Mina erfarenheter av Nerjas apotek

Varje dag försöker jag lära mig några spanska ord eller en fras som jag testar på apartementots direktris Helena. Idag sa jag "estoy un poco resfriado", vilket betyder (hoppas jag) "jag är lite förkyld". Jag tillade också "me duele la garganta". Halsont. Ja, förstås, även i år kom den typiska spanienförkylningen - det slår aldrig fel. (Men jag glömmer det varje år, annars skulle jag förstås ta med mig ett välsorterat medicinförråd.) Nån gång mellan första och andra veckan brukar det tjockna i halsen, ingen feber eller huvudvärk man jag kan även bli jättetäppt och allmänt klen. Så håller det på i ett par dagar, innan symptomen, med hjälp av diverse piller och preparat, försvinner lika hastigt som de kom.

Därför vet jag också var alla stans apotek ligger. Jag har ett "otursapotek", där det alltid är lång kö och där jag aldrig kan göra mig förstådd, och ett "turapotek" där allt brukar fungera. Och så finns det några andra som är helt okej.

Inga medikamenter finns framme på apoteken här, allt handlas över disk. Visserligen är hyllorna fulla med burkar och askar och flaskor, men det är hudvårdsprodukter, barnmat, homeopatiska medel, tandkräm, plåster och allt möjligt. Oj, vad jag har gått och letat efter nåt alvedonliknande innan jag förstod systemet. "Vanliga", kemiska preparat måste man alltid fråga efter, även värktabletter och annat som för oss närmast är stapelvaror.

På varje apotek finns alltid minst en person med vit rock, och det antar jag är själva Apotekaren. Han/hon kan oftast lite engelska också. Övrig personal har vanliga kläder och varierande kunskapsnivå, som det verkar.
Kölappar finns inte och inte heller någon speciell disk för recept. Vissa ärenden tar jättelång tid, med långa diskussioner och telefonsamtal till läkaren eller om det är till andra apotek. Då bildas i regel en informell men väldigt disciplinerad kö, där står folk tålmodigt i väntan på att nästa personal ska bli ledig. Har man tur är det en i Vit rock. Annars kan det gå hur som helst. Jag brukar oftast klara mig med en blandning av spanskt lexikon och teckenspråk, men nån gång har jag helt enkelt gått därifrån pga språkförbistring och begreppsförvirring. Det var förstås på otursapoteket. Genast gick jag då till nästa ställe, och där var det inga problem. Så, man förklarar sina symptom så gott det går, sen bestämmer personen bakom disken något lämpligt medel, och det är bara att ta det som erbjuds. Hittills har jag fått effektiva mediciner.

Den här gången har jag än så länge bara köpt honung. Förkylningen är nog inte av värsta sorten, så jag hoppas det räcker med det.