måndag 24 februari 2014

Hos optikern


Sen ett par veckor tillbaka har jag börjat putsa mina glasögon väldigt ofta. De tycks alltid vara smutsiga. Hur mycket jag än håller på och putsar ser jag inte skarpt. Irriterande. Men så tänkte jag att, vänta nu, det kanske inte är glasögonen, det kanske är synen som har förändrats. Det var väl snart två år sen jag bytte glasögon, eller var det inte ens så länge sen?

Jag har hört att det är hög klass på optikerna i Spanien och att det dessutom är billigare med glasögon här än i Sverige. Jag kan i alla fall göra en synundersökning, tänkte jag. Så jag började titta efter glasögonbutiker – det finns ganska många, och flera har skyltar med svenska, norska, danska och engelska flaggor. Verkar bra att man kan göra sig förstådd. Den första butik jag stötte på hade inga såna flaggor, men jag fick ett bra intryck när jag tittade in. Litet, trivsamt. Mycket folk som satt och väntade. Alltså gick jag in och fick en tid om fem dagar.

I lördags var det dags. Det är lite roligt att ha såna ärenden. Att promenera vid havet är en sak, men aldrig känner jag mig så bofast som när jag snabbt hastar fram längs skuggiga små stadsgator på väg till sömmerskan (ja, ja, det var ett litet uppläggningsjobb bara) eller optikern.

Jag blev väl mottagen av två vitrockade kvinnor i 30-årsåldern. Inskriven och till och med fotograferad. Sen kom en annan, äldre (65-årsåldern) kvinna fram och hälsade. Hon var klädd i klänning och kofta och såg ut att vara mamma till de andra två. Möjligen var hon ägare till hela butiken.
Alla tre pratade jättebra engelska, och det är verkligen inte vanligt här.

När jag berättade för frissan Anette att jag skulle kolla synen visade det sig att hon själv går till just det här stället och tycker att det är superbra, ”Optikern är otroligt duktig. Hon har rosa hår, så man blir lite förvånad först.”
Jag var alltså beredd på rosa hår när det efter en halvtimmes extra väntan blev min tur. Det var bra att ha en viss beredskap, det var inte bara rosa nämligen utan knallchockcerise.



Den cerisehåriga hette Macarena tror jag faktiskt och var verkligen jättebra. Noggrann, kommunikativ, seriös, humoristisk. Pratade om möjligt ännu bättre engelska än de andra  tre kvinnorna. Och hon kollade fler saker än optiker brukar göra hemma, i alla fall de jag har varit hos.
Resultatet blev att nya glasögon kommer att förbättra min syn med 25-30% jämfört med de nuvarande. Inte att undra på att jag har putsat så febrilt! Men riktigt totalskarpt kommer jag inte att se. Det har jag hört förr, så jag tog det inte så hårt. Det finns grumlingar på hornhinnan, tecken på begynnande grå starr och diverse saker.

”Hur ofta behöver du förnya dina glasögon?”
När jag berättade att det är minst vartannat år började Macarena undersöka ännu fler saker, hon lyste med olika lampor och lyfte på ögonkanter (heter det förmodligen inte men jag har glömt ordet, om jag nånsin har vetat det) och hade sig. Mumlade för sig själv på spanska och aha-ade när hon fick syn på något intressant.
Det slutade med att hon ska skriva en remiss till en specialistklinik i Fuengirola (ligger 12 mil från Nerja), och så får jag välja själv om jag vill använda den. Men eventuellt har jag tendenser till inflammerad näthinna, och det är ju inget vidare. I alla fall värt att undersöka. Nu är jag ju inskriven hos Capio i Uppsala, så jag börjar nog där hellre än att resa till spansk privatklinik.

Varför skriver jag ett långt blogginlägg om en synundersökning, kan man fråga sig. Det är för att hela besöket var så…liksom varmt och mysigt. När jag gick därifrån, efter delbetalning, hjärtliga farväl och kindpussande till och med, kände mig jag upplivad och jätteglad och gick med ovanligt lätta steg. Oväntat kanske, jag menar eventuell inflammerad näthinna är väl ingen höjdare. Men bemötandet och den familjära stämningen var helt outstanding. Det gjorde inte ett dugg att jag fick vänta ganska länge bland vitlöksdoftande spanska gubbar och krävande tyskar som ville ha grå bågar av en särskilt svårhittad nyans och som alla fick kanonservice. Det var trevligt att bara sitta där. Stället ligger på Castilla Perez, bredvid apoteket, om nån är i Nerja och händelsevis undrar.

Priset? Ungefär hälften av vad det kostar hos en kvalitetsoptiker i Sverige. Inget att klaga på med andra ord.




1 kommentar:

Ditt och datt sa...

Visst är det härligt när man känner att man "tillhör"!