Till slut
bestämde vi oss för att ta bort den fastsydda filten från påslakanet. K. tog en
nagelsax och började sprätta. Det var visserligen många stygn men tog inte så
lång tid som befarat, eftersom det var handsytt och inte så bra fästat. Men när
det var klart blev vi tveksamma. Var detta verkligen ett påslakan? Eller var
det ett hemgjort filtfodral? Troligen ett filtfodral insåg vi, men det var
bäddat med som om det var ett påslakan, och vi har använt det som ett sådant.
Och varför ska man sy fast en yllefilt inne i ett tunt bomullsfodral? Tvättas
behövde det hur som helst.
Den maskinella
utrustningen i köket är splitterny och jättebra. Kylskåpet och diskmaskinen är
supereffektiva, helt tystgående och mycket bättre än hemma. Tvättmaskinen
däremot är en urgammal toppmatad sak med trasigt lock som man måste justera på
ett speciellt sätt för att det ska gå att stänga. Vi har tvättat två gånger
tidigare. Första gången gick det bra, men maskinen är tydligen inte
stabiliserad utan måste då ha rubbats ur sitt läge. Andra gången förde den
nämligen ett väldigt liv vid centrifugeringarna, plus att den rörde sig på ett
kraftfullt och bestämt sätt. Bank, slammer, hit och dit på golvet.
Tvättmaskinen står högst upp uanför takterrassen, och eftersom vi tack och lov
satt på denna terrass rusade vi snabbt in höll fast maskinen, så den inte
skulle slå sönder väggen eller tvätthon. Fyra gånger fick vi göra det, efter
varje sköljning samt vid slutcentrifugeringen.
Tvätten blev
ren i alla fall.
Igår var vi
beredda. Maskinen började tvätta så fint. Så sa det PANG, och den dog. Kanske
bara en säkring som gick? Snabbt ner de 35 trappstegen till bottenvåningen, där
jag kunde konstatera att det mycket riktigt var säkringen. På med den, maskinen
satte igång igen. Vi satt ute och läste i väntan på centrifugeringen. Och så…my
God, maskinen var sjövild, galen, våldsam! Den slamrade och bankade värre än
nånsin, den for omkring på ett speedat, hulkaktigt sätt, och vi måste hålla
fast den båda två för att den inte skulle förstöra inredningen. När K. ensam
försökte hindra den stängde den in henne i ett smalt utrymme mellan sig själv
och tvätthon.
Säkringen gick
ytterligare en gång, och en gång drog den ur sin egen elkontakt.
Tvätten blev
ren nu också. Men troligen är maskinen livsfarlig, och idag ska vi gå till
mäklarkontoret och påpeka detta. För säkerhets skulle filmade jag lite med
mobilen, om de mot förmodan skulle tro att vi hittar på alltihop.
1 kommentar:
Jag förstår att det inte är så kul när tvättmaskinen löper amok, men gu så jag skrattade när jag läste din krönika!!! Hahahahaha, så bra du skriver!
Hoppas ni får en ny maskin som är lite mer stillsam :-D!
Skicka en kommentar