Färger, kläder och rasism

Igår var jag på apoteket och köpte kirurgtejp som ska hjälpa till att hålla ihop såret på foten, så det inte blir fula ärr. Jag såg då att tejpen fanns i två färger: vit och hudfärgad. Oj, tänkte jag, nu bli dom snart anmälda för rasism.
För det är vad som hänt ett företag som säljer färg under benämningen "hudfärgad". En tjej, väldigt ung i och för sig, men påhejad av sina föräldrar, blev mycket uppbragt när hon såg att den beigeaktiga färgen kallades hudfärgad. Hud kan ju också vara svart eller brun. Så rasiststämpeln med åtföljande anmälan var självklar.
Jag kan till viss del förstå resonemanget. Idag, när människor av alla hudfärger bor i Sverige, skulle man nog inte kalla beigeaktig färg för hudfärgad. Det är en gammal benämning. Men rasism...tja. Som jag skrivit tidigare: om vad som helst kan kallas rasism blir ordet så urvattnat så det inte betyder nånting. Och för den delen, hud kan också vara svagt olivfärgad, rödaktig, gultonad - att enbart prata om svart eller brunt kanske också är rasism? Om man nu ska bli lite jobbig.
Jag köpte i alla fall vit tejp, för att vara på den säkra sidan. :-)

Och på nätet ser jag att en kvinna med samiskt ursprung är synnerligen upprörd över att Gudrun Sjödén nya klädkollektion är inspirerad av samiska färger och snitt. Tänkt som en hyllning till denna folkgrupps kläder och kultur. Bland annat finns ett koltliknande plagg - förskräckligt stereotypt och förolämpande tydligen. Ett annat plagg kallas, eller om det är färgen som kallas det, Lappros. "Otroligt nedvärderande," säger den samiska kulturpersonligheten. Och när hon börjat hänger många på, och plötsligt är detta en jättefråga. Kränkeridebatten når nya höjder och nu skallar ropen på att Gudrun Sjödén ska backa, be om ursäkt och allmänt svepa in sig i säck och aska. Hittills har hon vägrat göra det, tack och lov. Men snart ställs väl krav på skadestånd och bojkott, så hon kanske blir tvungen.

Det finns så många ömma tår. Så många som letar efter känslan att bli lite trampad på. Tröttsamt.