Lite av det känner jag också här i Nerja. När man stannar flera månader på ett ställe och när många man träffar är i samma situation, alltså inte hemma, inte omgivna av "det vanliga", då möts man på ett annat sätt.
Som igår när vi hade en supertrevlig kväll med Leif och Inger. Innan hade vi pratat med dem i typ två minuter inne på en restaurang. Det kändes avspänt och bra, så vi sa: "Ska vi ses nån kväll och gå ut och äta?" Alltså, så gör man inte hemma, där ska det mycket till innan det blir såna öppningar. Särskilt i vår ålder, när de flesta har sin plattform och uppbyggda tillvaro.
Och, som sagt, det var väldigt mysigt igår. Vi var på tre olika ställen och pratade och pratade och pratade, så jag har faktiskt ont i halsen idag! :-) Det känns som att vi är gamla vänner, så där på en gång. Och det här med tapas är ju i sig ett väldigt trivsamt och opretentiöst att sätt att umgås.
Det handlar förstås om det också. Om att det finns möjligheter, att allt ligger nära och att man inte blir ruinerad.
1 kommentar:
Ja, jag tror precis som du - när möjligheterna finns inom räckhåll, då blir allt så mycket lättare!
Skicka en kommentar