Man kan tro att lilla lugna Nerja är en riktig nöjesmetropol, men så är det knappast. Det är vi som upplever det så just i år. Nu har vi så många nya vänner så vi hinner nästan inte träffa alla, och det finns roliga ställen som vi inte har varit på än. Irish Annie´s, El Molino och några andra. Men vi har ju tre veckor kvar, som tur är.
Förra året mer eller mindre snubblade vi över ett dragshowställe, en bar som heter Caeli. Där hade vi en oförglömlig kväll, och när vi nu såg att de har återupptagit dragshowen på torsdagar, så gick vi genast dit och tog med oss Nikki och Jill. Först åt vi gott på Jaipur och sen in i trängseln på Caeli. Det är inget stort ställe och det var snudd på fullsmockat av nästan enbart engelsmän. Det har vi verkligen insett här, att engelsmännen/britterna vet hur man roar sig. Det är alltid kul med dem, på ett relaxat, opretentiöst sätt.
Samma transa som förra året, 1.90 lång ungefär och heter egentligen Joan. Samma rekvisita: en stol och en lampa.
Bra musik, bra ljud, fantastisk stämning. Folk klappade och sjöng med och så småningom blev det allmän, halvvild dans. Helt amazing!
När vi gick hem var gatorna helt folktomma. Och det var iskallt ute. Igår var nog den kallaste dagen hittills, och tidigare på kvällen, när vi var på väg till indiska Jaipur, hörde vi restauranganställda spanjorer stå utanför sina ställen och prata om vädret, hur "frio" det är. "Madre mia!" sa en. Och det kan man verkligen säga. Det har blåst nordanvindar länge nu.
Men idag är det bättre. Solen skiner, himlen är blå, och när vi gick ut på terrassen för att äta frukost kunde vi njuta av den här utsikten:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar