Mariza i högform men min egen form är sämre

Gårdagens konsert med Mariza var makalöst bra, det går liksom inte att beskriva hur bra det var. Men UNT:s recensent försökte och gav en guldkaja, dvs ett betyg som är bättre än bäst.

Jag tänkte när jag iväg till UKK (Uppsala Konsert & Kongress) att det är verkligen ett privilegium att ha en så fin konsertlokal på gångavstånd. Att sen ha lyckats få biljetter på första bänk innebar att M-P och jag satt ungefär en meter från denna fantastiska världartist - det blev en otroligt stark och nära känsla.

Jag tyckte att en högtalarröst sa: "Om femton minuter början konserten med Mariza Horn i stora salen." Ja, jag tror faktiskt han sa det. Men det var förstås inte alls Mariza Horn som fyllde stora salen utan den portugisiska fadosångerskan Mariza.

Efter konserten, kl. 21.30, var det fortfarande ljust ute och så var det bara att gå de tio minuterna hem.

Jag hade ju stora problem med framför allt halsen och ryggen och tänkte att det var nåt virus. Men idag har en dunderförkylning tagit över! K. påstår att hon aldrig sett mig så dålig nån gång. Men så extremilla är det inte, tror jag i alla fall.