Jag avreagerade mig i ett blogginlägg, samtidigt som K gick iväg för att vara hundvakt. Och precis just då blev det tyst. Den högljudda skränpappan som hördes i hela kvarteret åkte iväg med fru och son. "La playa," hörde jag frun upprepa, och det var en perfekt söndag för familjeutflykt till stranden.
Alla andra hade ju också åkt iväg nånstans, så det blev en fridfull dag med bara de vanliga ljuden av folkliv vid tapasbarer och lite hundskall.
När barnfamiljerna kom hem tidigt på kvällen fruktade jag det värsta. Men det var fortfarande lugnt. Några enstaka pelotasdunsar, men det kom av sig nästan direkt.
Underbart!
Inte nog med det. Även idag har det varit tyst! Inte ett enda skrik, inte en enda boll. verkligen nada. Jag fattar ingenting. Men det kanske har varit fler än vi som reagerat. I alla fall, en pelotasfri dag, det uppskattades. Och då vill vi ju aldrig flytta härifrån,
2 kommentarer:
Håller tummarna för att det fortsätter så här!
Monica, kan du inte ta några bilder på hur det ser ut inne i huset nu? Vore roligt att se!
Jag tror inte det blir så bra. Men ska försöka.
Skicka en kommentar