Foten blir lite, lite bättre för varje dag. Idag hade svullnaden gått ner så pass, så jag kunde ta på mig skor och gå ut. Det blev en mycket långsam promenad till affärshuset Kvarnen. Jag blev upphunnen och passerad av en dagisgrupp! Men allt gick bra, jag har visserligen ont, men det skulle jag ju ha i sex veckor enligt ortopeden. Det blev i alla fall inte ett dugg värre av promenaden.
Det var skönt att uppleva sol och tio plusgrader. Visserligen halv storm, men det var ingen kall vind. Konstig var den ändå, för den svängde och hade sig. Jag gick en lång raksträcka, och ibland hade jag extrem medvind så jag nästan flög fram, ibland hade jag extrem motvind och kunde knappt komma framåt. Trots att jag gick åt samma håll - hur konstigt är inte det?
Jag passerade också den olycksdigra trottoarkanten, där jag trampade så snett i måndags. Konstigt alltihop och väldigt irriterande. Jag är en försiktig person och har aldrig nånsin i hela mitt liv skadat mig, har aldrig brutit, stukat eller vrickat nånting. Däremot har jag ju opererat båda fötterna med två års mellanrum, och jag trodde verkligen att jag hade haltat färdigt efter det.
K. blev uppringd av sitt förra jobb i förmiddags. De behöver extrapersonal i helgen och frågade om hon kunde ställa upp. K. blev oväntat glad över att tjäna en extrapeng och inte bara över det. Hon sa faktiskt: "Åh vad kul att ta på mig dräkten igen!" (Alltså arbetskäderna.) En ganska oväntad reaktion måste jag säga. Hoppas hon är lika entusiastisk efter två hela arbetspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar