Ett livstecken

Det regnar igen, där jag sitter vid min dator och försöker knåpa ihop några välformulerade små horoskop.
Javisstja, bloggen. Tänkte jag plötsligt.

Vad ska jag göra? Formellt lägga ner den? Nej, det verkar onödigt. Tänk om jag plötsligt känner ett jättebehov av att uttrycka mina tankar. Det är ju inte så att jag saknar såna, tankar alltså.

Trivseln i lilla lägenheten är i alla fall på topp. Vi har helmysigt här, och det är inte mycket vi saknar från Portalgatan. Inglasad balkong är nästan det enda. Den vi har nu går tyvärr inte att glasa in, annars skulle vi nog göra det.
Egen tvättmaskin bryr jag mig inte om. Tvärtom nästan, det känns hur lyxigt som helst med en fin allmän tvättstuga. Den ligger här i huset och delas av blott tio hushåll. Gott om tider alltså.

Lik förb-nnat snurrade både maskin och tumlare plus att en korg smutstvätt stod på golvet i förmiddags när K. och jag hade bokat tid. Vi var snälla och väntade en halvtimme, men ingen människa dök upp. Plötsligt var vi inte snälla utan jättearga.
"Nu förstår jag att folk blir mördade i tvättstugor," sa K.

Nåja, inget våld användes denna gång. Den av oss utrafsade tvätten hämtades av Någon, och sen kom en lapp med ursäkt. En bra sådan dessutom.

Och nu ska vi ju snart åka till Nerja igen. Om några veckor bara, då blir det tillbaka till sommaren.
Den svenska värmebölja som var när vi kom hem lär man väl sent glömma. Säkert bra att det äntligen är höstaktigt med nederbörd.

Okej, detta var ett livstecken. Bloggen flämtar och falnar men är alltså inte helt avliden.