Åter i pörtet

Efter två dygn hemma i den lilla, pörtelika lägenheten känns det rätt så bra. Det är ju plusgrader ute. Visserligen mörkt men jag är glad att slippa minusgrader för att inte tala om halka! Och kul var det att gå till en välsorterad Icaaffär och handla.

Två saker står fram som positiva jämfört med Spanien:

Varmvatten kommer tämligen direkt när man vrider på kranen. Inte efter flera minuter.
Butikerna har inte stängt mellan klockan 14-17.

Det sista, siestastängningen, har jag väldigt svårt att vänja mig vid. Och det har höjts röster om att Spanien bör anpassa sig till övriga EU och avskaffa siestan helt. Jobba typ åtta till fem som man gör på andra ställen. Men det skulle ju helt enkelt inte gå. Det handlar om hela den spanska livsstilen, en stor del av deras kultur. Allt skulle ändras, och never ever kan jag tänka mig att spanjorerna skulle gå med på det.
I nån amerikansk tidskrift läste jag dessutom en moralpräktig artikel om att spanjorerna borde gå upp tidigt, jobba effektivt hela dagen och sedan även lägga sig tidigt som vanligt folk istället för att vara ute på kvällarna och dricka vin...
Så mycket vin dricker de faktiskt inte, i alla fall inte på vardagar. Det är turister och andra utlänningar som gör det.
Men barnen slutar skolan klockan 14, och de allra flesta familjer äter sitt huvudmål klockan 15. Efteråt antar jag att de som ska tillbaka till arbetet vilar en stund, och så vid 17 börjar aktiviteten igen.
"Delade turer" skulle det kallas i Sverige, och väldigt många jobbar så. 10-14 och sedan 17-20 eller 17-21.

Och även om jag kan irritera mig på att det mesta är stängt just när jag vill gå ut och handla, så kommer även jag förstås att vänja mig. Fördelarna är större än nackdelarna.

I alla fall, nu är vi tillbaka i Uppsala och pörtet. Skönt med inomhuskomfort, ljusa möbler och stereoanläggning. November är ju november, men jag tycker nog att vi har det bästa av två världar.

Gillar inte reseplanering

Jag tycker inte om att resa. Visserligen tycker jag om att vistas på olika ställen, men det man måste göra runt själva förflyttningen gillar jag inte. Allt bokande och fixande hit och dit. Och sämst av allt tycker jag om att packa. Det är alltså hela planeringen runt resandet som gör mig orolig. (Vissa tycker det är helmysigt, att det nästan är själva höjdpunkten med att resa.)
När man äntligen har tagit sig till flygplatsen, checkat in, krånglat sig igenom säkerhetskontrollen och kan ta en stor kall öl innan avfärd, då känns det bra. Då kan man inte påverka något, utan det är bara att hänga med.

Idag är det 20 grader varmt i Nerja enligt min hyfsat tillförlitliga väderapp. Men det blåser en ganska ettrig vind och är lite disigt. Får se om det går att sitta ute vid havet och äta lunch.
Imorgon vid den här tiden går vi ombord på planet. Helt okej.

Dags att avrunda

Näst sista dagen. Vi har ätit lunch med två relativt nya kompisar, och sen gick K. och jag iväg och drack kaffe på Cochran´s. Havet var nästan spegelblankt och solen stekte. Lagom mycket folk, dvs långt ifrån fullt. Det är faktiskt väldigt glest överallt nu, känns verkligen att det är Lågsäsong. Massor av ställen slår igen, en del för gott, andra för semester. Många har ju bara öppet perioden maj-oktober när det är som varmast.

Resväskorna har åkt fram, och vi börjar samla ihop det vi ska ha med oss till Sverige. Det är inte så jättemycket - det mesta lämnar vi ju kvar här till nästa gång.

Det ska bli ganska kul att åka hem, trots att vinter och mörker väntar. Någon uppmuntrande information har vi inte fått. Alla verkar smått knäckta av vädret. Inte så konstigt, när man läser att det har varit två soltimmar den senaste månaden! Men vi är inställda på att mysa hemma och njuta av komforten. Så får vi se hur det känns. Vår nya lilla lägenhet är i och för sig inte lika varm som den förra, men bättre än det spanska huset lär det i alla fall bli.

Om en timme är det dags för nästa sociala evenemang: en träff med lite folk på trivsamt ställe. Det är många vi vill träffa innan vi åker, och idag betar vi av de flesta.

Liten uppdatering

Löfvén är kanske smartare än man tror, hoppades jag i mitt förra inlägg. Men jag vet inte... i alla fall har jag nu lämnat den förhoppningen. Faktiskt så är jag glad över att jag på sätt och vis är på väg bort från Sverige, åtminstone till hälften. (Troligen blir det mer än så så småningom.) För det liknar ju ingenting, hela det politiska landskapet och det mediala klimatet, det är liksom alldeles bedrövligt! Kan det vända? Det vete 17.

Snart lämnar jag också Nerja för den här gången. Det är fortfarande fint väder, +19 och sol, men börjar bli kallt inomhus. Suck, dags för tofflor och täckväst och diverse andra varma plagg.

Det har varit en underbar höst. Stekhett i september, riktigt varmt i oktober, och så nu lite mer tempererat nu i november.
Rent socialt är det också väldigt lätt att vara här. Nya vänner är enkelt att träffa, och både K. och jag känner oss så otroligt hemma.

Jag har hunnit med en kortare och ej från början planerad Sverigeresa, eftersom min mamma dog i början av november. Efter en tids sjukdom, så det var inte oväntat. Nu tillhör jag släktens äldsta generation. Tänka sig.

Det märks att jag inte skrivit något blogginlägg på väldigt länge. Det är svårt att skriva, att få till flytande och bra meningar. Men det kommer väl. Med lite övning. :-)
Det är alltså möjligt att jag börjar blogga nu igen. Jag får se.
Nu har jag i alla fall gjort en liten kort uppdatering.