Lågt i tak

Nånting jag tycker är verkligt jobbigt och nästan outhärdligt, är det svenska debattklimatet. Att det finns typ en enda "godkänd" åsikt som trummas in i parti och minut, från morgon till kväll. Det är trångt och snävt och lågt i tak som i en totalitär stat. Och många människor, även så kallade "proffstyckare", vet inte hur man diskuterar, de förstår inte ens skillnaden mellan sakargument och känsloargument.
Att bilda sig en åsikt i en fråga, och att dessutom prata för denna åsikt, är i och för sig inte alltid lätt. Det kräver en del. Inte att man läser AB och DN och upprepar vad som står där, utan att man dessutom Tänker Själv. Och att man har redskap för att bena upp argument.

När jag gick i skolan för länge sen, ingick argumentationsanalys i nåt ämne. Var det socialkunskap eller filosofi eller båda? Psykologi kanske. Och när jag pluggade svenska på universitet utgjorde just argumentationsanalys och retorik en av delkurserna. Väldigt bra, nyttigt och lärorikt.

Nu ser jag att en gymnasieskola haft övningar i retorik och debatteknik. Alltså att elever får ett ämne där de blir tilldelade helt motsatta åsikter (oavsett vad de själva tycker i frågan), och så ska de debattera mot varandra, utan att förlöjliga eller skrika. Otroligt bra anser jag. Man lär sig argumentera, man lär sig lyssna, man tvingas kanske uttrycka en åsikt man inte delar vilket innebär att man måste sätta sig in hur andra tänker. Och då måste man hålla sig till ämnet, det går inte att undvika själva diskussionen genom att helt bekvämt kalla motståndaren för idiot eller foliehatt eller fascist eller rasist eller något annat papperskorgstillmäle.

Men får man göra så i Sverige, får man verkligen ta upp olika åsikter? I skolan till och med?!
Nej, det verkar inte så. För nu protesterar folk mot att de ämnen eleverna diskuterade inte var "lämpliga".
Bland ämnena fanns:
* För och emot homoadoption.
* För och emot legalisering av cannabis.
Intressanta, på olika sätt kontroversiella ämnen. Perfekta underlag för diskussionsövningar.

Personligen tycker jag förstås att det är fullkomligt självklart att homosexuella ska få adoptera barn. Men jag vet att många inte tycker det. Och jag stämplar inte dem som idioter för det. Och jag anser inte att deras åsikt bör förbjudas och aldrig komma till tals offentligt.
I frågan om cannabis har jag faktiskt ingen åsikt, jag vet helt enkelt inte vad jag tycker. Men det finns förstås olika uppfattningar, och här är det väl ännu mer laddat än vad gäller homoadoptioner.

Så varför ska man inte kunna ha en argumentationsövning i dessa frågor? Är det direkt farligt för eleverna att sätta sig in och formulera olika åsikter - ja, vissa tycker det. Och det skrämmer mig mycket mer än åsikterna i sig.

Det finns självklart åsikter som baseras på okunnighet och som absolut inte håller när de konfronteras med logiska argument. Det är det som är själva grejen. Logiska argument leder till ofta upplysning, insikt och utveckling. Är man rädd för debatten, så är man rädd att ens egen logik och argumentation inte håller.

Men vissa åsikter får man inte ha i Sverige. Det är inte förbjudet i lag (än), men det sociala och mediala trycket är enormt. När "fel" åsikter ploppar upp är det som såna där grodor på ett nöjesfält, såna man ska dunka ner med ett slags träklubba så fort de visar sig.

Jag blir misstänksam och tycker det blir lite svårt att andas, lite kvävande. För jag vet vad det också påminner mig om, förutom att klubba ner grodor på Gröna Lund: DDR. Det gamla Sovjet.