Lek med foton

Det är Internationella musarmsdagen idag. Det kan väl inte ha gått någon förbi?? :-D. En sådan dag borde man väl vila så mycket som möjligt från datorn och istället göra nyttiga tänjningar och sträckningar. Men jag gör precis tvärtom, sitter framför skärmen och pysslar med helt onödiga saker, för jag har hittat en kul sida: photofunia.com
Sitter här och leker med bilder, och så här kan det till exempel bli:

Man kan alltså sätta in sig själv (eller nån annan förstås) i diverse mer eller mindre smickrande sammanhang. Jag prövade mig själv som Mona Lisa också, men det blev för roligt. Såg helt vansinnigt ut.
Detta ska jag leka vidare med!

För 25 år sedan

Det står mycket om Palme överallt, har gjort det i flera dagar. Då, när han blev mördad, var jag inte särskilt intresserad av partipolitik eller samhällsfrågor, men självklart kommer jag, precis som alla andra, ihåg exakt när, var och hur jag fick veta vad som hade hänt: jag satt på ett tidigt tåg till Katrineholm, (på väg till en av mitt livs konstigaste upplevelser, fast det hade jag ju ingen aning om då).
Tåget kom från Gävle eller Dalarna, så när jag klev ombord satt det redan fullt med folk som hade gjort det bekvämt för sig med termosar och tidningar. Men stämningen var väldigt dämpad och speciell. Och så såg jag att tidningarnas förstasidor var så konstiga. "Palme död", "Palme skjuten" - det var jättestora rubriker som jag misstroget läste. Min första reaktion var att alla resenärer var skådespelare, att dom ingick i en teatergrupp och satt och läste fejktidningar som skulle användas i pjäsen!
Så omöjligt kändes det, att något sådant kunde ha hänt. Det tog hela resan bara att inse att det var sant.

Och den konstiga upplevelsen som sedan väntade? För lång för att beskriva nu, men det handlar om en person som hade börjat förvandlas till en obehaglig sektledare (en av Sveriges farligaste blev hon så småningom), och i vars "högkvarter" jag tillbringade tre dagar. Märkligt allting. Men - jag kom därifrån oskadd på alla sätt och vis och rentav med stärkt självförtroende.
Det var 25 år sedan. Visst det är en lång tid, men det skulle lika gärna kunna vara 50 år. För det känns så otroligt länge sen!

Frukost på stan

Idag var jag tidigt ute på stan. Träffade Monic för en fika, eller i mitt fall var det frukost. Vi pratade en del om skrivande bland annat. Det är kul att göra urbana saker. Och kul att vara ute innan alla andra är det. Ingen lunchrusning har börjat, på caféerna är det nästan folktomt, det är behagligt och vilsamt. Något jag inte gillar är nämligen att stå i kö för att äta. Ja, en glasskiosk på sommaren kan jag väl köa vid, men caféer och restauranger - där ska man kunna gå rakt in. Dom gånger jag äter lunch ute vill jag alltså komma antingen väldigt tidigt eller väldigt sent, eller också ska det vara bordsservering. Annars är det bara stressande. Hur som helst, på Café Linne rådde ingen direkt stress på förmiddagen. Det var inte heller kallt, vilken man annars kan tro när man ser den här bilden.

När jag gick hem märkte jag att ljuset har blivit annorlunda. Det är liksom högre och...ljusare. Väldigt lovande känns det. Och i butikerna finns färgglada kläder, bara en sån sak!

Ätit rester och läst

Tja, vad ska jag säga om den här dagen? Inte så mycket - jag kan snart förpassa den till handlingarna utan direkt saknad. Lite nytta har jag i alla fall gjort, förutom promenaden då. Fixat med några horoskop och printat ut dom. I övrigt...njutit av lugnet kanske? Ätit rester från rester från i fredags. Det smakade fortfarande gott, men det är bra att det är slut nu - samma mat tre dagar i rad räcker.

En kopp mintte festade jag på under läsningen av Fröknarna von Pahlen. Den blir bättre och bättre. Snart är den slut, och då tror jag att jag ska göra ett besök på biblioteket och leta efter någon liknande tjock gammal tegelsten. Själva längden har ett  värde i sig, det är liksom generöst med en bok som inte genast tar slut. Jag vet att jag gillade till exempel Krig och fred när jag var ung. Och Bröderna Karamazov. Dom ska jag kolla på igen (jag kommer inte ihåg ett skvatt av handlingen), och så får jag se om jag känner mig lockad.

Håglös söndag

Grått och nollgradigt ute. Lugn och lite håglös söndagssstämning. Men på min lista idag stod Promenad som nummer 1. Det var trögt att komma iväg, men jag lyckades till slut övervinna motståndet och ta mig ut. Lyckades också övervinna en stark impuls att gå in på ett konditori och köpa en semla. Köpte en trisslott däremot, och minsann, det var en vinst på 75:-. Tangerat trissvinstrekord för mig. Nu ska jag inta soffläge och fortsätta läsa om Fröknarna von Pahlen.

Lugnt men suddigt

Efter gårdagens matlagning och trevliga kväll med C. har nu lugnet lägrat sig. I alla fall för mig - Älskade K. jobbar 12-21, ett tufft pass. Jag har pysslat lite, slötittat på sport (det gick dåligt för svenskorna idag) och läst. Håller fortfarande på med Fröknarna von Pahlen och har läst en bra bit över hälften av dom ca 1600 sidorna. Fascinerande böcker, man sugs liksom in i dom. Men jag märker att när jag har läst ett tag ställer ögonen om sig, och om jag sedan ska se på TV eller titta på dataskärmen funkar det inte riktigt utan blir suddigt. Jag blinkar och har mig för att få skärpa och fokusering, men det går trögt. Ett ålderstecken? Det är känsligt det här med ögon. För ett halvår sedan var jag på Capio ögonklinik, och dom undersökte om jag hade tecken på grön starr (som går i släkten). Några sådana tecken fanns inte, men däremot små blödningar i ögonbotten (låter hur äckligt som helst!) som troligen innebär framtida operation. Inget akut, men kanske om tre-fyra år. Så kanske har suddigheten med dom problemen att göra.

Egentligen skulle jag ha gått ut en sväng idag, det var nästan fem grader varmt (!) mitt på dagen, men så blev det inte. Får kompensera det med en långpromenad imorgon. För nu är det dags att äta (det blir rester från igår). Och ikväll blir det långsittning framför TV:n. Måste ju se sista Melodifestivaltävlingen, och efter det kommer den verkliga högtidsstunden i form av Downton Abbey.

Favoritfärg

När jag var 13-14 år fick jag en turkos stickad väst som jag älskade och som jag hade i åratal, tills den mer eller mindre föll sönder. Sen har jag haft diverse turkosa plagg och prylar under åren - jag älskar den färgen! I alla varianter och nyanser, från ljust mintgrön till mörk blåaktig turkos. Ibland köper jag en sak bara för att den är turkos, det kan vara ett köksredskap, en väckarklocka eller en väska.
80-talet var ett eldorado för mig, eftersom det fanns en uppsjö av turkosa kläder. Jag har fortfarande kvar en mintgrön t-shirt som jag köpte 1987. Och när färgen får en revival, vilket händer då och då, fyller jag på i garderoben.
Kolla här ett litet urval från min garderob, och lägg också märke till den söta lilla klockan:

Många inredningsdetaljer här hemma går i denna fantastiska färg. Här skymtar några bordstabletter, under spåren från gårdagens festliga middag. De går i den något dovare, blåaktiga nyansen:

Ja, och den kamera varmed jag tar dessa bilder köpte jag för att den var...just, det turkos! Världens vackraste kamera!

Förra året valdes turkos till årets färg. Det perfekta valet!
Turkos brukar förknippas med svalka och distans, "den kyler ner destruktiva passioner och hetsighet" enligt den andliga färgkunskapen. Och på inredningsnyheter.se kommenterades årets färg så här:

" Turkos kombinerar fridfulla egenskaper hos färgen blå med uppfriskande aspekter av grönt och väcker tankar av lugnande, tropiska vatten. Den är en effektiv flykt från vardagens bekymmer, som samtidigt återställer vår känsla av välbefinnande.

- Turkos har i många kulturer haft en mycket speciell ställning i färgvärlden, förklarar Leatrice Eiseman, VD för Pantone Color Institute.

- Det tros vara en skyddande talisman, en färg med djup medkänsla och helande kraft och en färg för tro och sanning, inspirerad av vatten och himmel. Vi ser också att turkos symboliserar en flykt för många människor - den tar en till ett tropiskt paradis som är trevlig och inbjudande, även om det bara är en fantasi. 

Oavsett om man ser ett lugnt hav som omger en tropisk ö eller en skyddande sten, är Turkos en färg som de flesta människor reagerar positivt på."

Jag håller med om varenda ord! 

Envisa låtar

Jag har en låt i huvudet, eller rättare sagt två. Men en av dom har legat där och surrat flera dagar, en envist repeterande halvbra melodislinga: "I will be popular, I will be popular...." Ja - Eric Saades melodifestivallåt. Jag får den inte ur huvudet! Det blir ganska irriterande efter ett tag. Men jag tröstar mig med att budskapet är positivt och bra, och jag får se det som en affirmation.


Idag fick dock Popular sällskap av något helt annat:
"And now, the end is near, and so I face the final curtain..." My Way alltså. Den snurrar och surrar likadant, har fastnat på repeat, så nu har jag två kanaler som slåss om utrymmet...
Men just den texten vill jag inte se som en affirmation..."slutet är nära", help! Fast orden "My way" är det ju inget fel på, och själva låten är fantastisk.


Eric och Frank. Jag får väl vänja mig. En är söt och en är mästare. Det kunde vara värre. Men "Popular" - hur kan den bara fastna sådär?!

Slamrig morgon

Vaknade väldigt tidigt idag av spettande och slammer från det nya bygget här utanför. Dom river upp marken + f.d. McDonals betonggolv med en liten spettförsedd grävskopa. Bambambambambam låter det, ekande och gällt.

Efter någon timme fick spettandet sällskap av en snöröjare ute på gården. Han gasade och körde och plogade och skrapade, och vi tänkte att oj, vad det måste ha snöat inatt! Men inte ser det ut att ha kommit särskilt många flingor, om ens några. Vet inte vad snöröjaren hade fått för sig.
Vid niotiden tog byggarna rast, och snöplogaren åkte iväg ungefär samtidigt. Helt uttröttade var vi då, men det var förstås alldeles för sent för att somna om. Bara att gå upp och dricka te och piggna till.
Snart dags att ta ett tag med dammsugaren och sen gå ut och handla några småsaker.

Bra dag

Jag har varit ute hela två gånger idag. Båda gångerna för att handla. Har också tömt diskmaskinen, tvättat, och kollat på VM i skidåkning. När Marcus Hellner vann sprintfinalen fick jag faktiskt tårar i ögonen! När idrott i TV är bra, så innehåller det allt, hela registret av känslor - ett totalt engagemang. Empati, nervositet, besvikelse, ilska, glädje...som sagt, allt. Puh!

Lagat lite mat har jag också gjort. Förberett inför imorgon, när C. kommer hit på middag. Jag har gjort en rätt som bara blir godare av att stå ett dygn och sedan värmas upp. Vad det är tänker jag inte säga, eftersom C. troligtvis läser det här. Huvudingrediensen är i alla fall kyckling.

Der har inte blivit så mycket datorjobb, vilket är skönt. Både ögonen och ansiktet mår bra av att vila ibland. Men jag har en grej jag måste göra antingen ikväll, imorgon eller på lördag, så jag ska nog börja lite grann nu.
Sedan är det dags för veckofinalen i Halv åtta hos mig. Och efter det...hm, kanske städar jag badrummet. Är energisk idag.

Kvakademiker

På ledarsidan i dagens SvD finns en liten artikel om akademikers politiska preferenser. Detta har undersökts, och föga förvånande är sociologer i allmänhet starkt vänsterorienterade medan till exempel jurister och ekonomer lutar mer åt höger. Gammal skåpmat kan man tycka, för vem hade trott något annat? Man kan göra undersökningar om det hur många gånger som helst, det kommer alltid att bli samma resultat.
Det roliga är rubriken: "Så röstar kvakademikerna"! Hahahaha! Är det rubriksättarens uppfattning om den akademiska världen som en ankdamm som visar sig månne?
Humor av tryckfelsnisse!

Monics studio

Det blev en lättsam, trevlig och givande kväll nere på Monics Studio. Tycker jag själv i alla fall..:-)
Monic är verkligen en eldsjäl som gör alla möjliga saker. Till exempel: "Jag skulle vilja ordna kvällar i min ateljé, där människor kommer och pratar om sina specialämnen och så kan ett begränsat antal anmäla sig och så ser vi hur det blir." Så tänker säkert många, det är alltid en massa bra saker man vill göra. Grejen med Monic är att hon faktiskt gör det. Och hon vågar ringa och bjuda in föreläsare från alla möjliga professioner och specialområden: författare, konstvetare, ayurveda-experter, modister, fysiker...

Sånt gillar jag. Och beundrar, eftersom jag har många idéer men inte så ofta fullföljer dem. Steget mellan att tänka/vilja/planera och Sätta I Verket är gigantiskt.

Det var nåt fasansfullt kallt ikväll, fy 17. Men stämningen i studion var varm, vi pratade astrologi och det blev både intressanta frågor och igenkännande skratt.

Sen fick jag skjuts hem, tack och lov - annars hade jag förfrusit mig.
Hemma blev det fotboll på TV, äggröra (min middag!) och några extremt goda praliner från en ask jag fick ikväll. Och nu ska jag titta på Halv åtta hos mig på TV4 Play.

Isrosor, räkningar och jobb

Isrosor på fönstret, -19,7° - say no more... Men den här vintern är kanske vår beskärda del av "jobbigt", och det är ju väldigt lindrigt i jämförelse med det mesta som händer i världen.

Jag har lagt in månadens räkningar för betalning. Både dagstidning och hemförsäkring, så det blev lite mer än vanligt. Nu väntar andra plikter framför datorn.
Visst skulle det vara härligt att kunna gå ut och ta en riktig långpromenad, att gå i rask takt en timme eller så, men jag vägrar. Tror dock att det vore mycket nyttigt för lungor, ben och allt möjligt annat. Kanske, kanske går jag till Kvarnen och handlar på eftermiddagen - om det blir lite varmare förstås.

Jag ska också ladda inför kvällen, när jag ska till Monic A:s studio och prata om astrologi inför en liten grupp kvinnor. Har varit där två gånger tidigare, och det var väldigt trevligt. Jag gillar att prata om sånt jag kan!

Nyttig middag

Fisk i foliepaket, med grönsaker och örter och citron (och en stor smörklick), det blev kvällens middag. En gammal klassiker, men jag har faktiskt aldrig gjort den tidigare. Gott blev det i alla fall. Gott på ett nyttigt sätt. Extremnyttigt.

Nu håller jag på och letar efter en bra förrätt med räkor. Räkor gillar jag verkligen, men andra skaldjur avstår jag gärna från. Och godast är dom stora scampiaktiga jätteräkorna som man tydligen ska undvika av miljöskäl. Men jag har en sån påse i frysen, och dom är ju redan fiskade, döda och inhandlade, så...

Brottslig poker?

Är poker ett turspel? 2007 hölls en stor pokerturnering i Grebbestad, med höga insatser och höga vinster, och nu är arrangörerna åtalade för grovt dobbleribrott. Poliser stormade faktiskt evenemanget, vilket Lotteriinspektionens generaldirektör tycker var väldigt bra... Man får nämligen inte anordna spel om pengar om utgången, om man vinner eller förlorar,  till största delen beror på ren slump. Nu stundar i alla fall sanningens minut, för fallet ska upp i HD.

Alltså, är poker ett spel baserat på tur, eller handlar det om skicklighet?
Enbart tur, anser Lotteriinspektionen och åklagaren. Mest skicklighet säger spelare och arrangörer.

Det kan ju ändå inte vara ett turspel på samma sätt som Lotto? Det finns ju stjärnor i poker, duktiga spelare som ofta vinner turneringar, som gör rätt sak vid rätt tillfälle och som har den kombination av logik, kyla och risktagande som krävs. Antagligen behövs det andra egenskaper också. Jag skulle jättegärna lära mig att spela poker, men det verkar ganska komplicerat. Och framför allt: jag har inget pokerface, inte det minsta. När jag får bra kort börjar jag skratta! Och då är det ganska kört...

Tidig dag

Vaknade pigg idag och gick upp tidigare än vanligt. Intressant nog ringde också telefonen ovanligt tidigt, två gånger till och med. Skönt då att genast kunna svara och låta som om jag alltid är alert före 9 på morgonen...
Direkt efter frukost gjorde jag en distanshealing, och nu är det dags att ta itu med några beställda horoskop.
Den sedvanliga kollen på tidningar och nyhetssajter har också tagit sin tid. Jordbävning i Christchurch på Nya Zeeland. Det var ju jordbävning där förra året också! Men efterföljande översvämningar.
Det känns som att hela jorden skälver nu, på alla plan.

En man i Egypten har för övrigt döpt sin nyfödda dotter till "Facebook", enligt CNN. Vilken hoppfullhet som måste ligga till grund för det...

Fällda i nämnden

TV4 har blivit fällda i granskningsnämnden. Orsak: Låttexter i "Så mycket bättre" var inte textade. Det är alltså Hörselskadades riksförbund som har gjort anmälan.
Även "Det okända" fälldes för att det påstods i programmet att någons avlidna släkting gick igen, alltså "spökade". Den avlidna pekades ut som en "gengångare",vilket ansågs upprörande och förolämpande för dom anhöriga.
Hjälp! Det är väl spökerier o.d. som är själva vitsen med "Det okända"?

Jag har suttit så mycket vid datorn idag så kvoten är fylld. Funderar nu på om jag ska läsa, se på TV eller göra något nyttigt, typ sy i en knapp. Har läst i vissa bloggar om hyperenergiskt städande i flera timmar, men just det känns inte så lockande.

Och precis när man kände sig ganska lättad över att läget i Egypten verkar lugnare, så börjar dom sätta in stridsflyg mot demonstranter i Libyen.

Jobb idag, men tur man inte är i vården

Det handlar mest om jobb idag. Jag sitter framför datorn, tittar då och då ut på den knallblå himlen och försöker hugga på dom små gnistor av inspiration som kommer då och då. Ja ja, det går framåt och snart är det klart.
Itunes får spela några gamla Andreas Vollenweider-CD. Det är musik som passar till det mesta.

Älskade K. fick sitt schema för april och maj idag. Det är alltid något av en rysare, särskilt för en som jobbar deltid, på två avdelningar och dessutom bara kvällar. Det vi vill göra är helt avhängigt av hennes ganska fåtaliga lediga kvällar.
Jag fattar inte att vårdpersonal står ut med sina konstiga scheman! Särskilt inte nu när dom ska göras om så ofta. Det nya systemet "Time Care", när alla anställda själva ska sitta och pyssla med tider och dagar, för att som det så falskt heter, göra sitt önskeschema. Det tar jättemycket tid att lägga dessa "önskescheman" varannan månad, sen går det oftast inte igenom i alla fall.

En typisk sak som har införts bara för att det går. För att datorerna gör det möjligt. Enbart därför. Ingen tycker om det, ingen vill egentligen ha det.
Det är en stor nackdel att inte kunna planera i förväg. Först idag kan vi bestämma det vi ska göra om två veckor, vet vilka kvällar finns att tillgå om man t.ex. blir bortbjuden, ska gå på teater etc.
En annan rysansvärd nackdel gäller alla som har så kallade delade turer. Vad står inte folk ut med!!

Men, K:s schema denna gång var riktigt bra, faktiskt det bästa hon fått sen Time Care infördes. Nästan alla önskningar gick igenom, mycket ovanligt. Så egentligen är vi glada! :-)

Och jag ska nu återgå till mitt. En timme ungefär, sen är jag klar.

Funderingar om stort och smått

Så har ännu en vecka gått, en kall sådan. Fast rätt trevlig ändå. Och nu kan man se fram emot nya dagar, nya möjligheter, känslor av "kanske händer det nåt kul idag". Som jag har skrivit tidigare, måndag (med sin blekrosa färg) är min favoritdag, och den är ju nära förestående nu.

På ett yttre plan: viktigast den vecka som gått är upproret i arabvärlden som har eskalerat på ett helt makalöst sätt. Det som händer där är så stort så det går inte att fatta. Och kan i förlängningen förändra i princip hela världen på olika sätt. Om inte allt slås ner, men är det verkligen möjligt nu?

En fundering av helt annat slag, mer tillämplig hos oss här och nu: jag undrar om snällhet börjar komma i ropet igen. Om man känner av strömningar i populärkulturen i tidningar, böcker och TV, så nog verkar det så. Plötsligt går det flera TV-program om folk som haft det jobbigt och som får hjälp, och ett till är på gång. Martin Stenmarck efterlyser snälla personer som alltid ställer upp för andra utan att få eller vänta sig något  i gengäld. Nu kan man anmäla sådana personer till, vad det nu för kanal, och så blir dom hyllade och får väl något slags belöningar kan man tänka. Svenska hjältar-galan som sändes för några månader sedan är ju också ett sådant exempel.

Bra tycker jag. Och det är ingen liten grej egentligen. Tvärtom, det är rätt stort och rätt viktigt om attityder svänger och prioriteringar ändras. Rörelser i det kollektiva medvetandet har alltid intresserat mig, och det här kan vara en rörelse åt rätt håll. Snart kommer väl också "bussig" till heders igen!

Kakor och nötter

Jag hade inga planer på att baka kakor idag, inte alls. Jag skulle precis sätta mig vid datorn och fixa lite saker. Men plötsligt började jag ta fram mjöl och andra ingredienser från skafferiet. Jaha, jag ska tydligen göra jordnötskakor, insåg jag. OK. Det går fort, och goda blir dom. Så en dryg halvtimme senare var första plåten klar.

Mums. Men alla kan ju inte äta jordnötskakor eller något annat med jordnötter, eftersom det är en så oerhört stark allergen. Jag är ganska fascinerad av det - i extrema fall kan människor få kraftiga reaktioner, kvävningssymptom etc. om det finns en jordnöt i rummet!  En ung flicka i USA dog när hon kysste sin pojkvän som hade ätit jordnötssmör åtta timmar tidigare! Hur är det möjligt, vad handlar det om, HUR kan små nötter ha sådana effekter? Som kryptonit för Stålmannen...

Meloditävling och gaygala

En trevlig liten TV-kväll har det varit. Såg Melodifestivalen, ville ju inte missa den stort favorittippade Eric Saade. Han vann förstås, och det är helt OK tycker jag. Självklart vinner han hela alltihop och placerar sig säkert bra i Tyskland också.
Något som är speciellt med Melodifestivalen är att jag alltid är lite nervös för att det ska bli fel. Att programledarna ska vara dåliga, att artister ska sjunga falskt (vilket också hände, särskilt i ett fall), att hela produktionen ska vara misslyckad. Varför bryr jag mig om det? Men jag vill ju verkligen att det ska gå bra för alla, och hela evenemanget är så extremt upphaussat och så B-aktigt egentligen. Det är inte så bra, fast just ikväll var det ändå bättre än vanligt.

Men jag säger bara: GAYGALAN! Vilken underhållning! Direkt efter Melodifestivalen, över till TV4:

Så bra allt var, så gediget genomproffsigt och kul! Och en blandning av glamour och allvar som är ganska unik.
Reklamavbrotten var störande förstås, för att inte tala om TV4-nyheter mitt i alltihop. Det gjorde att galan kändes kortare än den egentligen var. Men, whatever, glad och leende satt man där och ville aldrig att det skulle ta slut.

Ett citat jag aldrig kommer att glömma, från Maria Montazami: "Jag är hellre lång och snäll än...vacker och....mellankort och elak." Right!

Bussigt

Ett sorgligt bortglömt ord är ju annars "bussigt". Förr sa man det stup i kvarten, och kanske var folk faktiskt bussigare då? En riktigt bussig person är hjälpsam, snäll och vänlig, men också något annat. Är man bussig så är man liksom jordnära och självklar, verkligt reko på alla sätt och vis. Jag känner flera som är det, så jag tror jag ska börja använda ordet igen. Reko förresten, det kanske också är något man inte säger så ofta numera? I så fall bör även det återupplivas.
Däremot vissa farmor-ord som "klämmig" får nog ingen revival. (Fast jag vet inte något som kan ersätta det, när jag tänker efter.) Så känner jag också ytterst få klämmiga personer.

Knäpp idé av mexikanska

Människor kan få de mest underliga idéer. Nu är det en 19-årig tjej i Mexiko som hungerstrejkar utanför brittiska ambassaden i Mexico City, för att hon vill bli bjuden på prins Williams bröllop! "Ska dom verkligen låta mig dö bara för att dom inte vill ge mig en inbjudan till det kungliga bröllopet", undrar hon.
Hur kommer man ens på en sån sak? Jag tycker det är jätteintressant.
Känd i hela världen har hon ju redan blivit, och bara det är väl många 19-åringars dröm... Men det verkar jobbigt att vara så knäpp och extrem. "Knäpp" förresten, börjar det inte bli ett ganska ovanligt ord?

Trevlig fredagkväll

Träffade Ingela på Katalin vid 17.30. Älskade K. var kvar i sin ateljé och försökte få skapandet att flöda fritt. I och jag delade på en flaska vin, åt mandlar och oliver och pratade. Trevligt. Jag tycker om att gå ut relativt tidigt, helst innan det har blivit mörkt. Och det är härligt när ett ställe är nästan helt knökfullt innan kvällen ens har börjat. Mycket after work, väldigt blandad publik, hur lättsamt som helst.

Sen cyklade I hem, via en pizzeria, till sonen som väntade ivrigt, och jag gick hem till konstnären. Tänkte, när jag promenerade dom få kvarteren hem, att det är nog, om jag måste gissa, -15,1°. Det var -14,1! Undrar var jag fick den där lilla 1-decimalen från...

Nu har vi sett Let´s Dance. Underlig tävling på många sätt.

Undrar över inflation och räntor

1,9 % av den svenska inflationen beror på ökade boendekostnader stod det i tidningen idag. Då undrar jag: när man höjer räntorna ökar ju också boendekostnaden för massor av människor - hur kan räntehöjningar då motverka inflationen?

Folk kommer väl troligtvis ändå ha råd att betala dom högre räntorna, och bostadspriserna lär inte sjunka särskilt mycket. Det finns mycket pengar i omlopp men desto färre bostäder.
Dessutom är ju boendet ett slags konsumtions- eller snarare handelsvara numera, och i priset för den "varan" ingår räntekostnader.

En metod är väl då att höja räntan alldeles enormt mycket, men det skulle ju orsaka andra typer av sociala problem.

Mitt amatörtips (kanske den ekonomiska motsvarigheten till spelarnas "sömmersketips") är att dom gamla reglerna, dom förr så pålitliga styrmedlen, delvis är satta ur spel, sambanden är inte lika klara - och att ekonomin kommer att svänga och skaka framöver, med eller utan räntehöjningar.

Ljus dag med klassisk läsning

Ljust och fint idag. Mer ska jag inte säga om det. Nu när jag har börjat sätta etiketter på mina blogginlägg ser jag att "vinter" ligger högt upp på listan. Hittills finns 21 inlägg som mer eller mindre handlar om vinter! (Medan t.ex. "vänner" bara har 10.) Och det jag har skrivit om denna årstid är inte positivt utan mest suck och klagan. Så nu ska jag försöka låta bli att sucka över kylan. Får se om jag kan hålla mig.

Jag har ett horoskop att färdigställa, och för övrigt är det lugnt. Ska ev. gå ut och träffa kompisen I. ikväll, ta en öl i all enkelhet, men vi har inte bestämt något definitivt.

Lite läsning kanske det blir framåt eftermiddagen. Älskade K. var på väg att gå till Återbruket med några stora tjocka böcker som hon har fått men aldrig tittat i och inte känner sig lockad av. När jag såg att det var Fröknarna von Pahlen, Agnes von Krusenstiernas klassiska romansvit, norpade jag dem genast. Tänkte att det var så länge sedan jag läste dem, så det kan vara kul att göra det igen. Nu när jag har börjat inser jag att jag överhuvudtaget inte har läst Fröknarna von Pahlen, aldrig någon gång. Kanske att jag bläddrade i någon av böckerna när jag var i 20-årsåldern, men det finns absolut ingenting jag känner igen.
Riktiga tegelstenar är det, dom sju romanerna är samlade i två volymer på 760 resp. 830 sidor. Passar mig perfekt!

Jag finner ett ganska stort nöje i läsningen av detta omdiskuterade verk. Gillar även det ålderdomliga språket, det är mycket vi foro och vi voro och vi gingo. Det är väl ovanligt numera, att språket inte är ett dugg moderniserat? Jag tycker att det på något sätt blir lättare att leva sig in i den tiden (böckerna utkom första gången 1930-35 men utspelar sig på 1910-talet), att förstå tankar och beteenden, när man läser på originalspråket, för det är precis det det handlar om. Originalspråket. Fast det är svenska så är det väldigt annorlunda.

Lyssnat på lördagens låtar

Det gick hur bra som helst att göra den lilla spelaren, eller "Guldkvadraten" som jag har döpt den till, laddad och redo. Lätt som en plätt rentav.

Nu har jag precis varit inne på SVT och förhandslyssnat på lördagens Låtar.

Ja, den här veckan ska jag titta på Melodifestivalen. I tidningarna kallas den numera "Mellon", det är nåt nytt för år. Jag vet inte vad dom håller på med. Mello?! Barnspråk. Dagissnack. Aldrig, aldrig kommer jag att säga det! Men hur som helst, jag har snabbkollat på låtarna, extra nyfiken som jag var på Eric Saade. Och det är väl klart att den låter vinner, åtminstone sin deltävling. Inte för att den är jättebra som låt betraktat, men för att den är hyfsat medryckande med enorm sätter sig genast-faktor, och för att gossen Saade är otroligt söt och gör en häftig scenshow. 

Playtones och Shirley's Angels gillade jag också. Och tjejen som sjunger på svenska, Varga nåntng. Det enda minuset där är att låten handlar om kvinnomisshandel, och det känns inte som att det ämnet kan gå hem i sammanhanget.  

Sen efter M-festivalen (jag vill inte, ska inte skriva den andra, barnsliga förkortningen!) är det den nya engelska serien Downton Abbey - men samtidigt sänder TV4 Gaygalan! Och den vill jag inte missa. Vilken TV-kväll det kan bli!

Söt liten spelare

Det var skönt att komma ut en sväng, och jag kände mig pigg och effektiv. Väldigt lite folk på stan.
I alla fall så köpte jag verkligen en iPod. Min gamla håller inte laddningen, och Apple har nu gjort det så fiffigt (för dom själva) så man byter inte batteri när det gamla är slut, utan man köper en helt ny spelare för, i det här fallet, 1.595 pix. Det var alltså större delen av förtjänsten från mina sålda mynt, men det hade jag ju redan bestämt.

Det går att byta batteri på en gammal iPod. Man får skicka efter det för 500:- och mottar sedan instruktioner via nätet. Inget som rekommenderas. För man måste göra det själv, och det innebär ju att skruva isär elektronik - alltså köper man hellre en ny.

Dom här nya är så söta också, så det väcker väl habegäret hos vem som helst. Jättesmå, väger ingenting, finns i ett antal färger. Jag tänkte förstås köpa en blå, som jag alltid gör om det inte finns turkos, men jag ändrade mig i sista stund och tog en orange, eller guldfärgad som jag tycker att den är.

Nu återstår att packa upp den och lägga in all musik från min dator. Och först ska den laddas, ställas in så det blir rätt språk, tid etc. Ibland kan dom där små tekniska pysselsakerna ta emot väldigt mycket. Jag vill att allt ska vara klart och fungera genast. Nån konstig spärr jag har där. För det är ju dumt om nyköpta prylar blir liggande bara för att jag inte orkar göra några enkla åtgärder. Kanske är jag rädd att det ska vara krångligt eller inte fungera alls, men det har aldrig hänt hittills i alla fall. Hoppas det inte gör det nu heller...

Friskt och kallt

Nej, jag blev inte förkyld. Det känns ungefär som vanligt idag, och det var ju skönt. Bosse kommer hit för några healingsessioner, sen ska jag göra dom mer eller mindre nyttiga saker som står på min lista. Dessutom har mina planer på att köpa en iPod blivit allt starkare, så jag kanske rentav slår slag i saken idag!
Vädereländet fortsätter. Kallt och blåsigt. Men - vad är det när jag ser hur min släktingar i Luleå har det. -27° idag! Våra fem-sex grader är rätt så uthärdliga i sammanhanget. Ändå, det är som att allt har fastnat i ett järngrepp. Man bara väntar på att det ska lossna, att det vanliga vädret och det vanliga livet ska komma tillbaka.
Nu ringer det snart på dörren, så jag återkommer i eftermiddag.

Blir jag förkyld?

Mja, det kanske blir en förkylning av det här. Tungt i huvudet, fryser och svettas omväxlande, lederna känns av, och det till och med ilar lite i tänderna! Mysko. Vet inte om jag ens orkar försöka stå emot, det är inte ett sånt läge när jag absolut inte får bli sjuk. Jag har inte ens brytt mig om mina vanliga huskurer. Det får bli som det blir. Helt under isen är jag inte, eftersom jag sitter vid datorn nu igen. Har dock haft den avstängd hela dagen och istället ägnat mig åt läsning/slumrande i soffan.

Det blir en tidig kväll, för sömn är i alla fall det bästa. Mycken reparation sker på natten.

Servettätare

Hade lite saker att uträtta idag och var redo för stadsutflykt. Men så började jag känna mig yr, och det sa liksom "boiink" i öronen, som att det skulle slå lock. Kanske bäst att vara inne då? Boiinkandet har lugnat sig men är inte helt borta...

Istället för att gå ut la jag mig och vilade en stund, men nu har jag alltså slagit på datorn. Kollar mina vanliga ställen: favoritbloggarna, hemnet, facebook. Och tidningarna. Ibland tänker jag att ska sluta läsa dom, men det är svårt att låta bli.

I AB säger Janet Jackson att många kända kvinnor äter papper i sin iver att hålla sig smala! Servetter tuggar dom i sig, för då känner man sig mätt och vill inte äta nånting annat. Äta servetter...hur konstigt kan det bli? Man kan ju hoppas att dom är ofärgade i alla fall. Jag ser annars framför mig stora högar med IKEA-servetter, röda, illgula, gröna, och det kan ju inte vara nyttigt...nej, dom kör nog med naturella, såna där tunna och diskreta. (Pappersnäsdukar kanske också är ett alternativ?) Det behövs nog inte så många för att man ska tappa aptiten.
Hur galen är inte världen?
Om nu inte Janet Jackson hittar på detta, men varför skulle hon göra det?

TV

SVT har ökat sina tittarsiffror. Inte så förvånande egentligen. Dels har dom säkra kort som Melodifestivalen, På spåret etc., dels har dom sportsändningar som överglänser dom andra kanalernas. Nu håller ju TV4 på och roffar åt sig mer och mer sport - tyvärr, för då blir det inte lika roligt att titta på det längre, och anledningen är förstås reklamen. Just bristen på, nej jag menar förstås friheten från, reklam gör ibland att jag zappar över till ettan eller tvåan och fastnar där, trots att jag från började tittade på en annan kanal. Jag orkar inte med reklamen längre! Det är för mycket, för ofta, för aggressivt.

Varför kan dom inte ha som på bio? Stora reklamsjok före/efter programmen, och så fick man se det man vill i lugn och ro, utan att störa hjärnan med ständiga avbrott.

Ettans nya engelska serie Downton Abbey verkar för övrigt väldigt bra. Jag missade första avsnittet när det sändes, men har precis kollat det på SVT Play. Länge sedan jag såg något så helgjutet.

Inte ens engelska serier är ju alltid bra numera, men något så här lovande har som sagt inte sänts på länge. Jag kommer definitivt att se varje avsnitt!

Frisk luft och husligt

Nu har Bia åkt hem till Luleå. Vi följde henne till flygbussen, och det var faktiskt skönt att få frisk luft! Väldigt frisk var den ju dessutom.
På hemvägen köpte jag äntligen dammsugarpåsar! Jag har satt på en tvättmaskin också, så det blir lite allmänhusligt idag.

Pust, nu är det inte bara "chockhöjning" av räntan utan "blixthöjning". Hm. Jag har en helt egen teori om att räntehöjningar som avkylningsmedel och antiinflationsvapen inte fungerar längre. Men det återstår ju att se. Om jag har rätt ska jag geniförklara mig själv. :-)

Ännu en vinterklagan

Dom dagar man inte går utanför dörren känns märkliga på något sätt. Det blir en stillastående energi. Och visserligen är jag trött på att klaga på hur trött jag är på vintern, men...perkele! Aarrggh!
Det har i alla fall sina fördelar att jobba hemifrån, för ibland vill man ju bara inte gå nånstans. Inte ens ut med soporna vill man gå.

Bia åker hem imorgon och är måttligt glad. För i Luleå är det minus 30 just nu och ska fortsätta i den stilen. Tänk, vi är fyra syskon, uppväxta i Norrbotten, och ingen av oss gillar den här årstiden. Folk tror ofta att om man är "från Norrland" älskar man skidåkning och friluftsliv, och i garderoben har man sin snöskoteroverall bredvid skidorna och skridskorna och pälsmössan. Fel.

Nåt Valentinfirande har vi inte sysslat med. Älskade K. jobbade till kl. 21, Bia och jag åt goda rester från igår och slöade sedan i soffan. Såg Halv åtta hos mig bland annat, där en tjej bjöd på två dadlar till förrätt...hihi.
Och nu är dagen slut. Jag känner mig riktigt utvilad men ändå sömnig. Det är ett ganska behagligt tillstånd.

Lite blandat

Det är svårt att ställa om till vardag när det har varit intensivt och festligt och händelserikt i flera dagar. Hjärnan har liksom inte återfått sin skärpa än. Det skulle säkert vara nyttigt att gå ut, att få frisk luft och röra på sig, men idag vägrar jag. För kallt.
Har lyckats jobba några timmar ändå, det var inte lätt men det gick. Och så kollar jag i nättidningar för att få senaste nytt om utvecklingen i Iran. Människorna där är modiga. Men protesterna kommer nog att slås ner på en gång.

Tyvärr går det inte att undvika alla braskande rubriker om räntechock och pensionskatastrof. Köldchock och sånt står det också om lite här och där. Och elchock förstås.

I Thailand pågår just nu en långkysstävling, där sju par har kysst varandra i över 33 timmar! Men usch, det låter faktiskt inte så lockande... En kvinna svimmade redan efter en halvtimme, det hade förmodligen jag också gjort. :-D

Är 10 % så lite?

Hela SvD:s förstasida (papperstidningen) upptas idag av något som tydligen är en stor och omskakande nyhet: 19% av Sveriges invånare har utländsk bakgrund, men bara 10% av de politiskt anställda på Regeringskansliet har det, alltså utländsk bakgrund.
Jaha, ska man bli upprörd av det? Det blir inte jag. Jag tycker rentav att 10% låter ganska mycket. Politiskt anställd på Regeringskansliet är väl ändå ett rätt speciellt jobb och inte något man kan använda som en demografispegel? (Finns det ordet? Annars har jag nu uppfunnit det.)

Good Morning på 19

Good Morning Blues igår. Pub 19 har jag alltid trivts på, och GMB är favoriter sedan 70-talet. Jag vet inte hur många gånger på senare år som jag har velat gå och lyssna på dom när dom spelat i Parksnäckan, på Katalin etc., men det har aldrig blivit av pga diverse omständigheter. Så, äntligen. Och man märker att tiden går. När jag såg dom då för länge sedan var dom flesta i bandet några år äldre än jag. Nu måste deras åldrar ha accelererat på något vis, för när dom kommer upp på scen är det som att se farfar! (Inte ser väl jag ut som farmor...)

Vad jag hade glömt/förträngt är att Good Morning Blues numera även har en trumpetare, och att jag aldrg har gillat honom. Bosse B., han anses vara väldigt duktig, en av Sveriges bästa jazztrumpetare tror jag rentav, men fy 17 för ylande, tjutande skriktrumpet! Långa solon i varenda låt, det tillför inget utan verkar mer vara ett självändamål, ungefär som att "kolla vilka starka lungor jag har, vilka hårda läppar, vilken hög och häftig decibel" - högt, starkt och okänsligt. Teknik utan nyanser. Och då är resten av bandet så tajta och samspelta och duktiga och känsliga, Claes Jansson sjunger som en gud och allt är verkligen fenomenalt. Så kommer ylandet...till slut höll jag för öronen. Och hoppades att han såg det. Elakt?
Men förutom det så var det toppen. Bandet, låtarna, stämningen - allt var femstjärnigt. Trumpeten - bara en stjärna, eller kanske ingen alls.

Jag träffade en gammal bekant och pratade länge med henne. Öl och vin dracks i (för vissa men inte för mig) alltför stora mängder, och vi gick inte hem förrän puben stängde klockan två. Personalen tände lamporna och satte upp stolarna på borden, och då var det liksom slut. Insåg man. Länge sen jag var ute så sent, helt otroligt länge sen!
En rolig nöjeshelg har det sannerligen varit.

Saffran Polo

Jag började dagen med en distanshealing som fungerade alldeles utmärkt. "Magic" - sån feedback är kul att få. Hur häftigt som helst.
Nu försöker jag samla ihop intrycken från igår. Restaurangbesök, pub och musik bland annat.

Vi bestämde oss för att äta ute på något opretentiöst ställe. (Alla andra är ju fullbokade en lördag.) Till slut blev det Saffran Polo på Vaksalagatan. Älskade K. och jag har ätit goda lammfärsspett där. Men gårdagens mat var ingen höjdare. Jag beställde Fyra små rätter, bestående av två olika persiska lammgrytor, ett kycklingspett och ett lammfärsspett. Dom små, små lammgrytssmakproven var intressanta. Smakade...konstigt. Inte direkt illa utan bara konstigt. "lamm med spenat, persilja, ingefära och röda bönor" låter ju annars gott och kryddigt. Men det smakade som något jag aldrig hade kunnat föreställa mig, det finns inget jag kan jämföra med. Underligt. Inget jag vill äta nånsin igen. Kycklingspettet var gott. Lammfärsspettet var halvdant, troligen inte lamm. 225:- för alltihop är på tok för mycket.

Deras vinglas och ölsejdlar var handmålade i snirkliga mönster - fult men ovanligt och lite kul.

Älskade K. beställde marinerad oxfilé på spett - ett riktigt bottennapp. Några små hårda köttbitar, helt genomstekta, okryddade (inte ens saltade) och kalla. En grillad tomat och massor av pommes till det. Efter peppning av oss andra gick hon och klagade och fick in en ny tallrik med varmt, kryddat kött samt fler tillbehör.
OK. Men vem kom ens på tanken att servera det första?? För 199 spänn!
Så här såg den goda varianten ut. Smakade hyfsat men fortfarande inte prisvärt. Ovanligt bra pommes i alla fall. Och det var ju tur, eftersom det var så många...

Bia var nöjd med sin pizza, men Saffran Polo skulle inte få mer än säg två gafflar om jag var krogrecensent. Halvdan mat till alldeles för höga priser. Plus i alla fall för en väldigt trevlig servitris, bra husets vin och, som sagt, riktigt bra pommes frites (mycket bättre en det "saffranstoppade" ris som annars ingår).

Vi blev i alla fall mätta och tågade sedan iväg till Pub 19 för att lyssna på mina gamla favoriter Good Morning Blues. Mer om det besöket i nästa inlägg.

Diverse ärenden

Hej och hå, så soligt och vintervitt det var idag! Det blir väldigt ljust och varmt inne, och solflödet avslöjar genast att städningen hos oss inte är i direkt världsklass... Jag har varit och handlat: spaghetti, bullar och öl, typ. Kolhydraternas triumf...
K. är ute och köper dukar (alltså målardukar), Bia möter sin kompis vid tåget. Så får vi se hur resten av dagen och kvällen ska organiseras.

Bra buffé, bra show

Bra dag, verkligen en bra dag! På em gick vi ner på stan. Kallt, blåsigt och j-igt visserligen, och halt också, men vi var taggade. Inställda på mat, dryck och nöjen. Klockan var 16.30, och det är inte alla restauranger som är öppna så tidigt, men vi hamnade på Fugu på Drottninggatan. Väldigt praktiskt eftersom det ligger typ 100 meter från Reginateatern, men vi hade inga jättehöga förväntningar på den kinainriktade buffén. Men - det var hur bra som helst! Gott, fräscht, rena smaker, krispiga grönsaker - ett bra snäpp bättre än det vanliga kinastuket. Och dessutom hade dom något jag aldrig har smakat förut, nämligen ett slags råa vårrullar. Vanliga små friterade fanns också, men dom här var större och själva höljet var genomskinligt och segt och smakade inte just någonting. Inuti fanns kyckling alt. räkor med grönsaker, nudlar och kryddor (koriander! I like!) Man doppade vårrullen i en speciell sås och det smakade exotiskt och utländskt/genuint och GOTT. Kanske den rätt där kocken inte behövde kompromissa...
Men även dom friterade bananerna var ovanligt bra.

Bia gick ut och r-kte, sen kom hon tillbaka med en present. En liten affär där på Drottninggatan sålde bland annat denna kökshjälp, som vi döpte till Alfonso:

Alltså en diskborste, det såg väl alla?

Så var det dags för Technicolour Dreams. Vi var där i god tid för att få bra platser i pubavdelningen (som teatern är delvis omgjord till). Beställde ett glas vin (jag) och två stora öl (K. och B.) Föreställningen var fantastiskt bra! Låtar från slutet av 60-talet, bra musiker/duktiga sångare, hyfsat kul mellansnack, nostalgifaktor 110 procent. Man ville aldrig att det skulle ta slut!
"Goodbye Ruby Tuesday, who could hang a name on you..."
"But I would not feel so all alone, everybody must get stoned..."
"The only man who could ever reach me was a son of o preacher man..."
osv osv. - den ena klassikern efter den andra, rysningar, glädje, nästan tårar av allt igenkännande.
Verkligen häftigt.

Tyvärr tog det slut ändå, efter tre extranummer. Vi var bland dom första som kunde hämta jackorna, och sen var det kyla, halka etc. igen. Vi slog vad om temperaturen på hemvägen, och jag vann. Gissade att det var -9,2 grader. Det var 10,8, men dom andra gissade mycket lägre, obegripligt nog. När benen blir alldeles stela och kalla, då vet man att det är runt tio minus.

Det var skönt att komma hem. Av med tjocka jackor, vantar, huvudbonader och vinterkängor.

Och nu ska vi ladda om för imorgon. Då kommer C. hit från Gävle. Det blir säkert ett och annat pubbesök, kanske Pub 19 eller Hijazz. Bra musik på båda ställena. Med andra ord: troligen skippar jag Melodifestivalen. We´ll see.

Nöjesliv

Jag taggar blogginlägg så jag blir stel i både armar och nacke. Bra att man kan pyssla med det lite då och då.
Nu är det snart dags att gå ner på stan. Vi ska äta och ta en öl eller nåt och efter det se Technicolour Dreams på Reginateatern. Kan bli kul!

Snöyra

Fasligt vilken snöyra det var imorse! Total backlash. Folk sopade/skrapade sammanbitet fram sina bilar, somliga var systematiska och noggranna och tog tid på sig, men en kille rengjorde bara nödtorftigt fram- och bakrutan och körde sedan iväg i vad som såg ut som en rullande igloo. (Trafikfarligt och förbjudet.) Ja, det såg inte jag för det var väldigt tidigt på morgonen, men min syster som är här och hälsar på och som ibland går ut och r-ker fick en intressant inblick i bilisters snöbestyr.
Blåsten, den otäcka nordostliga, gjorde att våra fönster åt ena hållet var täckta med snö, väldigt vackert. Kunde ha varit riktigt stämningsfullt också, om det hade varit julafton.
Det har lugnat sig nu, inga virvlande flingor, inget snö på rutorna. Men blåsigt, kallt och förmodligen halt. Bia har trots detta gått ner till stan. Hoppas hon kommer tillbaka med obrutna fötter.

Märkligt citat, underliga uppsatsämnen

I nätupplagan av Dagens Industri läste jag idag ett så märkligt uttalande, så jag studsade till. Det nåste vara ett totalt felcitat. Artikeln handlade om pensionssystemet och att människor tar ut "för mycket" av sin pension de första fem åren, för att sedan i många fall tvingas leva i fattigdom. Någon tyckte att den möjligheten bör stoppas, men det håller inte finansmarknadsminister Peter Norman med om. Enligt DI har han sagt så här:


"Folk i allmänhet är väldigt duktiga på att bestämma sin egen död, de vet hur länge de kommer att leva. Man får välja själv om man vill leva upp sina pengar och sedan leva på lite mindre."


How sensational! Tänk att folk nuförtiden är så bra på att bestämma sin egen död. Och vet hur länge de kommer att leva. Svindlande i sanning. Det underlättar ju mycket faktiskt. Inte minst när det gäller att ta ut pensionen. 
"Jag vet att jag blir 91, så jag knaprar försiktigt på mina pensionspengar. 
"Men jag kommer bara att bli 69, så jag tar ut rubbet och lever loppan här och nu!"


Det kan väl inte stämma, han kan väl inte ha sagt så?


Annars tycker jag veckans nyhet-som-ger-dålig-smak är den om åttondeklassarna i Skåne som fick i uppgift att skriva uppsats om sina sexupplevelser! Fjorton-femtonåringar! De fick tre alternativ, antingen skriva om sina egna upplevelser, eller om någon de kände/hört talas om, eller också hitta på, alltså fantisera. Och detta skulle sedan läraren sitta och läsa och bedöma. Nog är det väl lite sick-varning på det?

Oh My God

Oh My God (som dom sjöng, och ska sjunga även denna vecka, i Melodifestivalen) - det snöar! Och ska snöa ännu mer. Och bli kallt, ännu kallare. Neeej! HUR kan den här vintern vara en konsekvens av den globala uppvärmningen? Måste man inte snart sätta citationstecken runt det?

Efter tips från bloggveteranen Tofflan igår håller jag på och taggar mina blogginlägg. Sätter etiketter så man kan söka på ämnen och områden, t.ex inlägg som handlar om vinter, vänner, TV, politik eller annat som engagerar mig. Vi pratade också en del om antalet läsare. Hur viktigt är det att ha många sådana? Först tänkte jag att det självklart är kul att ha så många läsare som möjligt, men vid närmare eftertanke undrar jag. Ju mer offentlig man blir på nätet, desto mer sannolikt att man råkar ut för "troll", alltså elakingar eller i vissa fall rent sjuka personer som skickar hatiska kommentarer och beter sig. Och det vill jag ju inte. Så jag avvaktar med att registrera mig på bloggportaler och liknande. Min blogg får växa långsamt tills vidare.:-)

I övrigt är jag lite omtumlad just nu, rentav bestört, efter att ha fått reda på vissa upprörande nyheter som rör närstående personer och som jag inte vill skriva om här. Och precis innan dess fick jag höra ett jättepositivt besked från en helt annan närstående. Från vitt till svart, från disaster till triumf, från plusgrader till minus, från barmark till snö...Oh My God - det är denna förmiddags grundkänsla. Hoppas kunna skingra den med en inköpstur till Kvarnen.

Påver middag och goda viner

Efter gårdagens utsvävningar bestämde jag mig för att äta en något påvrare middag idag. En märklig blandning av lättstekt spenat, hyvlad parmesan, rökt lax, rosmarinskinka och några cocktailtomater.

Att steka färsk spenat i smör (man kan pressa i lite vitlök också) blir jättegott! Och passar till allt.

Cocktailtomaterna var den här måltidens enda association till alkohol. Däremot fick jag en vinleverans från Vinstocken som verkar lovande. Dessa flaskor x 2.

Nu är jag välförsedd och behöver inte köpa rödvin på, ja, hur länge räcker förrådet? Ett bra tag i alla fall. Alla dom här vinerna verkar hur goda som helst och kostar därefter, så det är ju inget man strööppnar  och slödricker framför TV:n direkt. Men det är definitivt anledning att fortsätta bjuda hem folk på middag!

Jag är fortfarande fascinerad över det här att man beställer vin på nätet och får det fraktat hem till dörren, och att det är helt lagligt. Av någon anledning känns det roligare än att gå och köpa själv. Kanske är det bara nyhetens behag...

Mogna bananer

Jag gillar bananer - dom är liksom en blandning mellan frukt och mat. Men dom mognar så fort! Förr kunde man köpa en klase lagom mogna och gula, och efter tre-fyra dagar var dom fortfarande okej. Nu köper man dom ganska gröna - nästa dag är dom knallgula och dagen därpå har dom bruna prickar och smakar lite unket. Alltså gör dom nånting med bananer som dom inte gjorde förut. Preparerar med kemiskt snabbmogningsmedel, kan man misstänka. Det tråkiga med det är att man bara kan köpa två åt gången. Det har blivit som att köpa en känslig färskvara. Det borde nån matjournalist skriva om!

Idag dristade jag mig till att att inhandla hela tre stycken. Dom är grönare i verkligheten än på bild. Imorgon är allt det gröna borta.
Lägg märke till det vackra orangefärgade underlaget - årets PPM-kuvert.

Trevligt besök idag också

Idag fick jag trevligt besök av Tofflan. Hon kom för att låna ett pussel, och vi blev sittande ett bra tag över fika och snack.

Det är väldigt kul nu. Igår var Jill här, idag Tofflan, och imorgon kommer min syster från Luleå och stannar till på tisdag. Början på det är året har varit/är enormt social. Annars brukar januari-februari vara inåtvända, dova månader, man drar sig inåt och träffar inte folk, men nu är det alltså precis tvärtom. Jag trivs med det!

Tisdagschampagne

Jill kom från Stockholm och hälsade på oss idag. Vi har inte setts på drygt ett år, fast det känns som att det var bara några månader sedan. Hon hade saker att fira och medförde både champagne och vitt vin. Först fikade vi på balkongen. Njöt av inglasningen och låtsades att vi var i Spanien. Sen blev det fest.
Moet & Chandon en vanlig tisdag eftermiddag, det är oslagbart!

Jag gjorde mat, och vi pratade oavbrutet i typ sex timmar, innan det var dags för J. att ta tåget hem. Oj, vilken intensiv och rolig dag!

"Oacceptabelt"

Nu ser jag det överallt, i alla sammanhang, uttalat av både den ena och den andra, gällande allt mellan himmel och jord: "Oacceptabelt".
Det nya modeordet. Oacceptabelt med terroristdåd, oacceptabelt med våldet i Egypten. LO:s ordförande säger nu att det är oacceptabelt med de höga VD-lönerna, egyptier anser det oacceptabelt att USA vill påverka deras val av ledare, SD-ledare poängterar att det är oacceptabelt att en av deras riksdagsledamöter har varit full, drogad och våldsam..etc, etc.
Men sluta! Kan politiker, tidningar och översättare please hitta på nåt annat ord att variera med, åtminstone ibland!

Inga kakor idag

Jag hade tänkt baka goda jordnötskakor ikväll. Började plocka fram ingredienserna. Allt fanns hemma - utom jordnötter! Och det var för sent och mörkt och kallt för att gå iväg och handla. Synd, för jag var verkligen inspirerad. Har varit inspirerad hela dagen faktiskt, massor har blivit gjort.

Matbröd kan jag inte baka. Har försökt ett antal gånger men det blir aldrig riktigt bra. Däremot kaffebröd...det har jag känsla för. Förr bakade jag bullar minst en gång i veckan. Frös in och tog fram färska varje dag. Åt ibland bullar till frukost. Tre-fyra varma kanelbullar. Yes, det är sant. Om jag skulle äta så mycket bullar nu, vad skulle hända med vikten? Tror jag skulle gå upp ett kilo i veckan, nej det räcker nog inte. Ett kilo om dagen snarare.
Förut, för sådär en 20 år sen, var det lätt att hålla vikten. Det är en av dom ganska många saker som var bättre förr. Usch, nu måste jag göra några situps!

Pussel

Oj, vad snabbt och bra allt går idag. Det känns lovande. Jag har redan prickat av drygt hälften av det jag skulle göra. Och Älskade K., som börjar jobba kl. 14, har lagt färdigt det senaste pusslet. Ett jättesvårt 2000-bitars.

Vad ska vi nu fylla tomma stunder med? Pussel är så rogivande och meditativt, och det är trivsamt att alltid ha ett på gång. Det får väl bli ett nytt, fast det finns inte så mycket att välja på i den storlek vi vill ha. (Precis som det är med kläder.:-) När man har börjat med 2000 bitar känns det för lätt med mindre. T.ex. 1000 bitar som vi höll på med i början av vår pusselkarriär är rena baggisen. Och ett större får vi inte plats med på bordet.
 Okej, det får bli en tur till leksaksaffären. Och till maskeradaffären, för den mask jag så fint gjorde i ordning igår är aningen för liten märker jag nu. Och när jag tittar noga inser jag att det är en kvinnomask! Den är liksom rundare, med kort haka och annan, lite finare mun. Jag måste alltså ha en mansmask. Jeez, denna könsuppdelning i allt!

Ny mask

Vart tog den här dagen vägen? Hjälp vad fort den gick, fast riktigt slut är den inte än förstås.

Jag har tittat lite på Sherlock i SVT. Enormt uppskriven serie, och jag tycker den är jättetråkig! Verkligen jättetråkig. Engagemang noll. Det finns inget som tar tag i mig, ingen känsla, nada. Så jag såg den inte till slutet.
Gjorde istället en ny datormask till mig. När man har haft dom ett tag blir det lite äckligt på insidan, så jag måste byta då och då. Är därför stamkund på maskeradaffären. Fram alltså med zinkpasta och aluminiumfolie, och nu har jag en fräsch skyddsutrustning.
 (Datormask)

I övrigt har dagen varit som planerat. Jag kollade den halvtrista fotbollsmatchen,

åt en hyfsat nyttig middag, diskade en maskin plus lite handdisk, skrev några mail och jobbade det jag behövde. Ser nu fram emot en kul vecka med besök från när och fjärran. (=Stockholm och Luleå.)

Samtal i soprummet, halka och hem

Jag gick förbi soprummet med en gammal kartong och träffade där en äldre, trevlig och pratsam man. Vi blev stående en bra stund, och han berättade om sin fru som blivit glömsk och aggressiv, om sitt jobb innan pensionen, om sitt kompisgäng från förr...lite allt möjligt. 82 år och väldigt stilig. Det var en riktigt mysig stund trots den fula och smått illaluktande miljön:

Sen var det då dags för min planerade lilla söndagspromenad.  Liten är just vad den blev, för det var så skrämmande halt så jag fick nästan ont i magen. Det är inte alls kul när man måste gå med försiktiga myrsteg och titta ner i marken hela tiden för att inte slå ihjäl sig. Detta trots broddar. Men när en trottoar ser ut så här, då är det liksom bara att ge upp.

Och den här gångvägen var också en rysare:

Nej, skönt att komma hem. Att öppna dörren och det är varmt, ljust och luktar inte sopor.

Och nu ska jag dricka te och sen jobba. Eftersom jag har ett uppdrag som måste vara klart tills imorgon, så kommer det att gå bra.

Mina söndagsplaner

Alldeles knallbå himmel. Lugnt ute. typisk söndag. Jag ser fram emot en bra dag. Har en del jobb att göra, ett horoskop till tidningen Free, och tänkte också satsa på viss städning. Solen gör det lättare att se t.ex. fettfläckar på köksskåpen, så dom ska jag nu identifiera och avlägsna. Tyvärr syns också allt damm som yr omkring, men det är inte så mycket att göra åt.
Ja, så spelar Liverpool mot Chelsea, och den matchen tänker jag titta på.
Möjligen tar jag också en promenad. Det börjar kännas viktigt med frisk luft, det har ju inte blivit så stora doser av den varan under den här vintern.

Det är lite dagen efter-stämning i tidningarna. Och då handlar det förstås om dagen efter Melodifestivalen. Jag tycker det var helt okej med dom låtar som gick vidare, och det ska bli kul att se fortsättningen.

Den UNT-rubrik som jag fastnade för idag var i alla fall: "Kvinna rev fyllo". Alltså, jaha. Och i den lilla, lilla artikeln står det att två personer hamnat i bråk under en fest, kvinnan rev mannen och dom togs in för tillnyktring. Båda var väl fyllon i det läget kan man tänka. Underlig liten nyhet hur som helst. "Varg rev fårflock" - en sån rubrik kan man mer förstå.

Lördag

Tog en sväng ner på stan idag. Mycket folk i rörelse, köer inne på affärerna. Vissa gångvägar och trottoarer är helt livsfarliga och blankisiga, men jag hade duktigt nog broddar på mig. Var väldigt glad för det. Sen i själva stadskärnan är det förstås ingen halka utan rena, bara stenplattor. Klick, klick, klick - då är det inte lika kul med broddar.
Träffade M. för en fika på ett av Svartbäcksgatans caféer. Massor av folk där också förstås, men vi hade tur och kom precis när det inte var så lång kö och dessutom fanns ett ledigt bord. Nice. Vi hade några väldigt mysiga timmar. Men fiket tog mer betalt för en stor kopp te än för en liten - det har jag aldrig varit med om förut. Fem (?) pix för en extra deciliter varmvatten, typ.

Jag som hade tänkt lägga in fler bilder här, jag har till och med börjat ha kameran med mig överallt. Det är steg 1. Steg 2 blir att komma ihåg den. Steg 3 att verkligen ta bilder. Kanske imorgon...

TV ikväll förstås, det drar ju ihop sig till Melodifestivalens första deltävling. Evenemanget på allas läppar. Kul att det sänds från min hemstad Luleå. (Eller uppväxtstad kanske jag ska säga. Uppsala är ändå det som alltid har känts mest hemma.) Själva tävlingen bryr jag mig inte så mycket om egentligen, men när man väl börjar se den är det alltid engagerande. Något år ringde jag och röstade till och med, men det var länge sedan.

Bombmöss

Nu kommer snart ytterligare en djurart att få viktiga nyttofunktioner, bli små hjälpare till människan: Bombmöss.
Yes, det låter bra och lagom gulligt. Och israeliska forskare har verkligen lärt möss reagera på sprängämnen - deras luktsinne är extremt känsligt och de är träffsäkrare än både hundar och röntgenutrustning. Så de ska få sniffa på flygresenärer, från ett gömställe inuti en apparat som liknar en metalldetektor. De små gnagarna ska arbeta i skift, och ett pass är fyra timmar långt. Sedan belönas de med åtta timmars rekreation.
Resultaten har varit lovande. I ett försök fick 1000 personer passera "muskontrollen" och 22 av dessa hade sprängämnesliknande substans på sig. Mössen hittade samtliga 22.
Inte illa. Hoppas det går att genomföra i stor skala och i alla länder.
Nyheten stod i dagens DN som hämtat den från New Scientist. Roligare att läsa än UNT:s intervju med Uppsalas nya landshövding, som jag har svårt dåliga vibbar för. Vi kanske rentav kommer att sakna Anders Björck...

Slå på kastrullen

Flera sjukhus i Göteborg har inte larm så det räcker till alla patienter, står det i DN. På ett ställe har dom därför utrustat patienterna med kastrullock och en sked, så att dom kan tillkalla uppmärksamhet om något akut inträffar! "Ett lågvattenmärke" säger en representant för Vårdförbundet, och det kan man ju hålla med om. Men samtidigt: det är en kreativ lösning. Och det lär fungera. Sked på kastrull slamrar rejält, och ett sånt larm kan ingen strunta i.

Vårdförbundkvinnan sa i alla fall inte "oacceptabelt" som nu tycks vara det stora modeordet. Sen jag retade mig på att Reinfeldt använde det för att beskriva terrordåd, har jag börjat se det överallt. Nu senast i allt som handlar om Egypten. "Oacceptabelt" med våldet från polisen och regimanhängare. "Oacceptabelt" att journalister blir misshandlade och halvt ihjälslagna. Ja, det är väl det minsta man kan säga. Jag följer med bävan det som händer i Egypten. Är så rädd att det ska sluta med katastrof.

Dagarnas färg

Vissa människor upplever att veckodagar eller musikstycken har olika färger. Synestesi kallas det, och innebär alltså att hjärnan kopplar ihop ett eller flera sinnesintryck. Och det har jag nog en släng av, inte på något extremt sätt men i viss mån. Just det här med veckodagarna...jag har alltid trott att alla människor uppevde att dom har färger! Så här ser mina dagar ut:

Måndag: Blekrosa
Tisdag: Gul
Onsdag: Mellanblå
Torsdag: Mörkblå
Fredag: Gråbrungul (!)
Lördag: Svart
Söndag: Gulorange

Dessutom har jag en del väldigt tydliga färgupplevelser i samband med vissa Beatleslåtar. Jag var stort Beatlesfan när jag var ung, och varje ny LP med dom var en omtumlande upplevelse. Och varför just dessa låtar har blivit för evigt färgsatta vet jag inte, kanske var jag ovanligt mottaglig när jag lyssnade på dom första gången.

I´m a looser: Röd
Eight Days a Week: Grön
She´s Leaving Home: Djupt blåviolett med guldstänk
You Won´t See Me: Mellanblå, lite samma färg som onsdag.

Det finns en del andra "färglåtar" också, men det blir lite nördigt om jag ska ska lista alla.

Idag är det alltså den gråbrungula dagen. Tyvärr är dess yttre skepnad vit. Snön yr utanför fönstret, och det fick mig att utbrista "oh no!" och "bloody hell!" när jag tittade ut i morse. Även ett "f-ck" hävde jag ur mig. Snöchocken gjorde mig brittisk... Svordomar på engelska känns i alla fall ganska oskyldiga.

Ogiltiga trafikregler

Många av Uppsalas trafikregler, t.ex. vad gäller hastighetsbegränsningar och p-förbud, gäller inte. Det kanske står en 30-skylt utanför en skola, men den kan man strunta i. Anledningen är att kommunen inte har lagt ut reglerna på internet! Alla lokala trafikföreskrifter ska matas in i Transportstyrelsens databas, och det skulle ha varit gjort senast 1 januari. Detta står i dagens UNT, som alltså har den stora vänligheten att upplysa folk om att det är fritt fram. (Fast inte att köra hur som helst, det finns ju allmänna regler som man kan ta till i vissa fall.) Varför upplyser dom om det, kan man undra. Om folk ser skylten och då helt naturligt tror att en upptäckt fortkörning leder till böter, så kanske det hindrar många från att trycka på gaspedalen utanför skolor och liknande. Men det är kanske viktigare att påpeka kommunens klantighet?
I alla fall, jag tycker det är märkligt. Om reglerna inte har lagts ut på nätet så gäller dom inte. Jättemärkligt.

Växlat pengar

Idag på fm kom B. hit och vi utbytte healingbehandlingar och pratade lite. En bra start på dagen.
Sedan gick jag till mynthandlaren med mina enkronor från 50-talet. Man får 9:- st. för dom, och dubbelt så mycket för tvåkronor, som jag också hade en del av. Plus några andra, äldre mynt också. Inte mycket av nånting, men dom här pengarna som legat hur länge som helst i en gammal burk, tidvis bortglömda och med ett nominellt värde på kanske 130:-, fick jag i alla fall 1.800 pix för! Helt okej. Jag tror jag ska köpa en ny Ipod för dom pengarna.

Jag är en Metallkanin

Imorgon börjar Kaninens år enligt den kinesiska astrologin. Om detta står det till och med på ekonomisidor, där journalisterna hellre skulle hugga av sig fingrarna än skriva neutralt om västerländsk astrologi.
Under Kaninens år är lugn och anspråkslöshet uppskattade egenskaper, och resultat nås genom förhandlingar istf konflikter. Tystlåtna och reserverade personer når framgång, och nya relationer blir lyckosamma. Det är också ett bra år för spel!
Jag är faktiskt Kanin (eller hare eller katt som det också kallas ibland), och jag undrar om året då blir extra viktigt? Är det vi kaninfödda som ska ha särskilt stor tur i spel månne?
Dom fem elementen, som i Kina är jord, eld, vatten, trä och metall styr också hur året blir. Just i år är det Metallkaninens år. Och det år jag föddes var det också Metallkaninens år - det kan inte vara annat än bra!!

Nu har jag läst att:
Kaninen är klok, snäll, omtänksam och vill inte delta i bråk. Hellre förhandlar Kaninen, för att undvika konflikter. Men även om de kan verka oskyldiga och lite skygga av sig är de starka inombords och har väldigt starka viljor. Särskilt gäller det Metallkaninen.

Det låter utmärkt. :-D

Dåliga program

Ibland tittar jag på riktigt dåliga TV-program. Och då menar jag inte normalt dåliga som Idol eller Du är vad du äter, utan djupt dåliga typ Glamour och Bachelorette. Ja, i flera år följde jag Glamour - varje dag! Fast nu gör jag inte det längre, för det har blivit så dåligt. Haha. Så är det faktiskt, och bara en äkta Glamourföljare kan förstå vad jag menar.
Bachelorette går ingenstans nu, men i TV11 hittade jag till min glädje The Bachelor. Sällsamt fascinerande, och nånstans tycker jag att det är sevärt. Ikväll gick näst sista avsnittet, och Andy friade till Tessa. Jättesynd om Bevin som blev bortvald. Ja, ja.

Hur har dagen varit annars? Lugn. Jag hade en klient och tycker än så länge att det fungerar utmärkt att jobba hemma. Sen har jag varit enormt trött, eftersom jag bara sov ca fyra timmar i natt. Har inte varit utanför dörren heller, och friskluftsbristen blir man inte piggare av. Så det blir en tidig kväll.

Tvåmånadersjubileum

Det är exakt två månader sedan jag började blogga. Det har gått bättre än jag trodde, nästan blivit ett behov. Annars brukar jag tröttna rätt fort på saker, det smyger sig in plikt och tvång och så rinner det ut i sanden. Men det här rullar på hyfsat, so far.
Så jättemånga läsare har jag inte, men det tycks finnas en stadig skara i alla fall.
En anledning till att jag bloggar är att jag också själv vill se vad jag skriver och hur. Det är nyttigt att formulera sina tankar och oerhört befriande att ett inlägg kan vara hur långt eller kort som helst.

Idag har det småregnat, hurra hurra! Visst blir det grått och fult ute, men alternativet är att ju att snön skulle ligga kvar för alltid! Om nu eländet måste komma ner, så måste det ju också smälta undan, och ju förr desto bättre. Att gnistrande isvinter över en dag ska förvandlas till skir vår med gröna gräsmattor, nej det lär aldrig inträffa. Blir det snö så blir det slask. Så är det, vinterälskare!

Jag har nyss ätit några smörgåsar med ägg och kaviar. Ska jag betrakta det som kvällens middag månne? Har en känsla av att det kommer att bli så.