Jag gillar verkligen OS. Det är mycket roligare än VM, eftersom så många udda nationer är med. Invigningen igår var fantastisk. även om den började konstigt med stressande, blixtsnabba kameraåkningar, och dessutom slutade dåligt med en kraxande Paul McCartney som gjorde Hey Jude till en plåga.
När alla olika länder tågade in var det hur som helst jättehäftigt. Det fanns nästan tio länder som jag aldrig ens hört talas om! Det minsta hade drygt 10.000 invånare! Då kan man snacka om litet land. Och ändå kan de delta i OS med en liten trupp, bara en sån sak.
Jag tycker det är helt underbart att se alla olika stilar och utseenden och dräkter. Korta, satta (= tjocka) idrottare från Samoaöarna, resliga etiopier, jublande afghaner, muslimska idottskvinnor med och utan slöja, blonda finländare...deltagarna var bleka, kolsvarta, olivhyade och allt däremellan, och kläderna varierade från träningsoveraller till mörka kostymer till färgstarka kaftaner och häftiga hattar - och alla såg lyckliga och stolta ut.
Det måste vara idrottens kärna och den urspungliga olympiska idén. I like. Big time.
3 kommentarer:
Eh, jag fattar inte ens skillnaden mellan VM och OS...
En av skillnaderna är att i VM får enbart de allra bästa delta, men till OS får alla länder som vill skicka representanter - oavsett hur de står sig i den internationella konkurrensen. Därför alla dessa smånationer och "blåbär" som i sammanhanget orutinerade deltagare kallas. Som i förra OS när en afghansk kvinna (tror jag det var) tävlade i en löpgren där hon sprang extremt mycket långsammare än alla andra, i gammaldags säckiga kläder, men fick enorma hyllningar. För då är det inte enbart resultaten som räknas. Sånt är häftigt.
Jag gillar din syn på OS och kan bara hålla med! Det är så häftigt med alla dessa länder som är med.
Skicka en kommentar