Har tittat lite på TV ikväll. Något jag inte förstår är storheten med Robyn. Vad är det folk hör/ser som är så bra? Det var en konsert med henne i SVT, och både K. och jag satt där i soffan och försökte verkligen inse hur bra låtarna var och hur fantastiskt artisteriet var och hur...ja, vad, vad ska man säga, hur...hur bra...näe, vi tycker bara det är dåligt! Hon sjunger inget vidare, det är knappt rösten bär ibland. Sångmässigt skulle hon inte gå vidare i Idol ens en gång. Låtarna är inga låtar. Man väntar på att dom ska börja men det gör dom inte. Själva showen - ja, det blixtrar och flimrar som det ofta gör. That´s it. Blixtar och flimmer. Och där står Robyn i mitten och ser lite lagom ämlig ut.
Mysko.
Hon går hem överallt, så är det oss det är fel på? K. sa: "Hon kanske är en alien, det kan vara nåt med hennes ögon som vänds ut och in."
"Just det," instämde jag, "och då blir folk hypnotiserade och tror att dom ser något alldeles oerhört superbra."
Eller vad handlar det om?
Är det att hon inte gör sig själv, eller låter sig göras, till ett sexobjekt? Att det är så ovanligt och så befriande så alla bara älskar henne? I så fall - OK. Men musiken...? Det kan väl ändå inte ha med den att göra?
1 kommentar:
Alltså jag är ingen jättefan av Robyn, men i början av hennes karriär var det väl nån låt eller två som jag gillade lite. Dock inte tillräckligt för att bli frälst så. Jag lyssnar helt enkelt inte tillräckligt på musik och inte på Robyn, kanske...
Skicka en kommentar