Några var sig lika även utseendemässigt, andra hade jag aldrig känt igen om vi till exempel hade hamnat bredvid varann på tåget. Inuti var det samma personer, det märktes så snart vi började prata. Och ju mer vi pratade, desto mer blev alla sina gamla välbekanta jag.
Det blev en lång kväll för vissa, bland annat för mig. De flesta drog sig hemåt eller till hotellet eller tåget strax före midnatt (då hade vi umgåtts sen kl. 16), men vi var ett fåtal tappra som gick till Hotell Hörnan och myste i baren. Jag var hemma 02.45 - det kan man kalla en helkväll!
Trevlig avrundning idag när jag och A. sågs på Stationen och tog en öl och fortsatte prata oavbrutet i fyra timmar.
En av dem som inte kunde vara med igår kunde ändå delta på ett hörn och både prata och lyssna på alla oss andra tack vare den förnämliga mobiltelefonitekniken.
Ovanstående mobil är dock inte min. Jag har ingen smartphone utan en gammal gredelinfärgad Motorola - som precis nu idag har lagt av!!! Den tvärdog. Funkade i förmiddags, men nån gång måste väl sista sucken komma och det blev den 5 maj.
Eftersom jag står på återbudslista för fotoperation kan samtal från Enköpings lasarett komma i princip vilken dag som helst. Och då pratar de in ett meddelande som jag inte kommer att veta om och kunna lyssna på. Med andra ord: jag måste köpa en ny mobbe redan imorgon! Jag vet vad jag vill ha (en iPhone) men alla mängder av abonnemangsformer verkar otroligt jobbigt att sätta sig in i. Jag tar väl det billigaste, för jag är ju faktiskt ingen stor mobilpratare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar