"Två gång boom"

Två gång boom

Här i Andalusien talas en mycket speciell dialekt har jag nu hört. Inte konstigt att det är svårt att förstå vad folk säger, eftersom de flesta spanjorer dessutom pratar väldigt fort. Andalusiskan är inte lika vacker som ”riksspanska”, fler stavelser och bokstäver hoppas över, och ibland förstår spanjorerna inte ens varandra. Jag hörde hur en man frågade en annan om han var nöjd med Jazztel (en internetleverantör, jag snappar upp allt som handlar om det), och han uttalade det ”Jatte”. Den andra killen fattade ingenting. Men det gjorde jag – ha!

Det gäller att inte ta efter det uttal man hör här nere, för det kan sluta med att man pratar en riktig rotvälska. Eller något som i Sverige motsvarar riktigt bred extremskånska eller pitemål.

Vår hyresvärd, det lilla husets ägare, pratar just sån andalusiska, och det försvårar kommunikationen en del. Enstaka ord kan vi förstå, och utifrån dem får man gissa sig till vad han menar. Hittills har det gått förvånansvärt bra. Och själva kör vi med tecken- och kroppsspråk med små inslag av torftig spanska. Vi har flera gånger stött ihop med Manuel, som ägaren heter, (hälften av alla män i Nerja tycks heta Manuel, och den andra hälften heter Miguel), på stan, helt oförhappandes och märkligt – och precis i de lägen när han verkligen var precis den person vi ville träffa. Som när tvättmaskinen höll på att riva huset. Vi berättade det och jag förklarade att säkringen löst ut två gånger. Manuel förstod precis vad det handlade om, fast det jag sa på min improviserade spanska troligen var något i stil med ”Elektrisk två gång boom!” Det går kanske inte att missförstå.

Tvättmaskinen fungerar för övrigt alldeles utmärkt nu. Vi testade igår, och den lät helt normalt och stod alldeles stilla. Muy bien.

Tvättmaskin med metallmedar

Igår var husets ägare här tillsammans med sin tekniskt begåvade son. Sonen var utrustad med diverse verktyg som såg ut att vara från förra sekelskiftet. Han höll på länge och väl med tvättmaskinen och skruvade till och med bort bakstycket och kollade om något satt fel. Eller vad han nu kollade.

Så småningom kom han på vad som orsakat problemet med den slamrande och överaktiva maskinen: Transportskenorna satt fortfarande kvar! Två klumpiga metallskenor, som stora medar ungefär, och de utgjorde maskinens kontakt med stengolvet. Undra på att det lät mycket. Nu är de borttagna och ersatta med fyra små plastfötter, och man kan hoppas att allt är bra i och med det.

Vi ska väl tvätta endera dagen men drar oss lite för det. Vi är fortfarande lite rädda för tvättmaskinen, nämligen.

Dagarna börjar gå väldigt fort nu. Hela tiden är det något att göra, det är aldrig helt tomt. Idag har vi varit på en jätterolig damlunch med ”Nerjorna”, imorgon ska vi ut på en grej och likaså på fredag och lördag. Samtidigt måste vi tänka på alla praktiska saker, och högst på den listan står nu en riktig och obegränsad internetuppkopling. Vår hyrda lilla mobila variant är ju bara en tillfällig nödlösning, och 1 GB går åt ännu snabbare än jag trodde. Så vi måste skaffa både NIE-nummer och spanskt bankkonto, eftersom alla internetleverantörer kräver det. För att få NIE-numret (ett slags allmänt registreringsnummer, en variant av svenskt personnummer) måste vi åka till en ort som heter Torrox Costa och som ligger någon eller några mil härifrån. Får bli nästa vecka. Blir troligen ett ävntyr det också.

Äventyr med galen maskin

Till slut bestämde vi oss för att ta bort den fastsydda filten från påslakanet. K. tog en nagelsax och började sprätta. Det var visserligen många stygn men tog inte så lång tid som befarat, eftersom det var handsytt och inte så bra fästat. Men när det var klart blev vi tveksamma. Var detta verkligen ett påslakan? Eller var det ett hemgjort filtfodral? Troligen ett filtfodral insåg vi, men det var bäddat med som om det var ett påslakan, och vi har använt det som ett sådant. Och varför ska man sy fast en yllefilt inne i ett tunt bomullsfodral? Tvättas behövde det hur som helst.

Den maskinella utrustningen i köket är splitterny och jättebra. Kylskåpet och diskmaskinen är supereffektiva, helt tystgående och mycket bättre än hemma. Tvättmaskinen däremot är en urgammal toppmatad sak med trasigt lock som man måste justera på ett speciellt sätt för att det ska gå att stänga. Vi har tvättat två gånger tidigare. Första gången gick det bra, men maskinen är tydligen inte stabiliserad utan måste då ha rubbats ur sitt läge. Andra gången förde den nämligen ett väldigt liv vid centrifugeringarna, plus att den rörde sig på ett kraftfullt och bestämt sätt. Bank, slammer, hit och dit på golvet. Tvättmaskinen står högst upp uanför takterrassen, och eftersom vi tack och lov satt på denna terrass rusade vi snabbt in höll fast maskinen, så den inte skulle slå sönder väggen eller tvätthon. Fyra gånger fick vi göra det, efter varje sköljning samt vid slutcentrifugeringen.

Tvätten blev ren i alla fall.

Igår var vi beredda. Maskinen började tvätta så fint. Så sa det PANG, och den dog. Kanske bara en säkring som gick? Snabbt ner de 35 trappstegen till bottenvåningen, där jag kunde konstatera att det mycket riktigt var säkringen. På med den, maskinen satte igång igen. Vi satt ute och läste i väntan på centrifugeringen. Och så…my God, maskinen var sjövild, galen, våldsam! Den slamrade och bankade värre än nånsin, den for omkring på ett speedat, hulkaktigt sätt, och vi måste hålla fast den båda två för att den inte skulle förstöra inredningen. När K. ensam försökte hindra den stängde den in henne i ett smalt utrymme mellan sig själv och tvätthon.

Säkringen gick ytterligare en gång, och en gång drog den ur sin egen elkontakt.

Tvätten blev ren nu också. Men troligen är maskinen livsfarlig, och idag ska vi gå till mäklarkontoret och påpeka detta. För säkerhets skulle filmade jag lite med mobilen, om de mot förmodan skulle tro att vi hittar på alltihop.

Fastsytt

Tidigare år har jag konstaterat att den spanska bäddkomforten är rätt dålig. Bäddmadrasser tycks var en ganska okänd företeelse, sängarna är hårda och stumma, och resårerna kan kännas obehagligt nära. Och vad man saknar påslakan! Överlakan plus bruna filtar är vad som brukar finnas.

Hur glada blev vi inte när den stora sängen här i huset var bäddad med påslakan, med filten inuti. Fantastiskt, sa vi till varandra. Sen är den ”stora” sängen (kallas dubbelsäng, är 135 cm bred) av en riktig ryggknäckarvariant, så vi vill byta ut den så fort som möjligt).

Men påslakanet alltså, det blev dags att tvätta det. Då upptäckte vi till vår bestörning att filten var fastsydd inuti påslakanet! Hela vägen, tre sidor. Omsorgsfullt sydd för hand med små, små stygn.

Vad ska vi göra? Vi kan väl inte sprätta upp det noggranna handarbetet? Och inte kan vi tvätta lakanet med filten inuti. Vi får lägga alltihop i nåt skåp tills vidare.

Ganska snopet.

Äntligen uppkopplade

Drygt hälften så stor som en mobiltelefon. Den lilla dosan på bilden är vårt idag hyrda mobila internet!

Äntligen har vi en uppkoppling hemma, även om vi stänger av och på för att inte slösa med den enda gigabyte som ingår i hyran på 39€ per månad. Det bör räcka till email, sms, facebook och lite annat, men nån plats för allmänt slösurfande finns inte. (Vill vi så kan vi köpa till fler gigabyte.) Hastigheten är också blygsam jämfört med de 100 MB vi har hemma.

Det är en väldigt smidig lösning hur som helst. Den lilla, lilla dosan kan man ta med sig var som helst, och fem enheter (det är precis det antal enheter vi har!) kan kopplas upp mot den. Man trycker på en knapp, that´s it. Just nu är det bästa lösningen för oss, eftersom vi inte vet exakt hur länge vi ska vara här. Och det verkar vara rätt bökigt att installera ”riktigt” internet. Man måste ha ett spanskt bankkkonto, och det måste finnas annan aktivitet på det, typ att något dras per autogiro regelbunder. Vissa internetföretag kräver dessutom att man ska vara resident, dvs folkbokförd i Spanien. Suck. Besvärligt. Så nu är vi så glada för vår lilla dosa, det blir liksom en helt ny frihet jämfört med att gå till caféer, barer och restauranger med fri wifi varje gång man vill göra något på nätet.

Vädret fortsätter att bli bättre, och på lördag kan det bli så mycket som +23!!! Ofattbart. Även idag var det hyfsat. På eftermiddagen tog vi en promenad till Lidl, vilket kändes väldigt exotiskt och spännande. Sen några år tillbaka finns det nämligen en Lidlbutik ett par kilometer utamför själva stadskärnan. Många utlänningar handlar där, eftersom de har delvis andra varor än de spanska butikerna, varor man är van vid hemifrån. K. och jag har aldrig varit där, men vädret var perfekt och vi behövde röra på oss. Det var jättekul! ”Åh, där är det!” sa vi och kände oss väldigt förväntansfulla. Riktigt bra affär, så dit går vi igen.

Men något jag saknade i Lidls sortiment, och som jag saknar i alla butiker här, det är kryddor. Spanjorerna kryddar inte sin mat särskilt mycket, och det märks i det skrala utbudet. Sånt som funnits i Sverige  tre-fyra decennier, exempelvis grönpeppar, rosépeppar och spiskummin, är mycket sällsynt. Kan kanske finnas i specialaffärer. Och om man köper mexikanska saker, texmexvarianter av salsa och jalapenos, smakar det inte alls som hemma utan väldigt milt, odistinkt och mesigt. Så en uppsättning kryddor ska jag ta med mig hit nästa gång.

Igår träffade vi Laila och Nils, drack cava hemma hos oss och tog sedan en liten tapasrunda bland de lokala ställena här. Det finns 4-5 bra ställen i typ samma kvarter som där vi bor! En jätterolig kväll hade vi.

Ikväll har vi varit hemma och ätit rester som fanns i kylen. Helt okej det också. Får se vad vi hittar på imorgon. 

Det börjar likna bra

Så här glada är vi när vi är ute på kvällarna och shoppar saker till huset. Städredskap kan vara väldigt kul att köpa. I nästa hörn stötte vi helt oväntat ihop med vår hyresvärd, en söt och timid äldre man som inte kan ett ord engelska. Han ska i alla fall komma över idag och hämta en trasig TV samt undersöka en läckande slang vid varmvattenberedaren. Att det behövdes hade vi förstås inte kunnat förmedla, men mäklaren ringde honom tidigare på dagen och berättade. Lite småfix är det hela tiden.

Vädret är bättre! En tant kom nyss ut ur sitt lilla hus, klädd i frottékläder och invirad i filt. En stol hade hon med sig, och så satte hon sig och myste i solen vid husväggen. "Hola, hola," ropade hon och vinkade till oss. Och så pekade hon mot solen och var lycklig.

Vi har träffat en bekant och ätit lunch på Apelsintorget också. Det börjar likna det normala livet i Nerja!

Kort om sol och mys

Åh, en solig dag äntligen! Vi har suttit på terrassen och beundrat de magiskt vackra bergen, och sen har vi fyndat lite husprylar, sånt som gör det lite mysigare inne. Ute i gränden leker barn, ett ropade "te quiero abuela!" Alltså "jag älskar dig mormor/farmor!" Gulligt så man ryser. 

Det är inlägget blir kort eftersom jag skriver på mobilen. Men allt är ok, och kommer bara värmen så blir det alldeles perfekt.

Ovanlig resa

Den här resan är hittills ganska ovanlig. Kyla, ösregn, förkylning och översvämningar. Översvämningarna är inte hemma hos oss, tack och lov.
I natt regnade det ännu mer än natten innan. Ofattbart mycket. På förmiddagen sken solen och det kändes nästan normalt. Men det var bara att gå ner och kolla läget på salongen. Vi känner vårt ansvar, eftersom vi har nycklar dit och ingen annan är hemma. K. var så pass frisk att hon följde med.

Igår var det drygt 30 liter vatten på golvet, idag var det runt 150! Det var bara att kavla upp byxbenen och sätta igång. Varifrån kommer allt vatten? Det måste på nåt sätt tryckas upp genom golvet, det är enda tänkbara förklaringen. Som tur var hade i alla fall inga elkontakter hamnat i vätan.
Efter nästan två timmar var det värsta borta. Då kom ägaren till skoaffären vägg i vägg förbi och visade sina avskavda händer. Han hade hållit på i nästan fem timmar och moppat upp 36 hinkar vatten från sitt golv!
Nu ska det i alla fall inte regna på ett tag. Och vi får förhoppningsvis några dagar utan strapatser. Enligt klart.se blir det strålande sol imorgon, och nu litar jag helt på dem.

Mycket vatten

Hjälp vilket oväder det var igår och i natt. Det öste och vräkte ändra fram till morgonen. Dessutom gick det en intensiv och mycket högljudd åska under ett antal timmar. Jag tror att ljudet rullade omkring och ekade uppe i bergen, och det förstärkte alltihop. Ganska mäktigt.

Jag sitter ju en stund i Anettes salong varje dag, nu när hon har semester. Använder hennes internet och bokar in eventuella kunder som kommer in. Oftast lämnar jag datorn här istället för att bära hem den. Jag brukar placera den på golvet, bakom en stol. Igår kväll sa jag till K: "Tänk om det regnar in och blir översvämning i salongen, och min dator står på golvet." Nej, det kan det väl inte bli sa K. men tyckte ändå att jag kunde gå och hämta den istället för att oroa mig. Ja, jag måste göra det, kände jag, annars kan jag inte sova. Och när regnet avtog för en stund stack jag iväg till salongen, lyfte upp datorn från golvet och la den på en stol, det kändes säkrare.

Och minsann, idag när jag kom hit nu idag var det kondens på insidan av skyltfönstret. Med besannade onda aningar låste jag upp och såg sjöarna på golvet! Puh. Nu har jag moppat upp ca 30 liter, och det börjar se hyfsat ut. Intressant början på dagen. Och vilken tur att jag följde min intution!

Regn och rusk

Ingen förkylning för min del än så länge. Däremot är K. fortfarande dålig. För att inte tala om hur dåligt vädret är: +11° och ösregn timme efter timme - nästan det värsta väder jag nånsin har upplevt i Nerja. Men vi har det mysigt inomhus. Böcker, TV och värmeelement kan rädda det mesta.

I förmiddags när jag gick ut genom vår dörr mötte jag en brittisk kvinna som tittade länge och väl på mig och sa: "Did you just rent this?" "Yes," sa jag förstås.
Då berättade hon att hon också varit och kollat på huset men varit dåligt orienterad i Nerja, så hon trodde då att det låg väldigt ocentralt. Efter att ha bott i stan en månad har hon insett vilket bra läge det är, och hon ångrar att hon sa nej till att hyra. "I can´t stop thinking about it, it would have been just perfect for me," sa hon längtansfullt. Nu hade hon hyrt ett annat ställe som i och för sig var bra men väldigt dyrt.
Tråkigt för henne. Men tur för oss. Vi måste ha kommit in i bilden ganska snart efter den brittiska kvinnan, och både K. och jag kände att det var bråttom, att vi inte kunde vänta tills vi kom hit med att bestämma oss, utan att vi måste säga ja utan att ha sett huset (annat än på bilder) själva.

Nånting jag var rädd för och som det finns ganska stor risk att råka ut för i Spanien, det är mögel. Jag är allergisk mot mögel, och hade funnits en antydan till det hade vi inte kunnat bo kvar i mer än några dagar. Men huset känns rent vad det anbelangar. So far so good.

Jag är också glad över att det är ny el, med jordade uttag och brytare. Även om systemet är underdimensionerat. Vi får tänka oss för och alltid stänga av elementet innan vi sätter på vattenkokaren, annars går hela huvudsäkringen, eller vad det nu heter. Efter några gånger har vi lärt oss det, och det är ju heller ingen katastrof om det händer. Bara att trycka på en liten spak.

Igår använde vi diskmaskinen för första gången, och det gick alldeles utmärkt. Nu börjar det bli dags att tvätta i den lilla toppmatade maskin som står utanför takterrassen. Men vi måste vänta till det slutar regna, annars torkar tvätten aldrig.
När jag tittar på min mest tillförlitliga väderapp: klart.se, verkar det inte så lovande. Mer regn och rusk, och först i mitten på nästa vecka blir vädret stabilt och fint. Men klart.se kanske har fel för en gångs skull. Man kan alltid hoppas.

Nu kan vi hänga av oss

Efter en dryg vecka i Spanien brukar jag bli förkyld. Får se om det blir likadant i år, men det känns inte som nån fara än så länge. Däremot har K. varit sjuk och är inte bra än. Hosta, halsont, allmän ämlighet. Därför har vi tagit det lugnt de senaste dagarna, ätit hemma och därmed sparat pengar. Man får se den ljusa sidan med allt...

En märklig sak med spanska hus är att det inte finns nån hall eller några som helst avhängningsmöjlighter. Hur gör spanjorerna? De har ju lika mycket jackor och halsdukar som vi.
Ofta kommer man direkt in i vardagsrummet när man öppnar dörren, men vi har faktiskt ett litet halliknande utrymme där det finns plats för en hängare (däremot finns ingen garderob på nedervåningen), så jag har varit på hängarjakt. Hittade dyra såna - en vanlig vit pinne med fyra krokar kostade 95€. Drygt 850 pix! Är inte det svindyrt, eller kostar de lika mycket i Sverige? Men jag gick vidare in i den jättelika butiken och hittade en fyndhörna. Där fanns en hängare med minimala skönhetsfel för 15€, inte så hög utan troligen avsedd för barnrum. Dock alldeles perfekt för oss, och nöjd bar jag hem den.

Mysfaktorn höjdes betydligt när jackor och halsdukar inte längre är slängda över soffa och stolar utan hänger så fint på den lilla pinnen. Nu är nästa viktiga sak en matta. Några vänner fyndade en fin matta på tisdagsmarknaden, men vi gick inte dit eftersom K. var dålig. Nästa tisdag däremot, då blir det rak kurs och raska steg mot marknaden.

Det är för övrigt något varmare i huset nu, tack vare att vi kör elelementen så pass mycket. Dessutom har vi förvånansvärt snabbt vant oss vid det föga komfortabla inomhusklimatet, och nu tycker vi att +19 är riktigt behagligt och bra. Den dagen trodde jag aldrig skulle komma!

Utomhus är det väl en 17-18 idag. Ljummet alltså, och väldigt fuktigt. Då och då kommer ett lätt regn, men det varar bara en stund och så blir det uppehåll igen. Kanonvädret får vi tydligen vänta ett tag till på - det blev sämre här samtidigt som det blev snövinter i Sverige, och det hänger väl ihop på nåt sätt. Men hur som helst, +17 i mitten av januari kan man väl inte klaga på?

Lokala iakttagelser

K. som är 1.58, är den längsta kvinnan i kvarteret. Förutom mig då. Här bor i övrigt bara spanjorer, och de är av den verkligt småväxta sorten. Äkta andalusier är nämligen ättlingar till morerna och skiljer sig en del från befolkningen i övriga Spanien. Har jag hört.
När vi flyttade in träffade vi en liten, liten söt tant. Hon räckte K. till axlarna, vi kände oss som jättar båda två. Den lilla söta tanten presenterade sig och pekade på sitt hus som ligger tiotal meter bort. Hon var glad att vi skulle bli grannar och frågade varifrån vi kom och så. K. har även konverserat (medelst enstaka ord och teckenspråk) med en annan kvinna som sa ungefär likadant. Och det är klart, ingen vill att ett hus bara ska tomt år efter år. Bättre att det lever. Och att hyresgästerna är lugna, stabila kvinnor i bra ålder, inga festhuliganer som skränar på takterrassen.

Utanför våra fönster går ofta en gammal gubbe fram och tillbaka med sin rullator. Så vilar han en stund mot en husvägg, och så går han tillbaka till sin dörr. Några såna vändor blir det, det är nog hans föreskrivna dagliga motion. Möjligen är han gift med den första lilla tanten.
Lekande barn finns det också en del, och man hör ju alla ljud som om de var inne i vardagsrummet. Skällande hundar ska jag heller inte glömma, små ettriga saker som får utbrott på varandra lite då och då.
Men vare sig barn eller hundar känns direkt störande. De ger snarare trevlig lokalfärg åt alltihop, tillsammans med vuxnas samtal och rop.

Idag har vi handlat tofflor och blommor från små gammaldags kvartersbutiker. Ofattbart mysigt. Toffelaffären sälde även städrockar. Tror vi att det var. Ibland ser man kvinnor stå i sina dörröppningar iklädda ett slags rustika frottérockar, och jag har tänkt att oj, de har morgonrockarna på sig fast det är mitt på dagen. Men nu lutar jag åt de är just städrockar. Spanjorer städar mest i Europa, så det har nog särskilda kläder för det.

Jag trodde jag ville bo i ett mer turistaktigt kvarter, men det visade sig vara fel. Det här känns alldeles rätt. Och mer än nånsin vill jag lära mig spanska. Många ord och fraser snappar man ju upp, och jag tittar ofta i lexikonet, men det vore bra att kunna språket mer från grunden. Nu har vi fått veta att kommunen ordnar spanskkurser för utlänningar, för en ganska billig penning dessutom. Ska kolla upp det.

Dag fyra i Nerja

Nu har jag lånat nätverket hos frissan La Sueca. Känns skönt att ha internet igen. Än så länge väntar vi med att installera i huset, vi ska se hur vi klarar oss utan.

Det här är dag fyra i Nerja. Allt är välbekant och mysigt, och vi kan knappt gå ut utan att stöta på vänner och bekanta. Det är verkligen en småstad, men inte alls som en småstad i Sverige.

Första natten bodde vi på apartamentos el Barrio. Taxin väntade när vi landade på Malagas flygplats strax efter midnatt, och allt gick hur smidigt som helst.
Fredag morgon vaknade vi att stark sol lyste in i rummet och en fågel kvittrade högt och jublande. Sen gick solen i moln efter några timmar, och fågeln satt tyvärr i en bur... Men i alla fall.

Hårklippning hos la Sueca stod först på programmet. Mycket välbehövligt, och som vanligt kul att träffa Annette.

Nycklarna till det hyrda huset fick vi vid tvåtiden, och en kille från mäklarfirman körde dit både oss och vårt bagage. Men man behöver inte åka bil dit, det ligger jättecentralt.
Ett så sött hus! Enormt charmigt och själva området är helt bedårande genuint och pittoreskt. Jag som egentligen är skeptisk till all "gamla stan"-känsla med trånga gränder etc. blev oväntat förtjust. Trevligt nog är det bilfritt just vid den gatan också, så man slipper de vanliga trafikstörningarna.

Ägaren till huset hade tyvärr glömt att sätta dit diverse saker, bland annat elementen. Hur varmt/kallt var det - jo +13 grader!!!! Men vi hade massor av kläder och en mental beredskap, så det gick riktigt bra. Nästa dag kom han med både element och andra prylar. Nu får vi upp vämen till +18-19 om vi eldar på ordentligt. (Jag kollar ängsligt elmätaren flera gånger om dagen.) Framför allt så försvinner den råa känslan. Ingen har bott i huset på länge, troligen flera år, och ägarfamiljen använde det enbart som sommarbostad.

Igår var det kanonväder, vi åt frukost på terrassen och tog sen en promenad till söndagsmarknaden. Det finns mycket vi behöver, eftersom huset inte är fullt utrustat enligt svensk standard. "Fully equipped kitchen" betyder till exempel inte att det finns en stekpanna. Eller en brödkniv. K. "skar" bröd med en väldigt bred och rejäl köttyxa! Det var det enda vassa redskap vi hittade.

Många större grejer behöver vi också, och lite grämigt är det att allt det vi skulle behöva har vi hemma i Uppsala i dubbla och trippla varianter. Men vi får gå till "kinesen" och handla, som alla andra gör. Det finns ett antal såna kinesaffärer, där de säljer allt möjligt till en billig peng. Och det är roligt att skaffa saker till hushållet, det blir mer som att skapa ett nytt, eget hem.

Vi lämnade Sverige i rättan tid. Direkt efteråt kom snöstorm och kyla och isvindar. För att inte tala om halka, det värsta av allt. Idag är det lite dåligt här också, men 15 mulna plusgrader och en och annan regnskur är ett intet jämfört med vädret hemma. Fast - nu är det ju Nerja som är "hemma".
Och en frukost kan intagas i den här miljön:

Oväntat

Det går oväntat trögt att sälja lägenheten. Liknande fast något mindre och med högre månadsavgift  i kvarteret bredvid har sålts för samma utgångspris som vårt, så det kan inte handla om priset.
Mäklaren var väldigt optimistisk efter visningarna, eftersom folk hade varit så förtjusta och kommenterat inredning, konst och mysfaktor. Men jag undrar: lägenheten kanske är för personlig? För mycket vi, och människor gillar det men ser inte sig själva där. Borde vi "neutralisera" miljön, exempelvis byta ut K:s färgstarka tavlor mot svartvita tryck föreställande båtar eller New York? Man kan undra.

Nu är det en kvar, alla de andra som anmälde intresse har hoppat av. Så även om den återstående nappar blir det ingen budgivning. Den slitna tvåa något utanför stan som vi var intresserade av, den har däremot gått upp nästan 30% efter en helt hysterisk budgivning. Alltså, det är riktigt konstigt.

Är det månne meningen att vi ska bo kvar?

Nu åker vi hur som helst till Nerja. Jag har fixat lite ärenden på stan, det känns som rena vårvädret ute. Sju plusgrader. Men det ska visst bli snö och kallt vilken dag som helst, så vi har tajmat resan bra.
Det mesta är redan packat, jag har bara småsaker kvar. Sen ska vi fika i lugn och ro, och klockan 16 kommer taxin.

Rapporter från resan kommer förstås. Men kanske inte på en gång, för det kommer att ta nån vecka innan vi har internet i huset. Tills vidare får jag skicka mail och blogginlägg från ställen som har gratis wifi. Det finns många såna, så det får duga tills vidare.

Fram med sakerna igen

Puh, nu kan vi börja leva som vanligt igen. Det här med visningar är ingen lek, även om vi inte har tokrensat som många andra gör. Ändå: Undanplockat, undanstädat, rent - man vill knappt duscha av rädsla för att förstöra den perfekta ordningen med stänk.
Så skönt att ställa fram saker igen!

Hur har det då gått? Det visar sig imorgon. Tre-fyra intressenter, och blir det budgivning så får vi besked om det nån gång tidig eftermiddag.
Tänk om det inte blir nåt alls? Tänk om ingen vill köpa vår fina lägenhet?
Då bor vi väl kvar och hyr ut den halvårsvis.

Den tvåa vi är intresserade av, där blir det också eventuell budgivning imorgon. Men vi tänker inte skriva på något innan vår är såld. Det gäller att ta allt i rätt ordning.

Nu ska vi vila från all anspänning och göra tidig kväll. Det är ju inte bara visningar som har orsakat anspänning, det är också en massa annat. Kontaktande och mailande och telefonerande och fixande av det ena och det andra. Jag har en checklista som börjar se hyfsat bra ut.

Och hur som helst åker vi till Spanien på torsdag kväll. Helt underbart! Idag var det +18 och strålande sol i Nerja.

Första visningen

Vi städade hela dagen igår, och det har aldrig varit så fint i lägenheten! Mycket är ju bortplockat också, det som inte burits ner till källaren fick vi ställa in hos grannen. Rent, snyggt, färgstarkt men smakfullt blev resultatet. My God, vilken tjusig lägenhet vi har!
Första visningen har nu varit. Den gick bra enligt mäklaren, det kom mycket folk och några anmälde intresse. Visning nr två är imorgon kväll.
Själva gick vi och tittade på en tvåa med renoveringsbehov i ett område som ligger 15 minuters promenad härifrån. 67 kvm istället för de 119 vi har nu. Men ändå fullt tänkbar. Vi försöker nog få den - om vår blir såld förstås. Även där är nästa visning imorgon.
Det är ganska nervpåfrestande alltihop.

Vad är det för dag?

Det är alltid en annan dag än jag tror. Idag är ju verkligen en typisk söndag, och jag måste ofta påminna mig själv om att det är fredag. Allt är öppet, och det är perfekt att göra ärenden på stan. Men det är ju så mörkt, så det känns enbart konstigt att gå ut. Och de verkligt viktiga ärendena gjorde jag redan igår. Igår, när jag var ganska säker på att det var fredag eller kanske till och med lördag...

Totalt dagvill alltså, och inte lär det bli bättre. Imorgon är det lördag, sen är det söndag. Okej. Men sen är det söndag igen - jag blir galen på dessa helger! Måste hela tiden räkna efter, för att vara säker på när det är vi har visning av lägenheten. Hur många dagar är det kvar, hinner vi allt vi måste hinna?
Det intressanta är att tiden tycks sträcka ut sig, och plötsligt känns tre dagar som en ansenlig tidrymd.

Idag har det blivit några turer ner till källarförrådet. Och städning av klädkammaren. Märkligt vad mycket vi har av vissa saker. Med vissa saker menar jag främst jackor och skor. De som känner K. och mig skulle nog inte riktigt beteckna oss som klädintresserade, men tydligen är vi jätteintresserade av just jackor och skor. Det finns hur mycket som helst! Ganska mycket väskor också, och det är vi faktiskt ännu mindre intresserade av. Hur kan vi ha så mycket väskor??
Det kommer att bli en rensning, annars ryms vi inte i en mindre lägenhet. Tills vidare föser vi bara undan prylar nånstan där de inte syns. Källaren alltså.

2014 känns lovande

2014. Det känns som ett bra år. När K. och jag sammanfattade 2013 var vi överens om att det har varit roligt nästan jämt. Små och stora ljuspunkter har liksom avlöst varandra. Mycket viktigt har hänt också, som att K. sa upp sig på jobbet och att vi bestämde oss för att flytta. Nu gäller det att få ihop detaljerna, och det ska bli enormt spännande.

Årets änglar som vi drog igår var ovanligt kraftfulla.

Om drygt en vecka är vi i Nerja- Nu har vi börjat göra listor på allt som ska ordnas innan dess, både små och stora saker. Så kan vi nästan tro att vi har kontroll...