Jag har nog aldrig sett fram emot en synundersökning så mycket som idag. Ska till optikern i eftermiddag, och det ska bli mycket spännande att höra hur synen har förändrats. När jag var hos ögonläkaren på Capio för ett år sen, sa han i och för sig att det inte är nån större idé att jag byter glasögon stup i kvarten. Eftersom jag har begynnande grå starr ändras synen lite hur som helst, och nya glasögon kommer snabbt att kännas fel de också. Men nu är det så fel, så jag måste ändå försöka göra något åt det. Har börjat få en bekant slags spänningshuvudvärk som alltid tidigare har berott på fel glasögonstyrka. Och nu...det är som att ögonen har renodlat sina specialiteter, och de blir mer och mer olika. Med det vänstra ser jag bra på väldigt nära håll, typ läsavstånd men på lite längre håll är allt suddigt. Det högra är tvärtom, på nära håll är allt suddigt och på långt är ser jag riktigt bra. Det blir svårt för hjärnan att parera detta, särskilt när glasögonen är inställda på en tredje, inte fullt så extrem synvariant.
Det innebär mest troligt att ett antal tusenlappar ryker igen, men det är inget att göra åt.
Igår hade jag en annan nyttig träff, med min husläkare. Mina domningar i vänsterfoten, som började för nästan ett år sedan, har blivit värre och dessutom spridit sig upp till knäet. Plus att domningar har börjat även i högra foten. Så det är nog inte frågan om dålig cirkulation eller "en nerv i kläm" utan något annat. Som kanske inte är särskilt trevligt alls. Min doktor tog i alla fall symptomen på största allvar, det ska utredas och kopplas in neurolog, kanske blir det magnetröntgen och saker. "Oj, hur blir det då, jag ska ju vara i Nerja, då måste jag åka hem då och då," tänkte jag genast.
Min husläkare vet att jag bor i Nerja periodvis, och han berättade att han och hans fru har planerat en resa dit. Förstås, som så många andra. Och de blir väl också jätteförtjusta och köper ett hus kan jag tänka.
Blodprover togs, och jag ska dit och diskutera dem om två veckor och då får vi se hur man går vidare. Sköterskan hade som vanligt svårt att komma in i mina vener som är smala och slingriga och rullar undan, men till slut lyckades hon få ut fyra rör med blod, fast det rann sakta och tveksamt.
När jag fick en ny tid stod det 19.00 på lappen. "Klockan sju på kvällen?!" sa jag frågande.
"Ja, vad ska man göra," sa min läkare, "jag börjar ofta jobba fem på morgonen dessutom."
"Men oj, det går ju inte, så kan man inte hålla på," sa jag.
"Nej, det är därför jag börjar fundera på Nerja," sa han.
I alla fall, nu får jag se vad som händer. Men mina fötter alltså...först blir båda opererade med två års mellanrum, jättelyckade operationer. Rena mönsteroperationerna, och jag hade knappt ens ont efteråt. Sen stukar jag först den ena och efter ett år även den andra. Allvarliga stukningar, men även de läkte bra. Men så börjar fötterna domna bort...nej, det är dåligt.
Med både ögon och fötter är det ju vänster-högerkopplingar, det är liksom intressant i sig och värt att fundera på. Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar