"Kanske, kanske blir hon bättre" sa Daniel och såg helt gråtfärdig ut, och han visade hur hon var rakad på ett ställe under bröstet, sådär som veterinärer gör när de ska sticka nålar i djur.
Igår var Emiliana verkligen lite bättre, så Daniel var gladare. Men nu förstår vi att hon kommer inte att klara sig så länge till, det handlar nog bara om dagar. När vi tog en kvällspromenad passerade vi de soffor där han brukar hålla till (när han inte sitter på gatan här utanför), där han har en madrass och lite annat. Daniel och ett par polare, mer typiska uteliggare, äldre han han och i sämre skick, hade precis avslutat en liten måltid, och han torkade av besticken och la undan dem. Försiktigt och omsorgsfullt. Han förvarar dem i ett videofodral!
I alla fall så frågade vi om hunden som låg invirad i sin filt, och då visade det sig att hon är sämre igen. Och veterinären har rakat bort mycket hår även under magen, så vi kunde se att hon har en stor knöl där! En tretton år gammal hund med cancertumör...nej, det kommer att bli sorgligt. Muy triste.
Emiliana är nog på väg till hundhimlen.
Aldrig trodde jag att jag skulle få så mycket känslor för en spansk uteliggare! Helt förvånande.
Däremot avskyr jag de unga killar som sitter och tigger och är smutsiga, arroganta, ofta elaka mot sina hundar och allmänt obehagliga. Ryssar eller polacker tror jag de är, det låter så på språket. De kan gott åka hem, jag tror att de äldre gubbarna har större behov av turisternas pengar.
5 kommentarer:
Åh vilken liten sötnos. Hoppas hon blir bra, fast tretton år är ganska mycket för en hund.
Kan vi hjälpa till på något sätt?
Tretton år är jättemycket. Och när så gamla hundar får tumörer är det nog ganska kört.
Jag tror inte att man kan hjälpa till, annat än genom att då och då lägga en euro i Daniels skål och säga hej eller nåt annat vänligt. Man ska inte blanda sig för mycket i hans liv, tror jag.
Nä, du har helt rätt. Men kanske vill han ha de raggsockorna som jag håller på att sticka?
Ja, det tror jag absolut! Bra idé!
Skicka en kommentar