Matchen

Barcelona vann med 3-1 och var egentligen för överlägsna för att matchen skulle bli riktigt spännande, men det var ändå en häftig upplevelse att se spansk toppfotboll live.
Vi hade rustat oss klädmässigt. Jag hade på mig:
T-shirt
Långärmad d:o
Ylletröja
Fleeceväst
Munkjacka med huva
Vanlig jacka
Halsduk
Vantar
Så jag frös inte, trots tolv grader, lite snålvind och enstaka regndroppar.

Malagas hemmaarena är inte jättestor, jag tror det går in runt 30.000 pers, och man känner sig väldigt nära planen och spelarna. Det är alltså mindre i verkligheten än vad man kan tro när man ser bilder eller TV.
Det var fullsatt igår och väldigt bra stämning. Ingen tillstymmelse till bråk, elaka ramsor eller huliganism. Innan matchen spelades hemmalagets egen låt, en gammaldags, melodisk och medryckande spansk sak som handlade mycket om mod och hjärta, enligt vad jag kunde se på de stora texttavlorna. Och strax före avspark ljöd ett av världens bästa och mest kända rock-intron: The Final Countdown. Så man fick lite svensk känsla också. Ännu mer av det blev det senare när klackarna sjöng ramsor utan ord till olika melodier. "Lå, lålålålålålå, lålå..." Hm, det lät bekant, vad var det för melodi - jo, Här kommer Pippi Långstrump! Lite oväntat.

Alla spelare i Barcelona är världsberömda, man har sett dem så ofta i TV, i ligan, Champions League, EM, VM... Och det är alltid så glamoröst och speciellt med dessa stjärnor och de miljoner och miljarder de tjänar. Nu när vi såg alla, Messi och Iniesta, Xabi och Fabregas etc., så var de liksom vanliga små killar som sprang på en gräsmatta... Duktiga förstås, jättekul att se om man gillar fotboll, men som sagt, mycket mer "vardagligt" än på TV.

Efter matchen väntade den chartrade minibussen. Strax efter midnatt var vi hemma i Nerja. Tyst och tomt, sånär som på en enda öppen pub där det var världens liv.
På trottoarerna stod de vanliga små soppåsarna i väntan på att bli hämtade under natten. Fortfarande är det så. Och av någon anledning glädjer det mig.