lördag 4 oktober 2014

Regeringen

Jag måste bara säga något om Stefan Löfvéns regering.
Hur ska det gå?
Åsa Romsom som vice statsminister. Om det händer Löfvén något, vilket jag verkligen inte hoppas,  är alltså Åsa Romson Sveriges regeringschef! Det är ju helt absurt.

Gustav Fridolin har sagt att han kan "rädda skolan" på 100 dagar. Nu är det upp till bevis. Kan han rädda skolan på 100 dagar ska jag ta tillbaka allt elakt jag har tänkt om honom. Men...rädda skolan? 100 dagar?
En fantastisk plan eller storhetsvansinne?

Överhuvudtaget är det lite märkligt att MP fick 6,9 % av rösterna men innehar 25% av ministerposterna. Där kan man prata om hög utdelning. Fast Alice Bah Kuhnke kan väl inte räknas som miljöpartist än, eftersom hon blev medlem i partiet för fyra dagar sedan. Riktig handplockning där, och spontant tycker jag det känns ganska bra med henne.

Men om jag var socialdemokrat skulle jag inte uppskatta att min röst i själva verket också var en röst på Miljöpartiet. S och MP är väl inte direkt några naturliga partners.

Nu håller pressen på att leta lik i garderoben, men hur letar de? Ardali Shekarabi har varit inblandad i en del skandaler och blev sparkad från sitt uppdrag i SSU pga ekonomiska oegentligheter. (För att ha skott sig själv med partipengar bland annat.) Än så länge har det varit ganska tyst om det. Pressen ägnar sig mer åt det upprörande att Kristina Persson tror på reinkarnation. "Ovetenskaplig mystiscism." Tja. Jag tycker det låter väldigt sympatiskt jag. Och om man tänker efter: Är den som tror på reinkarnation olämplig som politiker? Tänk efter igen Expressen och DN, för det skulle bland annat utesluta hinduer från viktiga poster i svensk politik. Och vi ska väl ha mångfald? Islam välkomnas, så varför inte hinduism, buddhism och andra trosläror?
Mehmet Kaplan, som har märkligt svårt att ta ställning mot jihadister, kan alltid luta sig mot sin okritiserbara muslimska tro. Men hur vetenskaplig är den, om den nu är det ska man gå efter? Och att en person som jämför de som åker till Syrien för att delta i jihad med frivilliga i finska vinterkriget, att en sån person sitter i Sveriges regering gör mig lite illamående. Dåliga vibbar.

Men Stefan Löfvén verkar sympatisk, och kanske är han smartare än man tror. Det hoppas jag, och jag hoppas som sagt också att han fortsätter vara frisk och kry så inte vice statsministern måste rycka in!

Evig sommar?

Nu har jag haft sommar i nästan fem månader! När vi kom till Nerja i mitten av maj var det förstås jättefint väder, när vi åkte till Sverige i juli var det stekhett där i stort sett varje dag fram till dess att vi reste tillbaka hit i september. Och nu...det bara fortsätter.

Häromdagen var K. och jag på fest på Campot. Ett campo är ungefär som ett lantställe, och många spanjorer har ett sådant där de odlar frukt och grönsaker eller bara vistas lite då och då. Vi känner två par, ett svenskt och ett spansk-svenskt som har ett campo tillsammans, och det ligger inte ute på landsbygden utan en knapp kilometer från Nerjas centrum. Ibland ordnar de fest med paella och grejer.
Hur mysigt som helst.
Det var kul att se Josés tillagning av paella. Han började med att fräsa stora bitar av kyckling.


Sen, lite i taget,  tillfördes kryddor, ris, buljong och skaldjur. Resultatet blev fantastiskt.



Och efter att först ha inmundigat ost, skinka, sangria eller öl, satte sig alla och njöt av paella och vin. En väldigt trevlig dag. I oktober. Inte illa.


Nu vet jag förstås att det blir kyligare även här. Jag tänker med bävan på hur det var i vintras, med sexton råa grader inomhus, underställ, tofflor och ylletröjor i trippla lager. Det är svårt att föreställa sig, men det blir så. Än så länge är det dock ingen fara.