Nyttig måndag inför NIE-numret

Det har varit fest i Nerja. Andalusiens dag tillika Cykelns dag, när ett helt galet cykellopp går genom stan, och sedan Karneval i två dagar. Igår kväll avslutades festligheterna med ett fyrverkeri. Vi beskådade det från Per och Gunnels terrass på Calabella (där vi bodde förra året) – bästa utsikten i stan, men tyvärr ägde fyrverkeriet rum medan det fortfarande var ljust ute. Vissa effekter kommer inte till sin rätt då, kan man säga utan att överdriva.

Vi hade en trevlig tapasrunda efteråt, och K. fyndade bland utställda sopor. En mysko gammal piedestal fick följa med hem, den ser hemsk ut men hon får väl måla den lite fint…

Ifag är det måndag, och den har varit lika nyttig som måndagar brukar vara. Vi har kopierat viktiga papper, jag har jobbat, och för första gången nånsin har jag/vi besökt en spansk bank. Eller snarare flera stycken. De första hade köer av skrämmande slag, men vi lyckades hitta en som var bättre. Två personer före oss bara, så det gick ju fort. Bakom oss i kön stod en karl med en extremt tjock sedelbunt. Decimetertjock. Han bläddrade och räknade och hade sig, det måste ha varit motsvarande 100.000 svenska kronor, minst, som han hade i handen. Kontantinsats till hus? Vi försökte låta bli att stirra.

Förra veckan gick vi till kommunens Utlänningskontor och fick lite hjälp med blanketter och inbetalningskort inför det nödvändiga anskaffandet av NIE-nummer. Så nu är processen i gång. Vi fyllde i blanketterna, gick iväg och gjorde kopior på pass och blanketter, och sen var det alltså dags för inbetalning på banken. Inget här är lika enkelt som man skulle tro, men det lyckades till slut. Passnummer och passkopia, adress, mail och telefon var väldigt viktigt inför denna inbetalning på 9.65 €.

Det allra viktigaste blir i alla fall imorgon. Vi ställer väckarklockan på 7.30 och tar sen bussen till Torre del Mar kl. 8.30. Förhoppningsvis är vi bland de 80 första som står i kö till polisstationen med sikte på det åtråvärda NIE-numret. (Är man inte bland de 80 första kommer man inte in utan får åka hem igen och försöka en annan dag.)

Allt detta för att kunna teckna ett internetabonnemang! Och den hjälp vi fick på Utlänningskontoret gör ändå processen lite smidigare än det annars skulle ha varit.

Allt som rör myndigheter i Spanien kan tydligen vara precis hur svårt och tidsödande som helst. Det är i alla fall nåt jag kan sakna med Sverige: Relativ frånvaro av byråkrati. En vilja att underlätta för människor istället för att göra det så krångligt som möjligt.

Så i det fallet: Sverige – Spanien 1-0.