Klart!

Vi gillade minilägenheten. Och nu är det klart, vi skrev kontrakt igår! Det känns väldigt bra, och jag är lite förvånad över det. Jag har inte haft en så liten bostad sen jag bodde i en etta på 36 kvm för länge sen. Den här är förstås större, men inte så mycket. Vi har gått från att "vi måste i alla fall ha en trea" till en stor tvåa kan räcka, eller egentligen behöver vi väl bara en liten tvåa, och när man tänker efter är väl en etta alldeles nog. Men när K. började prata om att 25 kvadrat skulle vara lagom, då kände jag att nej, nu blir det för extremt. Så det blev väldigt välplanerade 46 kvm; alldeles för litet till ett alldeles för högt pris. Men vi var fullständigt eniga: Den här vill vi ha.
"Vi får se den som ett stort och lyxigt hotellrum," sa K.
"Ja, en svit."
Och då är det ju rymligt och bra.
Huset i Spanien är 80 kvm, och om man lägger ihop ytorna blir det rätt okej.

Jag har tänkt mycket på det här med möbler och kläder och saker, eller jag har inte tänkt utan snarare grubblat och ältat och bekymrat mig både dag och natt i flera månader. Men det slutar med att jag inser att när vi nu håller på att förändra hela vårt liv, då kan vi inte haka upp oss på att skrivbordet eller blå byrån inte får plats. (Det kommer att bli tämligen övermöblerat i alla fall.) Vi kommer att vara i Sverige då och då, några månader åt gången. Och visserligen har vi båda möbler som älskar, men man kanske inte ska älska möbler så mycket att de får styra ens liv.

Lägenheten har det mesta vi ville ha: Balkong i västerläge. Ingen insyn. Diskmaskin. (Ovanligt i så små lägenheter.) Grön, fin utemiljö. Jättestort förråd på samma våningsplan. Fin. fräsch tvättstuga i samma hus. Bredband ingår i avgiften. Hela lägenheten är i bra skick, och det enda vi ska göra är att måla några väggar där det sitter stormönstrade tapeter. Den ligger i samma område nästan som där vi bor nu, och vi gillar det läget jättemycket. Skönt att ha samma stråk när man ska nånstans, samma affärer, samma buss. Fast buss behöver vi knappast åka, eftersom det är så centralt.
Dessutom är det snabbt tillträde, redan i slutet av april. Så vi behöver inte magasinera nånting, utan vi har gott om tid på oss att flytta innan vi åker tillbaka till Nerja den 15 maj.

Igår när vi hade skrivit kontrakt kände jag mig så glad. Riktigt, genuint glad, inte sådär som man kan känna när nånting har gått i lås och det var jätteskönt och det blir säkert bra det här, fast man har vissa inre tvivel. Utan det kändes bara Rätt.

Nu återstår allt jobb med att rensa och kasta. Vi har kommit en bit på väg, men hu vad grejer man har. Så fort man öppnar ett skåp, en garderob, en låda, en gammal pappkartong eller vad som helst, så fullkomligt väller det fram saker, det finns ingen ände på det. Därför kan man också hitta allt man behöver här hemma, vare sig det är muscovadosocker, olikfägade gem, presentpåsar, elektrisk fönsterputsare eller en borrmaskin. Eller nåt annat.
Allt kan vi ju inte kasta heller, utan vi får betrakta det stora förrådet som en förlängning av själva lägenheten. Väldigt praktiskt eftersom det ligger vägg i vägg. Det gäller att sortera där inne bara, så vi vet var vi har saker när vi behöver dem.

Ja, så är läget just nu. Foten är bättre också.