagaren hade inte gjort något valnötsbröd idag, hörlurarna var slut, och växelkontoret var borta. Jag hade tänkte gå till det som fanns i Svava, men det är ju ombyggt och helt annorlunda där.
Punkt fyra på min lista var att inhandla C4-kuvert, och det fungerade tack och lov. Svanströms är alltid pålitliga. Väldigt trevlig personal också i den butiken.

Trevligt var det däremot inte med dom mobiltelefonförsäljare som står inne i Forumgallerian. Vilka aggressiva knöltyper! "Hallå där damen, kom här," ropade en och försökte vinka in mig. "Nej tack" sa jag och gick vidare. Nästa gång jag gick förbi var det samma visa: "Damen, damen, kom hit! Här ska du få, titta här!" - och så knäppte han med fingrarna för att verkligen få min uppmärksamhet. Då blev jag riktigt irriterad. "Vad håller du på med?" sa jag argt. Knäppa med fingrarna är ju faktiskt inte okej!
Jag såg/hörde också hur dom ropade till en gammal tant med rullator. "Damen, damen! Kom!"
Alltså! Det verkar som att dom går på lite äldre kvinnor i första hand. Som dom kanske tror är lättlurade.

Ja, det var en föga lyckad dag på stan. Hoppas det blir bättre nästa gång.

K:s fest

Lyckad fest i ateljén igår. K. blev verkligen uppvaktad och det var en trevlig, glad stämning. Hon fick massor av champagne, färger, exklusivt papper att måla på, konsertbiljetter + middag, en röd dramatenväska, blommor, kudde klädd i vackert designtyg, en antik karaff och diverse annat. Lyxigt värre.
Vi hade sagt öppet hus från klockan 14. Första gästen kom 14.30 och dom sista gick 22.40. Lång dag, och varje minut var kul. Jag var rädd att K. inte skulle orka, men hon svävade väl på något slags moln av värme och kärlek, så det gick bra.
Maten och vinet räckte bra, det blev bara lite över. När vi kom hem vid 23-tiden satte vi oss vid köksbordet och avrundade dagen genom att äta rester och ta varsitt glas vin. Nöjda.

Idag kom den nya dramatenväskan väl till pass när vi skulle hämta hem grejor. Fantastiskt vad mycket en sån slukar, och vad lätt det är att rulla den. Det sparade oss flera vändor.

Väldigt bra sak. Skönt att vi nu har uppnått den ålder när det känns okej att använda den...

Effektiv köksdag

Dagens kökstjänst gick bra och allt är under kontroll inför morgondagen. Mat står på balkongen, eftersom det är lagom temperatur där nu: plus fem ungefär tack vare inglasningen, och det är bra att slippa stuva och packa in allt i kylskåpet.
Det var skönt att jobba en hel dag så gott som oavbrutet med något praktiskt. Och det ska bli kul imorgon. Sedan väntar 11-12 lugna (tror jag) dagar innan jag åker till Spanien. Bort från vintern.

Mat och snö

Nu står matlagning på programmet. Imorgon kommer ett antal av K:s (och mina) vänner för att fira henne, och vi ska bjuda på kall buffé, vin, chokladkaka och lite annat. K. måste ju hushålla med krafterna, men jag känner mig ganska stark och alert, som tur är. Så det blir mycket pyssel och fixande idag. För en stund sedan gjorde jag en marinad som jag hällde över kycklingbitar. Det ska marinera i kylskåpet fram till i eftermiddag. Kryddig risröra och pastasallad hör också till mina åtaganden.
Plus att grejer ska bäras ner till ateljén, där festen är. Ytterst olämpligt att det då kommer snöyra! Det började alldeles nyss. Vidrigt, blåsigt snöoväder. Usch vad jag ogillar minusgrader!

Bowling med kamrater

Har nyss kommit hem efter en urtrevlig bowlingkväll med mina gamla Carolinakamrater. Det gick inte så bra för mig, men en strike fick jag in i alla fall. Efteråt åt vi middag och pratade oavbrutet i tre timmar. Det är så kul att ses, vi jobbade ihop för 30 år sedan och utgör en bra kombination av personligheter. Skulle vi börja jobba ihop nu så skulle det fungera perfekt. Vi pratade lite om vad det är som gör att vi funkar så bra ihop, och vi enades om att det till stor del beror på att vi alla är snälla. Och att snällhet är något väldigt bra.

Dagens övriga begivenhet var en utflykt till Gränby C. Det var mycket att handla, och för att spara några tior tog jag bussen ut. Ganska trevligt, jag gillar känslan av att gå in i ett vamt och upplyst köptempel när det är såna grå och regniga dagar som idag. Och jag köpte inte en enda onödig grej utan enbart det som stod på listan.

Nu är det dags för en kopp te med K.

Kulturkrock?

Idag begravdes den 15-årige pojke som sköts till döds i Malmö på nyårsnatten. Det var ett i raden av våldsdåd i Malmö, det skjuts till höger och vänster där. Och då har ändå serieskytten P. Mangs suttit häktad väldigt länge. Visserligen är han inte förklarad skydig och dömd, men det finns så mycket som pekar emot honom, så fallet verkar kristallklart. Mangs anses ha haft rasistiska motiv för sina dåd, men det kan man heller inte veta säkert än så länge. Ganska sannolikt ändå.

Alla andra skjutningar då? "Uppgörelser" brukar det heta. Och "uppgörelser" väcker inte samma indignation som rasism. Kanske många tänker att det är väl lika bra att gangstrarna har ihjäl varandra. Och visst, det finns en viss logik där. Det finns också en underliggande inställning att det då handlar om uppgörelser på lika villkor, där folk vet vad som gäller och...ja, det kan bli lite maffiaromantik sådär.
Bara det att "uppgörelser"även drabbar andra, det drabbar på olika sätt hela samhället.

Men en 15-åring? Det låter så vitt och oskyldigt, men den här pojken hade fem eller sex anmälningar på sig, bland annat för misshandel och hot. Ingen ängel alls, utan en tyvärr kriminell kille som nog hunnit skaffa sig många fiender. Det behövs inte så mycket för att någon ska känna sig kränkt och vilja hämnas. Och med alla vapen i omlopp...ja, så har det blivit med det svenska samhället. Människor i alla åldrar skjuts ihjäl på gatorna och ingen vill ta tag i de underliggande orsakerna. Och varför är det till exempel så kontroversiellt att beslagta vapen? Till att börja med. Det måste ju i alla lägen vara steg ett.

Den dödade pojkens pappa är nu (enligt artikel i Expressen) besviken på stödet, alltså det uteblivna stödet, från omgivningen. Familjen demonstrerade i Malmö centrum i fredags, de ropade och skrek och visade bilder på den döde sonen. Och han hade väntat sig starka känslor och sympatiyttringar från både samhällsrepresentanter och vanligt folk. Men det blev inte den respons han väntat sig, vilken pappan tolkar som bristande respekt. Skulle det vara likadant om en svensk 15-åring blev skjuten? frågar han retoriskt.

Jag är ganska säker på att svaret är: ja, det skulle vara likadant. Framför allt: en svensk familj skulle inte göra på det viset, det finns ingen tradition av att gå ut på gatorna och skrika ut sin sorg. Det här är inte Irak, det är Sverige. Man måste förstå att det finns olika kulturer och man måste veta vilket land man bor i.

Hallå utan bild

SVT ska sluta med hallåorna, alltså de som presenterar programmen. Det innebär inte att hallåorna förlorar jobbet, nejdå. De ska göra samma jobb som tidigare, fast de kommer inte att synas i bild utan tittarna ska bara höra rösten.
Och varför då, kan man undra.
Svaret är lika enkelt som dumt: Det är OMODERNT att visa programpresentatörerna i bild. Omodernt...oh yes.

Jamen, tänk vad jag har retat mig. Varför måste man se dem? Varför kan inte SVT ta bort dessa ansikten? Jag vill bara höra rösterna, ju.
Har jag aldrig tänkt.
Har nån annan tänkt så?

Ett sånt typiskt ovanifrån-beslut, från byråkrater och korkade trendnissar. Suck. Vad trött jag blir. På dumhet. Dumburken gör äntligen skäl för sitt namn.

Födelsedagen

Gårdagens fiskbehandling på Zoul Fish var en riktigt häftig upplevelse. Små snälla healingfiskar nibblade bort döda hudceller från våra fötter och underben. Enligt reklamen känns det som att doppa fötterna i champagne, och precis så var det. Miljön där nere är också väldigt rogivande och behaglig.
Efter det att fiskarna gjort sitt jobb ingick en stunds fotmassage, och med lätta steg gick vi sedan iväg till närmaste café där vi satt ett bra tag och myste.
På hemvägen köpte vi med oss sushi, och så handlade jag lite annan mat på Kvarnen. Sedan åt vi gott, drack massor av champagne och spelade Beatles oavbrutet i flera timmar. En jätterolig dag var det, och  K. var supernöjd.

Idag blir det mer stillsamt. En liten promenad på sin höjd. Och tvätt. En maskin snurrar nu, och det blir nog en eller två till. 

Fiskar idag

Nej, K. blev inte rädd för presentkortet på Zoul Fish Spa. Hon blev jätteglad. Jag fick annars för mig att fiskarna liknar små ormar, och K. har ormfobi. Men den kopplingen gjorde inte hon, som tur var. Klockan 13 idag ska vi doppa ner fötterna i varsitt akvarium.
Hon blev också superglad för Beatlesboxen med alla bandets skivinspelningar. Och för boken med Bodil Malnstens samlade dikter, som är utgången på förlaget men som jag hittade på ett nätantikvariat.

Vi har haft en trevlig frukost nu, helt vanlig med te och smörgås. Två blomsterbud har ringt, så det börjar ju lovande. :-) Senare, efter fiskspaupplevelsen, går vi hem och dricker lite bubbel och äter nåt gott.

Kallt och presenter

Jaha, igår gick jag inte ut på hela dagen för det var så kallt. Idag är det ännu kallare. Och nu bara måste jag pallra mig iväg och uträtta en del ärenden. Hu! Och i Nerja, dit jag snart jag åker, var det +25° för två dagar sen - och idag är det +8°! Extremt kallt för att vara på Solkusten, speciellt i Nerja som har ett eget trevligt mikroklimat. Tänk om det bara är åtta grader när jag kommer dit...fast det kommer nog att vara okej då, har jag en känsla av.

Imorgon fyller K. år. Jag har köpt ett par rätt bra presenter, såna jag vet att hon vill ha men som hon absolut inte tror att jag har köpt. Dessutom en "aktivitet" eller vad man ska säga det, som jag hoppas går hem men som jag inte är säker på. Jag tänkte inte på det när jag valde just den grejen, men det kan hända att hon blir rädd för den... Och då talar jag inte om något fysiskt riskabelt utom om något jättebra och avslappnande. Jag får hoppas på det bästa.
K. brukar inte läsa min blogg, men jag vill ändå inte skriva vad det är - om hon nu just idag skulle få för sig att titta in här.

Nu ska jag i alla fall stålsätta mig. Varma kläder på. Ut i vintern. Burr.

Damm i drivor

Värst vad jag har varit nyttig idag. Huslig och flitig och energisk. Och jag har äntligen frostat av frysen! Det var så länge sen, så jag törs inte ens säga det...
Det visade sig också att när jag stuvat om lite i lådorna och kastat vissa urgamla saker, till exempel varor där bäst före-datum inträffade november 2009 och öppnade glasspaket där glassen täckts av äckligt skinn, blev det väldigt mycket plats över. Det ekar riktigt tomt i frysen. Och det är ju inte bra, har jag läst. Man ska ha ganska fullt, så varorna hjälper varandra med kylan och därigenom sänker elförbrukningen.

Tvättat har jag också gjort. Och sen passade jag på att rengöra det synnerligen äckligt geggiga tvättmedelsfacket. Även det var skandalöst länge sen.

Ja, dammandet får jag inte heller glömma. Det var så hela huslighetsanfallet började. Solen lyste in och jag såg damm. Drivor av damm. Typ hektovis. Ofattbart! Man skulle kunna tro att husets ventilation är felinställd, så att det som ska vara utsug är felvänt och i själva verket spottar ur sig damm som invaderar hela lägenheten. Det blev hur som helst ett väldigt fejande med dammtrasa och Swiffer och även våttorkning av vissa golv.

Jag har inte varit ute idag. Inte varit frestad ens, eftersom det är så kallt. Nu vidtar snart TV-kvällen. Förra veckans Stjärnorna på slottet, där Christer Lindarw var huvudperson, var så fantastiskt bra. Louise Hoffsten har jag aldrig varit så intresserad av, men det kanske jag blir när jag har sett kvällens program.

Innan dess väntar matlagning. Och jag tror jag tar ett glas vin också. Tycker nästan att jag förtjänar det.

Downton vs Gosford

Nu är julen bortstädad, inte minsta julbetonade ljusstake eller kakburk står framme. Det känns bra, som att det är nu det nya året verkligen börjar.

Jag tittade en stund på filmen Gosford Park som gick i SVT och som utspelar sig i Downton Abbey-miljö. Kläder, rum, persongalleri...det var nästan kusligt likt. Kanske delvis samma rekvisita? Och även vissa av karaktärerna kanske TV-serien har lånat från filmen? Dessutom var Downtons grande dame Maggie Smith med, i yngre upplaga då förstås.
Men lika underbar som jag tycker Downton Abbey är, lika tråkig var Gosford Park. Jag stängde av efter en dryg halvtimme. Och insåg att något som finns i DT och som verkligen går hem hos mig, det är snällhet. Visst, en och annan elaking hittar man där också, två stycken närmare bestämt, och sir Richard var väl inte genomgod heller, men dom snälla vinner alltid. Sympatiskt och sällsynt.
I Gosford Park fanns, åtminstone som jag uppfattade det utan att ha sett hela filmen, ett slags underliggande hot hela tiden och en stämning som kändes, jag vet inte...dark and gloomy kanske. Så det fick vara.

Nej, nu räcker det!

Jag blir galen! I alla fall arg. Nu har DO stämt Uppsala kommun pga att en kvinna som varit föräldraledig i tre år inte har fått samma lönepåslag som andra anställda. Kommunens argument är att kvinnan inte har jobbat på tre år och att det därför är svårt att bedöma hennes arbetsinsater.
Jag köper det argumentet. Rakt av.

Men DO har stämt kommunen, och inte nog med att kvinnan ska få retroaktiv löneförhöjning: 1.850:- i månaden som ska täcka både generellt lönepåslag och det individuella som baseras på arbetsprestationer, nu slåss DO för att hon dessutom ska få 40.000:- i skadestånd för KRÄNKNING.

Neej, nu får det vara nog! Lägg ner det f-ing DO!
Jag känner mig som en seriefigur som sliter sitt hår och stampar och har en pratbubbla med konstiga tecken.
Typ: &/%#!^!

Bärare

Igår såg jag en kort men intressant dokumentär om bärare, alltså dom som bär kistor vid begravningar. En grupp man inte tänker så mycket på i vanliga fall. Dokumentären var inte kommenterad, vilket var väldigt skönt. Man fick se dom mörkklädda, prydliga männen lyfta och bära kistor, och varje gång bugade dom ceremoniellt. Vördnad och respekt.
Mellan varven fikade dom, och mycket kaffe måste dom magarna tåla. Lite lågmäld konversation fick man också höra.
"Ja, det har varit mycket nu. Nu är vi i Björklinge, och sen är det ju Vaksala."
"Fonus, dom har inga bärare längre." "Jaså, oj, säger du det?"
"Vad fick ni för smörgås då? Ost eller skinka eller? Jaha, leverpastej."
Så stilla och vardagligt och liksom mjukt. Jag tyckte jättemycket om den här tjugominutersfilmen. Och bärarna verkade vara precis som man tror att dom är, och som dom kanske måste vara: vänliga, lågmälda och eftertänksamma.

Naturligtvis började jag själv tänka på att en dag är det jag som begravs. Och det är ju jättekonstigt. Går inte att föreställa sig. Även om jag är övertygad om att livet fortsätter i ny form, så tar ju min identitet i den här kroppen slut. Hur är det möjligt? Som sagt, går inte att föreställa sig. Fast i och för sig, om exakt tre veckor har jag landat i Nerja, Spanien. Det kan jag inte heller riktigt föreställa mig. Kommer det verkligen att hända?
Så det är lika bra att leva i nuet. En dag i taget. Och närmast på schemat denna trettondagsafton står en tur till mataffären. Det blir tacos ikväll, önskat av Älskade K.

Mesig tingsrättsdom

Jag blir upprörd av en ny mesig dom: En 27-årig man i Göteborg slog och sparkade sin fru mycket grovt, och sedan kastade han ut henne från balkongen på andra våningen. Allt detta inför ögonen på den 8-åriga sonen. Kvinnans kropp hittades senare 70 meter från hemmet, så han måste ju ha gått ner och släpat iväg henne också.
Men inte döms han för mord. Och inte heller för dråp. Och inte får han något extra för han utförde sitt vidriga dåd inför ett barn. Nej, grov misshandel och vållande till annans död är brottsrubriceringen.
Straffet: fem år i fängelse, vilket i verkligheten blir drygt tre.
Det är helt enkelt inte rimligt.

(Och sen finns det människor som är arga för att Annika Östberg släpptes efter 30 år i amerikanskt fängelse, där hon satt utan att ens ha begått något mord.... Om man tycker att hon borde ruttna där för evigt, vad tycker man då om alla andra mördare, dråpare, våldsmän etc. etc. som i Sverige kommer undan med några futtiga år? Jag känner själv personer som i det närmaste hatar Annika Ö, men jag har aldrig hört dessa personer förespråka livstid för någon annan, värre brottsling. Vissa saker fattar jag bara inte.)

En annan mesig sak: Efter fängelset ska mannen utvisas fram till 2022. Det är bara 10 år tills dess. Då är han 37 år, fri sedan länge och välkommen hit igen. Varför, undrar jag? Varför? Varför är åtminstone inte utvisningen på livstid?

Mycket att tänka på

Nej, jag tog inga Esberitox igår - jag orkade inte! Och så tänkte jag att om det nu ligger en förkylning eller influensa och lurar, då får den väl bryta ut då. Det är i så fall en bra tid just nu, för jag har inte särskilt mycket att göra och inga evenemang av något som helst slag är på gång förrän om en vecka när K. fyller år.
Men jag blev inte sjuk. Lite luddig känsla i huvudet visserligen, och jag är fortfarande väldigt trött och matt, men det är allt.

I dagens UNT finns en suveränt bra artikel, eller snarare debattinlägg, om att äldrevård inte kan upphandlas på samma sätt som kontorsmateriel. Det ska tydligen till en företagsekonom för att få så mycket utrymme (och för att formulera det så bra)?
Tidningssurfandet ledde mig också till en mycket intressant krönika av Bengt Ohlsson i DN. Och lite annat. Trevligt att få stoff för tankeverksamheten. Men just idag hittade så mycket engagerande så det var nästan too much.
Därför ska jag nu sysselsätta mig några timmar med en förhoppningsvis lättsmält bok.

Huttrar

Det har varit en lugn tisdag. Jag gick iväg till stan på fm och fixade några ärenden. Bland annat en present till K. som fyller år snart. Sen fick jag för mig att jag skulle rensa bland jobbrelaterade böcker och papper. Inte så lätt som det kanske låter. Blev väldigt trött av det, nästan så jag tror jag håller på att bli sjuk. Det tror jag ju då och då, men det brukar aldrig bli något av det. Kanske beroende på mina dunderhuskurer som jag alltid sätter in på en gång symptomen visar sig. Idag har jag dock inte brytt mig om huskurerna. K. och jag ser på fotboll, hon är varm som en kamin och jag huttrar och fryser. Jag känner mig faktiskt rätt dålig. Det får bli några Esberitox nu.

Tio i topp-nostalgi

Jag har sett ett program om Tio i topp. En hel timmes totalnostalgi - underbart! Vilka tider det var.
Jag var en av alla som skyndade hem från skolan på lördagar för att lyssna på Tio i topp klockan tre. Jag kommer ihåg det tidiga 60-talet när I Can´t Stop Loving You med Ray Charles låg på listan vecka efter vecka. Och Ginny Come Lately var det en låt som hette, vem sjöng den? Brian Hyland hette han nog. Just det, jag tyckte det var så kul att han hade samma efternamn som Lennart Hyland!
Sen tog den brittiska popen över, och det blev ett slags kulturell kursändring på alla möjliga sätt. Jag älskade Beatles, Hollies, Searchers och Kinks.

Redan när jag var typ 10-11 år skrev jag listor, alltså listor över poplistorna. Långt  senare hittade jag en gammal anteckningsbok där jag noga hade plitat ner att bland annat "Sörfing Joe Sej" med Beach Boys (gruppnamnet var faktiskt rättstavat) låg trea eller nåt liknande. Jag trodde att Joe Sej var ett pojknamn. Det är möjligt att den anteckningsboken finns kvar i min låda med gamla papper, brev o.d. Jag får ta och leta fram den.

Kunde jag resa i tiden skulle jag gärna ta en tripp till exempelvis 1963 och parkera mig framför radion med papper och penna och spänd förväntan. Den känslan som infann sig 15.00 på lördagar har inte haft nån senare motsvarighet, det var så nytt och unikt med popmusiken och allt som hände då.

Det finns en bok som bland annat innehåller topplistorna från samtliga program. Jag blir inte direkt sugen på att köpa den, men jag ska ändå kolla efter den och bläddra lite.

Grå måndag

Årets första måndag är grå och regnig. En vanlig dag och en vanlig vecka. Fast vänta...nej, nu kommer ju trettonhelgen också! Det glömmer jag alltid bort, och det är en i mitt tycke onödig helg. Misplaced liksom. Man är helt matt efter jul och nyår, och så ska allt börja flyta i nåt slags normala banor - då är det plötsligt helg igen. Konstigt, konstigt.
Inte för att vi ska göra något särskilt eller att det spelar så stor roll för oss om det är måndag eller söndag.

I dagens SvD finns en stor artikel om inflyttningen till Stockholm. Många söker sig dit, och de flesta inflyttarna kommer från Uppsala och Polen!!!! Så står det i alla fall i artikelns ingress. Intressant. Inflyttningen till Uppsala är ju också väldigt stor, och en stor del av dem som bosätter sig här kommer från Stockholm! Har jag läst på annat ställe. Så vi byter invånare kanske? Och Polen? Finns det plötsligt en massinvandring från Polen? Varför?

1 januari 2012

Så var det ett nytt år. Det beramade, av många fruktade 2012. Det har ju börjat dramatiskt och även våldsamt på många håll. Hur kommer till exempel jordskredet i Norge att utvecklas?

Hemma på Portalgatan är det desto lugnare. Vi har suttit parkerade i soffan hela dagen, sett nyårskonserten, Trollkarlen från Oz (en film som blir bättre för varje gång jag ser den) och diverse sport.

Igår drog vi nyårsänglar, tre var som ger fingervisningar om viktiga tendenser under det kommande året.
Dessa fick jag:

Intressant. Jag gillar speciellt den sista: Intention. Den känns viktig. Inte för att det är nåt fel på dom andra heller...

Som vanligt firade vi nyårsafton med H&T. Dom tog med champagne och K. och jag fixade mat och vin. Väldigt mysigt hade vi. K. har ju varit (och är) väldigt trött och visste först inte om hon skulle orka med något firande alls. Men det gick jättebra. Hon drack inte så mycket vin utan tog det väldigt lugnt, och det var nog klokt.
Många glas att diska är det i alla fall idag, jag har alltså inte gjort det än fast klockan är nästan fem. Kanske dags att göra ett ryck nu.