söndag 7 augusti 2011

Pride (Fredag)

Värst vad det är grått och regnigt idag. Riktiga störtregn har det varit, och sen när man tror att det kanske ska klarna upp kommer det en ännu värre skur. Abrupt landning efter Pride, måste jag säga.

Dag tre, fredagen, var lugn och mysig. Och till och med ännu varmare än föregående dagar, vilket inte vill säga lite.
Vi brukar alltid göra nåt kulturellt förutom allt festande, åtminstone gå på en utställning eller två. Men så blev det inte den här gången. Istället turistade vi i största allmänhet, tittade på folk och bara njöt.


K. hade stämt träff med P, en gammal ungdomskompis. Vi träffade honom klockan två och gick i vanlig ordning till Piccolino. Satt där och pratade i tre timmar, fast jag gick iväg ett tag - gjorde en liten avstickare till NK, där jag köpte en gigantisk glass. Stor våffla, tre kulor, goda smaker. Mums.

Sedan var det dags att träffa Å och E igen. Pridefredagen brukar vi äta middag med dom och det är alltid fantastiskt trevligt. Så även denna gång. Vi gick på Victoria, som ju ligger vid Kungsan, satt ute, åt god mat, pratade och skrattade. Jag tog inga bra bilder tyvär, men det här är i alla fall en del av efterrätten.


Det var sent när vi begav oss hemåt. Å och E till sitt hotell, K. och jag till tunnelbanan. Och något som varit genomgående detta prideår är märkliga sammanträffanden. Igår var det flera stycken, när vänner vi inte sett på länge plötsligt bara dök upp i vår väg, stod där alldeles bredvid, mitt i ett myller av många tusen människor.
Idag, eller nästan mitt i natten var det ju, befann vi oss inte i ett myller precis. Det var tvärtom nästan folktomt när vi gick där vid Sergels torg, bredvid den stora glasskulpturen. Då plötsligt sprang vi på C ch M - som vi inte har träffat sen 2006! Som inte är ute i svängen så mycket, som är ungefär dom sista vi hade kunnat drömma om att träffa på Sergels torg så där slumpvis i nattmörkret. Amazing. Och hur kul som helst.




Dom skulle hämta bilen på söder, så vi fick sällskap några tunnelbanestationer. Pratade och pratade, sa att nu måste vi verkligen hålla kontakten och träffas framöver. Ett sånt osannolikt möte måste ju betyda något, eller hur?

Jaha, det var näst sista dagen. Vi var lika nöjda som vi har varit dom andra dagarna. Avrundade med det sedvanliga kvällsteet. Parad och hemfärd imorgon.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade också flera oväntade sammanträffanden! Några som jag inte sett sen typ 1980-talet, bland annat. Och så lite annat löst folk. Märkligt... Som om livet passerade revy, liksom...

Monica Hortell sa...

Ja visst är sånt märkligt? Lite magiskt nästan.