San Juan forever

Alltså, San Juan. Svensk midsommar har inte en chans.
Jag älskar den svenska naturen, för att inte tala om alla dofter. Men det kan, som i år, vara snudd på minusgrader och helt omöjligt att njuta. 23 juni i Spanien är däremot ett säkert kort vädermässigt.

Vi firade rejält, men inte på den folkliga stranden med soffor och kylskåp. Istället gick vi till Burriana, där allt är mer organiserat (av kommunen bland annat). Först till en cocktailbar där vi drack drinkar. Ganska svaga drinkar, och lika bra var väl det. Samtidigt kollade vi på fotboll: Brasilien-Ghana på stor fin TV. Många som kom tittade på matchen, men ljudet slogs aldrig på. Istället spelades hög och bra musik. Queen, Elvis, Dolly Parton, Neil Diamond - alla låtar kunde man sjunga med i, och det blev en kul mix med fotbollen.
(Men en sak: I Spanien kan dom inte göra cocktails. Allt är sockrigt, och det är lika bra att hålla sig till Gin&Tonic. Just saying.)

Det var roligt på cocktailbaren, men det är inget emot hur roligt det blev sen. Klockan 22 började ett band spela. Vi missade det mesta, men kom ner när det var en kvart kvar till midnatt och kunde konstatera att det lät väldigt bra. Och sen var det dags för den stora ceremonin. Svart av folk på stranden, och alla drogs till strandbrynet. Där var det ett slags eldshow och ett helhäftigt fyrverkeri som övergick i en gigantisk brasa. Och som seden påbjuder: Vid midnatt ska man bada eller åtminstone stänka vatten över sig alt. doppa fötterna i havsvatten för att rena sig från alla synder som begåtts det senaste året.
Jag stod ett bra tag utan att en enda vattenstänk nådde fram, men plötsligt hade vågorna växt till sig. Svall och sandblandat havsvatten över skor och byxor. Det räckte som botgöring, så då gick vi till en provisorisk strandbar och beställde äntligen en gin&tonic. Starkast nånsin. Kostade 5€.

Bandet började spela igen. och det lät superbra. Om jag ska försöka beskriva det så var det som ett väldigt skickligt svensk dansband, typ Sven-Ingvars, fast med spansk, ganska traditionell musik och spanska rytmer.
Hur mycket folk som helst, en total mix. Många sjöng med. Alla dansade. Turister och spanjorer. Backpackers med rastaflätor, medelålders hemmafruar. småbarnsfamiljer, fulla engelsmän, pensionärer...typ tusen personer på stranden, det var så kul! Alla drack, ingen var otrevlig. Det var bara glädje, och luften var varm.
Vi gick hem vid halvtvå-tiden, helt euforiska. Musiken skulle hålla på till tre, men vi var nöjda.

Varför vara nån annanstans? Nånsin.