Advent utan pynt

Det är första advent. Precis vad K. och jag insåg igår:

- Det är första advent imorgon.
- Ja, ojoj.
- Vi måste hämta lite julsaker från förrådet.
- Mm.
- Åtminstone adventsstakar och stjärnor.
- Ja. (Suck.)
- Det känns inte så jätteviktigt i år.
- Nej, det tycker inte jag heller.
- Det är ju mysigt med ljusen och det.
- Jaa, men...
- Ja, jag vet. Och vi måste ju faktiskt inte.

Vi höll på så ett tag och enades snart om att skippa alltihop. Det (alltså lådorna med julsaker) ska upp och så ner igen, vi är hemma så kort tid och har så mycket annat att tänka på, så...ja. Inte en ljusstake, inte en stjärna i fönstren. Har vi nu. Det är den absolut första gången i hela mitt liv som jag inte celebrerar den kommande julen med belysning och pynt! Och julporslinet samt andra juliga fat och skålar och muggar... Jag kanske går och hämtar lite grejor i veckan i alla fall, kanske jag inte kan låta bli. Än så länge har jag sträckt mig till att sätta en röd duk på köksbordet. Det gör i i alla fall lite skillnad, fast jämfört med hur vi brukar ha det är det förstås aningen torftigt.

Inget tjatter

Grått i Sverige men hyfsat varmt, eller vad man nu ska säga om tre plusgrader. Jag har varit hos polisen för att förnya mitt pass. Smidig hantering och bara två före mig i kön. Nya passet ska vara klart om fem dagar, det tycker jag är fantastiskt bra.
Jag fick kontrollmäta mig för att se om den uppgivna längden, 1.62, stämmer fortfarande. Man krymper ju ofta med stigande ålder, men det hade inte jag gjort. Exakt samma längd fortfarande.

På väg till polisstationen mötte jag en skolklass. Eller vad det nu var, ett tjugotal barn i 7-8årsåldern plus  några vuxna. En liten kille hoppade omkring lite vilt, de andra gick lugnt och pratade med varandra i vanlig samtalston eller var tysta och tittade sig omkring.
Alltså... Så imponerande. Jag reagerade verkligen, eftersom jag direkt jämför med Spanien. Samma antal barn där och alla hade skrikit och skränat och tjattrat, samtidigt, oavbrutet, på högsta volym. Ljudet hade hörts i hela kvarteret.
Jag är urtrött på spanska barns oväsen! Och på deras föräldrar som i de flesta fall förväntar sig och uppmuntrar skrikandet. Det är som att ju högre barnen låter desto bättre är det. Högt ljud = då är barnen glada. Och många spanjorer gillar inte tystnad, jag tror de är lite rädda för den. Å andra sidan tycker många också illa om den ständiga ljudnivån, har jag märkt, men de tror att det måste vara så.

I alla fall så är det förstås bara att njuta av den relativa tystnaden när vi är i Sverige. Inget falsettskrän, inget tjatter. Så skönt!

Sol och regn och byggen

Strålande novemberväder. 22 plusgrader, knallblå himmel. Jag satt en lång stund nere vid havet och bara njöt av vågorna som rullade in, lukten av tång och vad det nu är som luktar hav, den stillsamma söndagsatmosfären.
Vädret sägs ska fortsätta i samma stil ett bra tag. Bra, så slipper vi komma hem bleka. Det har ju regnat en hel del tidigare under den här vistelsen, bland annat tre rejäla skyfall, alltså riktiga vansinnesregn där det vräker och störtar i timme efter timme och man förstår precis vad som menas med att himmelens portar öppnar sig. Två av våra vänner råkade ut för varsin mindre översvämning. när takterrasserna inte höll tätt och det regnade in i sängen! Andra har haft regn genom ytterdörrar och terrassdörrar.

Vårt hus verkar vattentätt än så länge. Inga fuktfläckar nånstans. Det byggs annars rätt så dåligt i södra Spanien. Ofattbart dåligt om man jämför med svenska förhållanden. Husen är i regel helt oisolerade, kalla och mörka. Fuktskador och mögel är hur vanligt som helst, och det finns ingen utbredd kunskap om att det faktiskt kan vara farligt.
Badrummen är nästan alltid jättefina på ytan. Ser exklusiva ut med vackert kakel som skulle kosta en mindre förmögenhet i Sverige. Men underarbetet kan vara helt katastrofalt, och ofta finns det ingen riktig ventilation heller.
Kakel läggs ofta även utanpå husen. Inte helkakling förstås, men som fin dekoration. Nära ett sånt hus gick K. för ett tag sen. Plötsligt sa det krasch, bang, klirr! Det var ett antal tunga kakel/klinkersplattor som lossnade och ramlade ner på trottoaren med  ett himla oväsen.
Byggteknik Spanien-Sverige: 0-1. Eller 0-10.