Jag skriver blogginlägg på söndagar, som det verkar. Det är inte planerat, det bara blir så. Ett inlägg i veckan, jämfört med tre-fyra om dagen när jag började för några år sen... Illa.
Det finns förstås flera anledningar till att det blir så sällan. Tidsbrist är inte en av dem. Jag har ganska mycket tid, vilket väl är alldeles extremt ovanligt numera. Men jag använder tiden fel, till helt onödiga saker. Jag spelar till exempel Candy Crush och Alphabetty lite väl mycket. Å andra sidan är vårt schema, alltså vår provisoriska agenda/almanacka som är uppsatt på kylskåpet, helt fullklottrat med olika evenemang, möten och åtaganden. Konstigt.
Jag får återkomma till en de viktigaste anledningarna till bloggminskningen vid ett annat tillfälle. Kanske rentav innan nästa söndag - det är dags att antingen bli mer frekvent eller lägga ner helt.
Nu när julen är över är det ganska skönt att inte ha tagit fram en massa julpynt. Idag åker den röda duken ner i tvättkorgen, granfatet ställs undan, de röda ljusen har brunnit ner...och så är det väl inte så mycket mer. Lite tråkigt att ha helt tomtefritt kanske, men på julafton var vi inte hemma och hela vistelsen här känns mer som en mellanlandning innan vi åker tillbaka till Nerja. Nästa år planerar vi att även fira julen där.
Alla fina julsaker som fyller tre-fyra flyttkartonger i förrådet - vad ska vi göra med dem?
Just nu är K. på jobbet, jag har tittat på Morden i Midsomer. Det brukar gå sådär en tre avsnitt om dagen i olika kanaler. Och det är lika dåligt varje gång - det är så dåligt så det är bra.
Igår sändes det allra sista avsnittet av Downton Abbey, och till min glädje var det idel lyckliga slut för alla. Ingen dog, ingen fick missfall, ingen hamnade i fängelse, ingen blev sviken...det var liksom sagoboksaktigt alltihop. Hurra!
Innan Downton kollade jag Stjärnorna på slottet. Av årets deltagare finns det bara en person som intresserar mig, och det är Stefan Sauk. Han verkar lite egen, en som går sin egen väg istället för att springa i någons ledband eller jama i alla pk-körer. Den bilden fick jag lite bekräftad igår, som annars var Claire Wikholms dag. Hon var ungefär som jag väntade mig, en rätt häftig och kul kvinna på många sätt. Mina värsta fördomar om Marika Lagercrantz fick jag tyvärr också bekräftade. Jobbig typ. (Dessutom har jag alltid tyckt att hon är Sveriges mest överskattade kvinnliga skådis.) Och Morgan Alling kommer förstås att prata om det han alltid pratar om: sin jobbiga barndom. Vem var den femte? Jag har glömt det.
Det lär bli lite TV ikväll också. Den 27 december. Jag måste alltid tänka efter noga innan jag vet säkert vilket datum det är. Imorgon ska vi bort på middag, på tisdag ska vi tvätta och packa, och sen är det dags igen. Byte av miljö, byte av klimat, byte av land!
söndag 27 december 2015
söndag 20 december 2015
Tvättstuga och mörker
Söndag igen. Jag har tillbringat en del tid i tvättstugan, tvättstugor är ytterligare ett fenomen som jag verkligen gillar med Sverige. I Spanien finns inga tvättstugor. Man tvättar hemma och torkar tvätten utomhus. Tumlare och torkskåp är det knappt nån som har, utom vissa rika svenskar kanske. Om det regnar tvättar ingen spanjor, och ibland kan det ju regna många dagar i sträck. (Till och med veckor, fast det är väldigt sällsynt.) Även om det är uppehåll ibland blir det så fuktigt inomhus så blöt tvätt inte kan torka. Snarare blir torra textilier så fuktiga så de skulle behöva torktumlas...
Därför förstår jag nu varför spanjorerna har så mycket syntetmaterial. Kläder av syntet, sängkläder av syntet - ganska äckligt men det torkar i alla fall snabbt.
När det har regnat en period och så äntligen blir som vanligt, dvs sol, fladdrar välfyllda klädstreck från balkonger och terrasser. Alla tvättar.
Men tvättstugor, det är grejen. Jag har inte haft tillgång till någon på många år, 1998-2014 närmare bestämt. I radhuset på Färingsö och den nybyggda lägenheten på Portalgatan hade alla egen tvättmaskin. Det har sina fördelar men nu är jag glad att slippa. Det är ju enkelt också när tvättstugan ligger i samma hus, utrustningen är bra, det är lätt att få tid och inga stökiga grannar stjäl och förstör.
Det här har varit en alldeles ledig dag för övrigt. Milt är det fortfarande, och det passar mig utmärkt även om jag förstås också tycker att snö är vackert. Jag slipper i alla fall köpa halkskyddande icebugs, för nu ska det hålla sig till plusgrader åtminstone fram till nyår.
Och mörkret har nu sin kulmen - det 22 december vänder det och dagarna blir långsamt och gradvis ljusare.
Jag undrar, är det bara jag som tycker mörkret blir mörkare för varje år? Är det mina ögon? Eller mörkerallergi? I Uppsala centrum är det så mycket julbelysning så jag har aldrig sett nåt liknande. I varje träd sitter det ljusdekorationer, förutom de vanliga girlangerna och utsmyckningarna. Ändå tycker jag det är dunklare än nånsin. Nya slags lampor kanske. Lågenergivarianter som lyser utan att ge ljus.
Inte blir det bättre av att nio av tio människor är svartklädda. Det ser ju helt sjukt ut, som att julhandeln är ett slags informellt begravningståg! Kanske nån social symbolik i det...
Själv svartvägrar jag som vanligt, och när mörkret sänker sig gläds jag åt mina Happy Socks.
Därför förstår jag nu varför spanjorerna har så mycket syntetmaterial. Kläder av syntet, sängkläder av syntet - ganska äckligt men det torkar i alla fall snabbt.
När det har regnat en period och så äntligen blir som vanligt, dvs sol, fladdrar välfyllda klädstreck från balkonger och terrasser. Alla tvättar.
Men tvättstugor, det är grejen. Jag har inte haft tillgång till någon på många år, 1998-2014 närmare bestämt. I radhuset på Färingsö och den nybyggda lägenheten på Portalgatan hade alla egen tvättmaskin. Det har sina fördelar men nu är jag glad att slippa. Det är ju enkelt också när tvättstugan ligger i samma hus, utrustningen är bra, det är lätt att få tid och inga stökiga grannar stjäl och förstör.
Det här har varit en alldeles ledig dag för övrigt. Milt är det fortfarande, och det passar mig utmärkt även om jag förstås också tycker att snö är vackert. Jag slipper i alla fall köpa halkskyddande icebugs, för nu ska det hålla sig till plusgrader åtminstone fram till nyår.
Och mörkret har nu sin kulmen - det 22 december vänder det och dagarna blir långsamt och gradvis ljusare.
Jag undrar, är det bara jag som tycker mörkret blir mörkare för varje år? Är det mina ögon? Eller mörkerallergi? I Uppsala centrum är det så mycket julbelysning så jag har aldrig sett nåt liknande. I varje träd sitter det ljusdekorationer, förutom de vanliga girlangerna och utsmyckningarna. Ändå tycker jag det är dunklare än nånsin. Nya slags lampor kanske. Lågenergivarianter som lyser utan att ge ljus.
Inte blir det bättre av att nio av tio människor är svartklädda. Det ser ju helt sjukt ut, som att julhandeln är ett slags informellt begravningståg! Kanske nån social symbolik i det...
Själv svartvägrar jag som vanligt, och när mörkret sänker sig gläds jag åt mina Happy Socks.
söndag 13 december 2015
Bytt ut 2009 års antikvitet
Jag har nästan klarat av alla praktiska och nyttiga saker jag skulle fixa under denna vistelse. Listan var hyfsat lång och innehöll bland annat Köpa Ny Dator, vilket jag nu har gjort och som jag nu använder.
Det är alltid lite halvnervigt med ny elektronik. Nya system ska ersätta de gamla, och ofta gillar jag de gamla bättre. Nu har jag en längre tid märkt att min gamla iBook börjar bli seg och att vissa program inte fungerar optimalt längre, så det var helt enkelt dags. Vänta tills den gamla pajar helt vill jag ju inte. ("Den gamla" förresten, den är inköpt 2009, och i Macvärlden är det tydligen oerhört gammalt och nästan antikt. Helt galet egentligen.)
Så nu har jag installerat och hållit på. Vissa saker är mer komplicerade och kräver lösenord. Hjälp, lösenord, vilka lösenord, var har jag dem?! Det var likadant när jag köpte ny iphone. Lösenord överallt, och jag fattar inte hur jag lyckas få till det. Men det tycks fungera nu i alla fall.
Vissa saker fungerar bättre, andra sämre, andra inte alls. Det återstår en del grejande med andra ord. Men snabb är den nya Macen. Och duktig. Jag kommer ihåg förr i tiden när man skulle ansluta en skrivare och det följde med flera disketter med program och drivrutiner. Drivrutiner är ett ord som gör mig ängslig. Ett obehagligt ord som antyder stora svårigheter och möjliga komplikationer. Jag var alltid väldigt skärrad inför dessa drivrutiner som skulle installeras. Men nu...jag stoppar i skrivarkabeln och Macen reagerar som en blixt och säger ungefär "Jag har hittat en skrivare typ 1122, ska jag installera den?" "Ja" säger (dvs trycker) jag då, och då far den söta lilla maskinen ut på nätet och hämtar alla uppgifter och efter ca 20 sekunder är allt klart. Verkligen lätt som en plätt.
Jag ska nog komma överens med den här apparaten också. Den är skön att skriva på, mycket behagligare tangentbord än den förra. Den tar jag till Spanien och så får den bo där, så länge den orkar.
Det är alltid lite halvnervigt med ny elektronik. Nya system ska ersätta de gamla, och ofta gillar jag de gamla bättre. Nu har jag en längre tid märkt att min gamla iBook börjar bli seg och att vissa program inte fungerar optimalt längre, så det var helt enkelt dags. Vänta tills den gamla pajar helt vill jag ju inte. ("Den gamla" förresten, den är inköpt 2009, och i Macvärlden är det tydligen oerhört gammalt och nästan antikt. Helt galet egentligen.)
Så nu har jag installerat och hållit på. Vissa saker är mer komplicerade och kräver lösenord. Hjälp, lösenord, vilka lösenord, var har jag dem?! Det var likadant när jag köpte ny iphone. Lösenord överallt, och jag fattar inte hur jag lyckas få till det. Men det tycks fungera nu i alla fall.
Vissa saker fungerar bättre, andra sämre, andra inte alls. Det återstår en del grejande med andra ord. Men snabb är den nya Macen. Och duktig. Jag kommer ihåg förr i tiden när man skulle ansluta en skrivare och det följde med flera disketter med program och drivrutiner. Drivrutiner är ett ord som gör mig ängslig. Ett obehagligt ord som antyder stora svårigheter och möjliga komplikationer. Jag var alltid väldigt skärrad inför dessa drivrutiner som skulle installeras. Men nu...jag stoppar i skrivarkabeln och Macen reagerar som en blixt och säger ungefär "Jag har hittat en skrivare typ 1122, ska jag installera den?" "Ja" säger (dvs trycker) jag då, och då far den söta lilla maskinen ut på nätet och hämtar alla uppgifter och efter ca 20 sekunder är allt klart. Verkligen lätt som en plätt.
Jag ska nog komma överens med den här apparaten också. Den är skön att skriva på, mycket behagligare tangentbord än den förra. Den tar jag till Spanien och så får den bo där, så länge den orkar.
söndag 6 december 2015
Om väder och pynt
Puh, det var skönt att minusgraderna och den knaggliga gråhalkan försvann. Jag mår mycket bättre av plusgrader, även om det också är regnigt och blåsigt.
När det var som halast bestämde jag mig för att köpa ett par Ice Bugs - skor med inbyggda broddar som lär vara jättebra enligt alla som har prövat. Men det var en nedslående skoprovning, för de passade inte alls mina fötter eller snarare de ganska tjocka inlägg som jag alltid måste ha. Så jag får klara mig med de vanliga broddarna. Efter två fotoperationer och dessutom två stukningar är jag väldigt rädd om mina fötter. Vad jag har märkt, tyvärr, är att balansen inte är lika bra som den har varit. Det här med att steloperera ena stortån och korta av den andra har väl sina konsekvenser. Det är små skillnader visserligen, men kroppen är ett känsligt system. Så jag är mycket försiktig när jag går nerför trappor, håller alltid i ledstången, och halka har jag lite småskräck inför. Jag hoppas alltså på en grön jul. Eller...ett tjockt vitt snötäcke är också ok. Vindstilla och milt ska det förstås också vara, och man får fäste i snön när man går. Javisst, det är lagom decemberväder. Till julafton kanske..?
Nu går dagarna i rasande fart, och plötsligt har vi knappt en enda tom kväll innan vi åker till Nerja igen. Det beror i och för sig mest på att K. har fått en massa pass på sitt gamla jobb. Behovet av erfaren personal tycks vara outsinligt, och K. är förstås glad för extrapengarna.
På julpyntsavdelningen kan jag avslöja att 1 st. grönt fat i form av en gran samt en modern typ av julljusstake med 4 st. värmeljus har åkt fram. Några ytterligare småsaker blir det nog. Men alla jullådorna i förrådet...undrar om vi nånsin kommer att ta fram dem.
När det var som halast bestämde jag mig för att köpa ett par Ice Bugs - skor med inbyggda broddar som lär vara jättebra enligt alla som har prövat. Men det var en nedslående skoprovning, för de passade inte alls mina fötter eller snarare de ganska tjocka inlägg som jag alltid måste ha. Så jag får klara mig med de vanliga broddarna. Efter två fotoperationer och dessutom två stukningar är jag väldigt rädd om mina fötter. Vad jag har märkt, tyvärr, är att balansen inte är lika bra som den har varit. Det här med att steloperera ena stortån och korta av den andra har väl sina konsekvenser. Det är små skillnader visserligen, men kroppen är ett känsligt system. Så jag är mycket försiktig när jag går nerför trappor, håller alltid i ledstången, och halka har jag lite småskräck inför. Jag hoppas alltså på en grön jul. Eller...ett tjockt vitt snötäcke är också ok. Vindstilla och milt ska det förstås också vara, och man får fäste i snön när man går. Javisst, det är lagom decemberväder. Till julafton kanske..?
Nu går dagarna i rasande fart, och plötsligt har vi knappt en enda tom kväll innan vi åker till Nerja igen. Det beror i och för sig mest på att K. har fått en massa pass på sitt gamla jobb. Behovet av erfaren personal tycks vara outsinligt, och K. är förstås glad för extrapengarna.
På julpyntsavdelningen kan jag avslöja att 1 st. grönt fat i form av en gran samt en modern typ av julljusstake med 4 st. värmeljus har åkt fram. Några ytterligare småsaker blir det nog. Men alla jullådorna i förrådet...undrar om vi nånsin kommer att ta fram dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)