Härlig dag med låssmed

Så har första dagen gått. Vi har inte kommit in i nån annorlunda dygnsrytm utan åt "middag" (resterna från gårdagens indiska, vi fick doggybag) redan vid femtiden. Gick sen ut och strosade i det ovanligt ljumma vädret. Träffade en del bekanta, Julio och Eva bland annat. Mysigt, det är verkligen ett slags komma hem-känsla.

Men ett litet drama utspelades idag. Vi var uppe på takterrassen och K. gick ner för att dricka vatten och hämta nån grej. Värst vad det tog tid, tänkte jag. Sen kom hon tillbaka upp med bekymrad min. Nyckeln hade fastnat i låset, den gick inte att få ut, dörren gick inte att öppna. Hon höll på i tio minuter - nyckeln satt fast. Stenhårt. Det här är väldigt stabila och bra lås, inget smäck alls.
Jobbigt.
Men, tack och lov, apartamentots direktris, den underbart trevliga Helena Fossi var kvar. Hon har en provisorisk reception där hon sitter tre timmar om dagen. 10-13, och nu var hon kvar fast klockan var 13.15. Ibland har man helt enkelt tur. Så hon ringde låssmed, och inom tio minuter kom två gubbar med jättestor väska (så tung så de fraktade den på en pirra) och efter mycket om och men var problemet fixat. Det tog sin tid, och vi blev oroliga att de skulle bli tvungna att förstöra hela dörren. Jag tänkte ta en bild på deras fixande och trixande, men kameran var kvar i lägenheten så det gick inte.

Lustigt, igår låste K. upp, idag kom hon inte in. Och jag funderar på hur enkelt allt löste sig jämfört med hur det skulle blivit om samma sak hänt när vi anlände igår eftermiddag, eller om det hänt sent igår kväll när vi kom hem från restaurangen. När ingen Helena fanns på plats och vi fortfarande var lite "lost" efter resan.
Tur i oturen.

När jag kom upp på terrassen i förmiddags och såg utsikten och kände den ljumma vinden, fast nej, det var ingen vind, det var helt vindstilla, så fick jag nästan tårar i ögonen. Av lättnad och lycka. Och jag insåg hur trött jag är, på ett djupt plan. Och det handlar inte om att jag har jobbat så hårt och överansträngt mig, även om det har varit ovanligt mycket på sistone, utan jag tror det är en trötthet som många i Sverige känner efter en kall och regnig sommar, en lika regnig höst och så en vargavinter på det. Det är inte bra att leva i ett sånt klimat!

I förra inlägget la jag ut en bild från takterrassen. Vänder man blicken lite åt norr ser man inte havet utan bergen. De vackra bergen där molnen fastnar, bergen som är en bidragande orsak till Nerjas gynnsamma klimat.