Städ, pyssel och fin långpromenad

Ja, det börjar bli tjatigt men jag har faktiskt städat idag också. Dammat och dammsugit på ännu fler ställen,   fyllt och tömt en diskmaskin, handdiskat vissa saker, tvättat och tumlat, bytt lakan, plockat, rengjort ytor i kök och badrum...etc. etc. Med en nästan hysterisk energi gjorde jag detta, och visst ja, jag har lagat diverse smårätter till kvällen också.
Sedan gick jag ut på en 1,5 timmes promenad! 90 minuter alltså, i rask takt. Vädret är ljuvligt och det har blivit sådär vackert grönskimrande överallt. Jag gick på skogsdoftande gångvägar, halva Röborundan (vad fint dom har gjort där!) och sedan genom studentområden där folk grillade och spelade kubb. Försommar!

Om några timmar kommer Åsa och Eva, och ännu senare kommer K. hem från jobbet. Jag ser fram emot roliga återseenden, trevliga samtal och några glas vin.

Nyttig dag

Men oj, det är nästan sommarkänsla. Det blev en rejäl promenad på förmiddagen, och sedan fika på den soliga balkongen. Spanienbrännan är faktiskt inte helt borta, det finns väl några procent kvar av den, men den behöver helt klart förstärkas.

Idag är det också seriös städning på gång. Plötsligt ser jag smutsiga ställen och otäcka dammsamlingar som jag aldrig har märkt förut. K. har flytt till ateljén, där hon målar och fixar med tavlor i godan ro. Jag ägnar mig alltså åt dammsugaren, swiffern (igen), mirakeltrasor o.d.

Vi får besök imorgon, två kompisar från Västkusten som stannar två dagar, och det är också en anledning till att det ska vara rent. Inte kliniskt rent, men i alla fall fräscht.

Lite mat förbereder jag också, men det är enbart roligt.

Lunch, Swiffer, drink och nån som vunnit

Amazing Thai på Dragarbrunnsgatan har en riktigt bra lunchbuffé. Jag var där med C. idag, och det var både gott och trevligt. 80 spänn - klart värt, som det heter numera.
Sen kom man ut, och varenda människa bar på turkosblå påsar. Systemet ligger vägg i vägg med restaurangen, och det var en strid ström av (mestadels unga) människor där. Påsarna är snygga. Och inga fulla fjortisar syntes till idag. Skönt.
Själv gick jag och handlade lite mat inför helgen. Diverse saker, bara som förberedelse.
Det blåste halv storm ute men var annars fint. 17 plusgrader är inte att förakta.

Swiffern åkte fram sen. Fruktansvärt mycket damm överallt! Tvättmaskinen har också fått jobba, nu är det disk på gång.
Det blev en liten blygsam middag för mig eftersom jag åt så mycket på lunchen. K. däremot smackade i sig en jättetallrik med bland annat stuvad blomkål och köttbullar.
Innan middagen tod vi en drink på balkongen. Premiär! Jag gjorde daiquiris - väldigt goda blev dom.

Kvällen blir lugn och TV-betonad. K. kollar på nån filmkanal, jag slötittar på Let´s Dance. Eller också städar jag lite i mitt arbetsrum. Hm, ganska svårt val faktiskt.

Lite kul var det också att höra att Anki, som trodde hon vunnit 10.000:- i postkodlotteriet, nu har fått reda på att hon har vunnit hela 100.000:-! Amazing, i sanning!

Stämma

Jag har varit på årsstämma i kväll. Bostadsrättsföreningens årliga tråkmöte. För det är tråkigt. Däremot är folk som bor här trevliga, och det är kul att bli medveten om det. Eftersom vi aldrig träffas annars. Och årsstämmor är nödvändiga, eftersom br-föreningar är juridiskt konstruerade som de är.

På förra stället där jag bodde var jag med i styrelsen rätt länge. Sekreterare ett år och ordförande tre år. Väldigt mycket jobb var det, och ett stort ansvar. Kul och givande också på många sätt, men det gick liksom aldrig att slappna av. Så när jag flyttade tänkte jag "aldrig mer", och jag har hållit mig på långt avstånd från alla slags förtroendeuppdrag. Nu har jag emellertid blivit invald som suppleant i styrelsen, och det känns ganska lagom.

Dagen har även i övrigt innehållit viktiga möten och samtal, som jag kanske får anledning att återkomma till. Time will tell.

Öldrickande barn

Det börjar redan bli valborgsstämning i stan. Lite uppskruvat, lite jagat, lite berusat. När jag gick genom centrum såg jag ett gäng tonårskillar, vissa hade inte ens kommit i målbrottet, som halsade starköl och nån annan, blå dryck som fick dem att grimasera väldigt. Alltså 13-14-åringar!
Jag gillar det traditionella Uppsalafirandet den sista april och har inga problem med att vuxna människor dricker öl och champagne på gatorna den dagen. Men småungar har baske mig inget där att göra, och det är ju dessutom inte förrän på måndag! Fyra dagar kvar.

När jag var student för många år sen var fenomenet med fulla minderåriga icke-existerande. De gick i skolan den dagen. (Om det inte var lördag-söndag, men då var de i alla fall inte ute på stan och härjade.) Men sen kom den tid när barnen helt enkelt började strunta i att gå till skolan, och då tog inte skolan i med hårdhandskarna utan föll till föga, stängde och gav alla ledigt den sista april. Ganska mesigt. Så nu är det polisen som får ta tag i problemet. Det gör de också, ganska resolut tror jag, och det kanske är därför vissa ungar passar på att supa sig plakata redan nu. Innan Ordningsmakten har gått på sina extrapass.

Inga lotterivinster

Jag har skrivit tidigare om att jag ska gå ur Postkodlotteriet. Det är bara för irriterande med deras ettriga reklam och allt. Och på de snart tre år jag har varit med har jag vunnit 150:-. Det är verkligen extremt dåligt.
Men det är kanske mitt postnummer det är fel på. Jag känner ett par som har vunnit både 100.000 och en bil, och genom bekantas bekanta vet jag ännu fler som håvat in hyfsade penningsummor. Och nu en i Luleå. Anki, som både fått sin lägenhet såld och vunnit 10.000:- i Postkodlotteriet. Inom ett par veckor.

Egentlgen fattar jag inte att man får ha ett lotteri med det konceptet. Alltså att man tilldelas ett nummer vare sig man vill eller inte, vare sig man vill delta eller inte. Hur många är med enbart av rädsla för att postnumret kommer upp och man ser sina grannar jubla i TV?

Men det kanske inte är mitt postnummer det är fel på. Det kanske är mig! Jag har faktiskt blivit spådd av flera olika medier att jag INTE kommer att vinna på lotteri! Ingen vidare spådom kan man tycka. Men alla har sagt det. Ekonomin kommer alltid att ordna sig, men några vinster blir det inte.
Jaha, men tänk då om jag går ur Postkod, som jag verkligen vill göra, och DÅ vinner numret. Och medierna får rätt.
Hm, det kanske är jag som spärrar alla andras vinst...

Det är svårt att riktigt acceptera den där spådomen.

Välgörande

Jag försöker nu kompensera min natur- och friskluftsabstinens genom rejäla promenader. Igår tog jag två, och nu har jag precis varit ute på dagens första. Kunde njuta av bland annat ovanstående vy.
Och en gräsmatta i Svartbäcken bjöd på detta:

Välgörande för sinnet. Och jag drar djupa, djupa andetag när jag är ute. Det kan behövas av alla möjliga orsaker. Jag blev till exempel arg när jag läste i tidningen att...nej, jag orkar inte! Bort med det tills vidare. Nu ska jag ägna mig åt uppskjutet jobb från igår.

Världsbokdagen och min väg till läsning

Det är Världsbokdagen idag. Trevligt, även om jag inte ska fira den på nåt särskilt sätt.

Böcker och läsande har betytt mycket i mitt liv. Väldigt tidigt var jag intresserad av bokstäver, och min mamma lärde mig hur de uttalades. Jag kommer ihåg en Kalle Anka-tidning där Svarte Petter höll på tända eld på en skog, men det blev ingen brand eftersom Gröngölingarna ingrep. Förmodligen var just den tidningen central när jag skulle lära mig läsa. Men annars hade vi inte så mycket litteratur hemma, inga barnböcker till exempel. Men vid en tidpunkt beställde mina föräldrar en massa böcker, en hel låda, med inbundna klassiker. Alltså riktiga vuxenböcker, utan bilder och med liten text. Men de var fint inbundna, tyckte jag, med omslag som var randiga eller melerade i olika färger. Jag var jätteförtjust i de böckerna och brukade sitta och titta i dem och låtsas att jag läste.

Och en dag föll allt på plats, jag upptäckte Nyckeln. Väldigt envetet satt jag med en blårandig bok och upprepade bokstäverna för mig själv. Så kom jag till det tryckta g. g visste jag vad det var, men g? Så jag frågade min mamma som berättade vad det var för bokstav. Och då tänkte jag en stund och så sa jag: "Men då står det ju 'lugnt' här." "Men åh, du kan läsa!" ropade hon. Och jag kände att jaha, är det så man gör.
Jag kommer ihåg det jättetydligt. Att det var en stor upptäckt som ändå kändes så självklar. (Och så här efteråt har jag tänkt att det är ju rätt kul att just "lugnt" var mitt första ord...)


När jag sen började skolan blev jag förvånad över att ingen utom jag kunde läsa. Och jag fattade ingenting av deras ljudande. För mig verkade det vara en onödig omväg att hålla på och ljuda, när man helt enkelt kunde läsa som det stod på en gång... (Undrar om man fortfarande ljudar i skolan?)


Jag behövde förstås inte delta i läsundervisningen, utan istället fick jag kolla i de böcker som fanns i klassrummet. Tyvärr, tyckte jag, var det bilderböcker. Elsa Beskow och liknande. Jättetrist - jag ville ha böcker med mycket text!


När jag var sju år flyttade vi från Umeå till Luleå, och efter ett tag tog pappa med mig till Stadsbiblioteket. En av mitt livs viktigaste dagar! Jag är oerhört tacksam för att han gjorde det. Mina föräldrar läste inte så mycket, jag vet inte ens om de brydde sig om den beställda lådan med inbundna klassiker, och de besökte aldrig själva ett bibliotek.
Men vilken grej det var! Man fick låna böcker gratis, riktiga böcker, flera stycken på en gång! Jag trodde knappt det var sant. Biblioteket låg i ett gammalt ruckligt trähus med barn- och ungdomsavdelningen inrymd på övervåningen. Öppet måndag-fredag stod det på en skylt, och länge trodde jag det betydde måndag och fredag. Så jag gick dit varje måndag och varje fredag och lämnade tillbaka böcker samt lånade nya. 
En gång råkade jag gå förbi en tisdag och tänkte att jag kan ju alltid titta om det är öppet idag också, bara för säkerhets skull. Och så var det öppet! Otroligt! Rätt snabbt förstod jag vad det här måndag-fredag betydde. Och jag lånade och läste helt febrilt, stora högar med böcker, 7-8 i taget, man kan verkligen prata om "bokslukare", och ofta var jag helt borta från världen när jag plöjde den ena boken efter den andra.


Oj, jag blir nästan sentimental. Så jag får väl höja ett imaginärt glas champagne för Böcker, och inte minst: för Bibliotek!

Midnatt i Paris

Igår såg vi en superdålig film. I kväll såg vi en bra.

K. hyrde Woody Allens senaste: Midnight in Paris. Vi gillar Woody Allen skarpt, och dessutom älskar vi Paris. Den staden var faktiskt väldigt viktig för vårt förhållande. Vi hade känt varandra ett par månader och inte tillbringat ens ett helt dygn tillsammans - då bokade vi en vecka i Paris. Det var liksom avgörande och kunde gå hur som helst, det var vi båda införstådda med. Och det blev så övermåttan lyckat, så jag hade aldrig ens kunnat föreställa mig det!

Atmosfären i Paris är speciell, och det är den mycket speciella atmosfären som poeter, romanförfattare, konstnärer och regissörer alltid försöker fånga.
Jag undrar var det speciella ligger egentligen. Atmosfärer är alltid svåra att definiera. Men det är ett slags ovanlig blandning mellan romantik, erotik och intellekt, för Paris är också en mycket intellektuell stad. Den är liksom skarp och klar. Känslosam men osentimental.

Mitt förhållningssätt till mat ändrades också där.

Men anyway, filmen. Egentligen är den mer ett tillstånd än en film. Lättsam, lite bagatellartad (som alla filmer Woody Allen gjort på senare år) - men otroligt skickligt stämningsskapande och man vill aldrig att den ska ta slut.
Flera gånger associerade jag till Picassos äventyr; Hasse och Tages mästerverk som kanske är ännu mer genialisk egentligen. Eller rättare sagt: Picassos äventyr är genialisk. Midnatt i Paris är mysig, trevlig och välgjord. Jag önskar att den hade hållit på fortfarande.

Speakers Corner

Idag har Uppsala fått ett Speakers Corner. Det ligger på Vaksala Torg och tanken är förstås att stadens invånare ska få ett nytt, fritt forum för att ventilera åsikter i allehanda ämnen.
Väldigt intressant, jag undrar hur det kommer att fungera? Kommer människor att bli attackerade för sina åsikter? Bråk mellan olika grupperingar? "Kränkningar" och hets? Blir det mest politisk propaganda? Eller kommersiell?
Det känns som att hela Speakers Corner-tanken är så gammal. Och att tiden när man fick tala fritt, och att någon då lyssnade, är förbi, med eller utan Corner.
Fast jag kan ha fel. I alla fall ska jag gå förbi lite då och då och se om det är något intressant på gång.

Fyra år till - en riktigt usel film

Jag kämpade mig ut i alla fall, trots snöglopp och rusk. Att få de nya glasögonen kändes lite viktigt. (Ja, få och få...) Och vilken skillnad det blev! Jag har nog sett sämre än jag har vetat om, och det under ganska lång tid. Nu ser jag texten tydligt när jag tittar på TV - bara en sån sak!

Inte för att det är så mycket att titta på på fredagar. Lite Let´s Dance blev det förstås. Och sen kom K. hem från jobbet och upptäckte att "Fyra år till" gick på en av filmkanalerna. Den filmen ville vi se, dels för att Björn Kjellman spelar huvudrollen och vi gillar honom skarpt, och dels för att ämnet: två manliga politiker från olika läger som blir kära i varandra, är intressant.
Men vilken usel film! Vilken vrålusel skräpfilm! Har manuset skrivits av gymnasielever? Varför är den den andra huvudrollsinnehavaren så dålig? Varför...nej, alltså det är obeskrivligt dåligt. Fast Björn Kjellmans insats är som vanligt suverän, och även några andra skådisar får godkänt.

Filmen är inte slut än, men jag stod inte ut. Och jag kan inte tro att den höjer sig och blir bra mot slutet. Någon som inte kan göra film har ändå fått göra en. Varför?
Betyg: 1. Betyg för Kjellman: 5.
I flera tidningar fick den en jättebra recensioner. Skumt. Ibland misstänker att det finns nåt slags vänskapskorruption mellan kritiker och vissa filmmakare.

"Jag tror inte jag har sett nåt sämre" sa K. nyss.

Jag stannar inne idag

Snöyra, blåsigt, en plusgrad. Jag går nog inte ut idag. (Som sagt, det finns fördelar med att jobba hemifrån.) Men det är ju den 20 april, så nu får vädret skärpa sig snart!

Men mina nya glasögon har kommit, och om det klarnar upp senare på dagen ska jag i alla fall gå och hämta dem. Jag märker när jag till exempel ser på TV att jag inte ser texten klart, och nu hoppas jag att det enbart handlar om att glasen har fel styrka.
Om det inte slutar snöa får jag gå imorgon eller på måndag, för här ska inte självplågas i onödan!

Natur och jobb

Jag vill ha natur! Jord och gräs och fågelkvitter!

Idag tog jag i alla fall en lång och väldigt mysig promenad åt Svartbäcks- och Röbohållet. Och då kände jag ännu mer hur trött jag är på betong. Visst, jag uppskattar verkligen att bo så pass centralt som jag gör, men frågan är om det inte skulle vara okej att flytta ut åtminstone ett par kilometer. Man behöver inte komma så långt från stan för att det ska kännas naturnära.
Hm, får se hur det blir framöver. När kolosserna framför oss är färdigbyggda kan det vara läge att sälja, och det handlar väl om ett drygt år till.

En annan sak jag funderar på är jobb. Nu är det 16 månader sedan jag flyttade ut ur min lokal och sen dess har jag jobbat hemifrån. Bra på många sätt, det är ju en stor kostnad som försvinner, och när det är snöstorm och ösregn är det toppen att slippa gå nånstans. Men i längden blir det enhanda att jämt sitta hemma. Jag vet hur det var när jag hyrde lokalen, vilken enormt skön känsla det var att ha en konkret skillnad mellan jobb och hemma.

Så antingen vill jag hyra nåt igen, eller också vill jag ha omväxling genom ett extrajobb som jag kan gå till då och då. Små billiga lokaler är det dock väldigt ont om. (Anledningen till att jag flyttade ut från förra stället var att hyran chockhöjdes. Och nu ser jag att hela alltihop är ombyggt och troligen lyxrenoverat.)
Det senare alternativet är mer lockande just nu, hellre satsa på mer inkomster än på fler utgifter. Så jag har tagit vissa initiativ idag, och så får jag se vad det leder till.

Bloggsvacka

Jag har haft en bloggsvacka den senaste veckan. Först berodde det på att jag var så förkyld så jag inte kunde tänka och än mindre skriva. Men trots att jag mår bra nu har jag inte fått tillbaka den mentala energin. Återvänder den månne snart? Jag hoppas det, för som det är nu orkar jag inte få ihop några vettiga inlägg. Och det är inte ämnen, idéer och uppslag som saknas - det är ork och gnista.

Ikväll har jag mediterat med indisk musik på låg bakgrundsvolym. Det kändes bra. Och så har jag förstås tittat på fotboll. Chelsea-Barcelona i Champions League. Ganska spännande match, men tyvärr vann Chelsea. Det är ett av mina "hat-lag" - det vill säga jag gillar dem verkligen inte. Värsta filmarna bland de engelska lagen, och rätt så diviga i största allmänhet. Så nu hoppas jag att Barcelona slår ut Chelsea i returmötet nästa vecka.
Jag hoppas också att Skellefteå vinner mot Brynäs imorgon, så det blir en sjunde och avgörande hockeymatch.

Imorgon kanske jag också känner mig mer kommunikativ, eller rentav kreativ. Det vore bra.

140/80!

I hela mitt liv har jag haft lågt blodtryck. Ibland för lågt - när det var 100/65 var jag inte särskilt pigg. Men förutom den perioden brukar mina värden vara så där avundsvärt bra. Klart under det normala, väldigt befrämjande för hälsan.
Idag var jag till husläkaren för en rutinkoll och lite provtagning. Blodtrycket var 140/80, och jag blev helt förfärad. "Va," ropade jag, "det är ju jättemycket!"
"Nejdå, det är väldigt bra," sa han, "helt normalt. Och just vid den här tiden på förmiddagen är blodtrycket som högst dessutom."

Men jag vet inte...för mig låter det mycket. Förra gången jag kollade, för ett knappt år sedan, var det 120 (genom nåt jag inte kommer ihåg), och redan då var det högre än nånsin.
Jag vill inte ha normalt blodtryck, jag vill ha lågt! Hur ska jag åstadkomma det? Till att börja med ska jag meditera ofta och regelbundet. Och fler promenader ska det också bli.

Tapas

Jag börjar känna mig alldeles frisk och vanlig igen. Hurra! Idag gjorde jag en liten tapasmiddag till K. och mig. Eller inte middag utan snarare förrätt.

Stekt halloumi med oregano. Parmaskinka med olivolja, valnötter och svartpeppar. Haricotsverts med bacon och vitlök. Ostskivor. Inlagd paprika. Linssallad.
Små portioner av allt. Gott. För mig räcker det som middag, men K. är en hungrig person så hon äter nog nåt mer lite senare ikväll.

Tryckande

Måndag med disig sol och buller från bygget. Jag har rätt mycket att göra men förkylningen vill inte riktigt släppa taget. Det är ett tryck i huvudet som inte känns bra, och om jag är för aktiv får jag genast huvudvärk.   Så jag måste vila med jämna mellanrum.

Rättegången mot Breivik får mycket uppmärksamhet i media. Inte så konstigt. Men jag orkar inte läsa om den eller lyssna på alla detaljer. Det är bara för vidrigt alltihop. Och även om han nu är officiellt "friskförklarad", så nog måste det väl vara nåt jättefel i den hjärnan?

Snålspola aldrig!

Jag kanske skulle informera om upplösningen av gårdagens avloppsdrama. Till slut fick jag tag i föreningens ordförande som berättade att samma sak har hänt andra, och att även han själv råkat ut för det. Enligt en rörmokare som anlitats är de moderna snålspolande toaletterna orsaken till väldigt många stopp och översvämningar. I synnerhet som dagens avloppsrör har betydligt mindre dimensioner än på till exempel 60-talet. Så man ska i princip aldrig använda snålspolningsknappen. Varje gång man gör det finns risken att papper inte försvinner utan lägger sig runt om i rören som då alltså blir ännu trängre. Och även "storspolningen" kan vara otillräcklig. Därför ska man då och då hälla i en hel hink med vatten i toan, för att få lite bättre tryck neråt.

Typiskt. Ännu en "miljöåtgärd" som förfelar sitt syfte, som inte är övertänkt hela vägen. "Spara vatten, få översvämning." Pah!

I alla fall har badrummet inga spår längre efter Det Hemska. Men jag fick nåt slags odörchock, så när jag tänker på hur det smutsiga vattnet såg ut känner jag också stanken, som ett kvardröjande och mycket oönskat minne.

Någon röris behöver i alla fall inte tillkallas, om inte problemet återkommer. Vilket inte får ske!

Avloppsmardröm

Åh! Stackars mig!
Det är inte något jag säger ofta, jag brukar inte tycka synd om mig själv. Men just nu har jag anledning!

Jag testade min ork tidigare idag genom att först sopa upp skräp från hall- och köksgolvet. Så satte jag på en maskin tvätt och bestämde mig sedan för att byta lakan. När jag höll på det blev jag lite yr och mådde aningens illa, så det blev tillfälligt sängläge tills det gav med sig. Okej, jag är inte frisk än, tänkte jag, det blir ingen promenad idag. Men illamåendet lugnade sig och jag fortsatte med lakansbytarprojektet.
Då, när jag stod vid linneskåpet och bestämde mig för ett fint pastellrandigt påslakan, hörde jag synnerligen oroväckande ljud från badrummet. Bloink, slurp, kloink, blobb...
Och nu blir det äckligt.

Fylld av onda farhågor öppnade jag dörren. Tvättmaskinen höll på att tömma ut vattnet. Men vad hände!? Bloink, blobb, klurk...från under badkaret vällde vatten ut på klinkersgolvet! Inte rent tvättvatten utan smutsigt, stinkande bajsvatten!!! Hjäälp! Urk! Hemskt!

Snabbt bar jag ut allt löst som stod på golvet. Hämtade en fantastiskt bra specialsvamp som jag köpt på Vaksala marknad och som suger upp stora mängder vatten, försökte också med en skrapa skvätta tillbaka det äckliga till avloppet. Det var ingen avrinning alls. Hur mycket vatten skulle strömma ut?
Jag hämtade gummistövlar för säkerhets skull.
Vattenflödet minskade. Inget vatten syntes dock i toalettstolen. Jag spolade för att se vad som skulle hända, då såg det ut att bli en ytterligare översvämning, för vattnet steg och steg...och då plötsligt kom det ett jätteKLOINKSLURP, toavattnet sjönk till normalnivå, och det bruna vattnet på golvet försvann ner i golvbrunnen.
Badrummet luktade som ett illa skött utedass.

Åh, urk, hemskt! Betänk att jag mådde lite illa redan innan...

Rengöring. Nästan omöjligt. I stressen glömde jag plötsligt hur man tar bort badkarsfronten, men jag lyckades få loss den till slut. Plastbitar lossnade och sprätte iväg.

Sen torkade jag golvet på allehanda sätt, med olika trasor och medel. Nu om nånsin skulle jag ha haft H2O Mop X5! Var detta ett tecken månne? "Köp den, köp den!"

Jag har torkat och torkat. Helst skulle jag vilja få ut hela badkaret, men det går ju inte. Det känns som att spår av b-vattnet finns under plastfötterna som karet står på. Eller det är inte som det känns, det ÄR ju så! Ååhhh, arrghh...:-(
Till saken hör också att själva avloppsbrunnen sitter enormt illa till, nästan mitt under själva karet, så det är stört omöjligt att komma åt att rengöra den ordentligt.
Men nu har jag gjort det jag kan och orkar för tillfället. Lite av lukten finns kvar, men det mesta sitter nog faktiskt i min egen näsa. Badkarsfronten får jag inte på, trots att jag aldrig tidigare haft problem med det, men det fixar sig sen.

Diverse trasor, gummihandskar och svampar har jag kastat. Själv har jag duschat - i det andra badrummet. Men allt känns fortfarande ofräscht och äckligt.
Och hur ska jag nu göra? Är allt som det ska, eller finns ett stort avloppsfel som kräver rörmokare? Jag vet inte ens om jag vågar tvätta innan det är kollat.
Föreningens ordförande var inte hemma när jag ringde, men förhoppningsvis kan han ge några goda råd när jag får tag i honom.

Och jag har fortfarande inte bytt lakan. Det ska jag göra nu, eller nej, först ska dricka en stärkande kopp te.
Intressant lördag so far, eller hur? Som sagt, stackars mig!

Matt men uppe

Jag är lite matt, och huvudet känns som en tung, varfylld boll, men jag är i alla fall på benen efter två sängdagar. Tänkte att jag skulle få lite frisk luft, gå en liten sväng, men det är värsta tänkbara väder. Snöglopp och kallt och hemskt. Så jag håller mig kanske inne. Får se hur det artar sig framåt eftermiddagen.

Det är synd om vår lilla söta balkongsyren som blommar helt förgäves nu när det blev vinter igen. Visserligen har vi inglasat, men det är inte så många plusgrader så det går att sitta ute och mysa precis. Så de fina rosa blommorna och den tidiga doften av vår är bortkastade...tråkigt. Men den kanske håller sig några veckor till, det hoppas jag i alla fall.

Vad har jag gjort de här sjukdagarna? Sett på TV mest. En plats i solen och Masterchef och liknande lättsmälta program. Och jag har återknutit kontakten med TV-shop. Den intressanta ångmoppen H2O mop X5 blir alltmer åtråvärd. Den reklamen kollade jag på jätteofta i höstas när jag var konvalesecent efter fotoperationen, och det var väldigt nära att jag beställde en. Nu finns den i rött också! Ännu mer lockande.
Det kan hända att en sådan finns här hemma snart. Men jag har inte bestämt mig.

Förkyld

Ha, jag har fått en riktigt klassisk dunderförkylning, en sån som inte går att mota och knappt ens lindra. Bara att låta den ha sin gång.
Det blir viloläge idag, med bok och lite TV ibland som omväxling.

Jag hade en del samtal att ringa, men rösten är så raspig så det får anstå till imorgon. Allt får anstå till imorgon. Ganska skönt.

I  övrigt kan man ju dra en lättnadens suck över att det inte blev någon allvarlig tsunami efter gårdagens jordbävningar. Hoppas det har skakat färdigt nu, så det inte kommer nåt mer.

Köra bil och skriva brev

VTI (Väg- och trafikforskningsinstitutet) anser inte att det behövs ett förbud mot att prata i telefon eller skriva SMS under bilkörning.
Underligt.
Skriva SMS - det är ju som att sitta och skriva brev samtidigt som man rattar bilen. Vem kan tycka att det är okej, att det inte påverkar trafiksäkerheten?
VTI säger att folk ändå inte brukar bry sig om förbud. Nehej, så då måste vi tillåta det? Vilken konstig logik.
Det är förbjudet att råna, misshandla, göra inbrott, vandalisera etc. etc., men folk gör det ändå. Det är till och med förbjudet att överträda hastighetsbestämmelserna, det kan man ju tycka är ett lindrigt brott jämfört med de nyss nämnda. Men människor kör för fort hela tiden. Är det en anledning till att ta bort förbuden, att införa fri hastighet överallt?

Albanien, Serbien, Moldavien och Malta. De länderna utgör Sveriges sällskap i icke-förbudsligan. I övrigt har samtliga europeiska länder lagstiftat mot att skriva SMS och att prata i mobil utan handsfree under bilkörning.

K. såg en gång hur en äldre dam blev påkörd av en cyklist som satt och skrev SMS samtidigt som hon cyklade. Vad kan då inte hända när man sitter i en bil?

Fälla sälar?

På tal om ord: i UNT:s nätupplaga står det just nu att 230 sälar får fällas i Östersjön under årets skyddsjakt.
"Fällas". Reagerar jag då på. Varför skriver de inte "skjutas"? Eller "klubbas" eller hur man nu tar död på sälar.
Jag menar, sälar kan man väl inte "fälla", de ligger ju redan ner...

Praktiska extraknäck

Ibland blir jag trött på att sitta framför datorn, trött på att tänka och skriva, less på ord. Då längtar jag efter att göra något praktiskt, att ha ett extraknäck i stil med de tillfälliga jobb jag hade när jag var ung och diskade på Norrlands Nation, planterade tallar på Närlinge plantskola, la upp mat på brickor i köket på Ackis, stod vid löpande bandet på Slotts Senap, sorterade post etc. Jag vill helt enkelt ta i, använda kroppen mer än huvudet.

"Du får anmäla dig till nån sån där pensionärsjobbförmedling," säger K.
"Men jag är ju inte pensionär," svarar jag förstås.

Tänk om man måste bli pensionär för att kunna få extrajobb?! Hur märkligt vore inte det. Men det kanske är så.

Trött, grått och luddigt

Ajdå, vaknade med halsont och allmänt luddig känsla. Nu sitter jag och knåpar med ett horoskop, men det går trögt. I och för sig är det inte bråttom, det är okej att det går långsamt.
Det är också okej att vara inomhus. Blåsigt och kallt ute, och den kompakta gråheten får man inte direkt en kick av. Annat än neråt då... Men jag ska inte klaga så mycket. Hela den kommande veckan ser lugn ut. Jag har en del saker att fixa med, men om jag inte skulle orka kan jag skjuta upp en del utan att det blir några problem med det.

Annandag påsk

Hurra, förra årets kvitton är sorterade! Det var dessutom snabbt gjort, eftersom det var ovanligt få kvitton. En bra annandagssyssla var det i alla fall.

Jag har njutit av den här påsken. Av kravlösheten, av inget-särskilt-händer-känslan. Men nog kunde det ha varit varmare. Å andra sidan, det kyliga vädret har säkert bidragit till det kravlösa. För inte behöver man ens ta en promenad när det är minusgrader och nordanvind i april..?
Några korta besök på gymmet har det ändå blivit, och det är jag nöjd med.

Resten av av denna annandag påsk innehåller ett besök på Ica, för nån mat har vi inte hemma. Så jag får handla något, och sen lär jag få laga till det också. I övrigt blir det nog TV-soffan.

Lång och bra helg

Det bästa med påsken är att den är så lång. Fem dagar, varav tre är röda - det gillar jag. En äkta långhelg, för att inte säga den enda äkta långhelgen. Och sen att benämningen "stilla veckan" verkligen är passande. Det är stilla, mer än någon annan helg.

I dagens nätupplaga av UNT fastnade jag för två positiva notiser:
* En gymnasieskola i Uppsala ordnade påskbord för hemlösa. Bra gjort.
* Två igelkottar räddades ur en plaskdamm i Salabackar. Boende som noterat igelkottarnas belägenhet ringde polisen som kom och utförde en "mindre räddningsinsats" enligt tidningen.
Man kan förstås undra varför inte de boende själva gick ner och fiskade upp igelkottarna. En polisutryckning i det läget känns väl som lite overkill. Resurser och så. Men, men, hellre poliser som räddar kottar än att ingen gör nåt alls.

Thorsten Flinck på Katalin

Det var en väldigt speciell stämning på Katalin igår. K. och jag kom i ganska god tid innan konserten med Thorsten Flinck skulle börja, och vi hittade sittplatser vid ett bord långt bak i lokalen. Speciellt mycket folk var det inte till en början, men det fylldes på allteftersom och vid 21-tiden bara vällde det in människor.

Bland besökarna fanns många verkliga Flinck-fantaster, och vid vårt bord satt ett gäng kvinnor som tillhörde den gruppen. De pratade oavbrutet om hur bra och genialisk han är, och de var så otroligt glada och förväntansfulla. Och så blev de väldigt irriterade för att sent anlända ställde sig rakt framför oss och skymde sikten. Särskilt var det en lång kille som verkligen placerade sig helt fel. Någon bad honom flytta på sig, han vägrade ("jag står väl var jag vill"), fler personer blandade sig i, den långa killen blev ansatt från alla håll, det blev nästan aggressivt. Efter mycket palavrande flyttade han sig i alla fall.
Men stämningen fortsatte att vara laddad, spänd och liksom nervig. Typiskt Thorsten Flinckig. Man kunde nästan ta på alla intensiva känslor som for omkring i luften. Jag har aldrig känt något liknande på Katalin.

Konserten började 20 minuter efter utsatt tid. När Flinck kom in på scenen blev det världens liv, och folk här och var i lokalen ropade också "Välkommen!". Lite lustigt lät det när "Välkommen!", "Välkommen!" hördes från olika håll.

Om Thorsten Flincks utstrålning, närvaro och magi har det skrivits massor, och allt stämmer. Fantastiskt bra! Det fanns bara ett fel på konserten: Den var för kort. En timme ungefär, det kändes lite snöpligt.
Kanske tyckte han det var jobbigt att publiken spretade åt så många håll, från riktiga, entusiastiska, stjärnögda och andlösa fans till fulla unga killar som stod och pratade högt med varandra under känsliga låtar. Är man en hyperkänslig psykisk seismograf så kanske det är svårt att "hålla i" energierna i såna lägen.

Men när det var slut så var det slut. "Leve dom röda!" skrek Thorsten och gick av scenen!
Skivsignering vidtog, och kön till den var lång. K. och jag vill också ha den nya CD:n "En dans på knivens egg" men vi orkade inte stå i kön så vi skaffar den på annat sätt.

När vi gick ut hörde vi hur folk överallt pratade om kvällen. "Vad bra det var!" "Det var f-n det bästa jag har sett på 40 år!" Superlativerna haglade.
Det bästa på 40 år vet jag inte om jag tycker, men väldigt bra var det.

Syrenen blommar

Fortsatt kallt idag. Solen lyser och det ser förrädiskt fint ut, men det är inte mer än en enda plusgrad. För kallt att sitta på balkongen till och med. Annars brukar det gå bra att öppna inglasningen lite och passa på att få lite sol, det kan till och med vara riktigt skönt även om det är kyligt ute. Men idag är det bara ruggigt. Fel vindar.

Vindarna bryr sig dock inte den lilla balkongsyrenen om. Den står skyddat och har klarat även denna vinter. Och nu har den börjat blomma! Om man går nära kan man känna en försiktig, våraktig syrendoft. Hoppingivande.

Jag ska i alla fall kränga på mig den vintriga, varma och numera smutsiga dunjackan (så fort det bli vår på riktigt ska jag tvätta den) och gå till Kvarnen för att handla middag. Det blir nån fiskrätt idag.
Sen på kvällen ska K. och jag gå till Katalin och se/lyssna på Thorsten Flinck och Kenny Håkansson. Thorsten Flinck gjorde ett väldigt starkt intryck på mig när han var med i Melodifestivalen, och det blir säkert häftigt att se honom live.

Grå och stilla långfredag

Nu är det precis så påskaktigt stilla som det ska vara en långfredag. Grått är det också, och kallt. Känns som ett slags dubbelsöndag.
Ljudet från diskmaskinen blandas med vacker klassisk pausmusik i Axesskanalen. K. ska titta på ett program om flygplan som börjar snart. Jag tänker läsa några kapitel i den bok jag håller på med.
Det görs inte många knop här alltså. Helst skulle jag vilja försjunka i en djupmeditation under ett par timmar. Kanske prövar jag när K. har gått till jobbet.

Nybyggen och drömmar om gröna gårdar

Som vanligt vaknade jag vid sjutiden av ljuden från det stora bygget utanför. Nu håller man på och spikar takstolar på etapp 4 av Tornet. Det innebär att vi vet hur högt det kommer att bli och hur nära det känns. Tänk att vi har haft fri utsikt, att en stor äng, massor med fri himmel och domkyrkan och slottet i blickfånget (och ja, en McDonaldsrestaurang också, men den var åtminstone låg och platt) har ersatts av detta:

Nu ser det ju ganska hemskt ut med alla ställningar och ofärdiga fasader, men det blir förstås snyggare när allt är klart.

Till vänster om detta sexvåningschabrak kommer Tornet 5 att stå, och det blir ännu högre. Sju våningar, varav den första är på gång. Men vad jag har sett så går försäljningen av etapp 5 väldigt trögt. Marknaden för dyra nybyggen kanske har stannat av? Och det finns ju mycket att välja på om man vill bo i nyproduktion. Det trista är väl att det mesta ser likadant ut: Enorma kvarter med stora hus, fem till sju våningar höga, och så små inbyggda gårdar.

Just det som byggs framför oss ser trångt ut, det är så väldigt mycket hus på ganska liten yta. Kanske därför som försäljningen har avstannat? Eller snarare, den har inte riktigt börjat. Nu när det syns hur det kommer att se ut, så är det inte lockande? Eller projektet är kanske bara inne i sin fulaste period just nu, och när det blir bättre kommer bokningarna av lägenheter att ta fart?

Om vi alltså vänder blicken lite, har vi den här utsikten, som inte heller är så uppbygglig:

Och tänk alltså ett jättehus till, så att allt som syns av himmel på ovanstående bild är borta...
Fast det är kul att följa ett så stort bygge på nära håll.

Men vi börjar sakna grönt. Mer och mer vill vi ha det. Stora, fina, gröna gårdar finns ju i vissa områden. Jag gillar utemiljön i till exempel Gränby och Bellman. Där är det inga små minimala halvskuggiga fyrkanter, utan väldigt generösa, nästan parkliknande ytor mellan husen. Fast K. vill inte bo där.
Tänk om vi om några år skulle flytta lite utanför stan, tänker vi då. Ett litet radhus med täppa. (Det är K:s dröm.)
"Undrar hur det är att bo i Storvreta?" säger jag då. "Det är väldigt bra kommunikationer mellan Storvreta och Uppsala. Och det finns hyresradhus."
"Nej, jag vill bo närmare Stockholm, inte längre ifrån," säger K, "Vad tror du om Knivsta?"
"Döden i grytan!" säger jag.

Och så håller vi på. Och innan vi kan enas om något kommer vi ju inte att flytta. Det kanske rentav aldrig sker.

Stirrigt och kreativt

Det har varit en småstirrig dag med mycket pappersarbete. Jag märker att jag snabbt blir uppvarvad om det händer för mycket på en gång - inte bra. Inte med tanke på hur mycket ledig tid jag ändå har mellan varven.
Men jag fixade det jag skulle.
K. var trött i morse efter en nästan sömnlös natt, men tack och lov var hon ledig idag och kunde tillbringa hela dagen i ateljén. Vid 17-tiden ringde hon och frågade vad vi skulle äta (jag: "jag har ingen aning") och tyckte jag kunde komma förbi när jag ändå skulle handla mat. :-)
Det gick knappt att komma in i hennes ateljé, för golvet såg ut så här:

K. var väldigt nöjd med sin kreativa dag. Jag gick till Kvarnen och handlade lite förnödenheter, så vi fick ihop en middag till slut.

Nu ikväll har vi sett Barcelona slå ut Milan ur Champions League. Yes!

Svårt i vården för den som är empatisk

Idag har K. börjat jobba som vanligt efter sin sjukskrivning. De veckor hon varit sjukskriven på halvtid har funkat bra, och jag har märkt hur hon gradvis har blivit sig själv igen. Härligt. Men nu får vi se hur det går. Nyss kom hon hem och var helt uppriven, eftersom hon tycker att vissa i personalen behandlar de gamla som om de vore själlösa ting som inte har några rättigheter. K. känner sig helt maktlös. Och det är ingen bra känsla att ha i sitt jobb, det är tvärtom ganska knäckande.

En del av de incidenter K. kommer hem och berättar gör mig alldeles förfärad. Eftersom hon är en oerhört empatisk person som verkligen verkligen tycker om gamla människor, så mår hon väldigt dåligt lite då och då. Hon känner sig som de gamlas skyddsängel, men det blir en tung uppgift i längden.

Det är klart att det finns personer som inte passar för sitt jobb inom äldrevården som inom andra områden, och just gamla människor är så utsatta så det borde alltid vara stenkoll på hur det går till ute på avdelningarna.

Jag blir lite rädd för att K. kommer att gå in i väggen igen ganska snart, om hon inte börjar "stänga av" åtminstone en del av sin medkänsla och sitt mänskliga engagemang. Men skulle hon lyckas stänga av, så blir hon en annan person  än den hon är - en sämre person.
Svårlösligt.

Ärenden och beslut

Många små ärenden idag, som det blir ibland. Utskrifter ska göras, saker ska postas, annat ska skrivas, biljetter ska bokas.
Allt avklarat.
Träning stod också på listan. Gymmet luktade inte lika illa idag, så det verkar ju hoppfullt.

De biljetter jag har bokat är till Luleå i sommar. Jag åker alltid upp en kortis på sommaren för att hälsa på min mamma och mina syskon. Nu såg jag att det fanns väldigt billiga biljetter, och då gäller det att passa på. En gång var jag med om att priset ökade med 2000:- på en dryg vecka, och det vill jag inte uppleva igen.
Men det är stressande att vara tvungen att bestämma sig långt i förväg. Jag vet ju inte hur det kommer att kännas om flera månader, hur vädret är då, hur alla mår, vad som passar bäst etc. Men jag gick på en blandning av magkänsla och planeternas positioner, och då blev det en ovanligt tidig Luleåresa. Ingen nackdel heller att den faktiskt sammanfaller med min mammas 86-årsdag.

En annan sak jag tänker mycket på är Pensionen. Jag kollar mina gamla oranga besked (jag har sparat alla) och blir fundersam. Värdet minskar stadigt, trots att jag fortsätter att tjäna in pensionspoäng.
Grejen är att jag kan börja ta ut pension i år om jag vill. Men då blir den förstås minimal. Vitsen vore då att jag sparar pengarna, lägger undan dem inför framtiden, istället för att se värdet i pensionsbeskedet urholkas år från år. För om jag väntar till 65-66, kanske det man får ut blir samma som man får vid 61 idag. Jag litar inte ett dugg på myndigheterna, eller snarare på det usla system som har införts!
Och möjligheten att ta ut tidig pension kommer nog inte att finnas kvar så länge till.
Så jag räknar och räknar och kommer fram till att tidig pension + fortsatt jobb så länge det finns + egna besparingar borde räcka rätt bra. Om jag inte blir över 90, men hur sannolikt är det?

Många jobbar lite extra för att dryga ut pensionen - jag vill snarare ha pension för att dryga ut arbetsinkomsten. För jag tror inte att jag nånsin kommer att sluta jobba helt. Men det är ju också något det kan vara svårt att styra över.

Vilka beslut man måste fatta! Och det är en ganska märklig känsla att liksom räkna ner sitt liv. Hur många år har jag kvar? Åh nej, jag kan inte leva 30 år till för då räcker inte pengarna... 25 år är max. Fast om jag fortsätter att vara kärnfrisk finns det förstås många möjligheter till extrainkomster. Men hur blir det om jag blir sjuk...

Ja, hjälp. Jag har inte tänkt färdigt än.

Ledig dag i ateljén

En ledig dag idag för både K. och mig. Vi har bytt ut några av tavlorna hemma. De har hängt på samma plats i sju år, på ett ganska mörkt ställe i hallen, och vi har liksom slutat se dem. I K:s ateljé finns outsinliga lager att ta av, så vi gick över (ateljén ligger tvärs över vägen, typ) dit med några tavlor samt hämtade hem ett par andra. Det blev bättre i hallen. Vi är jättenöjda.

Sedan gick vi tillbaka till atten för att sortera och städa lite. Fikade där också och spelade musik.
Så värst mycket mer ordning blev det inte, men även små förbättringar är ju av godo.