Poirot och tavla

Makalöst fint väder idag. Jag har tagit det väldigt lugnt, eftersom den spanska halsflugan har gjort ett återbesök - det kliar och sticker i halsen på ett ganska konstigt sätt. Men några timmar i solen har det blivit, och vi hade hur som helst planerat en stillsam och giftfri hemmakväll.
Jag läser "Dolken från Tunis", en av Agatha Christies tidiga deckare, skriven 1926. Det är en av de kvarlämnade böcker jag har fyndat här i apartamentots lilla bokhylla, och den är riktigt fascinerande!

På K. kliar det inte i halsen utan i fingrarna. Hon har haft målningsabstinens i över en vecka. Så lite här och lite där har hon handlat på sig målargrejor: en duk, några färger, ett par penslar etc. Förrådet har blivit alltmer välsorterat, och idag på eftermiddagen bar hon iväg en stor kasse plus duken till sin favoritstrand som ligger ett par minuters promenad härifrån. Där är det aldrig speciellt mycket folk, och det finns några väldigt gamla hus, murade eller uthuggna i sten. De kan ha varit bostäder en gång eller kanske snarare fiskarstugor, och det står bord och bänkar utanför.

Lä och jättevramt var det också, och K. målade med pensel, tandborste och en palmkvist! Sen ringde hon till mig för att få hjälp att bära hem alltihop, så jag fick pallra mig upp från mitt Poirotläsande.
Det var verkligen jättefint därnere, så det lär inte vara den sista tavlan som målas där. Men vi kan ju inte ta hem dem! Intressant att se hur det ska lösas.