Jag har blåsor på tårna, så mycket har vi gått idag. Började med en promenad till Burriana, med paraplyet i ett stadigt grepp. Det är lite som att vara på semester i England - paraplyet är alltid med.
Det blev inga långa skurar men lite dripp-dropp ändå. När regnet tätnade slank vi in in en butik och tittade på souvenirer. Damen bakom disken, en väldigt söt kvinna i 45-årsåldern, såg väldigt glad ut och började prata om vädret. Trist för oss som är turister, tyckte hon. men vi förklarade att vi är/har varit här länge, så det gör inte så mycket. Och då kunde hon inte bärga sig längre, vi förstod varför hon såg så väldigt glad ut när hon tog fram sin telefon och visade bilder på sitt två timmar gamla barnbarn! Lilla Viktor. Ny teknik alltså...helt otroligt. Hennes "hijo", alltså son, hade fått sitt första barn alldeles nyss. Och så tog hon fram foton på sin dotters barn, hon frågade om vi hade barn - kvinnan var så otroligt lycklig så det var helt fantastiskt att se.
Vi var med om nåt liknande sent en kväll inne på en bar för några veckor sen. Då var det också en kvinna som halade fram telefonen och visade sitt nyfödda barnbarn för alla. Folk tittade och myste och applåderade. Kul.
Vi har varit kulturella idag också. Nerjas museum har fått ett besök av oss. Det är ett rätt så nytt museum, väldigt påkostat och stort, byggt för EU-pengar om jag inte missminner mig. På söndagar får man gå in gratis om man kommer från ett EU-land, så vi hade passen med oss och de kontrollerades. Så har man i alla fall haft nån nytta av det medlemskapet.
Den permanenta utställningen var tyvärr jättetrist, särskilt med tanke på Nerjas mycket gamla och intressanta historia. Fenicier, romare, araber, akvedukter och jordbävningar...och så får man se monter efter monter med benbitar och nytillverkade skålar. Nja. Mest fantasieggande var ett skelett av en ung kvinna daterat långt före vår tideräkning (kan vara allt mellan 2.500 och nästan 6000 år gammalt!) och hittat i Nerjas berömda grottor. Fina tänder hade hon.
Längst ner var en specialutställning med Miròaffischer, och det var roligt att se eftersom både K. och jag har Mirò som en av våra favoritkonstnärer.
Både före och efter museibesöket gick vi omkring i stan, och det klarnade upp mer och mer. Marguerite ringde och vi tog ett glas vin resp. en Cola light på Kronox. Hennes lilla hund, don Nachos, hoppade och skällde. Jag bryr mig inte så mycket om hundar, jag gillar dem i princip men är inte så engagerad, vilket innebär att de ofta blir väldigt intresserade av mig.
En tidig middag på La Marina hade vi tänkt oss sen, men det var stängt. Så vi åt asiatiskt istället och nu blir det en kopp te hemma.
Sista söndagen i Nerja för denna gång. Konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar