Sen ett par
veckor tillbaka har jag börjat putsa mina glasögon väldigt ofta. De tycks
alltid vara smutsiga. Hur mycket jag än håller på och putsar ser jag inte
skarpt. Irriterande. Men så tänkte jag att, vänta nu, det kanske inte är
glasögonen, det kanske är synen som har förändrats. Det var väl snart två år
sen jag bytte glasögon, eller var det inte ens så länge sen?
Jag har hört
att det är hög klass på optikerna i Spanien och att det dessutom är billigare
med glasögon här än i Sverige. Jag kan i alla fall göra en synundersökning,
tänkte jag. Så jag började titta efter glasögonbutiker – det finns ganska
många, och flera har skyltar med svenska, norska, danska och engelska flaggor.
Verkar bra att man kan göra sig förstådd. Den första butik jag stötte på hade
inga såna flaggor, men jag fick ett bra intryck när jag tittade in. Litet,
trivsamt. Mycket folk som satt och väntade. Alltså gick jag in och fick en tid
om fem dagar.
I lördags var
det dags. Det är lite roligt att ha såna ärenden. Att promenera vid havet är en
sak, men aldrig känner jag mig så bofast som när jag snabbt hastar fram längs
skuggiga små stadsgator på väg till sömmerskan (ja, ja, det var ett litet
uppläggningsjobb bara) eller optikern.
Jag blev väl
mottagen av två vitrockade kvinnor i 30-årsåldern. Inskriven och till och med
fotograferad. Sen kom en annan, äldre (65-årsåldern) kvinna fram och hälsade.
Hon var klädd i klänning och kofta och såg ut att vara mamma till de andra två.
Möjligen var hon ägare till hela butiken.
Alla tre
pratade jättebra engelska, och det är verkligen inte vanligt här.
När jag
berättade för frissan Anette att jag skulle kolla synen visade det sig att hon
själv går till just det här stället och tycker att det är superbra, ”Optikern
är otroligt duktig. Hon har rosa hår, så man blir lite förvånad först.”
Jag var alltså
beredd på rosa hår när det efter en halvtimmes extra väntan blev min tur. Det
var bra att ha en viss beredskap, det var inte bara rosa nämligen utan
knallchockcerise.
Den
cerisehåriga hette Macarena tror jag faktiskt och var verkligen jättebra.
Noggrann, kommunikativ, seriös, humoristisk. Pratade om möjligt ännu bättre
engelska än de andra tre
kvinnorna. Och hon kollade fler saker än optiker brukar göra hemma, i alla fall
de jag har varit hos.
Resultatet blev
att nya glasögon kommer att förbättra min syn med 25-30% jämfört med de
nuvarande. Inte att undra på att jag har putsat så febrilt! Men riktigt
totalskarpt kommer jag inte att se. Det har jag hört förr, så jag tog det inte
så hårt. Det finns grumlingar på hornhinnan, tecken på begynnande grå starr och
diverse saker.
”Hur ofta
behöver du förnya dina glasögon?”
När jag
berättade att det är minst vartannat år började Macarena undersöka ännu fler
saker, hon lyste med olika lampor och lyfte på ögonkanter (heter det
förmodligen inte men jag har glömt ordet, om jag nånsin har vetat det) och hade
sig. Mumlade för sig själv på spanska och aha-ade när hon fick syn på något
intressant.
Det slutade med
att hon ska skriva en remiss till en specialistklinik i Fuengirola (ligger 12
mil från Nerja), och så får jag välja själv om jag vill använda den. Men
eventuellt har jag tendenser till inflammerad näthinna, och det är ju inget
vidare. I alla fall värt att undersöka. Nu är jag ju inskriven hos Capio i
Uppsala, så jag börjar nog där hellre än att resa till spansk privatklinik.
Varför skriver
jag ett långt blogginlägg om en synundersökning, kan man fråga sig. Det är för
att hela besöket var så…liksom varmt och mysigt. När jag gick därifrån, efter
delbetalning, hjärtliga farväl och kindpussande till och med, kände mig jag
upplivad och jätteglad och gick med ovanligt lätta steg. Oväntat kanske, jag
menar eventuell inflammerad näthinna är väl ingen höjdare. Men bemötandet och
den familjära stämningen var helt outstanding. Det gjorde inte ett dugg att jag
fick vänta ganska länge bland vitlöksdoftande spanska gubbar och krävande
tyskar som ville ha grå bågar av en särskilt svårhittad nyans och som alla fick
kanonservice. Det var trevligt att bara sitta där. Stället ligger på Castilla
Perez, bredvid apoteket, om nån är i Nerja och händelsevis undrar.
Priset? Ungefär
hälften av vad det kostar hos en kvalitetsoptiker i Sverige. Inget att klaga på
med andra ord.
1 kommentar:
Visst är det härligt när man känner att man "tillhör"!
Skicka en kommentar