Spretigt om TV och annat

Jag skriver blogginlägg på söndagar, som det verkar. Det är inte planerat, det bara blir så. Ett inlägg i veckan, jämfört med tre-fyra om dagen när jag började för några år sen... Illa.
Det finns förstås flera anledningar till att det blir så sällan. Tidsbrist är inte en av dem. Jag har ganska mycket tid, vilket väl är alldeles extremt ovanligt numera. Men jag använder tiden fel, till helt onödiga saker. Jag spelar till exempel Candy Crush och Alphabetty lite väl mycket. Å andra sidan är vårt schema, alltså vår provisoriska agenda/almanacka som är uppsatt på kylskåpet, helt fullklottrat med olika evenemang, möten och åtaganden. Konstigt.
Jag får återkomma till en de viktigaste anledningarna till bloggminskningen vid ett annat tillfälle. Kanske rentav innan nästa söndag - det är dags att antingen bli mer frekvent eller lägga ner helt.

Nu när julen är över är det ganska skönt att inte ha tagit fram en massa julpynt. Idag åker den röda duken ner i tvättkorgen, granfatet ställs undan, de röda ljusen har brunnit ner...och så är det väl inte så mycket mer. Lite tråkigt att ha helt tomtefritt kanske, men på julafton var vi inte hemma och hela vistelsen här känns mer som en mellanlandning innan vi åker tillbaka till Nerja. Nästa år planerar vi att även fira julen där.
Alla fina julsaker som fyller tre-fyra flyttkartonger i förrådet - vad ska vi göra med dem?

Just nu är K. på jobbet, jag har tittat på Morden i Midsomer. Det brukar gå sådär en tre avsnitt om dagen i olika kanaler. Och det är lika dåligt varje gång - det är så dåligt så det är bra.
Igår sändes det allra sista avsnittet av Downton Abbey, och till min glädje var det idel lyckliga slut för alla. Ingen dog, ingen fick missfall, ingen hamnade i fängelse, ingen blev sviken...det var liksom sagoboksaktigt alltihop. Hurra!
Innan Downton kollade jag Stjärnorna på slottet. Av årets deltagare finns det bara en person som intresserar mig, och det är Stefan Sauk. Han verkar lite egen, en som går sin egen väg istället för att springa i någons ledband eller jama i alla pk-körer. Den bilden fick jag lite bekräftad igår, som annars var Claire Wikholms dag. Hon var ungefär som jag väntade mig, en rätt häftig och kul kvinna på många sätt. Mina värsta fördomar om Marika Lagercrantz fick jag tyvärr också bekräftade. Jobbig typ. (Dessutom har jag alltid tyckt att hon är Sveriges mest överskattade kvinnliga skådis.) Och Morgan Alling kommer förstås att prata om det han alltid pratar om: sin jobbiga barndom. Vem var den femte? Jag har glömt det.
Det lär bli lite TV ikväll också. Den 27 december. Jag måste alltid tänka efter noga innan jag vet säkert vilket datum det är. Imorgon ska vi bort på middag, på tisdag ska vi tvätta och packa, och sen är det dags igen. Byte av miljö, byte av klimat, byte av land!