Vid datorn igen

Inte nog med att jag inte skrev något blogginlägg igår heller, jag använde inte ens datorn! Jo, jag kollade mailen en gång på förmiddagen, men det var allt. Mycket ovanligt. Och det känns lite konstigt faktiskt, lite tomt sådär. Men också vilsamt och skönt.

Idag har jag i alla fall läst mina vanliga bloggar, och nu skriver jag detta miniinlägg. Får se om jag återgår till vanliga vanor imorgon. Eller kanske ikväll.

Lite TV-tittande ska jag ägna mig åt. Märkligt nog pågår friidrotts-EM. Ganska obemärkt. Och konstigt att det inom en månad är EM i både fotboll och friidrott - och dessutom OS! Hur ska de stackars friidrottarna toppa formen? Till vilken tävling?

Nu ska jag i alla fall stänga av maskinen. Och sätta på nästa, dvs greppa TV:ns fjärrkontroll.

Torkan är här

Jag har inte skrivit något blogginlägg på tre dagar. Fast nu gör jag ju det, så två dagar blir det. Den mångomtalade bloggtorkan har slagit till med besked. Och den beror inte på att jag saknar ämnen att skriva om. Tvärtom, jag har diverse åsikter, insikter, iakttagelser och kommentarer på lager. Men jag har bara ingen lust!
Inte så mycket att göra åt. Några dagars paus gör nog susen.

Karl-Alfreds metod fungerar

Minsann, Karl-Alfred hade rätt - man blir starkare av spenat! I alla fall blir möss det. Forskare vid KI har kommit fram till att nitrat (som det finns mycket av i spenat) har en kraftigt positiv effekt på mössens muskelstyrka. Inte nån liten knappt märkbar förbättring alltså, utan en kraftig. Inte illa.
Nu vill man testa om människor med muskelsvaghet blir hjälpta av nitrat. Och det blir de säkert. Visste Karl-Alfreds skapare en del om livsmedel, örter och näring månne?

Spenat är ju dessutom gott.

Gråmåndag

Jaha, så är det dags att göra lite nytta. Det känns inte jätteinspirerande - regn och blåst och allmängrått befrämjar inte min kreativitet. Men jag har lagt in räkningar för betalning, det är ju alltid något. Och så håller jag på och laddar för en stunds jobb samtidigt som en maskin tvätt går i badrummet. Jag gillar det ljudet, det brummande/susande motorljudet. Och den svirvlande centrifugeringen. Det har inte varit nåt mer kluck och bloink och schlurk från avloppet, tack och lov.
Men, dags för skärpning.

Äkta ledighet

Jag hade bestämt mig för att lördag-söndag skulle bli två lediga dagar, alltså äkta lediga, utan mailande och annat sittande vid datorn. Inget traskande ner på stan, inte ens en tur till Ica. Och det lyckades. Så otroligt skönt vilsamt det har varit. Två vunna wordfeudmatcher (inte dator utan ipad - stoor skillnad...), läsning, promenader, meditation, helt enkelt ledighet i ordets rätta bemärkelse.

Dagens promenad gick åt Nybyhållet och tog en dryg timme. Runt 20 plusgrader, ljumma västliga vindar, fantastiska dofter från gräs och annan växtlighet. När jag kom hem satte jag mig en stund på balkongen. Lite växtlighet har vi där också. Bland annat får denna fantastiska hibiskus stå där i ett solskyddat men ljust läge. Den ser ut att trivas.

Mysig midsommar

Det blev en klassisk, solig, mysig midsommarafton. Ute i Gamla Uppsala var det mycket folk men inte obehagligt mycket. H&T hade med sig en flaska bubbel och goda bigarråer som vi njöt av i gröngräset.

När bären var slut och vinet uppdrucket köpte vi kaffe och våfflor. Och cyklade så hem till oss efter ett antal behagliga timmar. Bara att sitta på marken, omgiven av gräs och natur, är något jag skulle behöva mycket oftare.
Men det var också mysigt att sitta på balkongen. Maten var god och vi spelade härliga gamla svenska slagdängor med Solskensorkestern. Och pratade så jag har nästan ont i halsen idag. Supertrevligt allting.
Idag är det grått igen, och lite smått regnar det också ser jag nu. K. börjar jobba klockan två, jag har inget särskilt för mig. Annat än detta.

Det blir nog några matcher under dagen. Det känns som en alldeles lagom sysselsättning.

Pyntet på plats

Nu är midsommarpyntet på plats. En liten stång som K. har haft i sin ägo i evigheters evighet och som varje midsommar pryder vårt balkongbord.

Vädret är strålande än så länge. Lägenheten är hyfsat ren. Jag ska koka några ägg nu.
Sen blir det som planerat en cykeltur till Gamla Uppsala. I tidningen står det att ungefär 4000 personer brukar komma dit. I år kanske det blir ännu fler, eftersom vädret är ovanligt bra. Långa fikaköer ska man kanske räkna med...hm, vi skulle nog ha fixat en picknick i alla fall. Men jag är ingen picknickmänniska, jag tycker det är bökigt med alla förberedelser och små byttor och servetter och kladd. Och nån termos har vi inte. Så vi får hoppas på serveringen därute, och sen blir det förstås mat direkt när vi kommer hem.
Glad midsommar alla bloggläsare!

Inför morgondagen

Jaha, nu är den här dagen slut. Den gick fort. Tidigare, på eftermiddagen nån gång, hade jag en massa saker jag ville skriva blogginlägg om. Nu är det borta. Vad ville jag, hur tänkte jag, vad handlade inlägget om? Ingen aning. Det har varit så mycket fix och småpyssel idag, plus en klient mitt i alltihop, så jag har glömt mina bloggintentioner.

Men det har varit en bra dag. Och imorgon är det midsommarafton med, som det verkar, fint väder. Vi cyklar nog ut till Gamla Uppsala, tittar på knätofs och fikar. Sen tillbaka hit för middag. Förrätten blir "sill" med tillbehör. Och "sill" skriver jag eftersom jag inte äter sill utan ersätter den med lite rökt lax. Tillbehören blir i alla fall samma som de övriga äter. Och jag ska nog dricka en öl också. Det har jag inte gjort på ett tag, inte på tre veckor närmare bestämt. Men imorgon blir det ett litet avsteg från lchf, ett planerat återfall liksom.

Efter "sillen" blir det fläskfilé med rökt potatis, olika såser och grönsaker. Och nåt rödvin från mina gömmor. Efter det jordgubbar förstås, och även hallon, med vispgrädde och mörk chokladmoussekaka. Det kommer nog att funka. Och jag har valt enkla saker, inget som kräver en jätteinsats i köket.

Nu ska jag göra dagens sista ansträngning: handdiska en del ömtåliga glas som har samlats i diskhon. Och så ska jag gräma mig lite över att Portugal gick till semifinal i fotbolls-EM. Det var visserligen välförtjänt, för de är ett mycket bättre lag än Tjeckien, som var kvällens motståndare. Men jag höll ändå på Tjeckien. Gillar inte Portugal alls, och det beror på att de filmar så mycket. Måtte de i alla fall inte vinna hela turneringen!

Ljusnostalgi

Ungefär vid midnatt går solen in i Kräftan. Vilket betyder att det är sommarsolstånd. Nu, inte på midsommarafton som vissa tror. Så det är årets ljusaste dygn, och här sitter jag och tittar ut på lite sol och lite blågrå åskmoln. Undrar om det blir regn framåt kvällen?

När jag hade flyttat från Luleå till Uppsala förundrades jag över allt snack om de ljusa sommarnätterna. Detta halvdunkel, hur kunde nån kalla det för ljust? Nu tycker jag själv att det är åtminstone ganska ljust. Men i jämförelse med riktiga, norrbottniska, magiska sommarnätter, så är det inte märkvärdigt alls.
Jag älskar ljusa nätter! Fullkomligen dyrkar.

Jag var ju uppe en kortis i Luleå för tre veckor sen. Så då fick jag en liten dos. Visserligen påstås det att solen går ner där, men det blir ändå inte mörkare, underligt nog. Efter en fest promenerade jag hem vid 1.30. Nedanstående bild är tagen då, en bra bit efter midnatt den 1 juni. Lite suddig men ändå.

Allteftersom jag närmade mig hotellet tittade solen fram, och vid 1.45 lyste den försiktigt men glatt.
Så ska en sommarnatt vara.
Och björkar...som de luktar på somrarna, ett slags härligt kryddig, träig, aromatisk doft som för mig är väldigt nostalgisk. Umeå brukar kallas för björkarnas stad, men Luleå kommer baske mig inte långt efter.
Ljusa nätter och alléer av utslagna björkar, det är vad jag saknar mest från min uppväxt.

Tisdagkvällsfunderingar

Det blev i alla fall ett hedersamt utträde för Sverige i fotbolls-EM. 2-0 mot Frankrike är inte illa. Och nu ser jag fram emot kvartsfinalerna.
Själv har jag ocså i vanlig ordning spelat några matcher idag. Mycket bra gick det.
I övrigt: Lite jobb, lite städande av arbetsrum. Annars lugnt.

Lugnt är det knappast ute i världen. Jag undrar hur det kommer att bli i Egypten om Muslimska Brödraskapet tar över. Hur blir det för kvinnorna och för den kristna minoriteten, kopterna?

Och hur blir det med Europas ekonomi i framtiden? Inget vidare, det finns faktiskt ingen ekonom eller annan "expert" som är ens i närheten av optimism. Kolossen EU tar död på sig själv, euroexperimentet går mot snar katastrof. Det är så det verkar. Betänk att euron infördes för bara tio år sen, och det är redan ett rent helvete. Ta bort, lägg ner, hellre förr än senare. Problemen kommer bara att bli värre.

Men nu stundar midsommar, och den kan man ändå njuta av. Vädret lär ska bli hyfsat, det är nästan kors i taket på det. K. och jag funderar på att göra en cykelutflykt med några vänner och sen äta en god middag hos oss på kvällen. Vi får se, planerna är inte klara än.

Spel med ord och boll

Såna här papper ligger här och var på mitt skrivbord. Wordfeud. Anteckningar jag gör medan jag väntar på motspelarens drag.  Det är fortfarande kul och smått beroendeframkallande, jag tror det blir som ett slags meditation.

Kvällens fotbollsmatch är däremot inte så spännande, än i alla fall. Den är ganska dålig rentav, och det är dessutom en kommentator som jag aldrig har gillat. Får se om det tar sig i andra halvlek.

Ledigt och odramatiskt

Hur grått det än är, hur mycket det än regnar, så nog klarnar det upp framåt kvällen. Så har det varit i veckor nu. Det regntunga var väldigt kompakt idag, men jag hade några wordfeudmatcher på gång, och mellan varven läste jag. Att sitta på den inglasade balkongen är alltid mysigt.
Dagens middag var snabbt avklarad, eftersom det fanns rester från den väldigt goda lchf-gratäng med aubergine och köttfärs som jag gjorde igår.

Och minsann, det klarnade upp idag också, mot alla odds. Då var jag ju bara tvungen att gå ut och njuta av allt det gröna. Växtligheten gillar uppenbarligen det här ganska fuktiga och halvljumma vädret.

Så jag tog en av mina vanliga rundor. Märkligt nog kom det en skur i alla fall, men precis då hade jag kommit fram till en gångtunnel, så jag stod där några minuter tills det hade lugnat sig. Gick sen hem. Avslutade en wordfeudmatch, satte in grejer i diskmaskinen. Så där befinner jag mig nu. Jag känner mig så otroligt LEDIG! Och det är jag ju också.
Snart är det fotboll, Holland-Portugal ska bli väldigt intressant.

Vilken odramatisk dag! Än så länge, kanske jag ska tillägga. Man vet ju aldrig.

Uppcon på Vaksala torg

Det regnade och var allmänt kallt, men till slut var jag ändå tvungen att gå ut. Mot Kvarnen, dags att handla middag. När jag kom där på Salagatan hörde jag hög, glad musik, och först trodde jag det kom från nån lägenhet i närheten. Men nej, det kom från Vaksala torg förstod jag snabbt. Från Uppcon-konventet. Ungdomar från everywhere som gillar japansk manga och östasiatisk kultur rent allmänt och som samlas i Uppsala en gång om året. Redan för tre dygn sedan slog några av dem upp sitt tält där mitt i stenöknen - och blev tyvärr rånade framåt morgonkvisten! Hoppas de klarade sig bra ändå.

Inne i Kvarnengallerian fanns de överallt: ungdomar i fantasifulla utstyrslar fikade, åt pizza eller medhavd matsäck, köade vid bankomaten, handlade på Ica. Många var väldigt fint utklädda, andra hade typ bara nån hatt eller nåt annat litet som markerade deras mangaintresse.
Bra att de har nånstans att gå, där det är varmt och där det finns all möjlig service. UKK är ju också öppet, men alla aktiviteter och all musik utomhus blir ju lidande av att vädret är nästan vintrigt.

De är så söta! Varje år har jag sett de här Uppconmänniskorna och varje år har jag konstaterat just detta, de är fina, snälla, fredliga och mysiga på alla sätt och vis. Dräkterna, inlevelsen, humorn, och...sötheten...jag blir lite rörd nästan. Ett härligt inslag i stadsbilden.

Jag trodde att arrangemanget var nationellt, att det finns en mangaorganisation som hyr UKK, fixar artister, står för allt runt omkring. Men så är det inte alls. Nej, nej, det är några privatpersoner som själva brinner för Japan/manga etc, och som har ordnat allt. I ett stort antal år. Fantastiskt.
Nu vill de personerna göra annat, de har inte tid att fixa ett så stort arrangemang längre, så troligen blir årets Uppcon det sista. Synd!

Själva grejen, att folk klär ut sig till japanska seriefigurer, är ju otroligt kul. Lite knäppt kanske. Men helt underbart.

Idyll igår, trist idag

Grått och regnigt idag. Vilken tur då att vi fick njuta av vackert väder och mys i S&T:s kolonistuga igår. De gånger K och jag har varit där känner vi alltid att just så här ska man ha det, detta är toppen och vi måste också skaffa en kolonistuga. Det är så fint där i Tunaberg, och bekvämt nära stan är det dessutom.
Vi satt ute och inmundigade lite ost och vin. Det enda som störde friden var en mycket liten hund som hade bestämt sig för att morra och skälla så fort jag rörde mig. Djur brukar annars gilla mig. Men jag tog det inte personligt, eftersom den mycket lilla hunden hade en hemsk och traumatisk start på sitt liv, innan hon togs om hand av S och T. Så hon är lite skadad, det försvinner inte trots att hon har det jättebra nu.
Verkligen synd att jag inte hade kameran med mig, då hade jag kunnat plåta både idyll och hund.

Men idag är det alltså ingen vidare idyll. Lite småtråkigt faktiskt. Jag får hoppas på några spännande wordfeudmatcher.
Och Sverige åkte ur EM går. Faktiskt så gör det mig ingenting. Det är nästan skönt, för då kan jag fortsätta titta på matcherna utan att vara nervös. Fast jag skaffar mig alltid favoriter ändå. England och Tyskland hoppas jag på tills vidare. Och ikväll kanske jag hejar på Polen.

40-talisternas största fel

På tal om att hata vissa grupper av människor: 40-talisterna, de får ofta klä skott för allt som är fel i dagens samhälle. Då och då ser jag insändare där människor från yngre åldersgrupper uttrycker något som faktiskt liknar hat mot dem. "Den värsta utsugargeneration som funnits" och liknande - så får man skriva och sånt får man publicera i seriösa morgontidningar.

40-talisterna lär ha tagit alla våra pengar, de har förstört miljön, glassat fram i offentliga jobb, blivit miljonärer genom smart bostadskarriär, de har...ja, tagit pengarna kort och gott. Till de "fattiga" generationernas stora förtret. Dessa fattiga generationer som i Sverige lever i ett överflöd utan motstycke.

Det låter som ilskna barn som hamrar och sparkar på mamma och pappa: "Jag vill också ha! Jag vill ha precis allt som ni har! Nu! Ge det till mig!"

Sant är att de stora barnkullarna som föddes på 40-talet växte upp i en tid när allt blev bättre undan för undan. Men det var minsann inte så bra hela tiden. Många växte upp med mycket låg standard vad gäller allt: mat, bostäder, prylar, barn bemöttes sällan av samma respekt som idag, barnuppfostran var strikt, aga förekom till och med i skolorna (förbjöds först 1958), undrar om inte många av dagens unga skulle bli fullständigt ihjälkränkta om de ens kom i närheten av det 40-talisterna utsattes för.

Per Nuder. Svensk socialdemokratisk finansminister som kanske tyckte det var fyndigt och roligt att kalla 40-talisterna för ett "köttberg" som stod i vägen för yngre generationers inträde på arbetsmarknaden. Hur kan en politiker ens få uttala sig på det viset om en hel grupp människor? Och komma undan med det?
De är mellan 62-72 år dessa 40-talister och går nu (eller har redan gått) i pension. Så nu är folk arga för det. Antingen borde dessa "utsugare" arbeta längre eller också borde de aldrig ha haft något arbete - jobb eller pension, tydligen tar de andras pengar hur de än gör.

Det största felet på 40-talisterna: det sätt på vilket de har skämt bort sina otacksamma barn och barnbarn!

Sak och person

Jag funderar över åsikter. Och personligheter. Jag var inte så väldigt gammal när jag insåg att man måste skilja på människor och deras åsikter, att någon som tycker "rätt" om allt kan vara en riktig skurk. Och tvärtom. Någon som har de (i de flestas tycke) mest konstiga åsikter kan vara en underbar människa.

Jag kommer att tänka på en kille som jag kände lite grann. Han engagerade sig mycket i internationella frågor, kämpade för rättvisa och fred i andra länder , demonstrerade, skrev pamfletter och var aktiv och "rätt" på alla sätt. Men han var en sån som lånade pengar utan att betala tillbaka, han behandlade sin fru och sina barn väldigt dåligt och visade en del andra tråkiga sidor av sin personlighet.

Själv reagerar jag väldigt när någon bryter mot sina egna ideal, särskilt när man predikar dem så starkt för andra. För mig blir det hyckleri, dubbelmoral och jag inte vad. En åsikt och ett förhållningssätt till livet måste vara grundat, kännas gediget, bottna i en människa. Annars är det inte värt något. "Walk your talk" är ett uttryck jag gillar. Ett indianskt visdomsord sägs det.

I alla fall, jag tyckte den här personen betedde sig hycklande och falskt, han blev inte trovärdig, och jag diskuterade det med en bekant. Han höll inte alls med mig. "Man kan inte begära att han ska orka vara snäll och trevlig mot alla, när han gör så mycket nytta för världen."
Nja, ett konstigt argument tyckte jag redan då. Som att det finns en utmätt kvot av rättvisa, ärlighet och snällhet, och när man har fyllt den kan man ägna sig åt att trycka ner de människor som finns omkring en.

Det finns också människor som man kan tycka är "förstockade", ultrakonservativa, emot allt man själv tror på - men som är vänliga, toleranta och accepterande mot andra.

Nu börjar det bli populärt med "klasshat" igen. Tonen skärps i bland annat Aftonbladet. Det är riktigt okej att hata och förakta människor som har pengar, utbildning, uppfostran, som helt enkelt har ett avundsvärt arv både ekonomiskt och socialt. Men varför ska man hata dem?

Och varför ska till exempel jag hata dem som kämpar mot abort och mot samkönade äktenskap? Att jag inte håller med dem betyder inte att de är värdelösa som personer.

Eller varför ska inte en vänsterpartist kunna använda samma kopiator som en sverigedemokrat? Måste politiker hata varandra så mycket så de inte kan vara i samma rum och röra vid samma prylar?
Hur ska det då gå? Med demokratin, med allt?

Men det finns många som inte skiljer på sak och person, som det verkar. Jag har bekanta som har sina åsikter som ett slags skyltar framför sig, som politiska plakat ungefär, och de dömer andra efter hur väl eller illa de passar in i mallen.
Det är helt enkelt inte bra.

Tänker i brickor

Så är det inte mycket kvar av denna söndag. Den har varit bra på alla sätt och vis. Händelselös men ändå innehållsrik, märkligt nog. Mycket tid har gått åt till wordfeudande. Och så tog jag en jättelång promenad för att rensa hjärnan. Gissa vad,  jag tänkte i fyrkantiga brickor när jag var ute och gick! Det var milt och somrigt och grönt och frodigt. För min inre syn såg jag GRÖNSKA. Och GRÄS. Och OKLIPPT (när jag gick förbi vissa gräsmattor). Allt blev i min hjärna utplacerat i ett litet wordfeudspel. Dags att ta en paus? Fast det kan jag nog inte, inte än.

Fast i feuden

Jag hade vissa planer för dagen, men jag drunknade i wordfeud, så det blev inget. Det spelet har en märkligt uppslukande förmåga, jag satt i en urspännande match och var totalkoncentrerad.
K. cyklade iväg för att köpa blommor till balkongen. "Hejdå."
Hon kom hem med några färgglada plantor. Det hade gått ganska lång tid. "Hej,"sa jag frånvarande.
"Jag tänkte fika nu," sa hon.
"Okej," sa jag utan att lyfta blicken från datorn.
Och tiden gick.
"Jag går till ateljén en stund."
"Mm."
När den spännande och jämna matchen äntligen var slut tittade jag upp, undrade var jag befann mig och var allmänt förvirrad. Då hade dessutom ett nytt spel med en helt annan person påbörjats.
Pust.
Men väldigt kul är det.
Och att vara så helt fokuserad. så man glömmer tid och rum är kanske...bra? Lite transcendentalt möjligen?

Engångskonst

Senast jag åkte tåg till Stockholm tittade jag ut genom fönstret och såg en skylt där det stod något i stil med: "Det är du som rör dig".
Ja just det, tänkte jag, det är ju den där konstinstallationen jag har läst om i tidningen. Och sen återgick jag till mitt korsord.
Ingen större konstupplevelse med andra ord.
Men den har fått mycket publicitet, denna installation. Tågteve heter den och konstnären heter My Lindh. 28 skyltar har hon placerat ut på sträckan Uppsala-Stockholm, och de är tänkta att ge resenärerna något att se och begrunda under resan. Konstnären vill, med sina egna ord "nå ut med ett samtida konstprojekt till en bred publik och diskutera aktuella och existentiella frågor i vardagslivet". Hm.

"Är du säker?" står det på en av skyltarna.
Det kanske man då ska filosofera över.
Eftersom jag hade läst om projektet föll själva upplevelsen platt till marken. Jag antar att en överraskningseffekt vore bättre. Och det gäller för installationer överhuvudtaget att de är engångsupplevelser, att själva tanken eller idén bakom är det som är konst, inte verket i sig.

Att få en snabb popcornupplevelse för att någon har gjort något ovanligt, är ganska lågt ställda krav på konst enligt min mening. Men jag tänkte direkt att det här ska jag skriva ett blogginlägg om, och det är ju alltid något. Men kommer den breda publiken nu att diskutera existentiella frågor utifrån skyltar man kan se från Uppsalapendeln?
Den största invändningen mot den förhoppningen är enkel: folk tittar sällan ut genom tågfönster numera. När jag ser mig omkring i en kupé så stirrar de allra flesta stint på sina mobiler eller datorer. Några läser en tidning, vissa pratar med varandra. Men det kastas inte så värst många blickar ut på det förbiilande landskapet. Det är jag i alla fall säker på.

Sol, fotboll och reklam

Solen skiner och fotbolls-EM börjar idag. K. är ledig för en gångs skull och hon ser ännu mer fram emot fotbollen än vad jag gör, eftersom hon är en riktig idrottsfantast. På köksbordet ligger en tjock, dyr, glassig tidning, ett slags EM-special, som K. bläddrar i då och då, och hon har noga antecknat alla matcher i sin almanacka. Sött.

Fast jag gillar också EM. Det är nästan roligare än VM just när det gäller fotboll, eftersom standarden är jämnare. Hoppas det är bra TV-produktion också. Förresten så blev jag helt knottrig när jag såg regeringens förslag om att tillåta reklam i direktsänd fotboll. Jättedåligt! Så stämningsförstörande och vidrigt det skulle vara. Men än så länge förekommer ingen reklam under spelets gång, tack och lov.
När matcherna sänds i TV4 är det reklam i pausen, och även det är irriterande. Ju mer TV-reklam jag ser, desto mer anti blir jag. Och alla dessa trailers...ve och fasa! Det finns program som kanske är hur bra som helst men som jag inte tittar på just på grund av trailervansinnet. Jag är less innan det har börjat, eller inte bara less utan fylld av motvilja, det blir nästan som en allergi.

Spännande bok

Mitt läsande går i perioder. Ibland plöjer jag den ena boken efter den andra nästan utan uppehåll, jag bara läser helt maniskt. Sedan kan det gå en månad utan att jag läser något alls. Nu håller jag på med Håkan Nessers "Himmel över London", och den är verkligen speciell. Jag förstår inte hur han ska få ihop det, trots att jag har kommit till sidan 428. Började med den igår, så det är typiskt bokslukeri. Troligen läser jag ut den ikväll, det är knappt hundra sidor kvar, och sen har jag några andra på lut.

Vad Himmel över London handlar om, det kan jag inte ens förklara. Olika tidsperioder, personer och skeenden är invävda i varandra, det är dubbla och trippla lager och mycket mystik och symbolik men också ytterst konkret på sina ställen...det liknar inget annat jag har läst av honom. Och jag gillar det. Jag är rentav spänd på att se upplösningen.

Bra dag, lite trist men behaglig

När ösregnsskurarna avlöste varandra och jag hade gett upp om dagen, då klarnade det upp. Nu är himlen skrikblå, solen lyser och det är förmodligen jätteskönt ute. Om jag skulle få för mig att ta en promenad eller så. Men, sorry vädret, nu är det för sent!

Dagen har varit lagom på alla sätt och vis, lite trist på ett behagligt sätt. K. jobbar till 21 som vanligt, så jag har ägnat mig åt en blandning av nyttigheter och avkoppling. Ringt några samtal, dammsugit, läst, slötittat på TV, spelat några wordfeudord (min motspelare tycks ha annat för sig), läst mail varav några är jobbrelaterade och inte behöver besvaras så här en helgdag... ja vad mer har jag gjort...bakat lchf-bröd, just det.

Det känns som en bra dag.

6 juni

Så var det röd dag igen. Jag tillhör inte dem som jublade när Sveriges nationaldag blev helgdag, och det beror inte på att jag avskyr Sverige och allt nationellt utan på att den dagen togs från pingsten. Nog var annandag pingst bättre, det blev en riktig långhelg i den mest fantastiska av årstider. En strösöndag mitt i veckan, som vissa år dessutom blir på en vanlig söndag, känns däremot ganska meningslöst. Och eftersom det aldrig har varit något sprudlande 6 juni-firande här (man kan ju jämföra med Norges 17 maj som verkligen är fest), så blir det lite krystat när folk plötsligt ska ut och vifta med flaggor. Men okej, det kanske växer fram ett mer allmänt firande så småningom. Än så länge "firar" de flesta sin ledighet med att tvätta bilen och göra annat nyttigt.

Många har ju kluvna känslor inför svensk nationaldag överhuvudtaget. Det finns ett slags självhat i det här landet som jag aldrig har förstått. Visst, Sverige är inget perfekt land, men var hittar man ett sådant?
Yttrande- och religionsfrihet är inget man kan ta för självklart, för att inte tala om rätten att gifta sig med vem man vill. Och lite annat smått och gott har vi som verkligen är bra.

Det hade gärna fått vara en vanlig onsdag för min del. Och inte ska jag ut och vifta. Men Sveriges flagga är fin och jag blir glad när jag ser den.

Ett litet tillskott

Nu ska jag ärligt erkänna att jag aldrig har fattat vad tjänstepension innebär. Inte en aning har jag haft. Och det har sina konsekvenser.
Jag trodde att tjänstepension är den vanliga pensionen, den som dras från ens lön och som ingår i den abetsgivaravgift som arbetsgivaren betalar. Och eftersom jag alltid haft a-skatt när jag jobbat åt tidningar, trots att jag varit frilans, har jag känt mig trygg i förvissning om att pensionspengar betalas in.
Fast nu vet jag att tjänstepension är något helt annat, den kräver kollektivavtal om traditionella löneanställningar.
Så min kommande tjänstepension är: Noll kronor.

Det är ju annars den som ska garantera en dräglig levnadsnivå, eftersom den så kallade inkomstpensionen sällan är särskilt hög.
Den å sin sida baseras helt på intjänade pengar från alla olika jobb man haft, och periodvis har jag haft väldigt bra inkomster. Så jag har inte oroat mig. Men, vad sägs om detta: Förr räknades inkomstpensionen ut på grundval av de elva år under vilka man tjänat mest. 1994 togs den regeln bort, och nu är det istället genomsnittssumman för hela ens yrkasliv. Bara det att just från 1994 och exakt elva år framåt hade jag kanonbra ekonomi, jag tjänade mer pengar än jag gjort vare sig förr eller senare. Exakt elva år! Precis från det året som...men alltså, det är ju helkonstigt. För mig rök tusenlappar i och med den reformen.

Jaha, tänkte jag, men jag har ju också varit anställd av Uppsala Universitet i drygt tolv år. En bra statlig tjänst. Där kanske det finns pengar att hämta. Fast nej. Det var så länge sen, så det här med tjänstepension hade inte börjat. Dock läste jag mig till att det fanns något som kallas egenlivränta och som kunde vara tillämpligt på mig. Reglerna var dock inte uppmuntrande, och jag anade att det faktum att jag inte arbetade heltid de sista åren skulle ligga mig i fatet.

Men jag har nu kollat upp saken och fått besked per post: Mina tolv år på Universitetsbiblioteket innebär att jag från det år jag fyller 65 erhåller 169 kronor i månaden!
Ett litet tillskott. Kan man säga.
Men helt klart kommer jag aldrig att kunna sluta jobba. I och för sig har jag inte tänkt det heller, eftersom mitt största intresse också är mitt arbete.
Men 169 spänn i månaden...det verkar som att jag har legat helt ur fas med allt som rör pension.

Hemma igen

Så är jag hemma igen efter tre mycket intensiva Luleådygn. Väldigt trevligt har det varit. Släkt och vänner, god mat och massor av vin, promenader kors och tvärs hem till folk, diskussioner om intressanta och ibland spejsade ämnen, spelande av wordfeud. Som jag aldrig har spelat förut eller riktigt begripit tjusningen med, men det är ju helkul!
Och jag hade till och med tur med vädret. Igår kväll började det ösregna och idag var det jättekallt, men innan dess...varmt och skönt, +18°, folk satt glada på uteserveringar och jag blev helt förbluffad när jag hörde att det var 4,8° och ösregn i Uppsala. Väldigt otippat.

Att bo ensam på hotell var toppen! Otroligt skönt att komma "hem" till efter en späckad dag. Och maken till prisvärt boende har jag aldrig varit med. Jag hittade ett erbjudande på nätet som lät för bra för att vara sant, men det var verkligen sant.
Ett stort dubbelrum på Comfort Hotel, med jätteskön säng, mitt i stan men ändå lugnt, helt okej allting - och det kostade 299:- per natt! Då ingick visserligen inte frukost, och jag bestämde mig för att inte köpa till det. Ett bra val, för jag har insett att jag inte är så förtjust i hotellfrukostar. Och det är jämt stressigt att passa de tiderna. Nu kände jag mig helt fri. Runt omkring fanns massor av ställen där jag kunde dricka te och äta något på förmiddagen, och det kändes urbant och mysigt.
Rummet hade också en häftig väggmålning, kolla bara: