"Vi har samlats för att ta farväl av Bojan..."
Jag har varit i Luleå igen, på begravning den här gången. Avsked av min mamma, Bojan.
Det var en fin ceremoni, med en underbar ung kvinnlig präst som pratade väldigt jordnära och personligt. Det var vemodigt men uppstod faktiskt också en viss munterhet ibland. Och det hade Bojan gillat, för hon hade inte mycket till övers för det som var stelt och konstlat och formellt. Och hon hade en otrolig humor.
Efter ceremonin, som hölls i ett litet kapell med enbart de närmaste, åt vi (syskon med respektive, de av barnbarnen som inte befinner sig på andra sidan jordklotet och ett par vänner till familjen) middag på en bra restaurang. K. och jag åkte hem nästa dag, med en ljus känsla inombords.
Ett kapitel är avslutat. På ett värdigt och fint sätt.
3 kommentarer:
Vad fint att det blev ett ljust "avsked". Allt gott!
Det ar en sorlig tid Monica, inte minst for att man tror att var kara slaktingar skall leva for ever.
Jag sakna min morfar som dog dagar efter jag kom till sverige 1966. Jag fick inte chansen att sager goodbye till den man som jag adored.....men vi mots igen sa klart.
Vi maste leva ordentligt for dom.
God bless x
Tack Jerry och Lesley!
Skicka en kommentar