I morse vaknade vi i den varma evakueringslägenheten. Vad ska man säga om det, ja varmaste hotellrummet nånsin, och det var ju en kul kontrast till köldhålet på vinden.
Vi klev upp i hyfsad tid och tog hissen upp till "vår" lgh för att äta frukost. Där befann sig redan tre karlar. I färd med att reparera värmeaggregatet.
De höll på i över en timme. Inne i rummet och ute på terrassen, med mätinstrument, reservdelar och verktyg. Sot skrapades bort från aggregatet. Massor av sot.
Dessutom byttes delar ut, värden mättes och det var rätt knepigt läge som det verkade. "Mucho falta". alltså ett stort fel. Ett tag tänkte vi att det där går aldrig att fixa.
Men efter mycket om och men, efter telefonsamtal, konfererande och nya reservdelar, så blev det bra. Vi kom hem hem sent på em och väntade oss en utkyld lägenhet som vanligt - men det var stekhett! Pust, vad vad varmt, stäng av!
Så varmt var det aldrig när vi bodde här för ett år sen, och det har väl spårat ur mer och mer sen dess och ingen har sagt nåt.
Okej, mysigt inomhus, äntligen. Vi drog ner från +28 till 24. Sol och bra ute dessutom. Men vi såg som sagt hur reparationsmännen skrapade bort sot från värmeaggregatet, flera deciliter som de sopade upp. Så gott det gick. Men golven var fortfarande täckta av svarta partiklar märkte jag när jag dristade mig till att gå inomhus utan skor. Mina vita sockar var svarta efter bara en minut... Jag gick ner till receptionen och visade, och det blev akutstädning.
Alltså, det var helt scary, man kunde stryka med fingrarna längs golven, över TVn, på bordet eller diskbänken - och allt var helt sotigt och svart. Bu.
Forts. följer.
1 kommentar:
Vad du beskriver Monica ar helt farligt...det visa sig att aggregatet har inte kollats och renoverats arligen enligt lagen. Du maste anmala detta...det kan vara livsfarligt faktiskt.
Skicka en kommentar