Den slog till i år också.

Jag trodde jag hade klarat mig. Varje vinter jag varit i Spanien har jag blivit förkyld efter två-tre veckor, men nu hade det gått en månad. Inte minsta sympton, trots att jag träffat en del förkylda personer, inklusive K. förstås.

Men när jag trodde jag var på den säkra sidan slog det till. Fy 17. Frossa, ont överallt, en hals som kändes som den var fylld med slem och taggtråd...verkligen vidrigt. Nu har jag tillbringat två dygn i söngen och känner mig något bättre. Vågade mig upp och nerför trappan till vardagsrummet. Det hade på den korta tiden förvandlats till atelje! När man vänder ryggen till...

            B.                       

Det har varit riktigt trist väder med regn och rusk, men det har ju jag inte behövt bry mig om eftersom jag har sovit hela tiden. K. har alltså målat. Nu kommer det snart sol och värme, och tur är väl det. Då får hon flytta ut målandet till terrassen igen.

Sjäv hoppas jag på fortsatt förbättring. Jag får väl stålsätta mig och dricka Frenadol, en spansk dundermedicin som smakar rätt äckligt men är väldigt effektiv och bra.