Hovrätten verkar inte vara direkt kvinnovänlig. Idag såg jag ytterligare en notis där en man som i tingsrätten dömts för våldtäkt av två flickor friats av hovrätten. Motiveringen var bland annat att flickorna (som var i tonåren och berusade) inte skrek på hjälp. Åklagaren är uppgiven och tänker gå vidare till högsta instans, eftersom bland annat vittnesuppgifter och skador på den ena flickans underliv är en stark indikation på att något inte har gått rätt till. Hur mycket ska det behövas för en fällande dom, undrar åklagaren. Man undrar, verkligen.
Hela historien med Julian Assange är intressant i sammanhanget. Där gick två kvinnor han har haft förhållanden med till en jurist och frågade om dom händelsevis hade blivit utsatta för övergrepp. Och juristen tänkte ett tag (antar jag) och kom fram till att ja, det kanske man kan säga. En kondom hade eventuellt slitits sönder, vilket i sig kan anses vara ett slags våld.
Våld? Så urvattnat även det ordet blir, det betyder ju också ett söndertrasat underliv.
Visst, om en man medvetet förstör en kondom som han är ombedd att använda, så är han en riktig skitstövel. Men våldtäktsman? Kriminell? Sexualförbrytare? Motiverar brottet att han jagas över hela världen, att interpol kopplas in. Eh?
Ja, nu ska jag inte raljera för mycket, men det som hittills har skrivits om Assange-fallet gör inte mig ett dugg upprörd å kvinnornas vägnar, så gammal feminist jag är. Kanske kommer det fram andra fakta som ändrar min uppfattning, detta säger jag som en brasklapp.
Men i princip anser jag att om en vuxen person går till advokat och undrar om hon har blivit våldtagen, då är det knappast något ömmande fall. Då kan det ligga hundar begravda.
1 kommentar:
Mycket intressanta - och angelägna - frågeställningar du tar upp här!!!
Skicka en kommentar