Då och då går jag in och kollar om något nytt har hörts angående de två svenska journalister som är försvunna/kidnappade i Syrien. Förhoppningsvis är de vid liv och kommer att släppas.
Men hur farligt ska det vara att jobba som journalist eller fotograf? Är resultatet värt riskerna?
Ju längre de här två är försvunna, desto mer skriver tidningarna om hjältemod och hur rentav livsviktigt deras arbete är. Yttrandefrihet, demokrati, världen måste få veta vad som händer etc.
Det finns ett antal problem med det. Hur många krig och konflikter finns det i världen? Massor. Vissa bevakas stenhårt, det kommer rapporter hela tiden, ibland hårt vinklade, ibland hyfsat objektiva. Andra krig/konflikter lockar inga rapportörer alls. De ligger för illa till rent geografiskt, är massmedialt ointressanta (?) eller innebär ännu större risker att närma sig än Palestina, Syrien och andra Mellanösternkonflikter.
Så att det är oundvikligt och livsviktigt att rapportera just från Syrien...jag vet inte.
Tidningarna skickar ju inte iväg sina ordinarie medarbetare utan förlitar sig på att frilansare ska ta riskerna.
Ett annat problem är den roll journalister och andra västerlänningar alltmer kommit att spela i själva kriget, eller snarare för dess finansiering. Islamistgrupper, privatmiliser och rena gangstergrupper har hittat en synnerligen lukrativ verksamhet. Kidnappa en journalist eller hjälparbetare, få miljoner dollar i lösensumma. Så kan nya och tyngre vapen köpas, striderna fortsätta, fler människor dö.
Det är något mycket störande med det.
I fallet med de nu försvunna svenskarna har inga krav på lösensumma kommit, och ingen grupp har tagit på sig det hela, i alla fall inte officiellt. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken. Kanske pågår det stor aktivitet i det tysta, förhoppningsvis blir det ett lyckligt slut. Eventuell lösen borde tidningarna betala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar