Jag läser i en av kvällstidningarna att Stefan Löfvén "ryter ifrån". Rytandet gäller den eskalerande kriminaliteten i bland annat Göteborg. Gängkrig, klanstrider, avrättningsliknande mord och andra "skjutningar", tunga vapen, droger...riktigt allvarlig brottslighet som sätter sin prägel på vissa stadsdelar. Då "ryter" Sveriges statsminister: "Ett sånt samhälle vill vi inte ha."
Nähä.
Så kraftfullt markerat. Eller inte.
Situationen är extremt allvarlig, och landets regering borde snabbt som attan ta fram en drastisk plan för hur man ska komma tillrätta med den. Vad har Löfvén för lösningar? I artikeln bladdrar han mycket om att civilsamhället måste se till att människor har andra alternativ än att bli kriminella.
Civilsamhälle har blivit ett populärt ord. Vad betyder det egentligen? Rimligen måste det betyda ungefär folk som agerar utanför myndigheternas ramar, exempelvis välgörenhetsorganisationer, kyrkor och kanske också "vanligt folk". Men just i den här frågan är det snarare myndigheter av olika slag som måste agera. Lagstiftare, rättsapparaten, polisen. De skulle behöva agera omedelbart och så starkt och bestämt som man inte får eller kan göra i mesiga, konflikträdda Sverige. Men civilsamhället, vad menar han? Vuxna på stan? Goda grannar? Ta hand om varandra, typ? Gängkrig, klanstrider, dödsskjutningar etc. utförs av tungt belastade kriminella som gör allt de kan för att skapa skräck och fruktan hos sina motståndare. Denna skräck och fruktan sprids förstås även i civilsamhället, bland fullständigt fredliga och oskyldiga medborgare, som när som helst kan hamna mitt i en skottlossning.
Ska man skicka ideella volontärer att fixa problemet?
Jag tror inte Stefan Löfvén vet vad han pratar om.
Jag tror inte heller att han har en plan, för egentligen nånting. han säger att ojdå, så här kan vi inte ha det. Inget rytande, snarare ett pip.
Det måste "skapas alternativ". Jaha, men hur? Hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar