Årets Luleåresa var trevlig som vanligt. Kul att träffa alla, inklusive min 87-åriga mamma som var i bättre form än jag hade väntat.
Mycket bra kan jag säga om att bo ensam på hotell. Otroligt skönt och lyxigt att kunna dra sig tillbaka dit mellan de socialt intensiva varven. Och på Stadshotellet i Luleå är det frukost ända till 10.30, även på vardagar, så då blev det inte så stressigt att få i sig något på morgnarna. Jag är annars ingen stor frukostätare och tycker ofta det är stressigt och stökigt i hotellmatsalar. De godaste sakerna tar slut, det är fel slags överflöd (typ åtta sorters svampigt bröd och fem sorters plastigt köttpålägg) och man äter för mycket och mår inte alls bra efteråt. Men den här gången lyckades jag hålla en lagom nivå. Eller lagom och lagom...när de har små miniwienerbröd! Och frasiga minicroissanter, och minimuffins! I allt annat var jag måttlig och disciplinerad, och när annars skulle jag äta wienerbröd, om än aldrig så små, till frukost?! Men nu slank det ner ett och annat, inga mängder men ändå, och jag har förstås gått upp i vikt. Därför har jag ätit fröbröd och omelett idag. Det är gott det också, men på ett helt annat sätt.
Nu väntar två väldigt intensiva veckor. Middagar, besök från när och fjärran, konstutställning med mera. Och när det kommer folk som ska bo här bör man städa. Dammlagren är inte alltför roliga, och det är lika bra att sätta igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar