Midsommarafton, den svenska alltså, blev som väntat en lugn historia för oss. Enkel lunch på takerrassen, i det vanliga kanonvädret.
Sen tog vi en promenad, läste, slappade, åt jordgubbar, gick ut på en tapasrestaurang. En vanlig trevlig fredag, fast vi hade en av K. medförd liten midsommarstång på bordet.
Idag firas San Juan här, och då festar spanjorerna rejält. Redan igår började folk muta in platser på den populäraste stranden. Tält, stereoanläggningar, egna små elaggregat, madrasser, möbler...det brukar tydligen tillkomma både kylskåp och soffor också. En upplevelse att beskåda.
Igår satt vi och åt middag när vi hörde blåsmusik och entoniga trummor i närheten. Snabbt rusade vi ut för att kolla vad som pågick. Det visade sig vara ett slags religiös procession av det mindre slaget. Barn och vuxna gick med, och som alltid bars också en smyckad kista (?) av allvarliga män. Barnen hade speciella kläder; flickorna var utstyrda i långa fluffiga klänningar och pojkarna hade snygga små uniformer. Ett altare var iordningsställt på gatan, och där stod en präst och väntade tills tåget gått förbi - då utförde han nåt slags ceremoni med tänd rökelse. Och sen kom en eftertropp av vuxna vandrande, och de sjöng en vacker psalm e.d. med höga klara röster.
På gatan hade man strött ut massor med färska myntakvistar och kanske nån annan örtkrydda också. fantastiska dofter spred sig.
Jag försökte ta några bilder, men det blev inte så bra. Man ser i alla fall myntan.
Det var väldigt mäktigt alltihop, ett speciellt och oväntat avbrott i vår måltid. Alltihop ägde rum alldeles här bredvid. Det kändes som något ur en film. "Gudfadern" på Sicilien eller så. Och när det var klart gick vi tillbaka hem och fortsatte äta vår pasta carbonara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar