K. och jag hade en heldag. Vi åkte in till Stockholm redan med 14-tåget. Fikade först på Stationen, där det som vanligt var massor med folk. Trevlig stämning också. Vi pratade om Lasse Svensson och hur viktig han har varit och är för Uppsala. Likaså Katalin. Katalins betydelse för Uppsalas musikliv kan inte överskattas och Lasse S. har betytt enormt mycket för kroglivet. Vad hade hänt med gamla stationshuset om inte han hade köpt det?
Hur som helst, jag drack capuccino och åt en god, superfärsk dammsugare.
Tåget avgick i exakt tid.
Vår första anhalt var baren på Royal Viking, numera Radisson. Tog varsin gin&tonic som vi långsamt sippade i oss medan vi satt där och myste och kände oss lagom urbana.
Men den hade inte öppnat än, så först åt vi på ett ställe inne i själva Globenköpcentrat. Ett slags pub/restaurang där vi hade tur som alls fick ett bord. För det började välla in folk, samtliga typiska gamla Beatlesfans: vänliga, trevliga 55+are.
Maten var halvdan men stämningen bra. I pubdelen spelades enbart McCartney och Beatles och folk pratade med varandra om konserten. Vi frågade våra bordsgrannar om dom skulle dit, och det skulle dom förstås.
Efter maten var det dags att gå in i den stora, runda, för tillfället rödbelysta byggnaden. Vi kollade souvenirer, och K. köpte både en tröja och en litografi. Jag var också sugen på en tröja, en röd med snyggt gitarrmotiv, men det var en sån supertight modell som inte jag gillar. Så det blev inget köp. Jag sparade mina pengar den gången.
Inne på en av barerna började vi prata med ett trevligt par från Sundsvall. Väldigt kul hade vi. Det var folk från överallt ifrån: Piteå, Dalarna, Göteborg etc. Och det dracks och skålades friskt, glas och flaskor klirrade och glänste.
Ingen var dock berusad såvitt jag kunde se. Alla vara bara förväntanfulla och pratade om musik.
Vid åttatiden var det dags. Paul McCartney på scen + fyra musiker. Jag har kollat setlistorna på nätet, alltså låtlistorna från dom andra konserterna på den här turnén, och det har alltid börjat med Hello Goodbye. Så det var jag inställd på och blev därför förvånad när jag inte alls kunde känna igen den. Det var nämligen Magical Mystery Tour istället. Ljudet i början var inget vidare, ganska grötigt och brötigt, men vid tredje låten, som var just All My Loving, lät det bra. Och sen var det inte ett tråkigt ögonblick, ett pärlband av fantastiska låtar radades upp! Man blev helt matt.
Det otroligt läckra, helhäftiga fyrverkeri som ramade in Live And Let Die gjorde att man lyfte en halvmeter från stolen. I övrigt var det förstås dom gamla Beatleslåtarna som väckte mest känslor. Mina favoriter ikväll var Blackbird, And I Love Her, Day Tripper, Something (som Paul spelade som en hyllning till George Harrison, enbart med ukulele som komp) och....ja, det var så många fina klassiker så just nu kan jag inte ens erinra mig alla. "Spelade han verkligen Got To Get You Into My Life? Och We Can Work It Out?" frågade jag K. i morse. "Eller har jag drömt det?"
Konserten höll på i tre timmar utan paus. Helt otroligt.
Jag tog några bilder, men dom blev inte bättre än så här.
Det blev sex extranummer, även det standard på den här turnén. Omtumlad sökte man sig ut i natten. Och Uppsalataxi skötte sig som vanligt perfekt. Bilen kom när den skulle, och chauffören var en jätteung, trevlig och supertuff tjej som älskade att köra bil. Vi var hemma 00.30 - exakt när den första nattbussen skulle ha avgått från Stockholm. Värt massor att komma hem så snabbt och smidigt. Särskilt för K. som jobbar 12-21 idag. Vi satt ett bra tag vid köksbordet och varvade ner med en kopp te, och sen var det bara att försöka sova. Inte helt lätt, men det gick till slut.
Jag är verkligen glad att vi gick på den här konserten! Trots att ljudet inte var perfekt i alla låtar var det en fantastisk upplevelse.
Så här söt var "Pålle" som ung. Han är söt som 69-åring också, fast på ett annat sätt förstås.
1 kommentar:
Kan bara skriva under på allt du säger om konserten. Den var verkligen fantastisk och vilken energikick det blev för mig. Jag kommer nog leva på det i flera dagar till...
Skicka en kommentar